Se dina förmågor!

Go´morgon!

Klockan är 06.12 och det är onsdag.

Dimma.

Termometern visar + 6 grader.

Utsikter för dagen:

"Se dina fel, andra gör det!" så löd en uppmaning.

Det finns verkligen olika perspektiv på tillvaron. Vi har alla våra fel och brister, men att fokusera på det som fungerar mindre bra känns otroligt förlegat. Ingen är ofelbar och vad blir bättre av att leta fel hos sig själv och gå med känslan av att andra tycker att man gör fel?

De flesta människor är väl medvetna om sina brister och jag tror att vi alla gör vårt bästa för att vara så "felfria" som möjligt, inför varandra och för oss själva. Uppmaningen känns bekymmersamt grandios.

Det finns lagar, paragrafer och normer som vi människor måste hålla oss inom vad det gäller våra "felaktigheter" och det finns människor med psykisk sjukdom eller funktionsnedsättnig som ska respekteras för sina beteende, men allt där emellan ska väl ändå betraktas som personlig läggning, temperament, sinnesstämning eller kanske kulturella skillnader.

Vi är alla olika och det finns lika många åsikter som det finns människor, tack och lov!

Åsikter och tankar, likheter och skillnader, omsorg och kanske kärlek är det hållbara kittet i vänskap. Vi tycker om varandra med alla vår fel och brister :)

Våra sinnesstämningar gör att vi inte alltid rår över våra ord och handlingar. Det kan bli fel och det måste få bli fel ibland, ingen är perfekt och livet fungerar så.

"En gång är ingen gång, två gånger är en gång för mycket och tre gånger är en vana"

Alla behöver få göra felaktigheter, det är av våra misstag som vi lär oss att göra rätt, från det vi är små och sedan hela livet igenom. Inget konstigt, fullt tillåtet.

Vi lär oss tidigt att förlåta och den som kan ta emot förlåtelse kan också förlåta andra.

Om vi skulle sätta fokus på det som andra gör fel så skulle vi till slut bli väldigt ensamma.

Om vi skulle fokusera på det som vi själva gör fel skulle vi bli osäkra och rädda personer. Vi skulle börja kontrollera andra för att orka leva med våra egna fel och brister.

"Som man känner sig själv känner man andra", ibland kan det vara så.

Kränkta människor kränker, tyvärr.

Samhället är fullt med rättshaverister, bittra personer som kverulerar och som går till strid istället för att backa och ta reda på vad som pågår. De hamnar i offerposition, upplever sig förfördelade, eftertanke existerar inte och de hör bara det som passar in i deras eget konspiratoriska scenario. Ledsamt och farligt på samma gång.

Min uppmaning lyder;

Ingen är ofelbar! Fokusera på det som fungerar, gör mer av det som får dig att må bra och se dina egna och dina medmänniskors förmågor och positiva egenskaper :)

Vi är och förblir olika. Härligt!

Åsikter kryddar tillvaron och ger luft under vingarna. Det som är rätt för någon kan vara fel för en annan. Inget konstigt! Vi behöver respektera olikheter och lyssna på varandra, i stället för att söka fel hos oss själva och varandra.

Vi är vår egen chaufför i livet.

Lycka till :)

Tillbakablick på gårdagen:

Eftermiddag i Eslöv med bra arbetsresultat.

Fåglarna kvittrar :)

Gårdagen var helt okey.

Envishet.

Go´morgon!

Klockan är 06.24 och det är måndag.

Det har redan börjat ljusna! Frost.

Termometern visar - 5 grader.

Utsikter för dagen:

Det är lätt att vara efterklok, klok i efterhand och man borde vara mer vaksam, uppfatta varningssignalerna och tänka före innan man hoppar i galen tunna eller kanske står där med låååång näsa :)

Jag kunde bara inte låta bli! Solen var intensiv och gräset betagande grönt, det började liksom spritta i kroppen och så utan att tänka mig för så stod jag där i trädgården med min rullebör, en kratta och en kvast. Det satte liksom igång av sig själv, fast jag vet att jag inte borde. Kratta, sopa, bort med de bruna och murkna och fram med spirande grönska. Till och med sekatören kom fram, inte bra! Varningssignal ett var den hårda jorden, fortfarande oigenomträngligt hård...och jag fortsatte. Galet dumt! Som att hugga i sten, ge och inte få tillbaka. Missriktad envishet.

De stackars vårknopparna blev av med sitt skyddande vintertäcke i min iver att få skynda på våren. Min innerliga längtan efter naturens uppvaknande fick mig att sluta tänka på det som jag borde veta. Ja, ja.

Några timmar senare, när solen hade gått ner och nattens stjärnbeströdda himmel visade sig, kom nästa varningssignal. En kall natt var i antågande. Marken skulle bli ännu hårdare och stelare, uppifrån och ner, isande kall.

Hoppas innerligt att mina kära blomknoppar har orkat stå emot frost och nattkyla. Det lär visa sig....med facit i handen.

Ett skyddande täcke är bra att ha.

Naturen ska man aldrig skynda på, den går inte att manipulera! Att veta fast man inte vet eller vill veta.

Impulsiviteten tog överhand och lusten segrade över förnuftet, ett mänskligt beteende :)

Allt går inte att reparera.

"Så kan det gå, när inte haspen är på"...hahaha!

- Lugn, framför allt lugn, sa min Pappa.

Tillbakablick på gårdagen:

Härlig låååångfrukost med lilla Familjen!

Kära Väninnan fullkomligt sprudlande av sköna vårkänslor, underbart energigivande :)

Blev en (inte helt oväntad) erfarenhet rikare och livet lever vidare.

"Innan du helar andra, hela dig själv" / Mahatma Gandhi

Gårdagen var effektiv och rastlös.

Våren blåser in.

Go´morgon!

Klockan är 06.41 och det är fredag.

Halv storm.

Termometern visar + 5 grader.

Utsikter för dagen:

Lyssnade på regnet som smattrade mot rutor, tak och fönsterbläck under kvällen, det kändes som om guds alla änglar grät på en och samma gång. Vinden grep tag i huset med en väldig styrka och hastighet, lite kusligt och dystert. Vaknade sedan ett par gånger under natten av naturens raseri, och hoppades på det bästa, att allt skulle klara sig och somnade om igen.

Morgonen bjöd på ett mirakel! Jag vaknade med rädslan av att regn återigen hade förvandlats till is eller snö och så möttes jag av röda hustak och gröna gräsmattor....snöfritt!?! Ett underbart trolleri! Vintern har rasat ut eller kanske bort och fram tittar det som känns som början till en ny vår. Milde skapare, så underbart!

Våra snödroppar klarade snötäcket och är tillbaka längs med husväggen och under regnvåta och bruna löv har de sällskap av spirande ljusgröna knoppar som ska förvandlas till ljuvliga vårhyacinter så småningom.

Gladan svävade lågt över gården och en flock vilsna fiskmåsar skränade ivrigt i luften. Hönsen rusar ut från hönsgården och pickar ivrigt i allt det gröna, deras matbord har äntligen öppnat igen :)

Allt känns underbart och även om vinden tar fart och plusgraderna fortfarande är få så finns det många tecken som tyder på att något nytt är på gång.

Meterologerna hävdar att just denna fredag avgör om det är vår eller ej. Om medeltemperaturen fortfarande håller sig runt + 5 grader kan det utifrån deras horisont betraktas som ny årstid. Vår termometer visar + 5 grader i dag!!! Jag väljer att lita på alla dessa förvirrade väderexpertiser, även om de visat en hel del opålitliga sidor, och bestämmer mig för att våren har nått oss här på gården, i vår lilla by på fantastiska Österlen.

Ingen mer s n ö denna sidan om året....please!

Hjärtat jublar, krafterna spirar och tanken svävar fritt, äntligen!

Det är vååååååår!

I dag gratulerar jag VSHS ordförande som firar sin födelsedag! Tusen tack för din fina "födelsedagspresent" till alla oss som tycker, det vi tycker om det hemska vita :)

Tillbakablick på gårdagen:

Fantastiska bilder från en annan del av världen, sedd genom en kameralins.

Mycket prat och mängder med god mat, såååå mysigt :)

Promenad i vårblåsten med vinden bitande i kinderna och solen värmande i ryggen, härligt!

Gårdagen var hur bra som helst :)

Februari.

Go´morgon!

Klockan är 06.29 och det är tisdag och fettisdagen.

Nysnö och blåst.

Termometern visar +- 0 grader.

Utsikter för dagen:

Jag funderar över hur det kan komma sig att just februari är årets kortaste månad med sina 28 dagar, varför det inte är mars eller kanske september? Konstigt att jag inte vet.

Om det är ett så kallat "skottår", vilket det är vart fjärde år, så får plötsligt februari ytterligare en dag i slutet av månaden för att hålla ordning på årstiderna. Skottdagen, den 29:e som är så sällan förekommande att den påbjuder till frieri från kvinnornas sida, hm...och tänk på alla de som ser dagens ljus den dagen, som bara fyller år vart fjärde år, hur går det till? Stackars små och lyckliga vuxna :)

Februari är en märklig månad, en transportsträcka som avslutar och påbörjar, för det är nu som vintern ska slutspurta och våren ska smygstarta. Vädret kan spela oss spratt, med glädje över tö och längtan efter snö, beroende på önskemål och kanske utifrån var man bor i vårt avlånga land. Jag hann precis se våra sköra små snödroppar intill husväggen, innan nattens snöfall åter begravde dem, suck.

Mitt i månaden får Sveriges alla skolbarn en veckas februari- sport- vårvinterlov och för oss här nere i Skåne är det vecka 8 som gäller. Skollov som innebär en hel del trixande och pusslande för vuxna med uttag av semester, VAB-dagar, komp- eller kanske föräldraledighet. Fritids, släkt, vänner, kompisar och så vidare ska fungera för att lösa lovledigheten. Barnen och ungdomarna har förväntningar på trevligheter under lovet och vi vuxna gör vårt bästa för att fylla deras ledighet med möjligheter. För någon är det fjäll och skidor som gäller och någon annan tar flyget mot solen och värmen, beroende av tjockleken på föräldrarnas plånböcker. Fast det är många som stannar hemma, som har det trevligt och mysigt där de bor och det finns de som aldrig är med om någonting, där ensamheten kan leda till vad som helst när skolan håller stängt och den dagliga tryggheten ger vika.

I dag är det fettisdagen och äntligen dax att späka kroppen med semlor eller fastlagsbullar, vad man nu väljer att kalla dessa gräddfyllda vetebullar med sina pudersockrade små hattar. Det finns naturligtvis de som har mumsat på läckerheterna direkt efter jul, de som inte kan vänta eller som inte bryr sig om att hålla på traditioner, men hos oss är det i dag som gäller!

Att vänta är svårt och att längta kan vara ännu värre :)

Tillbakablick på gårdagen:

Frukost, mellis, lunch, eftermiddagsfika, lite frukt däremellan och slutligen kvällsmat. Köket håller öppet hela dagen igenom för husets barn, ungdomar och några till :) Härligt!

Gårdagen var fylld av liv.

Vinnare!

Go´morgon!

Klockan är 06.18 och det är söndag.

Luften är fuktig.

Termometern visar + 2 grader.

Utsikter för dagen:

Friskt vågat, hälften vunnit!

Vad har man att förlora? Se möjligheterna och kalkylera med riskerna. Vad är det värsta som kan hända, kanske tillbaka till ruta ett? Omigen!

Allt är en pågående balansakt, hela alltet är en fråga om när, var, hur och varför. Man måste våga ta risker för att nå sina mål, kasta sig ut i det okända och prova sina möjligheter. Det finns ingen annan väg ifall något ska gå framåt istället för att stagnera. Alla har en möjlighet utifrån sina förutsättningar och tro kan definitivt försätta berg :)

Våga vinna förlora. Bli en vinnare! Think positive!

Gooooood luck!

Livet går inte i repris!

Kärlek :)

Tillbakablick på gårdagen:

Regn och smältvatten precis överallt.....besvärande och perfekt!

Ettårskalas, härligt och märkligt bortglömt. Flera små söta ego med ett ständigt behov av uppvaktning och uppmärksamhet. Liv och rörelse, skratt och gråt. Dubbelt så många vuxna som passar upp, vyssar, kryper och leker, helt betagande underbart :) Allt har sannerligen sin tid.

Gårdagen gav nya infallsvinklar till livet.

Ordets möjlighet.

Go´morgon!

Klockan är 07.20 och det är lördag.

Snö och dimma.

Termometern visar + 1 grad.

Utsikter för dagen:

När jag var liten fick jag en bok med toma blad av min Pappa. Det var en vacker bok, inbunden i blått skinnband med vita blanka sidor, den hette "Boken om ingenting". Jag fick den för att fylla den med innehåll men den förblev tom, den var helt enkelt för fin för att skriva i. Numera längtar jag efter den boken och sörjer att jag aldrig tog mig modet att börja skriva. Undrar var den blev av och om den hamnat i någon annans händer, någon som kanske fyllde den med ord. Hoppas.

Jag började skriva i min ungdomstid, dagböcker och dikter, hemlighetsfullt om hjärta och smärta, glädje och sorg, allt kom på pränt så där som det är när känslorna svallar i tonårstiden.

Därefter har jag fyllt många böcker med text, lagom fina böcker med papper som tåls att kladda på och mjuka pärmar som kan tummas på. Böcker som har blivit fyllda med mina ord, som har haft betydelse för mig, ord som har låtit tanken bli synlig, bara för mig.

Ord som befriar.

Det är bra att ha en bok med toma sidor, en bok som inbjuder till att skriva i, där allt är tillåtet, där tanken och känslan kan flöda fritt. Jag önskar att alla kloka vuxna gav sina små en tom bok med en fin penna och en uppmuntran om att öppna den och börja skriva och rita om allt och ingenting.

I bloggens värld är numera allt möjligt och aldrig någonsin ens eget. Bloggaren ger bort sina ord, sina åsikter, tankar och kanske även sina innersta känslor. Det som skrivs kan och ska läsas av vem som helst, från några få till väldigt många. Ord blir till allmän egendom och tolkningsfrihet för läsaren råder. Det är ett risktagande och en möjlighet. Ord är trots allt ord och en mening kan läsas och tolkas på många olika sätt, för vi sitter (tack och lov) inte i varandras huvud och tänker varandras tankar. Reaktionerna på det som skrivs kan bli många och olika, det är bloggens syfte och mening. Kommentarer från alla håll är möjliga och tystnaden likaså. Det är det som gör bloggen så unik och så härlig, det finns inget rätt och inget fel, allt är möjligt!

Take it or leave it!

Må gott alla mina goa Vänner :)

Tillbakablick på gårdagen:

Dripp-dropp hela dagen, ljuvligt fast nu behöver vi gummistövlar om vi inte vill bli våta om fötterna. Ska kanske köpa mig ett par sådana som "tjejerna från stan" har, som kostar många pengar och som har fina färger, snöre hela vägen och höga skaft....lite hästskit på det blir fint :)

Fåglarna kvittrar och hönsen kacklar, ljuv musik!

Små tanter i grå kjolar och svarta kappor, mitt bland vattenpölar och is som ville förkunna sin tro, under tiden som jag skottade undan smältsnö och vatten, så sagosöta och så fullkomligt ointressanta. Stackars människor.

Gårdagen var hur bra som helst.

Små ord.

Go´morgon!

Klockan är 06.21 och det är torsdag.

Snö.

Termometern visar - 9 grader.

Utsikter för dagen:

Det finns en del små betydelsefulla (och en aning retfulla) ord som vi använder i vårt språk så gott som hela tiden, i alla fall dagligen. Ord som blir till utvägar, tankepauser, ifrågasättande eller i bästa fall möjligheter.

Små ord med stor betydelse.

Tänk om ordet "om" inte hade funnits, det hade nog aldrig fungerat.

Om man ersätter ordet om med ordet och i en mening så får allt en helt annan betydelse, innebörden känns genast mer positiv.

Alla dessa ifrågasättande "men" kan få vem som helst avigt inställd i ett samtal. Ordet "och" har varit ett trendord för ungdomarna och många vuxnas frågor fick ett trotsigt - Och?! till svar, vilket var irriterande, provocerande och synnerligen fånigt.

Det handlar även om vilken betoning som man lägger på de små orden i talspråk och vilken meningsuppbyggnadsföljd de får i vårt skriftspråk. De små orden kan ställa till det rejält och de kan vara nödvändigt sammanbindande. Deras betoning i vårt språk kan verkligen inbjuda till både negativa och positiva känslor. De kan till och med kränka någon.

- Om du bara....

- Om du skulle...

- Om du gjorde...

Sedan har vi ordet "men", som kan vara ett tråkigt ord, som gärna lurar fram en annans åsikt och ifrågasättande, som kan vara något besvärande.

- Men varför...

- Men alltså...

- Men hur...

Dessa små ord handlar även om personlig läggning och för den som är pessimistiskt lagd kan de vara vanligt förekommande och älskade ord som förstärker ett sätt att förhålla sig till livet. Det är även ord som passar bekväma människor, som inte vill ta ställning, som behöver tid till att fundera och som kanske tycker att förändringar blir till ett hot mot deras eget ego. Sedan har vi alla som inte vill lyssna på andras åsikter och som alltid hävdar sin egen person, ifrågasättande typer som vill kverulera och som anser att deras egen åsikt alltid är rätt.

Små barn använder inte de orden, de "ska bara".

Jag tycker att ordet "och" öppnar möjligheter och sällan betraktas som negativt, det är ett riktigt bra och rejält ord :)

Nåväl, dessa små ord har sannerligen sin stora betydelse både för sig själv, sitt sammanhang och definitivt hur de betonas och från vilken mun de uttalas.

Tillbakablick på gårdagen:

Arbetsplatsen var förlagd till Kristianstad under eftermiddagen och bjöd på både ny kunskap och positiva erfarenheter. Härligt!

Väl hemma igen fanns det positiva besked att få, så nu rullar det på :)

Gårdagen var en bra dag.

Tankelek.

Go´morgon!

Klockan är 06.09 och det är tisdag.

Snö.

Termometern visar - 3 grader.

Utsikter för dagen:

Jag gav mig ut på en lång promenad i snön och upptäcker till slut att mina egna fotspår går ikapp mig själv, de går mig till mötes. En märklig känsla, ungefär som hit men inte längre! Lite överrumplat, snabbt och en aning obekvämt, igenkännande men också besvärande.

Jag står där och funderar över den totala ensamhet som gör denna upptäckt möjligt, om gåvan att få vara en del av allt det stora, men samtidigt det tydliga i hur allt går runt i cirklar och att det i sig blir till en trygghet, att komma tillbaka.

Jag skrattar gott åt mig själv och mina funderingar och inser tydligt spänningen i att bryta en cirkel, trampa vid sidan om och göra nya spår och att finna utmaningen i en annan väg. Precis som det är och har varit i hela mitt yrkesverksamma liv, om och om igen. Kanske också i livet med mig själv.

Min upptäckt är kanske ett tecken, en naturens talan till mig, hahaha..... kanske dax för mig själv att bli mönsterbrytare......eller kanske att det är ett tecken som tydliggör tryggheten i att hitta tillbaka till början igen.

Många kanske!

En tankelek i allt det vita.

Mina egna spår och avtryck i snön, en uppenbarelse :)

"Allt är möjligt, det omöjliga tar bara längre tid", tack Pappa.

Det är Valentin-dagen, som har blivit till alla hjärtans dag. Affärsvärlden har fått oss på kroken och vi stormar butikerna för att köpa något rött, något sött och något som är hjärtelikt.

Kärlek är underbart och det ska naturligtvis firas, men glöm alla onödiga paket, det finns tusen andra sätt att förmedla betydelse och omtanke på.

Hjärtekram från mig till Er :)

Tillbakablick på gårdagen:

BonusPågens födelsedag, åren susar iväg och liten blir snabbt stor! Lycka till Vännen!

Längtar mycket efter vår storeBror, som fortfarande befinner sig i norra Thailand och just nu lagar thaimat (spännande!). Tänker på vår unga Vän som är i mellanöstern för en veckas annorlunda semester, med tvära kast. Ska bli skönt när de båda trampar svensk mark igen och mina alla mammakänslor kan stilla sig :)

Gårdagen var födelsedagsfest!

Bit för bit.

Go´morgon!

Klockan är 07.36 och det är lördag.

Det snöar.

Termometern visar - 5 grader.

Utsikter för dagen:

Man ska aldrig sluta att förvåna och förundra sig, även om man önskade något annat. Det man tror man har är inte alltid vad det är.

Det är så mycket och så många som man måste sätta sin tro till i vardagen. Bit för bit läggs i det pussel som ska var förtroende, glädje och trygghet, som säkrar stunden, nästkommande dag och kanske även framtiden. Ibland blir det inte alls som man hade tänkt sig och hoppats på. Allt kan förändras på en millisekund, över dagen, men också långsamt och skrämmande omärkligt över tid.

Varje dag är fylld av tillit, både till en själv, sina närmaste, sin omgivning, till fullkomligt okända människor men även till saker och ting. Självklarheter som vi inte ens funderar över kan dyka upp, ibland går det väldigt snabbt och plötsligt står vi där med vår förvåning, ilska, besvikelse och kanske till och med maktlöshet.

Att vattnet rinner ur våra kranar är en självklarhet, att bilen fungerar och att medtrafikanterna samarbetar en nödvändighet, att våra arbetskamrater strävar mot ett gemensamt mål är en förutsättning, att vi har värme, ljus och mat i vårt hus ett måste, att familjen mår bra är livsviktigt och att Vännerna finns där likaså. Det är otroligt mycket som betraktas som självklarheter, något vi räknar med och som bara fungerar. Inget ska eller får gå fel.

Vi behöver lita på varandra, tro på vår omgivning och hoppas på att teknikens alla märkliga under fungerar. Ett kugghjul är beroende av alla sina kuggar och även den svagaste länken är stark. Vi är absolut beroende av varandra, hela tiden och alltid.

Ärlighet och sanning skapar förtroende och lögn föder lögn. Utan kärlek till varandra är vi ingenting och i nöden prövas Vännen.

Det mesta går att byta ut, man kan kompensera mycket, saker är bara saker, men mänskliga värde går aldrig att ersätta.

Man ska egentligen inte ta något eller någon för givet, även om det blir till en nödvändighet. Om man stannar upp för en stund, släpper sitt eget försvar och i sann ärlighet mot sig själv försöker ta reda på vad det egentligen är som betyder något i livet, så blir det egna svaret förmodligen ganska förvånade....i värsta fall inte.

Vi är alla beroende, på ett eller annat sätt. Vi måste lita på varandra, på många sätt. Allt är en balansakt!

Räkna de lyckliga stunderna.

Tillbakablick på gårdagen:

Mannen och jag hade "änglavakt" i natten när två stora kronhjortar valde att passera samma väg som vi körde på och rusade ut mindre än en billängd framför oss. Tacksamheten flödar!

Underbara människor, många glada skratt, god mat och ett väldigt vackert hus, kärlek & tusen tack!

Grattis till "Trollungen" som firade sin första födelsedag!

BonusPågen hade fest för sina Vänner under kvällen, jättetrevligt!

Hönsen har börjat värpa, ett första vårtecken :)

Gårdagen var en riktigt bra dag.

Instängd.

Go´morgon!

Klockan är 06.26 och det är fredag.

Snö.

Termometern visar - 8 grader.

Utsikter för dagen:

För en vecka sedan vaknade jag upp i ett vackert hotellrum, i ett annat land och i en underbar stad. Jag kände mig lyckligt glad och full av förväntan och nyfikenhet. För mig är det en njutning att vakna tillsammans med en ny stad, uppleva färgerna, dofterna och känna pulsen när vardagens liv startar på morgonen. Jag vill se vad som händer utanför mitt hotellrum, i kvarteret där jag är tillfällig gäst, besöka butiker och serveringar, kanske känna igen en och annan människa efter några dagar och njuta min tillvaro. Det ger en känsla av delaktighet i ett lån av en plats för några dagar och de små upplevelserna har stor betydelse.

Underbart är kort, alldeles för kort!

Denna morgon, en vecka senare, vaknar jag hemma i min egen säng, trött efter en orolig natt och med en längtan efter kvällen när det är dax att krypa till sängs igen.

Kan min vardag vara ett äventyr för någon annan, kan min miljö och by vara en upplevelse för en främmande människa? Skulle en person långt borta ifrån tycka det vara värt att resa hit för att se och känna det som är mitt dagliga liv och min miljö? En tillvaro utan puls, dagar i stillhet och fridfullhet. Skulle någon annan härda ut och i så fall för hur länge? Kanske, möjligtvis som retreat.

När jag tittar ut genom mitt fönster så är allt vitt, kallt och fruset. Det har snöat i natt igen, skönhetsvärde noll i mina ögon. Allt som kan vara vackert ligger djupt begravt under is- och snömassor, en del har dött och något vilar. Människor och djur fryser och allt står stilla, inte ens i startgroparna till något annat än. Vindens hastighet talar sitt tydliga språk, grenar bryts och lämnar sitt träd, snön yr och virvlar runt, fyker och bildar ogenomträngliga snövallar. Mycket stoppar upp och det mesta blir till en kamp mot väder och vind.

Instängd i vinterland!

Det är inte konstigt att man längtar bort.

Vetskapen om att det finns de människor som med glädje och entusiasm fyller sin termos med varm choklad och ger sig ut i det hemska vita gör mig otroligt trött. Fast vem vet...det kanske kan vara en affärsidé? Pulkauthyrning, karta och kompass och små ludor med varm dryck och nybakade bullar bland skog och snö.....allt är möjligt, precis överallt :)

Tillbakablick på gårdagen:

Gårdagen var taxirörelse och handlingsförlamande kyla.

Tvära kast.

Go´morgon!

Klockan är 06.22 och det är tisdag.

Snöar.

Termometern visar - 8 grader.

Utsikter för dagen:

Kylan är genomträngande! Vaknade till - 16 grader i går morse och det kan man kalla tvära kast från dagar av sol och turkosblått medelhav. I natt har det snöat ungefär 2 decimeter och det snöar fortfarande. Det är hemskt!

Allt känns så lätt när man befinner sig på den franska eller italienska medelhavskusten, så vackert och så inbjudande i all sin enkelhet. Det ligger små verksamheter i varje gränd, restauranger och caféer av alla de slag och överallt, marknader där det finns torg, blommor och planteringar där det finns plats. Det är rent och en sopkvast utanför varje verksamhet är en självklarhet, man hjälps åt alla hålla snyggt. Människorna är vänliga och välkomnande och de träffas och umgås med varandra över en kopp kaffe av något slag eller en bit mat. Barnen finns med sina vuxna och vet hur man beter sig redan som små, även hundarna är välkomna att följa med. Det ligger en hund här och där och sover under matborden på serveringarna, de möts av vänlighet och de är lugna och fina. Såväl barn som fyrbenta vänner vet att uppföra sig där det är gott om folk, härligt! Det är så enkelt, därför att de alltid har gjort så och alla gör så. Hänsyn och ansvar går hand i hand.

Vi har haft underbara dagar! En väldigt speciell händelse var resan till den lilla orten Tourrettes sur Loup, en medeltida stad högt uppe i bergen mellan Nice och Cannes, som livnär sig på violodlingar till parfymindustrin. En betagande miljö, en utsikt utan dess like och så alla dessa violer som doftar så underbart och har en så fantastisk färg. En annan upplevelse var nedfärden till San Remo i Italien där vildginsten blommande vitt längs med terassodlingarna och där mimosaträden växte tätt och stod i full blom med gula och väldoftande kvistar. Apelsin- och citronträden fanns överallt och var fantastiska i sina eldiga färger med sina välsmakande frukter. Allt detta vackra i kontrast till ett intensivt turkost hav med en blått djup och en strålande gul sol på himlen. Det blev till något av en uppenbarelse, ett bild- och doftminne att leva på här och nu, när allt det hemska vita förfryser tillvaron.

Jag längtar redan tillbaka.

VSHS!!

Tillbakablick på gårdagen:

Hemkomsten till Sverige kändes isande kall, men varmt välkomnande inomhus :)

En god Vän fyllde jämna år, grattis och njut i undersköna Rom!

StoreBror "flydde" och satte sig på ett direktflyg till norra Thailand ?!

Rutinerna kom igång bums och större delen av arbetsdagen var förlagd till Eslöv.

Gårdagen var det samma som hemma igen.