Go´morgon!
Klockan är 06.14 och det är fredag.
Dis, dimma och grått.
Termometern visar + 11 grader.
Utsikter för dagen:
Ett krig håller på att växa fram i vår lilla by. "Pratet" går och det ser mörkt ut.
Det går en liten grusväg genom bebyggelsen och den delas av tio hushåll och någon markägare. Människorna som bor där träffas en gång om året och kommer överens om frågor som är till vägens bästa.
Det är lugnt och skönt vid vår lilla väg. Alla respekterar varandra, umgås inte med varandra men stämningen är vänlig.......fram tills nu.
En familj med mindre barn i skolålder har valt att hyra ett av husen, där grusvägen går rakt emellan huskropparna; boningshuset på en sida och garaget på den andra sidan om vägen.
Våra nya grannar är upprörda över att de bilar som passerar på vägen kör för fort. Det finns en överenskommen hastighet om 30 km på vår väg, men våra nya bybor uppfattar att bilisterna inte är tillräckligt rädda om deras barn.
Häromdagen var vi med om att mamman tågade in och skällde ut en annan granne och beskyllde den för att inte köra tillräckligt sakta och att det är farligt för deras barn. Denna granne skällde tillbaka och så bar sig två kvinnor helt tokigt åt.
Nu allierar sig våra nya grannar med andra grannar, speciellt barnfamiljerna och menar att den utskällda grannen är en fara för barnen längs med vår lilla väg. Käre tid......
Hur kan man någonsin tro att man ska få ett vänligt bemötande och gott samarbete om man väljer att skälla ut en människa vid första anblicken? Hur kan man enfaldigt tro att den som blir utskälld ska tiga, tacka och ta emot?
Även vår Familj har blivit anklagade för att köra för fort.
Det kan tyckas märkligt att man väljer att bosätta sig i ett hus som genomkorsas av en väg när man har mindre barn. Det medför naturligtvis bekymmer redan från början.
Hur kan det vara att man inte säkrar sin egen yttermiljö, innan man ger sig på sina grannar och kräver deras insats? Staket borde vara en god och trygg lösning.
Nu hotar pappan med att gräva vägbulor och det sprids prat i byn om att den utskällda grannen kan vara farlig för barnen längs med vår lilla väg då den hotat med att köra ännu snabbare.
Friden längs med vägen har fått sig en törn.
Ett krig trappas upp med barnens bästa som insats!
Våra nya grannar i" gården där vägen går igenom" kräver mycket uppmärksamhet för egen del.
Så snabbt en lugn och fridfull idyll kan förändras.
Hur ska detta sluta?!
I dag ska vi vara med om ytterligare en skolavslutning då en av husets unga män är klar med sin grundskola. Vi ska fira med att gå på condis, överlämna lite presenter och senare i kväll blir det något gott att äta. Trevligt! Sommarlovet är nära!
Tillbakablick på gårdagen:
Vi sjöng om studentens lyckliga dagar i regn och rusk och husets Student var glad och lycklig!
Vi hade en bra gårdag.
1 kommentar:
Det är märkligt vad folk kan ställa till. I bland blir man inte förvånad utan arg då sådana saker händer....
Det är inte konstigt med alla krig som den "lilla" människan ställer till med finns och kommer att finnas.
Att inte människan kan lägga sin energi och intresse på annat. Dessa som håller på så här måste ha andra bekymmer.
Själv körde jag denna vägen i ca 23 km i går..... Skulle med säkerhet kunna gå fortare själv. Jag förstår att detta är olustigt för er alla, för man vet ju inte vad som händer nästa gång. Att sprida dåliga rykten är också tist. Men det finns ett ordspråk: Den som gräver en grop åt andra
faller ofta själv däri.
Skicka en kommentar