Hösthav

Go´morgon!

Klockan är 06.07 och det är torsdag.

Regnstänk och halvklart.

Termometern visar + 5 grader.

Utsikter för dagen:

Blad faller tyst som tårar.

Vemodet tar över och jag måste ta tag i hösten, vilket är det samma som mig själv.

Att kratta löv på skogsmark är något av ett evighetsarbete. Speciellt lönnen fäller blad som är stora och i mängder. Gräsklipparen kan inte mala ner allt så det är bara att använda handkraft. Min irritation steg i takt med krattans tag. Jag var ledsen, besviken, arg och trött.

Då hörde jag plötsligt det spröda ljudet av löv, det som liksom är lite krispigt och nästan ohörbart.

Goda tankar kom till mig. Jag började spara löv att lägga under buskarna, göra lövhögar vid komposten till skalbaggar och maskar och jag kom att tänka på glada små pojkar som lekte i ett regn av höstlöv. Jag tänkte på skördefest och skördebord och jag njöt doften av jorden.

En stund senare var allt positivt tänk som bortblåst och jag kände mig så evinnerligt trött på min vardag att jag knappt stod ut, på gränsen till uppgiven.

Då tog jag min ena hund och åkte ner till undersköna Stens Huvud. Vandringen över de stilla ängarna var som balsam för själen och lite längre bort hörde jag ljudet från havet, ett rasande hav.

Naturen och jag var i fullkomlig harmoni med varandra. Upprörd och rasande & stilla och lugn.

Det var befriande att sitta vid strandkanten och höra hur det dånade, se det piskande vattenskummet och känna både respekt och tjusning över vattnets krafter.

Goda tankar kom till mig och jag bestämde mig återigen för att medvetet fokusera på det lilla i det stora som en överlevnadsstrategi.

Jag måste förlika mig med hösten, jag måste stå ut med det som komma skall.

I dag är det samma som igår, arbete under förmiddagen och sedan fortsätter jag med att förbereda gården för....mörker och kyla.

Tillbakablick på gårdagen:

En "hullerombullerdag" då känslorna åkte berg och dalbana i mitt inre.

Mobilisera kraft!

"Solen lyser även om det regnar"

Kanske att jag lurar mig själv, jag är ganska lättlurad :)

Bra med hösten: Solglimtar.

Osynlig gräns

Go´morgon!

Klockan är 06.31 och det är onsdag.

Halvklart.

Termometern visar + 5 grader.

Utsikter för dagen:

En väldigt stilig och vänlig vakt förvandlades till en väldigt argsint och sur vakt när han på det bestämdaste förbjöd mig att fotografera en tavla. Jag befann mig på Dunkers kulturus i Helsingborg och såg utställningen Carl Larsson & Co, en utställning med 150 svenska klassiska verk.

En kameralins utan blixt mot ett för mig okänt konstverk var ett totalt övertramp, ett fullkomligt omedvetet brott. Inga skyltar om kameraförbud och inget muntligt förbud. Jag hade överträtt en osynlig gräns.

Det fick mig osökt att tänka på när jag var i Amsterdam och gjorde ett inköp i en liten och bedårande vacker butik. Efter att jag hade betalt mitt köp tog jag upp kameran för att föreviga butiken och blev omedelbart antastad av personalen. Inget fick fotograferas! Jag fick gärna fotografera personalen utanför affären, men jag fick absolut inte fotografera något från insidan. Även där hade jag överträtt en osynlig gräns.

Det gäller att vara på sin vakt när man befinner sig bakom kameralinsen, allt kan hända och även i bästa tro kan det bli som sämst.

Osynliga gränser är inte lätta att se!

Nu har jag hur som helst bilden av tavlan i min kamera och för er som inte besöker Dunkers kan jag nu med stolthet och skam visa upp denna bekymmersamma bild. Konstnärens namn försvann dessvärre i uppståndelsen, men håll till godo.

För övrigt kan jag säga att utställningen inte hade så mycket mer att önska, den var liten och allt för kompakt för att kunna njutas fullt ut. Dunkers kulturhus är numera förenat med en mindre glädjefylld känsla, men också av en pojke vars ansikte och uttryck jag mött flera gånger.

I dag ska jag arbeta under förmiddagen och därefter funderar jag på någon form av naturupplevelse. Det blir nog havet.

I dag gratulerar jag en Vän i Malmö, grattis och lycka till!

Tillbakablick på gårdagen:

En hel ledig dag, jätteskönt!

Mot kvällen började panikungarna att brottas igen.....

Det var en solig och härlig gårdag.

Bra med hösten: Plötsligt blir det underbart gott med soppor av alla de slag!

Grattisgrattisgrattis!

Go´morgon!

Klockan är 04.31 och det är måndag.

Det blåser.

Termometern visar

+ 11 grader.

Utsikter för dagen:

Tänk det lilla knyte som kom till oss, född en solig höstdag på Ystad BB. En liten sötnos som älskade att hänga i sin bärsele nära och trygg, som flöt omkring som en liten kork och njöt i varmvattenbassängen ett par månader gammal, som fick gå till frissan redan som baby med ett hårsvall utan dess like, som var den snällaste och raraste ungen någonsin och som tidigt visade på både envishet, styrka och vilja. Detta vårt lilla knyte som idag fyller tjugo år. Vår älskade lillasyster.

Grattisgrattisgrattisgrattisgrattisgrattisgrattis!!!!

Det känns otroligt märkligt att tjugo år har hunnit passera. Vår allra minsta har blivit stor.

Alla våra Barn är nu vuxna. Underbart och vemodigt.

Var blev alla dessa åren av? Tog jag vara på allt det fina, fick Barnen den Mamma de behövde och hann jag verkligen med?

Varför gick allt så himla fort?

Nu sitter jag här i tidig morgonstund och funderar över Barnen, tänker på deras olika personligheter, deras uppväxt och barndom, skolan, olika händelser, deras första kärlekar, glädjen de har haft (och har) av varandra genom åren, deras val av yrke, av sina älskade och min egen enorma kärlek till dem alla fyra.

Barnen som alltid förblir barn för mig. De som betyder mer än allt i livet. Våra vuxna Barn.

Framtiden känns ljus och fylld av möjligheter.

I dag fortsätter vi att fira lillaSyster. Det blir eftermiddagsfika med Gäster, vilket ska kombineras med ett besök av hovslagaren....men det får gå!

I kväll blir det räkfrossa på jubilarens önskemål, vilket ska kombineras med en Rollig Stones konsert på Tomelilla bio.....men det får gå!

Tillbakablick på gårdagen:

LillaSyster bjöd in sina närmaste Vänner och Familjen till söndagbuffé. Det blev en trivsam och härlig eftermiddag med fantastiskt fina födelsedagsgåvor och god mat. Den varmrökta laxen från "ålaOla" i Kivik fullkomligt smälte i munnen och chokladtårtan från Mellbybagaren var den godaste någonsin. Mums!

Hela gårdagen var lillaSysters dag, en bra dag!

Bra med hösten: Många födelsedagar att fira :)

TTT

Go´morgon!

Klockan är 06.17 och det är söndag.

Mulet och det blåser.

Termometern visar

+ 13 grader.

Utsikter för dagen:

Jag är den jag är, eller jag är vad jag är.

Hur vet man egentligen det? Kan man någonsin bli den man är?

Människan är färskvara, det finns inget bäst före datum om man undantar den fysiska kroppens sakta förfall.

Jag tänker att människan stundligen och livet igenom förändras. Man är sina DNA och det sociala arvet kanske inte går att putsa bort, men för övrigt är allt under utveckling.

Jag har lätt för att förvåna mig själv, reagerar på mitt eget tänk, på handling, reaktioner, relationer och så vidare. Vad är jag, vem är jag? Borde jag inte veta det nu?

Tänk om man slutade överraska sig själv och slog sig till ro med den man trodde sig vara. Allt skulle vara det samma, man skulle veta allt om sig själv eller rättare sagt det som man vågade veta om sig själv och livet skulle bestå av att vara nöjd eller missnöjd. Man skulle helt enkelt slå sig till ro, vara likaglad. Jag hade blivit fullkomligt uttråkad på mig själv!

Livet är nu, en färskvara att hantera och se möjligheterna med.

Erfarenheter blir till byggstenar i personligheten och vårt humör och vår humor färgar vårt sätt att uppleva. Leende smittar och energi ger kraft, tror jag, men kanske att energi suger kraft och ger motsatt effekt. Leende smittar hur som helst :)

Fånga dagen och släpp den fri! Allt är möjligt!

Just nu i denna stund förvånas jag över mina tankar om mina framtidsutsikter och den som är jag. Jag behöver förmodligen behandla mig själv med både tid och varsamhet för tillfället. Kanske dax att väcka "björnen som sover i sitt lugna bo".....men hur blir jag då....?

Krångligt och vad är rätt och vad är fel?

Spännande och riskfyllt.

Allt har en början och allt har ett slut. Det som finns där emellan är det som pågår, allt annat är då och sen eller det som var och det som komma skall.

Lev nu! Jag talar till mig själv och försöker övertyga mig själv.

TTT; Tankar Tar Tid, kanske ett helt liv.

Nu ska jag snart lägga mina krångliga morgonfunderingar åt sidan och bli mer handgriplig.

Slut på tankeflum!

Jag ska baka bröd, jag ska koka bulgur och jag ska tillaga en räk & laxsallad som ska bli den godaste någonsin :) LillaSyster har nämligen bjudit sina närmaste på lunch idag, det ska bli riktigt trevligt!

Tillbakablick på gårdagen:

Jag har funnit en ny plats i vår trädgård, en plats som inte gjort något väsen av sig tidigare eftersom den fungerat som skrotupplag, men som numera bjuder på de bästa väderstrecken och en härlig utsikt över vår gård. Jag vill vara där, känner mig fridfull där och jag funderar över hur jag bäst ska förverkliga den möjligheten. Glashus, stenmur, fruktträdgård.....nya projekt ligger och lurar i tanken, TTT.

Ridpromenad i skogen och trädgården blev ompysslad.

Tacksamheten grep tag, det var en fin gårdag.

Bra med hösten: Man kan lägga sig tidigt om kvällen.

Tantblomma

Go´morgon!

Klockan är 6.25 och det är fredag.

Halvklart.

Termometern visar

+ 10 grader.

Utsikter för dagen:

Nu har jag gjort något som jag aldrig någonsin trodde skulle hända, i alla fall inte före min 70-årsdag.

Känslan kom lite i efterhand och jag förvånade mig själv flera gånger om. Hur kunde jag göra detta och varför?

Jag har köpt mig en Saint Paulia, den mesta tantblomman av dem alla. Säg det äldreboende som inte har minst en Saint Paulia?

Jag hade nog föredragit en vit, den blev blå, men hur kan det komma sig att jag köpte den överhuvudtaget?

Detta är en blomma som avskyr kallt vatten och vill bli dricka ljummet vatten på fat. Får den vattenstänk på sina ludna blad så reagerar den omedelbart med bruna fläckar. Den vill inte ha sol utan trivs bäst i norr eller öster. En riktigt gnällig tantblomma, men ändå liten och söt.

Mina kunskaper om Saint Paulian har jag införskaffat i barndomen då samtliga fönster i nämnda väderstreck var välfyllda med dessa blå små blommor. Blad skulle plockas, blommor som vissnat knippas av och faten vattnas. Jodå, jag kan och jag älskade inte min uppgift som Saint Pauliaskötare!

Hur som helst så är detta bara en av händelser där jag nu kommer fram till att det finns saker och ting från min uppväxt som jag inte uppskattat, men som nu mer och mer börjar bli av intresse. Kanske att jag inte förstod att uppskatta tidigare eller att jag inte hade tid att se.

Tider förändras och under mitt inträde i vuxenlivet så var design inget som jag eller mina Vänner sysslade med.

Nej, det gällde att hänga med tidens alla svängningar och mode. Bort med föräldrarnas tråkiga teak, plåt och perstorpsplattor och in med färg och mönster! En svängd soffa, med hög rygg och gärna i plysch var absolut hetare än hett och i taket dinglade stora rislampor.

I dag vet jag att min Pappa hade ett otroligt gott öga till dansk design och att mitt föräldrahem innehöll en hel del möbler och ting som hade varit otroligt åtråvärda för mig nu.

Man ser liksom med andra ögon efter hand som åren passerar och även om man inte kan spola tillbaka tiden så hade jag önskat att jag hade vetat bättre vid flera tillfälle.

Nu står det i alla fall en Saint Paulia i mitt köksfönster och det känns inte helt bekvämt.

Jag mår inte riktigt bra i dag, halsen bråkar och huvudet bultar, säkert smittad av husets förkylda ungdomar.

LillaSyster är skolledig och vi har en halvdag för varandra. Får se vad hon har lust till, men misstänker att det handlar om någon stad :)

Kanske grillen i kväll?

Tillbakablick på gårdagen:

Vilken underbart solig dag! Vi njöt + 20 grader och flera grader därtill på solsidan.

Vår mellanBror var här och vi gjorde en härlig promenad i skogen tillsammans med våra två hästar. Fantastiskt skönt att vara igång på hästryggen igen!

Min skotork blev uppsatt efter två år så nu är det slut på gräsvåta skor. Otroligt bra.

Jag klippte buskar och planterade, tvätten hängde på tork, strumporna och koftan åkte av och allt var underbart varmt och skönt.

Det var en sensommardag som gjorde väl i kropp och själ.

Bra med hösten: Flugorna försvinner.

Höstens budbärare.

Go´morgon!

Klockan är 06.20 och det är torsdag.

Halvklart.

Termometern visar + 9 grader.

Utsikter för dagen:

Rutiner är till stor hjälp i arla morgonstund. För min egen del görs allt i en speciell ordning och hjärnan går per automatik.

Mångubben fortsätter att spela spratt med mig nattetid och i dag är jag en aning mosig i huvudet när jag ska påbörja mina morgonplikter efter alla försök att puffa huvudkudden rätt under natten.

Jag tycker om när det är lite dämpad belysning på morgonen och jag trevar mig fram när jag plockar fram dagens frukost i ett för ögonen behagligt morgonljus.

Allt fungerar i min egen ordning; ut med hundarna, in med katterna, på med kaffet, sedan tekannan, därefter fram med smöret och så vidare. Till sist tömmer jag diskmaskinen, det vill säga om jag har glömt att värma mjölken för då tömmer jag den under tiden som mjölken blir varm, annars får disken vänta till senare.

I dag tömde jag diskmaskinen. Stod där i mitt dunkla morgonljus och satte in i hyllor och skåp tills jag plockade fram den sista skålen och upptäckte att den var allt annat än ren. Konstigt?! En svag oro började spira inom mig, sedan irritation över förbaskat dåliga köksmaskiner, men ack nej..... När jag tände takbelysningen upptäckte jag till min förfäran att hela diskmaskinen var smutsig och att allt som jag plockat in i skåpen var det samma. Grrrrr!

Ut med allt ur skåpen igen, ner med disken i maskinen, igång med diskmaskinen, fram med rengörningmedel och trasa för att torka skåp och sedan mobilisera allt positivt tänk som finns för att inte börja kasta porslin.

Tur att jag har någorlunda gott morgonhumör!

Det finns med all tydlighet egna rutiner som är beroende av andras rutiner för att fungera.

Man måste räkna med en viss felmarginal.

Kanske solglasögon och tänd köksbelysning fortsättningsvis.....

Vi är ju inte mer än människor :)

I dag är det höstdagjämning och den ska vi njuta med en hästpromenad ute i skogen. Det är dax att ta tag i ridningen igen! Vår mellanBror blir min parhäst :)

I kväll blir det kålpudding med massor av lingon, det var evigheter sedan. Kål som får brynas med lite sirap, mums!

Tillbakablick på gårdagen:

Det hördes genom husets väggar och fönster, ett välbekant sändebud om hösten. Stora fåglar som mäter drygt en meter och lite till cirkulerade i luften och det var fullkomlig kakofoni. Tranorna samlades och de var här och hämtade upp tranorna från vår by inför sin långa flygtur till Spanien. Ett fantastiskt ögonblick.

Lycka till med flygturen och kom tillbaka med våren igen!

Det var en helt ok gårdag.

Bra med hösten: Husmanskost.

Månen är full.

Go´morgon!

Klockan är 06.27 och det är onsdag.

Klart och kallt.

Termometern visar + 4 grader.

Utsikter för dagen:

Vargarna ylar, blodtörstiga varelser smyger sig fram och mörka moln passerar......

Nu vet jag varför jag har sovit så otroligt dåligt de sista två nätterna! Månen är full!

Säga vad man vill och tro det som passar, men månen har en speciell påverkan på en del av oss människor. Jag har alltid känt av den, oavsett om jag sett den eller ej eller var jag har befunnit mig. Jag känner den.

Det hade varit spännande att veta om andra känner av den och hur den påverkar?

Man ska också ha i tankarna att vår måne faktiskt får världens tidvatten att höjas eller sänkas, det är helt fantastiskt!

Just nu står månen mitt emot solen och vänder sitt kalla och magiska ljus mot vårt land. Fullmånetid.

Månljus är något av det vackraste som finns och jag rekommenderar en nattlig månskenspromenad, spännande och mysigt kusligt :)

Vår lilleBror är förlöst på Ystad BB och där noterade barnmorskorna fullmånen i sin födelsestatistik. De var övertygade om att barnafödandet ökade runt fullmånetid och hade därför extra personalberedskap under dessa perioder.

Människorna i Staden får sällan ta del av de månskensupplevelser som landsbyggden har möjlighet till. Tänk blått månsken över gnistrande snö, det är obetalbart vackert och en gigantisk gul augustimåne är en sagolik upplevelse. Ett naturens fullkomliga underverk.

Det sägs att det finns människor som blir "mångalna", att deras humör och hormoner krånglar så till den milda grad att de inte känner igen sig själva. Det låter besvärligt!

Själv får jag stå ut med att missa några timmars sömn nattetid i fullmånetid. Jag ligger där och ser rummet bada i månljus och det blir en explosion av tankar och funderingar (kanske det är det som kallas mångalen). Det är lika bra att gilla läget och låta huvudet fyllas av allt och ingenting.

Kreativa nätter.

I dag ska jag ta en halv dags ledigt och bege mig till Malmö för att bjuda min gamla Mamma på grönsakssoppa och fläsklägg. Hederlig och efterlängtad husmanskost.

Tillbakablick på gårdagen:

Det är helt otroligt så snabbt allt går, jag kan inte fatta vad det är som händer. Dagarna räcker liksom inte till och jag är bustrött efter kvällsmaten och längtar bara efter att få huvudet på kudden.

Det är för mörkt för tidigt på dagen! Inget bra tecken, det är inte dax att gå i ide än......

Gårdagen hade expressfart.

Bra med hösten: Varma gosiga filtar.

Vinna eller försvinna.

Go´morgon!

Klockan är 06.35 och det är tisdag.

Regn.

Termometern visar +11 grader.

Utsikter för dagen:

Det känns lite dagen efter fortfarande. Upptakten, vägen mot målet och målet i sig själv, allt är uppnått. Nu fångar vinden förbrukade valaffischer och uppsatta vallöften ramlar ner i fukt och regn. Det är över nu.

Någon är nöjd och någon missnöjd, en del så missnöjda att de nu är nöjda.

Det är egentligen nu som det börjar. Det är dax att lämna eller börja, det är dax att omgruppera och börja samarbete. De politiska "rörorna" förväntas arbeta för samma ideologi och politik, går det?

Vinna eller försvinna.

Nu talas det om vågmästarroller, om möjliga och omöjliga konstellationer och så vidare. I morgon ska sluträkningen av röstningen stå klar.

Vårt land är politiskt splittrat, i Skåne är vi uttalat invandrarfientliga och städerna röstar i huvudsak blått. Österlen fick sin Gudrun, i Tomelilla finns obehagliga yttringar och vad hände egentligen med Vellinge?

Våra folkvalda ska sätta sig på sina poster, tjäna på tok för mycket pengar och vara de som vårt land ska förlita sig på, de som ska styra i vår närmiljö.

Varför känner jag mig inte trygg med det?

På fyra år ska alla dessa vallöften infrias, det är nästan skrattretande dumt.

Hur känns framtiden för de av oss oss inte har hälsan i behåll och ska studenterna nu hamna i lånefällan? Bensin- och diselskatten ska inte höjas (hurrraaa!) och löneskillnaderna kommer att öka ytterligare......

Kommer det att byggas nya kärnkraftverk, ska vi sponsra vapenexporten och hur blir det egentligen med miljön?

Det är nu som vi ska få svar på våra frågor, det är nu som alla vallöften ska gå till handling.

Det är nu det börjar.

Ansvar (för-)väntas.

I dag ska jag till Ystad för några timmars arbete och på vägen hem ska jag till plantskolan. Jag älskar att vandra runt på plantskolan och jag köper alltid för mycket, men i år har jag lyckats hålla mig någorlunda sansad. Nu är jag intresserad av fruktträd och bärbuskar, det som jag förkastade för femton år sedan. Plommonträd och äppelträd sågades ner på gården och hallonbuskar grävdes upp.....allt är föränderligt.

Tillbakablick på gårdagen:

Hela dagen var ett enda långt ösregn.

Arbetet bjöd på allt annat än önskvärt och jag var en aning uppgiven under eftermiddagen, men så kom vår mellanBror och Mannen (födelsedagsgrisen) hem och vi dukade upp en härlig födelsedagsbuffé. Det blev en riktigt trevlig kväll med livliga diskussioner kring det rådande politiska läget. Härligt :)

Bra med hösten: Planteringstid i trädgården.

Vem bryr sig?

Go´morgon!

Klockan är 06.06 och det är måndag.

Det småduggar.

Termometern visar + 11 grader.

Utsikter för dagen:

Det mest underbara som finns mellan man och kvinna är när livet begåvar oss med ett litet barn. Ett yttersta bevis på kärlek och samhörighet eller kanske ett ögonblicks verk.

I bland blir det inte som drömmen förutspår, någon gång vill livet något helt annat. Det vi önskar mer än något annat kan ta en helt annan vändning.

Inget blir aldrig någonsin sig likt.

Den förbjudna sorgen.

Jag tänker på alla föräldrar eller vårdnadshavare som lever ett liv i en ständig kamp för sina barns rättigheter. Jag tänker på barn och ungdomar vars liv innehåller olika kroppsliga och/eller mentala begränsningar, de kallas barn och unga med funktionsnedsättningar.

Hur kan det komma sig att dessa våra mest svaga samhällsmedborgare inte får maximalt samhällsstöd? Hur kan någon tjänsteman någonsin ifrågasätta deras behov av nya hjälpmedel, assistans, bilstöd, färdtjänst, rätt till skolval och så vidare?

För inte så länge sedan levde alla dessa våra älskade ungar sina liv på institutioner eller gömda i sina familjer.

Skam.

Vilket politiskt parti tar kamp för barn och unga med funktionsnedsättningar? Vilket parti har uppmärksammat dessa familjers livssituation i sina vallöfte? Vem har krävt deras rätt i samhället?

Ingen, absolut ingen!

Jag pratar om ren särbehandling och diskriminering

Mångfald?

Vad är rikets, kommun och landstings syn på barn och unga med funktionsnedsättning och deras familjer? När ska dessa barn och deras familjer få möjlighet att leva ett "någorlunda normalt" liv?

Frågor, frågor.

Jag kan berätta att det är många som aldrig når dit. Hela livet och vardagen blir till en kamp för barnens mänskliga rättigheter.

Barnen förblir barn under hela livet och föräldrarna förblir deras vårdare hela livet igenom.

Det är ett stort utanförskap.

Kärleken till barnen är fullkomlig och det är en ensam kärlekskamp som möter ständiga hinder.

Samhället sätter krokben om och om igen när livet inte blir som det var tänkt från början. Kontroll och maktutövning pågår.

Kära makthavare i riket och i våra små kommuner!

Bjud hem er till dessa fantastiska familjer, lev tillsammans med dem några dygn och ta reda på hur de egentligen har det i sin vardag! Gå med en rollator i händerna och sitt i en rullstol några dagar, lägg er med hjälp av en lyft, sov i korta pass nätterna igenom och få hjälp med att både äta och sköta hygien. Ring färdtjänst och ställ er i kö om ni vill ta en rullstolstur på stan och prova absolut en stärkande skogspromenad med rollator.

Gör något och gör det nu!

I dag gratulerar jag Mannen på hans födelsedag, stort grattis och lycka till!

I kväll ska vi öppna paket :)

Måndag är lika med rutindag, trist och nödvändigt.

Tillbakablick på gårdagen:

Har varit ett fantastiskt veckoslut på Söderåsen med hästar, barn, ungdomar och vuxna. Det blev långa härliga hästpromenader i skog och mark, åk med häst och vagn, ösregn och höstsol, mat i mängder, vacker miljö och trevligt sällskap. LillaSyster njöt på hästryggen :)

Röstningen blev avklarad.

Gårdagen var bra.

Bra med hösten: Gula löv på marken.

Stopp!

Go´morgon!

Klockan är 06.17 och det är fredag.

Småblåser och är klart.

Termometern visar + 8 grader.

Utsikter för dagen:

Kaffet var extra efterlängtat i dag och jag känner mig full av energi efter att ha sovit hela natten! Fantastiskt skönt!

Barn och unga ligger mig varmt om hjärtat. De finns ständigt i min tankevärld och utifrån det blir möjligtvis mitt fokus allt som ofta riktat mot dem.

Man ser det man vill se och hör det man vill höra......

Nu har jag fått höra en kvinnlig IT-pedagog uttala sig på ett sätt som återigen gör mig fundersam över hur vi vuxna tänker kring våra barns bästa.

IT-pedagogen påstår att den svenska skolan har ett stort problem då nära hälften av alla barn i årskurs 4-6 sällan eller aldrig använder dator i skolan.

"Om skolans värld är väldigt annorlunda jämfört med resten av tillvaron börjar barnen undra vad undervisningen ska vara bra för"

Milde tid, vilken tid lever våra barn i?

Samma pedagog menar vidare att barnen måste leva i vår globala värld redan på ett tidigt stadium och att skolan är skyldig att förbereda dem för framtiden och den verklighet vi lever i nu.

Det har hon sannerligen ha rätt i, men vad är det som säger att barn mellan 10 och 13 år mår bäst av att göra det med en dator framför sig hela skoldagen igenom? Dessutom sitter de förmodligen framför ytterligare en dator ett antal timmar efter skolans slut.

En dator till varje barn i skolan förespråkas av IT-pedagogen.

När det gäller barnens behov av rörelse tycker pedagogen att datorn inte utesluter att lärarna kan ta ut barnen i skogen så att de kan fotografera och filma för att sedan hantera materialet i datorn.

Undrar om denna kvinna har egna barn? Jag kan knappt tro detta. Ingår inte utvecklingspsykologi i den pedagogiska utbildningen längre?

Detta är oerhört tröttande. Tänk efter före!

Stopp! Rädda våra barn från denna verklighet!

Schemalägg datoranvändande som en del i undervisningssystemet och låt barnen vara barn som rör sig och upptäcker vår värld genom att vistas i den, ta på den, tala om den och använda sig av den.

I dag har jag så mycket på min agenda att jag inte riktigt vet hur jag ska hinna med.

Senare i eftermiddag åker lillaSyster och jag till Söderåsen för att vara med om ett sjukgymnastikridläger i RBU Skånes regi under hela veckoslutet. LillaSyster ska njuta & jobba på hästen och jag ska vara hennes alltiallo och serva så gott jag kan. Hoppas höststormarna lugnar ner sig och regnet är frånvarande. Allt sker utomhus (långt från datorer!) och vi ska njuta samspelet mellan människa och djur. Inget är så bra för hela kroppen som en stilla ridtur :)

Tillbakablick på gårdagen:

En dag som var varken eller. Allt gick i rasande fart och så plötsligt var det kväll?!

Det var nog en bra dag.

Bra med hösten: Röda, vackra nypon i snår och buskar.

Fel, fel, fel!

Go´morgon!

Klockan är 06.20 och det är torsdag.

Halv storm!

Termometern visar + 9 grader.

Utsikter för dagen:

Är det inte en aning märkligt att det numera anordnas föräldrautbildningar i var och varannan kommun? Utbildningar i hur föräldrar ska fostra sina förskole- och skolbarn.

Kommunerna satsar stort på förebyggande öppenvård och har utbildat (eller köpt utbildade) kursledare. Föräldrar med "bråkiga" barn uppmanas till skolbänken. Personal på kommunernas institutioner utbildas i det samma (vad med den profession de redan har, eller?)

Något har helt uppenbart gått snett!

Föräldrar tappar greppet om sina barn, små barn som behöver trygghet och tydlighet för att fungera.

Barn tar mer och mer över sin egen fostran och tappar fullkomligt respekten för sina föräldrar.

Respekt har blivit något som är dåligt, strängt och bakåtsträvande. Allt ska lösas utifrån vilja och krav.

Plötsligt upphör samarbetet mellan barn och föräldrar och makt blir till ett vapen där föräldrarna kanske till och med blir rädda för sina egna barn.

Barn kräver sina rättigheter. Skolan och media matar dem med information som många gånger inte är åldersadekvat och barnen förstår inte alltid innebörden av det de hör, men de vet vad det vill ha.

Vad är det egentligen som händer?

Barn blir vuxna innan de blir tonåringar och de agerar ut i pubertala beteende redan när de fyllt sin första nolla.

Barnhälsovården talar i termer om pubertet långt innan barnen är i tonåren och kallar det förpubertet, med ett leende på läpparna.

Det mesta är tillåtet och barns protester ska hanteras utifrån deras vilja av föräldrar som redan har gett upp.....föräldrar som inte längre förstår sig på sina egna barn.

Jag vill påstå att det i dag finns mängder med föräldrar som själva har så stora bekymmer med att få tid och ekonomi att räcka till att de varken orkar eller vill sätta sig upp mot sina ointresserade barns krav. Barnen får inte den struktur, som i grund och botten är deras trygghet, därför att deras föräldrar inte orkar stå emot det tryck som de utsätts för.

Barn vill och ska.

Vad gjorde vi med 70-talets barn, de som är föräldrar nu? Varför är det så många som behöver sätta sig på skolbänken för att bli informerade om hur de ska ta hand om sina egna barn?

Kommunerna har fått öppenvård som ledstjärna i trånga ekonomiska läge. Den privata marknaden jublar och säljer nya tjänster.

Detta är märkligt! Öppenvård som kommer i elfte timmen och som bara är ett slag i luften.

Kanske bättre än ingenting, men det är definitivt något som inte stämmer.

I dag ska jag ta mig en morgonpromenad i skogen med Väninnan. Hoppas att träden ger lä i detta rasande stormande.

Därefter är det arbete som gäller. Jag är ganska stolt över min egen disciplin och får en hel del uträttat.

Tänker på storeBror som pendlar mellan Sverige och Danmark. Hoppas att bron är öppen idag och att han håller väl i ratten. Kastbyarna på Öresundsbron är inte behagliga.

Tillbakablick på gårdagen:

LilleBror, Paco och jag hade några härliga timmar tillsammans i Kristianstad. Solen sken, det var varmt och helt underbart.

När vi kom hem stormade och ösregnade det eftermiddagen och kvällen igenom.

Grattis till vår mellanBror, bra att du fattade mod och stod på dig!

Det var en trevlig gårdag.

Bra med hösten: Små lätta låga moln.

Rätt & fel.

Go´morgon!

Klockan är 06.26 och det är tisdag.

Mulet och regn.

Termometern visar + 11 grader.

Utsikter för dagen:

Jag har oftast sällskap vid frukostbordet numera, det vill säga under vardagarna. LillaSyster kvittrar tidigt på morgonen, har väldigt mycket att berätta och har många funderingar som behöver trasslas ut. Härligt att hon delar med sig så generöst av sina tankar och sin vardag.

Jag har anledning att fundera över hur vi människor tolkar det vi upplever och ser. Hur ålder, sammanhang, tillhörighet, livssituation med mera påverkar oss i vår uppfattning.

Två personer som är med om samma händelse kan tolka en upplevelse på helt olika sätt. Det är mycket intressant!

Det vi bär inom oss projektseras i det vi upplever. Jag har fått slå knut på mig själv flera gånger när människor har haft en totalt avvikande uppfattning än jag själv över vad som har sagt och gjorts. Det har varit totalt omöjligt för mig att förstå hur människan kan beskriva en händelse på ett sätt som är helt främmande för mig, trots att vi har en gemensam upplevelse.

Våra ögon har sett samma sak men våra hjärnor tolkar det vi ser på vitt skilda sätt. Eller ser vi bara det som vi vill se?

Det kan vara på gränsen till obehagligt!

Det är svårt att vara saklig när någon har ett helt garde av inre försvarare som snabbt tar på sig sin rustning och anländer till batalj. Allt som sägs blir till strid om vem som sa vad, vem som gjorde vilket och vad som kan vara anledning till det ena eller det andra.

Tolkningsföreträde är en lösning. En tredje person kommer in i sammanhanget och tolkar det som är sagt i väntan på att ytterligare en person ska avgöra vad som förmodligen har hänt.

Krångligt, men kanske nödvändigt.

I daglig dax, i mitt arbete, använder jag mig gärna av sociala berättelser. Det vill säga att jag med ord och bild (likt en serieteckning) ruta för ruta målar upp händelsen för att förtydliga det som skett. För unga vuxna och vuxna får händelsen dissikeras ner i minsta beståndsdel och bit för bit återberättas och diskuteras.

Men, det är inte alltid det finns utrymme till eftertanke. Impulsivitet kan orsaka stora bekymmer med tolkning av händelser. Korttidsminnet kan vara begränsat och det kan ta rejält med tid innan minnet hinner i fatt. Rädsla kan stänga av känslor och tolkningen blir utifrån det. Aggressivitet ger en tolkning som kan bli fylld av hämnd

Var i ligger sanningen? Vem har rätt och vem har fel?

Under förmiddagen ska lilleBror, Paco Valp och jag trotsa regn- och ruskväder och ge oss ut på trevliga inköpsuppdrag.

Eftermiddagen är lika med arbetstid.

I kväll ska jag laga en eldig chili con carne så att vi alla får upp kroppstemperaturen och känner värme. Vad vi äter har betydelse för hur vi mår!

Tillbakablick på gårdagen:

"Argspår" ger energi! Bra!

Vi var med Paco hos veterinär Alf och påbörjade hans rabiesvaccination. Paco kommer göra en hel del turer mellan Sverige och Danmark och då är det nödvändigt med vaccinationspass. Det tar en evinnerlig tid att få klartecken och ytterligare en spruta väntar nästa månad och sedan ytterligare 120 dagar innan allt är klart.

Det var en helt ok gårdag.

Bra med hösten: Majsen mognar! Mums!

Arg.

Go´morgon!

Klockan är 06.12 och det är tisdag.

Duggregn.

Termometern visar + 11 grader.

Utsikter för dagen:

Jag gick och la mig irriterad och vaknade arg. Det är inte mitt temperament och det förvirrar mig totalt. Hemskt!

Blodet kokar i mig och tankarna rusar runt i ett ständigt virrvarr. Jag är riktigt förbaskad!!!

Jag är så innerligt trött på människor som rättfärdigar sitt eget beteende genom att söka fel hos andra och fullkomligt fråntar sig eget ansvar.

Människor som får näring av att söka syndabockar.

De vill ha levererat förändring, omedelbart! Att stanna upp och söka lösningarna i eget beteende är fullkomligt ointressant och finns inte i tankevärlden. Jag vill, jag ska, den sa den gjorde....

"Ta ner solen och ge mig månen också"

Socialt behandlingsarbete suger kraft!

Jag är så trött på alla belöningssystem. Unga vuxna och vuxna som ska belönas när de passar in i systemet. Jag vill ha mer! Nu har jag varit duktig, vad får jag nu?Jag ska ha!

Manipulation.

Det är omodernt att ta eget ansvar och uppleva konsekvenser av eget beteende. Skyddad verkstad! Vuxencurling!

I dag ska jag ta tag i det som gör mig arg, jag ska sätta mig över mina känslor och sätta handling i verket. Nu får det vara nog!

"Gör inte mer av det som inte fungerar, gör något annorlunda"

Tillbakablick på gårdagen:

Dagen gick otroligt snabbt, började någorlunda bra och slutade mindre bra.

Det blev en temperamentsfull dag.

Våga välja rätt.

Go´morgon!

Klockan är 06.22 och det är måndag.

Ösregn.

Termometern visar + 13 grader.

Utsikter för dagen:

Så lite och så mycket som blir sagt. Ord står mot ord och löftena haglar. Tonen är vass och stidsviljan enorm. Det gäller att blotta varandras svagheter och framhävda den egna styrkan. Det är en kamp som handlar om den lilla människans röst, din och min röst.

Våga välja, välja rätt.

Debatterna pågår ständigt i media och på gator och torg. Väljarresultat analyseras. Vinst eller förlust, individen eller kollektivet, skatteavdrag eller bidrag.

Alla vill miljö, men till vilket pris och vilken prioritet?

Det är en åsiktskamp utan dess like och det delas ut generöst med löften som troligtvis aldrig håller. Det mesta känns otroligt opålitligt. Partiledarna känns osympatiska där de stirrar in i kameralinsen för att se trovärdiga ut.

Riksdagsval och kommunalval, vem ska få min röst?

Allians eller rödgrön? Allt är ett sammankok för att nå bästa valresultat.

Kommungubbarna (och någon enstaka tant) är inte att leka med. Deras kompetens är tvivelaktig och de tycks driva sina politiska uppdrag med skygglapparna på. Petimeterrättvisa kan råda i beslutsgången.

Vi bor i en liten kommun med sina egna påvar. Hoppas att fru Shyman nu får en plats i det politiska ledet och rör om rejält i den ankdam som råder där. Input utifrån är av stort behov!

Snart är det dax. På söndag ska vi använda oss av vår medborgerliga rättighet, vi ska göra våra röster hörda. Vi ska rösta fram det parti som ska föra vårt fosterland Sverige i tiden.

I dag ska jag börja min arbetsdag i Simrishamn. Ett möte med en av kommunens alla mellanchefer väntar och rättighetslagar ska diskuteras. Med största sannolikhet spilld tid som bara blir ett av alla beslut och en skrivbordsprodukt.

Det är måndag som är lika med rutindag. Trist och nödvändigt.

Ska arbeta i Ystad i kväll och dagen känns lång.

Tillbakablick på gårdagen:

Vi körde hem hö och mina axlar värker rejält denna dag. Balarna väger en sådär 16 kg var och det är tungt när balbanden sitter hårt och balarna ska lassas högt. Tack för all den hjälp som vi fick, Du är otroligt och oväntat stark :)

StoreBror och lilla Familjen kom på besök. Vi åt lasagne i mängder och sedan gjorde vi en härlig tur i skogen för att upptäcka att det vimlar av underbart vackert röda flugsvampar och nästan inga Kallesvampar alls.

Barnen tog årets sista plask i pollen, nu stänger vi ner den.

Världens bästa snickare kom med vårt fönster! Helt fantastsikt, snart är rummet klart!

Det var en mysig gårdag.

Bra med hösten: Agendan börjar fyllas med livsnödvändiga trevligheter.

Ögonblick

Go´morgon!

Klockan är 06.48 och det är lördag.

Mulet.

Termometern visar + 11 grader.

Utsikter för dagen:

Mängder med Pacopussar väckte mig redan i gryningen, omöjligt att motstå den glädjen.

Kärlek.

Denna morgon funderar jag över hur jag på bästa sätt ska njuta det jag upplever i stunden.

Hur jag ska bära mig åt för att stanna upp och inte gå händelserna i förväg. Fy så svårt!

Fånga ögonblicket, fånga dagen.

När jag är på semesterresor, är ute i naturen, vimlar omkring i en storstad, är med om högtidstillfälle, i stort sätt överallt där man upplever något utöver det vanliga, är det svårt att stanna upp och gestalta sig i det som verkligen sker.

-Njut stundens allvar, sa min Pappa.

Jag blir så lycklig, exalterad, euforisk, förskrämd, ledsen eller vad det nu kan vara för känsla att jag genast tänker på hur jag ska dokumentera det jag ser och upplever på bästa sätt. Fram med kameran eller mobilkameran, klicka bilder i mängder och plötsligt är jag frånvarande i det jag egentligen upplever och i stället närvarande bakom kameralinsen.

Eller så blir jag så olycklig över att de jag älskar och tycker mycket om inte är med mig och delar min upplevelse och har i stället fullt upp med att fundera över hur jag ska beskriva det jag varit med om för att dela med mig och i den stunden är min närvaro försvunnen.

Egentligen handlar det mest om att dela med mig till andra, överallt och hela tiden.

Kanske att jag skulle prova med att se till mig själv.

Härom dagen var jag med Väninnan vid havet. Det var betagande vackert.

Havet var i uppror, vågorna dånade in mot stranden, det luktade salt, strandremsan var minimal, det var solblänk i vattnet. Då stod jag som ett fån och var irriterad på mig själv för att jag hade glömt min kamera och fick nöja mig med mobilen. Bild efter bild klickades av och jag blev missnöjd med resultatet. Tankarna handlade om motsol, fel vinklar, skuggor, dålig kamera och så vidare.

Så fullkomligt idiotiskt! Det var då som jag skulle satt mig på en av stenarna, njutit solen och havets brus, bara kopplat av allt annat för det vackra. Jag skulle gett mig själv en stund av meditation.

Jag har helt uppenbart ännu ett beteende att förändra. Suck.

I dag väntar flera timmars arbete i Ystad innan jag kan njuta helgen och framförallt kvällen då Mannen och jag är bjudna på kräftor hos kära Vänner. Mums och slörp!

Tillbakablick på gårdagen:

Vår snälla och trogna elektriker kom och bytte ut våra spisplattor så nu är det fart på elspisen och jag kan alternera mellan gas och el igen. Det underlättar.

Världens bästa snickare är otroligt efterlängtad....

Det var en regn- och ruskdag som gick i raketfart.

Bra med hösten: Björnbär i snåren.

Då & Nu

Go´morgon!

Klockan är 06.12 och det är fredag.

Regn och mörker.

Termometern visar + 12 grader.

Utsikter för dagen:

Jag har tänt mitt stora stearinljus här i köket. Det sprider sig en svag doft av vanilj och det känns värmande denna mörka morgon där det lyser med sin sakta lilla låga.

En gång för längesedan, då jag var en ung kvinna med många stora funderingar, skrev jag mängder med ord, verser, berättelser och annat som var av betydelse för mig. Det var helt opretantiöst och endast riktat till mig själv.

För inte så länge sedan hittade jag en liten papperslapp med en ritad bild av en kvinna, det var tveklöst ett självporträtt tecknat av mig. Där fanns också en text som var i harmoni med bilden och som fick mig att dra på smilbanden så här flera år bakefter:

"Jag är så trött,

jag är så trött på människor

som jag inte orkar träffa

för att jag är trött på mig själv."

Så var det då och så kan det vara nu. Inget är förändrat. Jag är jag, oavsett tider som har passerat.

I dag är det rutinfredag och det jag lovade mig själv att fixa i går blev inte av, så nu är det bara att ta tag och få fart på allt under dagen.

Regnet begränsar mig!

Tillbakablick på gårdagen:

En vacker morgonpromenad längs med Stens huvuds hagar och strand. Hösthavet piskade och gjorde gott.

Efter flera timmars desperat sökande ute i cybervärlden lyckades jag överraskande nog finna det som ska bli min drivkraft under ett par månader.

Jag har en Väninna som (precis som jag) har bekymmer med novembermörker och vi brukar motverka detta med en resa till annat land. Vardagslyx! Våra Män brukar vara med, men denna gången sticker vi ensamma :) Tanttur!

Resa och hotell med många stjärnor är bokat!

Billigt och mycket bra, vilket är en annorlunda kombination! Tack och lov för lågprisflyg (vet att det är ett miljöbrott...förlåt!) och Coop hotellpremier! Läääängtar redan!

Mannen var rörmokare och lyckades motverka en något irriterande och mindre angenäm doft i huset, tacksamt tack!

Det blev en glad dag.

Bra med hösten: Temperamentsfullt hösthav!

Sammanträde

Go´morgon!

Klockan är 06.16 och det är torsdag.

Sol och lite blåsigt.

Termometern visar + 11 grader.

Utsikter för dagen:

Fortfarande svårt att sova, vaknar om och om igen hela natten igenom....grrrrr!

Alla dessa möte, som med ett något finare ord kallas sammanträde.

Undrar hur många timmar, dagar, veckor som jag har lagt ner på mötestid?

Ord och åsikter som ska ventileras. Goda och mindre bra idéer ska presenteras. Någon pratar hela tiden och har åsikter om allt, någon sitter tyst och bara lyssnar. Ordförande har en viktig roll och ibland råder strikt mötesordning och någon gång fullkomlig anarki.

Beslut ska nedtecknas, minnesanteckningar föras, paragrafer följas och så vidare.

Många fina idéer kanske blir förverkligade, mycket blir sagt och ännu mer blir absolut inget annat än ord och ett nerteckant dokument för arkivering under ett antal år, innan det når papperskorgen.

Styrelsemöte, personalmöte, föräldramöte, föreningsmöte, arbetsgrupps möte, stormöte, politiska möte, samråds möte, ledningsgrupps möte, regionsmöte.......alla dessa möte!

Det går att hålla möte om precis allt, i alla möjliga (och omöjliga) konstellationer och sammanhang.

Undrar hur många kilo protokoll och minnesanteckningar som jag skrivit, läst och/eller justerat under alla år? Pappersprodukter som stöd för minnet, som underlag till allt som sagts och som säkerhet för beslutsfattande. Milde tid!

Tidstjuveri!

Min möteskvot är definitivt fylld. Aldrig mer ett möte för mötets skull!

Förspilld tid och för mycket kaffe.

Idag ska jag gå en promenad med Väninnan redan tidigt på morgonen, jätteskönt och Zelma Zelmin blir lycklig över egentid med sin matte :)

Tillbakablick på gårdagen:

StoraSyster glänste stort på gårdagens möte med skolvärlden. Härligt att se och höra hur hon tar för sig och uttrycker sin vilja och sina önskemål! Något förvånade för hennes lärare som inte längre kan styra henne med sina tankar om vad som är bäst och passar bäst. Bra jobbat lillaSyster!

Jag och lilleBror tog oss ann trädgårdens baksida under eftermiddagen. Det är ohyggligt tråkigt att rensa ogräs, det gör ont i fingrarna och det känns som ett evighetsarbete att befria plattorna längs med gångvägarna från allt grönt som envist tittar fram. Slutresultatet blev hur som helst väldigt bra!

På kvällen belönade vi oss själva med en lång skogspromenad och fann vägar som vi aldrig tidigare passerat, spännande! Lille Paco valp knatade med över stock och sten, fullkomligt orädd, men mycket uppmärksam på sin husse. Bra.

Vi plockade en hel del fin svamp och dagens lunch är räddad :)

Det mörknade förvånansvärt snabbt snabbt och när vi upptäckte en man sittandes väl dold på en pall i ett buskage (obehagligt) inne i skogen insåg vi att det var jägarnas tid och tog oss snabbt hem igen.

Det var en bra dag igår.

Bra med hösten: Doften av löv och mylla i skogen.

Tagga ner

Go´morgon!

Klockan är 06.26 och det är onsdag.

Sol och lite blåst.

Termometern visar + 12 grader.

Utsikter för dagen:

Har legat vaken stora delar av natten och tummat på täcket?! Har ingen aning om varför, men det är grymt irriterande! Jag var på väg att stiga upp flera gånger, men orkade inte gå ur sängen.... känner mig en aning trött och snurrig i huvudet just nu!

Husets ungdomar berikar oss med en massa mer eller mindre bra uttryck och jag tycker speciellt mycket om "tagga ner". Det är liksom en uppmaning som är både vänligt menad och krävande.

Tagga ner ger en känsla av omtanke och en möjlighet att acceptera egna brister och fel.

Det räcker med att vara good enough! Man behöver inte vara perfekt, man kan vara lagom nöjd med sig själv och lagom bra, det räcker ändå. Man behöver faktiskt inte prestera mer än vad som är nödvändigt ibland. Tillräckligt bra ger en möjlighet att både hinna njuta och att få göra fel.

"Göra fel - göra om - göra rätt!"

Kanske att jag skulle prova med att tagga ner lite oftare. Det känns en aning lättjefullt, men betydligt trevligare än att "varva ner" eller "ta det coolt".

Ord, det är fantastiskt trevligt med ord!

I dag börjar morgonen med ett par timmars möte i Simrishamn och jag har beslutat mig för att tagga ner och låta andra stå på arenan :)

Skogspromenad är utlovad med lilleBror och för övrigt är det utomhusarbete på gården som gäller.

Tillbakablick på gårdagen:

Full rulle! Skräp & skrot ska bort från gården innan regn och ruskväder tar över.

Vi körde gamla bildäck, med eller utan fälg till däckfirman. Äntligen!

Mängder med gammalt bråte eldades upp. Härligt!

Det ska gå flera turer med släp till Måsalycke. Gammal plåt, rostiga stegar, gammalt fårstängsel och så vidare ska bort. Det ska vara fritt från skrot & skräp hemma hos oss!

Gårdagen känns i ryggmusklerna.

Bra med hösten: Den underbart rosa kvällshimlen.

Måndag morgon

Go´morgon!

Klockan är 06.13 och det är måndag.

Halvmulet.

Termometern visar + 6 grader.

Utsikter för dagen:

Varje måndag är det samma sak; Ny vecka, nya förutsättningar och nya möjligheter. Jag skulle vilja påstå att det ligger förväntningar i varje måndag. Allt kan bli annorlunda och förhoppningsvis ännu bättre.

"Plötsligt händer det", en längtan efter något som känns festligt och härligt, något som överraskar glädjefyllt, något spännande, något som gör gott!

Jag lovar mig själv en hel del varje måndag. Nu ska jag minsann fixa detta och klara det andra! Nu ska jag bara tänka goda tankar, jag ska inte irritera mig och jag ska hinna med det som ligger efter och så vidare.

Denna måndagen har jag lovat mig själv att hålla mina löfte till mig själv, det blir mycket svårt! Jag ska se mig i mina egna ögon och vara ärlig mot mig själv, men jag är dessvärre en ganska lättlurad typ.....som tror gott om de flesta, även om mig själv.

Jag ska ta tag i mitt liv, min tillvaro och mitt arbete. Jag ska glädjas och jag ska ta reda på vad det är som gör mig riktigt nöjd i vardagen.

Allt kan dissikeras ner till minsta beståndsdel, det minsta lilla kan vara det som bär! Förhoppning.

"Det omöjliga tar bara längre tid!". Min nyfikenhet och min energi kräver sin parhäst.

Sen, senare, vi får se, vi får tänka på det, en annan gång, längre fram och så vidare känns bara frustrerande och tråkigt.

Livet pågår nu, det är spännande, svårt och fullt med möjligheter!

Detta kommer med all säkerhet att bli en fantastisk vecka. Agendan ger tydliga signaler på att arbete och fritid får en relativt behaglig mix av alla de olika roller som ingår i mina vardagsuppdrag.

Just denna måndagen är en perfekt dag för nya insatser och de kommande sju dagarna ger oändliga förutsättningar!

Jag ska börja med att hålla mina löfte till mig själv!

I dag börjar storeBror sitt nya uppdrag som marknads- och försäljningschef på Lantz i Köpenhamn. Världens största lycka till!

Måndag är detsamma som rutindag för min del och dagen är redan välfylld med halvtråkiga uppdrag.

Hoppas att världens bästa snickare kommer med vårt nya stora och fina fönster idag! Det börjar bli kallt med byggplast...

Tillbakablick på gårdagen:

Min SysterSon ska bli Pappa och det är en liten Pojke som ligger på tillväxt i sin Mammas mage. Min Syster är lycklig och vi delar alla deras glädje :) Underbart!

Det blev en bra dag i Malmö, men IKEA var fullproppat med folk så vi mer eller mindre promenerade igenom köks- och inredningsavdelningen efter vårt intagande av småländska isterband med stuvad potatis (mindre gott) i restaurangen. Det blev ett billigt besök!

Gårdagen var bra.

Bra med hösten: Luften är klar och skön att andas.

Målformulera

Go´morgon!

Klockan är 6.46 och det är söndag.

Sol.

Termometern visar + 3 grader.

Utsikter för dagen:

Ett sätt att genomleva och stå ut med årstiden som nalkas är att formulera mål. Låter kanske väl pretentiöst och lite tråkigt, men kan vara nog så bra för att få någon form av struktur som bär när sinnet fullkomligt skriker efter sol och värme.

September-oktober-november-december, fyra långa mörka, blåsiga, regniga, kanske snöfyllda och obarmhärtligt kalla månader. Svårt!

Varje månad kommer att bli till ett delmål med målgång till nyår. Allt för att härda ut! Därefter är det dax att målformulera för januari-februari-mars, fram till att den ljuvliga våren och värmen äntligen kommer tillbaka. Befrielsen!

September och december är de bästa månaderna av de fyra i höst.

I september är det fortfarande någorlunda ljust, löven sitter kvar på träd och buskar och sensommarvärmen håller den värsta kylan på avstånd. September är också födelsedagsmånad i familjen, vilket lättar upp en aning och förgyller vardagen.

December har sina egna mål med hjälp av advent, som så fint leder oss fram till den underbara julen och nyår därpå. Det är en aktiv månad, en tid av förväntan och värme som känns både rolig och trivsam... speciellt om skattemyndigheten är någorlunda givmild och inte tvärtom!

Målet för september blir tveklöst hav-skog och trädgård.

Minst fem dagar i veckan ska jag reservera tid till naturen. Solens sista varma strålar ska tillvaratas och sommarhavets glitter ska njutas. Hundarna ska rastas rejält och olika vandringsleder ska provas. Trädgården ska förberedas för vintervila och en del ska hinna planteras innan nattfrosten kommer. Det blir bra!

Struktur och mål som hjälp, min rekommenderade självordination.

Även i dag är min dag reserverad åt ungdomarna och vi fortsätter med att ge oss ut på tur. Nu är det Malmö och olika varuhus som gäller, vilket även inkluderar IKEA (som är lika med hatkärlek för min egen del). Kan inte begrripa varför ungdomarna älskar detta varuhus och börjar misstänka att det handlar om fabriksrullade köttbullar med gräddsås och lingon :)

Tillbakablick på gårdagen:

Loppis på Suckarnas gång i Simrishamn och det blev en del småinköp för en av ungdomarna. Själv köpte jag en bra begagnad ryggsäck speciellt avpassad till hundar, som sedan en frusen Paco valp motvilligt satte sig i och som orsakade hans husse ett fullkomligt skrattanfall....?!

Det blev en liten rundtur på Österlen och vi hamnade glädjande nog på plats i Fågeltofta för att få uppleva en Corvette karavan bestående av 39 bilar (lillaSyster räknade) i alla färger och modeller. Kromen blänkte, det bullrade och mullrade, mycket läckert!

Eftermiddagen var lika med trädgårdsarbete för min egen del och jag grävde upp minst 40 stora tunga trädgårdsplattor, körde iväg med hjälp av "rullebören" och staplade på hög. Kullersten grävdes fram och lades i en annan hög och sedan fick det vara bra för krafterna tog fullkomligt slut. Jag är inte tillräckligt stark! Irriterande! Tur att min goa bonusGrabb kom och hjälpte mig med de sista lassen och grästrimmern.

LilleBror klippte gräsmattorna runt gården.

Ungdomarna plaskade i poolen ?!

Det var en bra gårdag.

Bra med hösten: Ljungens lila färg i alla nyanser.

Närstående

Go´morgon!

Klockan är 06.58 och det är lördag.

Sol.

Termometern visar + 4 grader.

Utsikter för dagen:

Vem vänder vi oss till när vi behöver stöd här i livet?

Finns det någon att lita på, någon som kan ge av sin dyrbara tid till oss när vi behöver den som bäst?

Psykologer, coacher, socionomer, kuratorer, terapeuter av alla slag.......men jag syftar inte på någon yrkesutövare, utan en vän, en familjemedlem, en släkting eller kanske en arbetskamrat.

Vad gör vi människor när det plötsligt händer, när alla känslorna griper tag i oss på en och samma gång? Vågar vi be någon om hjälp?

Tidningarnas alla frågespalter för vuxna är fyllda med frågor och de får alltid ett enkelt svar, allt går att lösa eller så lämna ditt bekymmer bakom dig och gå vidare.

Vem är det som ställer alla dessa frågor, vem är det som inte har någon annan att prata med? Eller är det kanske spännande att få sina frågor publicerade, svart på vitt?!

Det krävs mod, förtroende eller kanske förtvivlan för att "blotta" sina känslor.

Det är kanske lättare att vända sig till en okänd person, ett akademiskt fullblodsproffs som kan reda ut ens bekymmer eller en spännande terapeut som kan leverera en snabb lösning.

Enkelt och lätt att lägga ansvaret i någon annans händer, det lär vi oss redan som mycket små. Någon annan kan "laga" det som har gått sönder, någon annan kan berätta vad vi ska göra för att allt ska bli bra igen, någon annan har svar på alla frågor.

"Någon annan" kan också bli den som är ansvarig för att det inte fungerade, inte gick att reparera och därmed blir fokus flyttat till tredje person. Okompetent psykolog, dålig terapeut, skrivbordskurator och så vidare. Skönt att lägga skuld och börda på någon annan.

Ansvarsbefriad!

Svaret och lösningen finns alltid inom oss själva. Vi behöver tid.

Det är sällan och nästan aldrig som vänner blir varandras naturliga stöd i situationer av förtvivlan, sorg, depression och så vidare. Vem orkar, vem har tid så det räcker och vem tycker tillräckligt mycket om för att självmant finnas där? Inte många!

När det är som mest akut behöver man ta det som lugnast. En omöjlig ekvation som behöver ett tryggt och nära stöd, någon som kan bromsa och reda ut vad det är som sker eller har skett.

Någon som finns vid ens sida.

Märkligt nog så ber vi oftast inte om hjälp när det är som värst, vi håller vår smärta för oss själva. Det är då som närstående behöver "tränga sig på" och finnas där.

Vem är egentligen närstående? Hur vet vi det?

Våga, vilja, visa!

Vi behöver alla varandra!

I dag ska jag ge min dag till två av husets fantastiska ungdomar. Vi ska ut på tur och det är deras önskemål som gäller.

StoreBror försvinner till Köpenhamn och vår gemensamma sommar är obönhörligen över. Det har varit en underbart glädjefylld tid. Jag kommer att sakna Dig stort!

Mannen ska på whiskymässa i Köpenhamn, trevligt för honom :)

Tillbakablick på gårdagen:

Jag frös! Ungdomarna badade i poolen ?!

Det blev en hel del gjort och kvällen avslutades med en fantastisk Kallerisotto och grillat lamm. Vår egen sommarrestaurang hade avslutningsfest!

Gårdagen var fin.

Bra med hösten: Vattnet i karpdammen blir klart och fiskarna blir plötsligt fullkomligt synliga. Milde tid så stora de är!

Sensommar

Go´morgon!

Klockan är 06.18 och det är fredag.

Sol.

Termometern visar + 3 grader !!!!

Utsikter för dagen:

Hua vad kallt! Skönt att solen visar sig redan på morgonen, annars hade det varit hemskt! Tur att vi fick in vår kära Otto papegoja från voljären i onsdags, annars hade han varit stelfrusen!

(annars är ett bra ord...)

Blir man någonsin för gammal för upptäcktsfärder och skattjakter? Det är härligt att bli överraskad! I det enkla finns det underbara!

Vi gick timmar i skogen, kröp under tät granskog och den ena efter den andra solgläntan visade sig. Viloplatser åt skogens djur och växtplatser åt fauna och svamp. Varje glänta bjöd på en ny uppenbarelse, så vackert och så trolskt. Som en saga där både älvorna och trollen gömmer sig, där djuren betraktar oss bakom buskar och träd.

I gläntorna växer det frodigt och där badar solen i den gröna mossan och det friska gräset. På gränsen till andakstfullt och inbjudande till vila och paus.

Det var märkbart tyst i skogen. Långt borta hördes trampet av vildsvinsfamiljens snabba galopperande, bäst att vara på sin vakt när man avviker från skogen vägar och ger sig in i djurens eget vardagsrum. En snok, längre än någonsin, svart och vacker, slingrade sig fram vid mina fötter och jag blev både fascinerad och rädd. Ormar tillhör definitivt inte mina favoritdjur, även om de är av den ofarliga arten

Vi gick lite vilse, men hade en behaglig känsla av att det skulle ordna sig i alla fall och att vi skulle finna vår väg tillbaka. Vi hade inte bråttom, detta var vår dag och vårt uppdrag och när vi kom till samma glänta ( sjösand mitt i skogen?) två gånger skiftade vi riktning med gott resultat.

Svampkorgen fylldes till brädden och i samma stund som vi beslutade oss för att avsluta vårt svampsök fann vi vår väg tillbaka. Den inre kompassen hade fungerat!

En eftermiddag att minnas, ljuvliga ögonblick i sensommar.

Naturens eget skafferi bjöd oss ett vinterförråd att njuta av när vinterns kyla håller oss i sitt grepp.

Svamp är guld! Grönhandlaren tog 120 kronor per kilo för Kallesvampen och det innebär att vi hade svamp för minst 1000 kronor med oss hem igår.

Nu hänger det svamp på tork, det ligger förvälld svamp i frysen, det finns svamp att ge till vår "lilla familj" och det ligger svamp i kylen som väntar på att förvandlas till något riktigt gott i kväll. Gottigottgott!

I dag bär det av till Ystad redan på morgonen för en halvdags tjänst och sedan är det dax att fylla på matförråden. Tillbaka på gården gäller en eftermiddag fylld med allt vad fredagsrutinerna innebär innan kvällen bjuder till avkoppling. Fredagskvällar är härliga!

Tillbakablick på gårdagen:

Dagen började med en promenad tillsammans med hundratals kaniner längs med stranden i Vitemölla. Märkligt att se alla de små liven rusa fram och tillbaka som i lämmeltåg längs med sandbackarna. Det var en vacker morgon och stranden befolkades snabbt med hundägare som äntligen kan ta sig till havet med sina fyrbenta vänner igen.

Det är skönt när det känns i kroppen att dagen har haft ett innehåll. Musklerna värker lite och huvudet har fått vila. Skönt för en annan som annars har huvudet som främsta arbetsredskap!

Det var en riktigt ljuvlig sensommardag!

Bra med hösten: Att hundarna är välkomna tillbaka till stränderna och havet.

Våga, vilja, visa

Go´morgon!

Klockan är 6.28 och det är onsdag.

Sol.

Termometern visar + 4 grader!!

Utsikter för dagen:

Det är den 1 september och höstens första månad är här. Nu gäller det att gilla läget och påbörja inventeringen av vad som är bra med hösten. All positiv kraft ska fram!

Jag funderar över varför vi människor är så försiktiga med att visa våra känslor. Jag är medveten om att det är en temperamentsfråga, men jag är övertygad om att alla och envar mår bra av att dela med sig av det som känns till någon som de tycker om.

Barn och ungdomar brukar vara experter på det. Där de är som tryggast visar de också vad de känner. Kanske att vi tappar modet eller rent av förmågan till detta i vårt vuxna liv. Eller har vi blivit svikna så många gånger att vi inte längre litar på att människor tar emot våra känsloyttringar?

I vårt land råder jantelagen, tro inte att du är något!

Kanske att vi egentligen inte vågar visa våra känslor för människor. Utlevelse kan innebära "skitsnack" om att vara annorlunda och kanske rent av en aning hysterisk.

- Vilken yvig person, så högt den talar och har du hört vad den vräker ur sig om sitt liv?

Man ska inte vara rädd för sina känslor! Hela livet är en berg-och dalbana av olika känslor. Ibland är det fantastiska dagar, ljusa och glada och någon dag kan vara både dyster och ledsam. Det är helt enkelt så som livet är och i detta kan vi må betydligt bättre om vi bara vågar att dela med oss av det vi känner.

Allt har minst två sidor och för att våga dela med sig behöver man också träna sin egen skicklighet i att ta emot och hantera andras känslor, visa deltagande.

Känslor ska hanteras med varsamhet.

"Delad glädje är dubbel glädje"

Ledsamhet, ilska och sorg behöver sitt flöde för att inte ta den fysiska kroppen i besittning. Detta är känslor som ofta skrämmer andra, men som egentligen behöver andra människor mer än någonsin. I rädslans ögonblick kan en helt okänd människa bli den vi sätter hela vår tillit till.

Glädje är lättare att hantera , men glädje kan dessvärre väcka avund.

Det finns mängder med känslor som uppfyller oss för både kortare och längre tid och vi delar kanske inte med oss annat än till de allra närmaste och ibland inte ens det.

Känslor påverkar hela vårt sätt att fungera, vårt sätt att tala, vårt kroppspråk, vår hälsa och vårt agerande.

Känslor ska respekterar och tas emot med uppriktighet.

Det är inte farligt att visa förtvivlan, glädje eller vad det kan vara, men det tar andra människors tid och deras egna känslor. Det vi ser och hör kanske speglar oss själva och den egna känslan kommer smygandes;

-Tänk om det var jag istället? -Tänk om det händer mig?- Varför händer det aldrig mig?

Jag vågar påstå att vi är ruggigt dåliga på att vara känslomässigt delaktiga. Vi har allt för lätt för att väga in våra egna liv i andras och väljer att ta ett steg åt sidan. Vi har kanske inte ens tid till att lyssna och deltaga.

Vårt lagomliv i vårt lagomland.

Våga, vilja, visa!!!!

Idag är det svampdax, men först ska det arbetas ett par timmar.

Taxirörelsen är igång och det ska hämtas, lämnas, hämtas och lämnas......det är livet på landet i en liten by på Österlen dit Skånetrafiken inte når.

Tillbakablick på gårdagen:

Härlig frukost i Väninnans husbil :)

Glad dag då storeBrors arbetsgivare sköt fram hans semester med ytterligare några dagar, fantastiskt härligt!

Klängväxter blev inhandlade och planterade. Nu ser vi fram emot en frodig vägg av underbara växter.

Kvällspromenad i skogen, skööönt!

Det var en effektiv och bra gårdag.

Bra med hösten: Svampskogen!