torsdag 16 september 2010

Fel, fel, fel!


Go´morgon!

Klockan är 06.20 och det är torsdag.
Halv storm!
Termometern visar + 9 grader.

Utsikter för dagen:
Är det inte en aning märkligt att det numera anordnas föräldrautbildningar i var och varannan kommun? Utbildningar i hur föräldrar ska fostra sina förskole- och skolbarn.
Kommunerna satsar stort på förebyggande öppenvård och har utbildat (eller köpt utbildade) kursledare. Föräldrar med "bråkiga" barn uppmanas till skolbänken. Personal på kommunernas institutioner utbildas i det samma (vad med den profession de redan har, eller?)
Något har helt uppenbart gått snett!
Föräldrar tappar greppet om sina barn, små barn som behöver trygghet och tydlighet för att fungera.
Barn tar mer och mer över sin egen fostran och tappar fullkomligt respekten för sina föräldrar.
Respekt har blivit något som är dåligt, strängt och bakåtsträvande. Allt ska lösas utifrån vilja och krav.
Plötsligt upphör samarbetet mellan barn och föräldrar och makt blir till ett vapen där föräldrarna kanske till och med blir rädda för sina egna barn.
Barn kräver sina rättigheter. Skolan och media matar dem med information som många gånger inte är åldersadekvat och barnen förstår inte alltid innebörden av det de hör, men de vet vad det vill ha.
Vad är det egentligen som händer?
Barn blir vuxna innan de blir tonåringar och de agerar ut i pubertala beteende redan när de fyllt sin första nolla.
Barnhälsovården talar i termer om pubertet långt innan barnen är i tonåren och kallar det förpubertet, med ett leende på läpparna.
Det mesta är tillåtet och barns protester ska hanteras utifrån deras vilja av föräldrar som redan har gett upp.....föräldrar som inte längre förstår sig på sina egna barn.
Jag vill påstå att det i dag finns mängder med föräldrar som själva har så stora bekymmer med att få tid och ekonomi att räcka till att de varken orkar eller vill sätta sig upp mot sina ointresserade barns krav. Barnen får inte den struktur, som i grund och botten är deras trygghet, därför att deras föräldrar inte orkar stå emot det tryck som de utsätts för.
Barn vill och ska.
Vad gjorde vi med 70-talets barn, de som är föräldrar nu? Varför är det så många som behöver sätta sig på skolbänken för att bli informerade om hur de ska ta hand om sina egna barn?
Kommunerna har fått öppenvård som ledstjärna i trånga ekonomiska läge. Den privata marknaden jublar och säljer nya tjänster.
Detta är märkligt! Öppenvård som kommer i elfte timmen och som bara är ett slag i luften.
Kanske bättre än ingenting, men det är definitivt något som inte stämmer.


I dag ska jag ta mig en morgonpromenad i skogen med Väninnan. Hoppas att träden ger lä i detta rasande stormande.
Därefter är det arbete som gäller. Jag är ganska stolt över min egen disciplin och får en hel del uträttat.
Tänker på storeBror som pendlar mellan Sverige och Danmark. Hoppas att bron är öppen idag och att han håller väl i ratten. Kastbyarna på Öresundsbron är inte behagliga.

Tillbakablick på gårdagen:
LilleBror, Paco och jag hade några härliga timmar tillsammans i Kristianstad. Solen sken, det var varmt och helt underbart.
När vi kom hem stormade och ösregnade det eftermiddagen och kvällen igenom.
Grattis till vår mellanBror, bra att du fattade mod och stod på dig!
Det var en trevlig gårdag.

Bra med hösten: Små lätta låga moln.



4 kommentarer:

Anonym sa...

....men.... jag tror att du har grävt dig alldeles för djupt in i "föräldraproblematiken". De flesta familjer fungerar ju som vi alltid har gjort - man blir förälskad, gifter sig och får barn och lever med barnen och deras morföräldrar och farföräldrar och kusiner och halvsyskon. Sen finns det problemfamiljer. Det är något som (också) alltid har funnits.Dessa familjer kan behöva hjälp. I ditt yrkesliv har träffat onormalt många sådana familjer. Men Världen har fördenskull inte gått helt ur led. De normala helt vanliga nittio procenten familjer där allt bara utvecklas normalt finns kvar. Fast dom märks inte, dom bara finns där och sköter sitt jobb alldeles själva, och utan att fundera så mycket på att det skulle vara något att tala om.
...men självklart: Den som arbetar med problembarn kan drabbas av en annan bild.

Var rädd om Dig.

Timus

Go´morgon Österlen ! sa...

Kära Timus!

Så kan det vara. Vi blir alla och envar en aning "yrkesskadade" genom åren.
Men......alla dessa föräldrautbildningar är till för helt "vanligt folk", sådana som gift sig fått barn och lever familj som alla andra och ändå inte klarar sina barn. Eller är det barnen som inte klarar sina föräldrar?
Problemfamiljer är en helt annan sak. Jag har förmodligen varit en aning otydlig i min morgoniver.

Anonym sa...

.... jamen varför lägger sig samhället i vanliga hyggliga människors relationer med barnen? Var Börjar det? Och var slutar det? är det någon slags indoktrinering som är på gå? Vem har startat dess föräldrakurser????? och vad är syftet?
Timus

Anonym sa...

Timus du är mästaren av det andra perspektivet, balansens mästare och språkrör för de vanliga samhällsbärarna som inte syns eller hörs och som inte gör något väsen av sig. Det är alltid lika uppiggande och underhållande att läsa dina inlägg på Marias funderingar. Fortsätt ge perspektiv på tillvaron!!! från Matz