Ett möte.

Go´morgon!

Klockan är 05.58 och det är fredag.

Ser ut att vara gråväder...eller kanske inte.

Termometern visar + 3 grader.

Utsikter för dagen:

Jag träffade en fantastiskt sympatisk och trevlig kvinna i min egen ålder, som med ett leende på läpparna berättade att hon bodde i ett skyltfönster. Vi har träffats ett antal gånger genom åren och har vad man kan kalla "ett gott öga" till varandra. Hon är glad, skicklig, energisk, flexibel och hon har framför allt en strålande humor. Hennes ögon ler när hon talar.

Jag frågade henne vad hon menade med sitt uttalande och då berättade hon att hon bor i Västra Hamnen i Malmö, området där husen har gigantiska fönster och alla kan se in (ut) till varandra.

- Man vänjer sig, sa hon och log med hela ansiktet.

- Men hur står du ut under sommaren när Malmös ungdomar och innefolk invaderar området, frågade jag.

Hon skrattade och svarade - Då bor jag på Österlen. Du förstår, jag är så otroligt priviligerad och har det så bra.

Jag tänker på hennes självklara svar, hennes glädje och stolthet, men också på hennes mod att utan omsvep berätta om sin vällevnad. Framför mig satt en hårt arbetande kvinna i sina bästa år, som inte höll inne med hur bra hon har det fast att vi inte är närmre bekanta, en aning ovanligt, kanske "okvinnligt" och samtidigt beundransvärt.

Varför ska man hålla inne med hur bra man har det, hur väl man har lyckats i livet och hur gott man har det ställt? Det tycks vara helt okey att berätta om hur svårt och jobbigt man har det, hur samhälle och politik sätter krokben för en och hur man får kämpa med sin ekonomi för att få vardagen att gå ihop.

Det är nästan tabubelagt att berätta om välstånd och rikedom bland människor i allmänhet. Personer som pratar om hur bra de lever och vilka goda ekonomiska förutsättningar de har uppfattas lätt som både skrytsamma, skrävlande och snobbiga och det är absolut inte kvinnor som talar så. Är det fult att vara framgångsrik? Är det könsbundet? Det väcker nog avundsjuka men det är kanske även en generationsfråga. Märkligt är det, hur som helst.

"De rike de kan och de fattiga försöker"

Vidare fick jag höra positiva beskrivningar om Västra hamnen, om sedumtakens fördelar, om galna fiskmåsar, kvällstängda krogar som gav tystnad i området, sol, vind och vatten, bra skolor och trevliga människor. Hennes kärlek till Malmös stolta stadsdel gick inte att ta fel på och hennes längtan därifrån sommartid, till Österlen var befriande.

Ett härligt möte som lever kvar.

Jag ville, jag vore.....

Tillbakablick på gårdagen:

Körde mellan öst och väst t & r och njöt av allt det gröna längs med vägen.

LilleBror kom med ett helt fång krispiga tulpaner, tusen tack :)

Bensinpriset gick ner igen, bra!

Gårdagen var okey.