I syrenernas tid.

Go´morgon!

Klockan är 06.27 och det är Sveriges nationaldag.
Sol.
Termometern visar + 4 grader.

Utsikter för dagen:
Det går inte att förutse, det är bara att känna efter och acceptera. Sorg ger ett enormt stresspåslag. Hjärnan får mer information än den kan hantera, blir ostrukturerad och kroppen fördelar smärtan...
Försvarsmekanismerna fungerar :)
Nu är det tid att hantera sig själv med silkeshandskar, varva ner, vara tillåtande och ta plats där det behövs. Det är en aning svårt att känna igen sig mitt i detta vakuum av sorg.
Lugna stunder är nödvändiga och det behövs tid till ensamma tankar. Det finns ett behov av att prata och då inte med vem som helst, utan med den eller de som vill väl, som står nära i livet.
Familjen och Vännerna är en trygg famn att vila i.
Det finns inga reaktioner som är rätt eller fel, men man kan sannerligen behöva stöd i att sortera sina tankar och även sitt humör. Att vara arg är ett sätt att reagera på som kan skada betydligt mer än det hjälper. Att utse "syndabockar" är förkastligt och ett förlupet ord kan skada för tid och evighet. Känslorna svallar och kan lätt bli både missriktade och svårhanterliga. Man behöver tänka efter före och ge allt den tid som det kräver. Tålamodet tryter och omgivningens stöd och förståelse är precis vad man behöver.
Livskris.
Kriser har sina olika faser som vi människor måste gå igenom, steg för steg, och försöka förstå. Alla reagerar olika i tid och beteende och man behöver ta väl hand om sig.
Ett psykiskt arbete är igång, det är dax att lära sig något nytt om sig själv.
Föräldralös.
Acceptera, sörja, gråta, minnas och gå vidare med livet.
Allt har sin tid.

I dag packar jag väskan för att ge mig iväg på några dagars äventyr med min kära och förstående Väninna. Vackra Amsterdam väntar på oss och vi ska njuuuuta av det goda livet :)

Tillbakablick på gårdagen:
Vakuumförpackad :)
Formaliteter som ska ordnas.
Musik som balsam för själen.
Gårdagen var tung.