Trädgårdskor

Go´morgon!

Klockan är 05.52 och det är onsdag.
Regnfuktigt.
Termometern visar + 9 grader.

Utsikter för dagen:
Det var en väldigt ovanlig morgon eftersom det stod fullt av kreatur i trädgården, kor-kvigor-ungtjurar och kalvar, huller om buller och fullkomligt fel! Det är strax efter gryningen och nu var goda råd dyra, innan förödelsen blev total.
Kor är märkliga djur, lite smådumma i sin långsamhet och definitivt flockdjur som handlar utifrån det som sker, vilket kan bli fullkomligt galet eftersom de gör som alla andra, helt utan plan och tanke, bara flykt eller ystra glädjeskutt. De kan springa kors och tvärs, råmar och lägger koblajor och tycks vara  helt utan flockledare. Konstigt, men så är det. Deras stora vackra ögon glor och deras långa ögonfransar ger dem ett mjukt utseende. Deras idisslande hörs tryggt och känns lugnt...jag gillar kor, men inte i min trädgård!
Kalvarna är otroligt söta och roliga, för att inte tala om nyfikna. De stannar upp mitt i all kaos och tittar sig omkring, tar några extra skutt och sedan full fart till mamma Mu och om möjligt en liten puff på hennes juver och en trygg mjölkslurk.
Det fanns flera år under min uppväxt då jag vallade hem kor från sommarbete till mjölkning, då jag hjälpte till i ladugården och då jag fyllde mjölkkannor till mejeribilen och till mjölkhämtning. Jag lärde mig mjölka och det är en konst att sitta på en trebent pall, med en mjölkspann mellan knäna och få kons förtroende. Jag lärde mig hur en mjölkmaskin fungerar, när dessa blev moderna, och jag har förlöst ett antal kalvar och fått uppleva skönheten i det som är när en ko möter sin nyfödda kalv för första gången, hur hon slickar den ren och hur den lille reser sig på rangliga ben och tar sina första steg mot mamma Mus livsviktiga juver. Detta är ett underbart mirakel! Jag har också varit med när det har gått riktigt illa och det är en sorg så stor som någon.
Dessa mina år i lantbruk har betytt väldigt mycket för mitt liv i dag och det är med stor tacksamhet som jag blickar tillbaka på allt som varit.
På den tiden var korna svartvita eller brunvita och så fanns det några cremefärgade skönheter av rasen jersey. Alla korna hade en svart tavla över sitt bås, med namn, vem som var deras mor och far och hur mycket mjölk som de producerade. De fick dessutom behålla sina horn. Korna var någon, inte bara en siffra och en produkt. Vi ryktade korna, höll rent i deras bås, vi pratade med djuren och klappade om de lekfulla kalvarna. När vi inte var i stallet så fick de njuta en stunds radio, högmässan på söndagar, allt för att sprida lugn och ro till djuren. Amen :)
Glada kor ger bra mjölk och mjölk är livet!
Spenvarm komjölk är inte gott! Råmjölk som förvandlas till "kalvadans" är en ljuvlig delikatess. Ko- kalv- och oxkött är välsmakande för alla som gillar kött och koblajor kan användas till väldigt mycket!
Tacka Bönderna för korna!
Nåväl, vi fick hur som helst koflocken ut ur trädgården, utan allt för stor förödelse, och efter ett bra tag lyckades vi med att få djurflocken på plats där de hörde hemma.
Livet på landet :)

Tillbakablick på gårdagen:
Koskit!
Sommar- höstmix.
Vetevärmare i nacken.
Gårdagen var annorlunda.