Go´morgon!
Klockan är 06.15 och det är onsdag.
Snö och blåst.
Termometern visar - 5 grader.
Utsikter för dagen:
Rastlöshet är en enerverande känsla! Varför heter det rastlös? Ordet får mig att tänka på en stackars elev högt uppe i en skolbyggnad, i ett rum med höga fönster där man bara kan se himlen och där lektionen aldrig tar slut eller så går tankarna till en fånge i sin cell där man bara kan ana dagsljus och all frihet är omöjlig.
Rastlöshet kan också finnas där all frihet råder.
Tillståndet (som egentligen inte går att benämna känsla) gnager på det inre och sätter kroppen ur funktion. Det kryper i kroppen och tankarna får svårt att samla sig. Inte alls bra!
Det är viktigt med raster här i livet. Det är rasterna som gör att vi orkar fortsätta, det är rasterna som skapar social samvaro.
Hoppas att de arbetsgivare, som gör otroligt klokt i att erbjuda rökfria arbetsplatser, också erbjuder bra kaffemaskiner, härliga teer och vitaminfyllda frukter till sin personal. Vi behöver våra mikroraster för att hämta motivation och vilja, det är under de stunderna som vi lär känna varandra.
Det är toppen med fikaraster!
Rastlöshet är ett tillstånd då ingenting blir gjort! Vad man än företar sig så vill man sluta, i alla fall för min egen del. Allt tar för lång tid, är för besvärligt och blir fullkomligt ointressant. Eller så far idéerna likt studsbollar omöjliga att fånga och åt alla håll och kanter. Tankarna är fullkomligt splittrade och irritation ligger och lurar i kroppen. Den allra minsta motgång kan utlösa en överreaktion och plötsligt puttrar ilskan fram från ingenstans.
Fy attan för rastlöshet!
Just nu är det många frågor som inte kan få svar och det bidrar till min egen rastlöshet. Hemskt och nödvändigt på samma gång.
Jag måste skingra tankarna!
I dag ska de äldsta Sönerna bringa någon form av ordning i oredan och vi hoppas på ytterligare ett kliv framåt i Familjeprojektet........eller inte.
Tillbakablick på gårdagen:
En halv arbetsdag och sedan var det en stunds arbete på gården tillsammans med lilleBror för att röja undan stormskador. Det var fruktansvärt kallt och den pinande vinden gick rakt igenom både ytterkläder och handskar och dessutom är det mesta rejält fastfruset.
LillaSyster och jag bekantar oss med livet på vårdcentralen i Gärsnäs några förmiddagar framöver, bara sex veckor kvar.....
Vänkretsen utökades med en liten "trollunge" och jag önskar Henne och hennes kära Föräldrar innerligt lycka till!
Gårdagen var synnerligen rastlös!
3 kommentarer:
go´eftermiddag!
Under dagen har jag funderat mycket över vilken som är den viktigaste egenskapen...det vi verkligen måste ta med oss till det kommande... för att kunna se tillbaka på ett gott liv....
....och jag har kommit fram till att det viktigaste av allt..... (inget är viktigare).... det viktigaste av allt: är glömska. ...skulle det finnas något som vi möjligen kan tillåta oss att minnas så är det: det goda som har vederfarits oss ... men glömska är det allra viktigaste.... glöm.... glöm....allt elände...glöm alla dom dumma.... Var lycklig! och minns alla de underbara och fina stunder och människor som vi har så lätt att glömma.
rastlöshet heter på engelska restless och det betyder att du inte kan sitta still för att du inte vet vad du ska ta dig till!
Det brukar gå över.
Timus
...men om du är så fruktansvärt rastlös - varför tillåter du att pojkarna sitter och kucklar med varandra. Varför är inte du med i planerandet?
Ta plats och väg in dina egna synpunkter på det som ska komma! Det är ju faktiskt så att vad dom än hittar på så är du en del av den verksamheten. Knacka på och kräv att få vara med!
Var inte rastlös!
Timus igen
Kära Timus!
Jag fullkomligt älskar när Pojkarna sitter och "kucklar" med varandra och jag tar nog för mig, det kan du vara fullkomligt säker på :)
Jag minns några rader i min kära gamla poesibok som lät ungefär så här: Lär dig livets stora gåta; älska, glömma och förlåta. Underbart!
Min rastlöshet är att betrakta som något av ett lyxproblem och jag ska bums bättra mig.
Skicka en kommentar