Go´morgon!
Klockan är 06.14 och det är fredag.
Ösregn.
Termometern visar + 4 grader.
Utsikter för dagen:
Ibland hejdar sig livet för ett tag. Plötsligt ses allt med andra ögon, ett uppvaknande som kan bli både känsloladdat, svårt och fantastiskt.
Märkligt att det lilla i livet ibland kan ta en sådan evinnerlig tid att förstå och uppskatta.
Just nu njuter jag av att se myrornas febrila aktivitet i sina stora stackar, de finns i tusentals, förmodligen fler, och de är förunderligt flitiga och starka i allt de gör.
Våra koikarpar har vaknat till liv i sin damm, efter vinterns isfyllda vila, och börjar så sakta röra på sig, simmar mellan stenarna och har vuxit till sig enormt. Det är otroligt hur de går ner på botten, sänker sin hjärtverksamhet och ligger där i iskallt vatten, utan att äta och väntar på att värmen i dammen ska återvända.
Vårblommorna är som alltid en livets budbärare med sin enorma växtkraft och sin nyuppkomna skönhet.
Min gamla Mamma berättade om mötet med sitt nu första barnbarnsbarn, hur den lille Pojken redan var full av kraft i sin små ben och händer, hur fin han var och hur mycket känslor hans lilla väsen väckte i henne.
Vad är då den egentliga mening med våra liv?
En kär Vän till mig menar att livet är till för att levas, inte mer än så.
Det är märkligt att egentligen inte veta, vi lever i ett mysterium.
Jag tror att svaret finns runt omkring oss, i det allra minsta, i det som egentligen är så obetydligt att vi inte hinner se det. Vi vill väldigt mycket, så mycket att vi missar en del som vi skulle må bra av att upptäcka......om vi bara gav oss tid.
Utifrån ett annat perspektiv, långt, mycket långt härifrån är vi människor inte större att skåda än små ettriga myror i en stor vimlande myrstack, om vi ens syns.
I dag är det fredag, veckans mysigaste dag. Lilla Familjen kommer hem och god mat ska tillagas. Mannen är i Småland och återvänder mot kvällen (kör försiktigt!). Några ska på ett efterlängtat disco och någon njuter kvällen tillsammans med hjärteVännen. En underbar början på veckoslutet.
Vi har varandra.
Tillbakablick på gårdagen:
Det föll ett stilla och vackert vårregn under eftermiddagen, naturen mådde gott och luften var mild, sedan kom väderomslaget och ett riktigt ruskväder svepte in.
"Nu gråter Guds änglar så det skvalar"
Gårdagen gav eftertanke.
2 kommentarer:
i filmklassikern "Den tredje mannen" får du följa med den charmerande huvudpersonen Harry Lime(Orson Welles) på en tur upp i världens på den tiden allra största Pariserhjul. När hjulet stannar högst uppe på toppen böjer han sig fram och pekar ner på alla dom små människokrypen som vimlar omkring och gör sina ärenden långt därnere på torget. Sen vänder han sig mot dig och ler sitt fantastiska leende och frågar: Om en eller två eller till och med hundra av dom där små myrorna plötsligt slutar att röra sig - vad spelar det för roll? Man får inte vara svag. Vem bryr sig om småkryp!..och så flinar han mot dig.
Han är en bedragare som försörjer sig på att sälja förfalskade mediciner. Du är en agenten i duffelcoat på jakt efter den samvetslöse gangstern och nu när du har har hunnit ifatt honom så visar det sig att han är din sedan länge saknade bästa vän från ungdomen. Vad gör du? Ska du hålla tyst och låta honom fortsätta sin vidriga verksamhet? Eller.....?
___
Jo, vi är småkryp. Och vi är viktiga för varandra. Vi behöver varandra. Det är därför vi lever.
Timus
Kära Timus!
Vilken hisnande beskrivning, Pariserhjul, fy vad hemskt...jag höll andan och läste slutet;
Ange den skurken!!!
Jag och film går inte ihop! Jag fattas det filter som behövs för allt "hitte-på". När jag var liten använde jag en kudde som skydd mot alla hemskheter på tv och jag låter fortfarande bli att se det mesta.....det räcker med att musiken blir en aning mystisk och dramatisk för att jag ska lämna. Så är det bara.
Jag gillar snälla och vackra filmer.
Tack snälla Timus, min kära Vän! Det är nog så det är; vi finns för varandra.
Du finns :)
Skicka en kommentar