Barn av vår tid

Go´morgon!

Klockan är 07.20 och det är onsdag.
Sol.
Terrmometern visar + 15 grader.

Utsikter för dagen:
För inte så länge sedan, någon gång i slutet av 70-talet och fram i 80-talet så gjorde Nationalteatern några fantastiska låtar, en heter Barn av vår tid...."de burar in våra egna barn", låten Kolla kolla..."även om jag sitter på kåken en dag var det inte hit jag ville" och så Ingelas sång...."jag vill bara komma in till land". Det var samhällskritiska låtar som berättade om barns och ungdomars upplevelser.
Detta gällde då och det gäller tragiskt nog även år 2012.
Ta dig tid och lyssna.
Nyss hemkommen från en så kallad SIS-institution för ungdomsvård här i Skåne, där jag själv arbetade en period på 70-talet, kan jag dessvärre konstatera att inget är förändrat, allt är sig likt.
Det är bedrövande att uppleva meterhöga staket, järngrindar och stålstängsel, enorma nyckelknippor och låsta dörrar. Där det borde vara trivsamma uteplatser är det istället rastgårdar för barn.
I dessa byggnader förvarar man barn, som av någon anledning farit så illa under sin uppväxt att det måste buras in för att skyddas från sig själv och/eller andra.
I lagens mening är du barn fram till du fyllt 18 år och är straffmyndig, då det är "kåken"/kriminalvården som gäller i fall du faller utanför samhällsnormerna, men vad är då detta? En förberedelse inför livet som kåkfarare eller...
Inlåsning, bevakning, utredning, medicinering, förvaring, behandling, placering....
Föräldrar tyck till, vad är det vi vill!

Samma dag, några timmar senare så stannar jag vid en matmarknad för att fylla på våra matförråd och där i kön till kassan står en ung Mamma med två små barn. Det ena barnet sitter i kundvagnen och det andra springer omkring, det är en pojke i fyra-årsåldern. Han är kvick som en vessla och hans Mamma skriker och galer på honom om att komma till henne, hon hotar honom med att lämna honom, att han inte ska få glass, att han aldrig ska få följa med henne igen och så vidare utan resultat. Hennes hotfulla ord ekar i lokalen och ingen tycks bry sig, allra minst pojken som har slutat att lyssna på sin Mamma för länge sedan och redan nu går sina egna vägar.
Vem kan man lita på?

Världen är så stor så stor...

Tillbakablick på gårdagen:
Sommaren är här! Ljuvligt!
Halv arbetsdag med strålande resultat!
Gårdagen var bra.