Omedveten

Go´morgon!

Klockan är 07.29 och det är lördag.
Dimma och dis.
Termometern visar + 3 grader.

Mina nätter brukar vara lite hackiga och med det menar jag att jag somnar och sover några timmar, vaknar till och somnar om igen några gånger eller i värsta fall så vaknar jag mitt i natten och har svårt att somna om. Det har blivit till en sömnvana och en natt utan att vara allt för vaken är att betrakta som en bra natt. Jag drömmer absolut ingenting, utan vaknar till fullt medvetande och av att hjärnkontoret plötsligt öppnar upp och så är tankeverksamheten i full gång.
Nu har allt blivit annorlunda, det hände för några dagar sedan. En underbar dröm svepte in mig i trygghet och kärlek och gav mig kraft och goda känslor. Jag ville inte vakna, visste att jag var tvungen men lyckades somna om och fortsatte min sköna dröm så länge som jag bara kunde, tills hjärnan satte stopp. Åh....jag fick inte vara med om slutet.
Denna min dröm följde med mig in i dagen, gav mig värme och söta stunder och jag brydde mig inte alls om att ta reda på varför, jag var bara så himla nöjd.
Nu hände det igen, jag drömde i natt, en riktigt knasig och fragmentarisk dröm där allt var huller- om- buller och lite mystiskt. Skönt!
Sigmund Freud hängav sig åt drömtydning i början av 1900-talet, kring våra omedvetna processer och han vann stor respekt för sina analyser, som numera ligger till grund för psykoanalysen.
Det finns personer som anser sig vara drömtydare och som lever sitt uppehälle på att tyda andras nattdrömmar (hm...) och det finns mängder med litteratur som säger sig kunna förklara vår drömvärld med hjälp av symboler (hitte-på-trams).
Så skönt att kunna somna, släppa taget och låta vårt omedvetna processa fram och bearbeta det som svävar fritt inom oss. Det vill säga om drömmen är mjuk, om vi märker att den vill säga oss något eller om den kanske till och med roar oss. Mardrömmar är värre, drömmar som skrämmer oss och som förvandlar oss till offer eller förövare, drömmar som tar oss genom tid och rum som vi inte upplevt i livet men som vi nu får vara en del av. Sedan är det alla dessa stressdrömmar som aldrig låter oss hitta rätt plats eller komma i tid, ett evigt jagande hit och dit som ger oss stress även när vi sover.
En av Sönerna är en livlig nattdrömmare. När han var mycket liten berättade han livligt om sina "filmer i huvudkudden", så tydligt och intensivt att man knappt trodde sina öron ibland. En riktig drömpojke :) Detta har följt med honom genom ungdomsåren och in i vuxenlivet. Spännande och samtidigt tröttande eftersom vissa nätter kan bli enormt livliga med allt som händer och sker i drömberättelserna.
När jag var liten så hade jag en John Blund i form av en pojke, en liten platsfigur som lös i mörker, som höll i ett paraply och som hängde och svävade över sängen när det blev mörkt. Han var så fin att titta på. Vår storeBror hade en lite gubbe/docka som även han kallades John Blund och den hade en säck på ryggen som var fylld med sömnpulver och fina drömmar.  Det fanns en söt sång som han sjöng och det fanns ett snällt tv-program om denne John Blund. Våra andra två pojkarna hade en stjärnhimmel med hjälp av nattlysande plaststjärnor i olika storlekar ovanför sina sängar för att ge ro och en trygg känsla när det blev mörkt i rummet.
I mörkret vilar ljuset och i vår drömvärld lever vårt omedvetna sitt egna liv. Man behöver absolut inte tolka allt som sker, speciellt inte när man sover. Lite filmer i kudden är riktigt bra :)
Sov gott och dröm sött.

Tillbakablick:
Tidsfel!
Platsfel.
Glömde glöggen...