Tro

Go´morgon!

Klockan är 06.46 och det är lördag.
Det blåser.
Termometern visar -2 grader.

Vinden viner, huset knakar och brakar i stormbyarna och det enda som finns att göra är att hoppas på att allt ska gå bra, att ingen ska komma till skada och att de materiella skadorna ska bli så små som möjligt. Jag litar på vårt gamla hus, men med ålderdom kommer små skavanker och de kan visa sig när stabiliteten prövas.
Denna gången kom det ett oväder som döptes till Sven och som fick namnet Bodil inne i Danmark och därmed blev en hen. Sven är ett ganska ovanligt namn nu för tiden och det är endast tre Sven som har passaret i mitt liv så här långt. Från och med nu är Sven ett namn på allas läppar, svensken Sven :)
Det ligger en spänning i stormväder! Radion dammas av och går hela tiden för uppdatering av väderlek och det är mycket som behöver extrakollas; ska strömmen hålla och har vi pumpat upp tillräckligt med vatten, var finns stearinljusen och ligger tändstickorna på sin plats. Har vi batteri till ficklamporna och var är alla dessa ficklampor, kommer skolbussarna hem tidigare och kommer de att gå i morgon. Det är nog bäst att laga kvällsmaten i god tid, var befinner sig Mannen, har hönsen allt de behöver, var är katterna och hur länge ska Sven egentligen hålla på att bråka.
När mörkret lägger sig så försvinner kontrollen. Det enda som hörs är ett evinnerligt dånande, man ser inget där ute och i det ligger en viss oro. Strömmen går, kommer och går igen. Brasan värmer oss och stearinljusen är vackra, spänningen stiger och när strömmen kopplas på igen så står glädjen högt i tak, tills den åter försvinner. Natten blir lång och så gott som sömnlös, kylan smyger sig på i huset när vinden letar sig in genom skrymslen och vrår. Det är bara att krypa långt ner under täcket och ta sig igenom det oundvikliga vädret. Sven är inte min vän, Sven är inte min vän... som ett mantra i försöket att somna och släppa taget genom stormnatten.
När jag vaknar ligger en liten hund långt ner under mitt täcke, tryggt och varmt. Jag stiger upp i mörkret för att tända brasan och göra det man behöver göra på morgonen, vilket innebär att gå utomhus för våra fyrbenta vänner. Fy attan, vilken morgon! Det ligger snö på marken och Sven fortsätter att trilskas, vilken hemsk kombination. Djuren vill inte gå ut, vågar inte, så jag får putta ut dem med milt våld och själv följa med utomhus, brrrr...! Det blev den snabbaste "kisserundan" någonsin. Jag kokar mitt kaffe för att få värme inombords och tänder adventsljusstakarna. Familjen börjar vakna, det är fortfarande mörkt utomhus och så ringer skolbusschaufören och berättar att det ligger ett stort träd över hela landsvägen. På med kläderna och ut i bilen med en av ungdomarna för att möta upp skolbussen vid andra sidan av trädet, klättra över jätteträdet, in i bussen och hej då och kör försiktigt. Sedan hem igen för att köra nästa ungdom till sin skolbuss och den får köra en extratur på knappa milen för att komma vidare mot skolan.
Livet på landet :)
Dagen gryr sakta och vi kan så småningom konstatera att det finns en del skador här hemma som behöver åtgärdas, som kommer att kosta pengar och som känns fullkomligt onödiga, grrrr....!
Sedan händer det, radion berättar att Nelson Mandela har gått ur tiden och allt sätts i ett helt annat perspektiv. Frid över hans fantastiska minne. Det är gott att veta att det finns goda människor som aldrig kan dö ifrån oss.
Sven kan fortsätta bäst han vill, jag är trött på hans framfart och ger honom ingen mer uppmärksamhet. En ny dag är här och vad är strömavbrott och lite skador på ett hus i det stora hela.
I mörkret vilar ljuset.

Tillbakablick
Pengar styr!
I en mycket liten människa kan det finnas en väldigt stor person.
Vi har två öron och en mun.