Go´morgon!
Klockan är 07.15 och det är lördag.
Regnvått och stilla där ute.
Termometern visar + 3 grader.
Nu är det dax för den stora "julexpressen" att lämna perrongen, först lite sakta och sedan med en väldig fart för att nå slutstationen Julafton i tid. Varje år vid samma tid och samma längtan, men också fasa för att inte hinna med tidtabellen och klara av allt.
I dag ska husets adventsstakar och julstjärnor på plats. Gården ska smyckas med lampor för att ljusa upp och glädja i vintermörkret. Detta innebär en förfärlig massa fönsterputsning, krypande på vinden och sökande i förråd för att hitta rätt bland alla julprylar, ett trassel av sladdar och oftast lampor som inte fungerar. Här gäller det att ha tålamod och stå ut med förarbetet innan det går att skåda det stämningsfulla resultatet.
Julstädning är ett minne blott, något som var inpräntat sedan barnsben för att få huset skinande blankt inför de stundande julkalasen och fullkomligt onödigt. Numera städar jag när julen är slut, vilket ger en stressfaktor mindre och känns betydligt mer meningsfullt. Julgardiner tillhör också svunna tider, tack och lov, för nu är de flesta fönster gardinlösa i huset och i bästa fall så åker de två som finns ner för en tvätt innan de hängs upp igen till nypustade rutor. Men, en fin julduk ska vi ha och den är väldigt lång och förfärligt tråkig att stryka. Tänk att det finns de som påstår att de älskar att stryka, som till och med stryker underkläder, suck så onödigt.
Vad kostar skinkan och ska vi ha en fårfiol i år, vem kommer hem till jul och kommer Tomten, hur många julklappar ska inhandlas och till vem, när ska vi köpa granen, vilken dag kan vi ha julinköp, mat och klappar....milde tid, tankarna surrar runt i huvudet och tar allt för stor plats. Nu gäller det att sortera och slappna av, vänta och försöka njuta istället för att stressa bort tiden.
Det allra första som gäller är årets adventsljusstake som består av fyra rejäla blockljus, som kan brinna länge och som vi tänder under någorlunda högtidliga former. Varje söndag är ett steg närmare, en station med ett kort stopp i juletid, ett nytt ljus ska tändas, lite glögg och skön julmusik. Trevligt!
Adventskalendrar är väl inget som ska inhandlas eller kanske...det tål att tänkas på :)
I morgon går startsignalen! Hela stora kära Familjen samlas för att tända första adventsljuset och skriva önskelista till Tomten. Bordet kommer att digna av julgotter, frukt och glögg och pennan kommer att gå varm när önskningarna flödar. En önskan i taget för en person åt gången tar sin tid. Denna tradition startade Mannen och jag när våra pojkar var små, som ett sätt att lugna ner julförberedelserna och låta december vara en julmånad, även om kommersen redan då gjorde allt för att starta i förtid. Numera börjar julen säljas ut redan i oktober (otroligt trist!), vilket kan vara outhärdligt svårt att genomlida för de våra små, som vill här och nu och med en gång.
Det gäller att träna sinnesnärvaro, hur det ser ut, känns, doftar och hörs. Att hinna med alla dessa ljuvliga intryck som kommer med julen. Tänk så gott det doftar med nybakade lussebullar och pepparkakor, med nyhuggen gran och med hyacinter och visst är det en vacker och stilla upplevelse när julljusen tänds i granen och när adventsstjärnan är tänd under natten i sovrummet hos barnen.
Vi behöver fördjupa oss i stunderna av det som gör oss lyckliga och inte ha så bråttom mot nästa mål. Vi vuxna behöver vi lära oss att stanna upp och njuta av det lilla för att ge det vidare till våra barn innan det är för sent. Här och nu hinns dåligt med nu för tiden. Bättre att göra lite av något och hinna med än att göra mycket av allt som bara går förbi och snabbt glöms bort.
Min tågexpress har ett stopp varje söndag och tiden där emellan är så väl planerad som möjligt för att ge bästa möjliga lugn och trivsamhet. Inget får gå för fort, även om allt annat går i en svindlande fart, jag behöver sänka stressnivån för att hinna med att njuta av det som är och pågår. Alltså, en vecka i taget och många positiva tankar sedan får det bli som det blir för julen kommer hur som helst.
Vägen är allt.
Tillbakablick
Granris och fågelmatare
Styrelsemöte i Lund
Liten gosse i famnen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar