Plötsligt händer det!

Go´morgon!

Klockan är 06.37 och det är fredag.
Det regnar
Termometern visar + 8 grader.

Allt började så bra.
Vi fick sågat ner ett antal välväxta lärkträd som växt sig kämpahöga genom åren. Plötsligt fanns det ett oanat ljus och en öppenhet runt huset som var överraskande härligt. Men så hände det något annat också. Ingen signal! Långt där under trädrötter och stora sten hade det slingrat sig fram en liten kabel, den som ger oss möjlighet till kontakt med hela yttervärlden, den som betyder mycket här ute i rofyllda och långsamma bygder. Nu var den av, det fattades en bra bit, den biten kabel som gav oss vår kommunikation, vilket innebär inget internet, ingen fast telefoni!
Himmel och pannkaka! Ja, det där med telefonen var väl något som fixade sig men utan internet var det inte bra!
Den första nätlösa dagen bestod mest av allmän förvirring och olika sätt att lösa det akuta, det som handlade om arbetet och allt som hör där till. Sedan kom tiden...plötsligt fanns det tid över, tid som inte kunde användas till en stund av att surfa runt, att samla information, att vara nyfiken på, kanske också som en stund av avkoppling.
Mannen i staden bombaderade Bredbandsbolaget med samtal och fick slutligen svaret att det skulle ta 3-5 arbetsdagar och då räknas inte lördagar och söndagar. Mindre panik utbröt här hemma och vi försökte peppa varandra med att det också kunde betyda att de kom nästa dag och sedan skulle allt vara som vanligt igen, men så blev det naturligtvis inte.
En dag senare kom "Simone" instormande med sin vrede och bar sig åt i skog och mark, vilket innebar timmar av strömlöshet och mörker, inget vatten, kyla och ett omkullblåst jätteträd med hela sitt rotsystem precis utanför huset.
Det var bara att slå sig till ro och tända fullt med levande ljus, elda rejält i brasan och krypa ner under en varm filt. Kortleken dammades av och bokhyllan inventerades. Vi blev beroende av varandras sällskap och det var riktigt trevligt :)
Natten blev mörk och kylig och morgonen var besvärlig utan rinnande vatten och morgondusch, men plötsligt så hände det! Ljuset kom tillbaka och vi jublade likt galna fotbollssupportrar över vår ljusa tillvaro. Kaffet blev serverat, duschen blev flitigt använd och dagen kunde starta igen.
Sedan hände det igen! Plötsligt rullande teknikernas bil in på gården och de kunde lugnt konstatera det vi alla redan visste, det vill säga ingen signal... men de utlovade också en grävmaskin inom 1-3 arbetsdagar (suck), det vill säga om inte Simone hade ställt till det för mycket.
Nu var vi så nöjda med att strömmen var tillbaka så detta kunde vi klara och tro det eller ej för nästkommande dag stod de där med sin grävskopa och inom 30 minuter så var vi uppkopplade igen. Glädjen stod åter högt i taket, speciellt hos de två som suttit och tentaskrivit utan internet i tre dagar!
Nu var allt bra igen :) Tack!
Internet är en tidstjuv, ibland en nödvändig sådan, som behöver begränsas med alla medel för att ge människorna tillbaka sin gemenskap "in real life" med varandra!
Det är bra att få reda på vad man behöver förändra här i livet :)

Tillbakablick:
Allt är inte så enkelt (eller svårt) som man ibland kan tro.
Det finns ljus i mörkret!
I det stora hela är vi alla mycket små.