Bortskämd

Go´morgon!

Klockan är 05.50 och det är fredag.
Lugnt och stilla
Termometern visar + 5 grader.

Jag har blivit bestulen på mina morgonrutiner! Vardagen har förändrats och det jag gjorde tidigare har fått ge vika för andra behov. Jag är inte längre ensam på morgonkvisten, i alla fall inte på vardagarna och det är ovant och faktiskt en aning småirriterande.
Numera är det mer än jag som kommer upp i arla morgonstund, inte för att man vill eller att det behövs utan för att man måste och det är en väldigt stor skillnad. Två sömndruckna och knappt seende personer (dagligt underverk att de vaknar av väckarklockan) ska förses med frukost, en rejäl sådan, för att sedan få kraft och ork till att möta dagens förpliktelser och möjligheter. Smaken är som baken och frukostvanorna likaså, var och en vill ha det på sitt vis och själv har jag knappt tid med min ostmacka och mitt ljuvliga mjölkkaffe.
Slut med lugn och ro!
Vanor är inte lätta att förändra, varken goda eller mindre bra vanor. "Man kan inte lära gamla hundar sitta" men det kan vara synnerligen svårt att få en ung vuxen att ta till sig nya vanor, det som kräver tid och tålamod. I morgonstund kan just tålamod vara en bristvara, starkt förknippad med vilja och ork och i detta blir min närvaro en balansakt där det gäller att navigera för att på bästa sätt underlätta och medverka till en så bra morgonstart som möjligt.
Man mår bra av att bli lite ompysslad, att få vara en aning trött och butter i tidig morgon, utan att någon stör sig på det, och att få en frukost serverad. Även om man så att säga ska klara sig själv, inte bli "bortskämd" av en curlingförälder och så vidare så kan en vänlig morgonsjäl vara en bra kickoff på dagen.
"Morgonstund har guld i mun", i den bästa av världar.
Efter en stund är frukosten i magen och krafterna på plats, tiden blir knapp och skolbussar väntar. Det förundrar mig dagligen hur snabbt den där sista stunden går och hur allt hinns med. Frukosten måste vara någon form av raketbränsle. Bra! En snabb kram och så iväg med stora kliv och väskorna på ryggen.
-Hej då, ha det bra idag, vi ses i eftermiddag/kväll ekar mot en gänglig ryggtavla. En hand som vinkar i luften och så ett kort -Hej då.
Så var det över och det blir min morgonstund. Min förändrade morgonrutin gnager en aning och stjäl en gnutta energi. Att dessutom behöva skaffa andra kvällsvanor, eftersom morgonen kräver fullständig fokus och ett mjukt humör, är inte lätt men allting går och jag kommer förmodligen att vänja mig.
Det där med att finnas för någon annan och själv stå tillbaka för någon ska må bra, det är nog något av ett livsskript för mig och många andra vuxna ( troligtvis mödrar).
Jag mår bra när du mår bra... kanske egensyfte, hoppas verkligen inte!
Det gäller att ta för sig när det är tid för ganska snart ekar huset tomt och tystnaden bjuder endast på ensamhet och en förmodad saknad efter truliga morgonmöte, raketfrukost och möjlighet till omtanke.
Hm...nåväl, nu väntar min morgonstund och allt har ju sin tid.
Go´morgon kanske får bli till ett go´kväll då och då :)
Allt är möjligt!

Tillbakablick!
Dax för resor t & r Lund igen.
Hjärnkontoret på högtryck.
Stenhus!