Skugga

Go´morgon!

Klockan är 05.52 och det är måndag.
Vinden har bedarrat.
Termometern visar + 4 grader.


Dessa våra kroppar, vårt yttre skydd av hud och hår, ett skal som skyddar ett unikt innehåll, det som är jag, bara jag i en enda uppsättning. Tänk som alla våra inre organ kämpar, i tur och ordning i en gemensam rytm, dag och natt och hela tiden för att göra livet möjligt. Så mycket som ska fungera, vilket komplext system och vilken logistik, ett beroende av fullkomlig samverkan som pågår där inom oss under tiden som vi är fullt uppfyllda med att putsa våra utsidor och göra våra kroppar så vackra och inbjudande som möjligt.
Ett eller några kilo för mycket, för tunna läppar, för stor näsa eller tänder som inte är tillräckligt vita. Kanske bröst som behöver bli större och hy som behöver stramas upp och inte att förglömma oönskade gropar i låren med hud som benämns som apelsinhud, hm.... Hår är så gott som alltid källa till bekymmer och som kanske ska tjockas på med löshår eller färgas och klippas till frisyr som ligger i tiden. Inte att förglömma är alla tatueringar, ett nygammalt sätt att pryda kroppen med bilder, för tid och evighet.
Stress kan påverka det mesta av vårt yttre och plötsligt står vi där med bukfetma, håravfall och bekymmersrynkor.
Vi kämpar på allt vad vi kan för att bli någorlunda nöjda med vårt eget yttre och glömmer lätt att ta varsamt hand om det som är vår insida, det som håller oss vid liv. Mat och dryck behöver väljas med omsorg så att vårt tarmsystem mår väl och att våra reningssystem hinner med. Vi ska vara försiktiga med sockerintag och äta med lagom tidsintervall för att hålla vår blodsockerkurva stabil. Vår fysik behöver rörelse och motion och vår hjärna behöver vila i både korta och längre perioder.
Pust! Mycket att tänka på som vi lätt glömmer bort. Istället köper vi kläder för dyra pengar och kanske av speciella modemärke som blingar extra mycket rikedom och imponerar vår omgivning. Vi är vad vi bär, vilket kan vara en klass- eller grupptillhörighet som fungerar även då kläderna kommer från secondhand butiken. Vi smyckar oss och klär upp oss, för oss själva och för andra. Det är trevligt och ibland även nödvändigt.
Jag tittar mig i spegeln varje dag och har ändå svårt att känna igen den som är jag, som blivit jag. Ser jag verkligen ut så där? Vem är jag lik? När blev det så här? En skugga av mitt inre jag.
Åren går och tiden sliter på vårt hölje. Det är svårt att hinna med den fysiska förändringen, att acceptera och bo in sig i nya hölje och att gilla det man ser.
Måste man gilla utsidan för att trivas med insidan? Kanske att det är så.
Det gäller att ta väl hand om det som finns på insidan, den som egentligen räknas, och leva med den man ser där i spegelbilden.
Att tycka om sig själv är en bra början till att tycka om andra.
Skönt att veta att det finns någon som tycker om allt det där som detta kroppsliga hölje trots allt förvarar.
Jag har världens underbaraste Barnbarn. Han är snart två månader och växer så det knakar. Hans lilla ansikte och kropp är i ständig förändring och han fäktar med sina små armar och ben, tittar sig nyfiket omkring och har gett oss sina första underbara leende. Hans fina lilla kropp är på tillväxt och han gör av med massor av energi som kräver mat med jämna intervall, mycket sömn, rörelse, stimulans och ögonkontakt, ro och mängder med kärlek. Det som vi alla behöver från allra första början till sista slutet, våra basala behov här i livet, egentligen inget mer.
Åldrandet börjar när vi föds.
Jag är numera en "Tant" och en stolt och lycklig Farmor med rynkor lite här och där. I mig är mina alla åldrar samlade och det kräver en del av höljet samtidigt som tyngdlagarna är vad de är och gör vad de gör med mig, med oss alla och envar, förr eller senare.

Tillbakablick,
Månsken!
Blocketfynd!
IKEAångest!