lördag 23 november 2013
Nu
Go´morgon!
Klockan är 07.08 och det är lördag.
Träden är stilla och marken blöt.
Termometern visar + 1grad.
Vaknar upp till tusen av små hundpussar och vill egentligen somna om men blir samtidigt så fylld av kärlek till lille Paco att jag går med på en stund av "morgonmys"och sedan upp ur sängen och ut i morgonmörkret.
Det känns som en riktigt bra dag, en skön dag som är fylld av förväntningar och funderingar. Just nu verkar det som om det mesta fungerar...man ska inte ropa hej för än man är över bäcken...och jag gör mitt bästa för att gestalta mig i det som är här och nu.
Det är en konst att leva i nuet, att uppleva stunden som den är, att lyssna, se och höra det som pågår och inte springa iväg med tanken på vad som kanske kommer efter. Att lyssna på vad någon annan har att säga och berätta, utan att lägga i egna värderingar och snabbt berätta om sig själv eller någon annans upplevelse kan vara väldigt svårt. Att ta sig tid att se vad som verkligen finns framför ögonen, att våga stanna upp och känna in det som är här och nu i denna stund kan vara bekymmersamt eftersom det så gott som alltid finns ett sedan som tar tanken från nuet.
Barn är underbara mästare i stundens konst, de vill och kan i stundens ingivelse, de lyssnar på allt som de förstår, annars frågar de, och de ser det lilla i allt det stora. Barn är tänkare, små livsfilosofer som har otroligt mycket att lära och påminna vuxenvärlden om, det som vi själva en gång var så bra på och som tiden sakta och omärkbart har tagit ifrån oss.
Att bli verkligt lyssnad på och sedd för den person man är, kanske för tillfället, betyder egentligen allt.
Det finns bara en av oss.
Detta är en ljuvlig stund på en underbar dag! Jag sitter här och skriver, mitt mjölkkaffe är rykande hett, stearinljusets låga flämtar en aning, dagen håller på att vakna och hundarnas andetag ger mig ro. När jag ser mig omkring så känns allt tryggt och jag fylls av tacksamhet. Jag är övertygad om att tacksamhet ger ett vänligt sinne och föder omtanke, det som med ett fint ord heter empati. När man blir sedd och lyssnad på, som liten och/eller som vuxen, så föds det en möjlighet att ge det samma till någon annan och när man känner och förstår sitt sammanhang så får man möjligheten att stanna upp och uppleva stunden och sig själv.
Det är ingen som har lovat oss ett enkelt liv, vi behöver stanna upp och ge oss själva tid!
Lyssna på någon idag.
Tillbakablick:
Värnamo över, skööönt!
LillOnkel fixade det, grattis :)
Mullvadarna trivs fint i gräsmattan...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar