På gång

Go´morgon!

Klockan är 06.47 och det är onsdag.
Lite gråmulet.
Termometern visar + 1grad.

Jag vaknar en tidig februari morgon och känner mig väldigt tillfreds med att mörkret håller på att lämna och för att gryningen kommer tidigare. Det känns så skönt att vakna tillsammans med dagsljuset, att ligga kvar en stund och sträcka på kroppen i stället för att famla upp i totalt mörker.
Tack och lov för årstiderna, speciellt för våren som är den finaste av alla, den som väcker till liv och öppnar upp för nya möjligheter. Fast "det gör ont när knoppar brista" så det gäller att vänta in det som komma ska i stället för att ivrigt skynda på.
Ljuset är betydelsefullt och nu ska vi fortsätta med att byta ut fönster här hemma på gården. Gamla spröjsade rutor, pittoreska men obekväma ljustjuvar, skall ut och ersättas med mer praktiska och välisolerade fönsterglas. Några ska få äran att bli större och något skall helt enkelt rationaliseras bort för att ge mer väggutrymme. Det ska bli så skönt (och dyrt...) att uppgradera hemmet. Skånska gårdar är fina, men också väldigt låga och allt för mörka. Vi gör vårt bästa för att släppa in rymd och ljus, utan att öppna upp allt i nock och utan att banka ner alla innerväggar för att göra öppen planlösningen, som så många andra väljer att göra.
Det är härligt att äga ett hus som inte är beroende av stadsarkitekternas synpunkter, så länge man inte ändrar planritningarna. För många år sedan hade "småpåvarna" i vår kommun mycket att tycka om en trappa här i huset som skulle byggas för att nå ovanvåningen i en del av gården...galenskap, vilket administrativt trams som uppstod och fördröjde tillbyggnaden! Jag förstår fortfarande inte hur det kunde komma sig att de var så intresserade av några centimeter hit eller dit i vårt hus.
Vi bor turligt nog utanför deras faktiska intressegräns och om vi inte trixar för mycket och behöver be om tillstånd så kan vi egentligen ändra efter tycke och smak. Vill vi ha en viss färg så kan vi måla och vill vi ha ett speciellt staket så kan vi bygga, så länge som det inte inkräktar på gränsen till grannarna. Fast, jag vet en husägare i grannbyn som byggde och anslöt ett litet dass i sitt uthus och det blev dryga böter för svartbygge, så fick man absolut inte göra och undrar vem som fann det betydelsefullt att berätta om detta?!
Det gäller att passa sig och inte sticka ut eller säga för mycket! I buskar och längs med vägarna kan det bildas uppfattningar som kan sluta hur som helst när pratet börjar gå från mun till mun och får oanade proportioner. Man hör, tror och gissar på tok för mycket. Det finns tyvärr de som livnär sig av att skapa bekymmer för andra, som mår bra av skitsnack och som slår sig för bröstet när andra misslyckas. Självgoda typer som borde skaffa sig ett bättre liv och syna sig själv i sömmarna!
"Som man känner sig själv känner man andra"
Det kan finnas en del mörker inom oss, som skulle må bra av mer ljus, några fler fönster utåt som släppte in både fågelsång och sol och som vidgade vyerna mot yttervärlden istället för att fastna i det som ligger i den egna tristessen framför fötterna.
Ta ett djupt och härligt andetag, lyft näsan och ögat mot ljuset och se framåt. Livet är faktiskt det som pågår i precis denna stund och som aldrig mer går att få tillbaka. Ångerveckan finns inte och garantin går ut omedelbart!
Kärlek & Amen :)

Tillbakablick:
Haväng, ett paradis!
Februarilov, härligt!
Rastlös.