Hög tid!

Go´morgon!

Klockan är 06.32 och det är lördag.
Dimma.
Termometern visar + 3 grader.

Så var det veckoslut igen och det går inte längre att säga "äntligen fredag" då veckorna knappt hinner börja för än det är dax med veckoslut igen. Vad är det med tiden, med livet som rusar fram på detta sätt? Det går inte att hänvisa till ålder för även om åren går för mig själv så upplever familjens ungdomar det samma. Allt går så himla snabbt! Men, det finns en tidstjuv!
Tekniken tar över och vi är uppkopplade mot internet, instagram, facebook, google, mail och så vidare en stor del av vår tid. Minuter och timmar liksom bara försvinner från dygnet. Det börjar bli riktigt ruskigt, speciellt med mobilerna som omöjliggör upplevelser och händelser som pågår mitt framför näsan, saker som inte går att se eftersom koncentrationen och uppmärksamheten ligger fokuserad på mobilens alla informationer och möjligheter. Eller så är lurarna inkopplade i öronen och så filtreras alla mer eller mindre betydelsefulla ljud i omgivningen bort till förmån av Spotify eller liknande.
En promenad i skogen med ljud och tystnad, med det ögat ser och upplever är vila för själen och garanterat hälsosamt. Hjärtat arbetar i upp- och nerförbackar, koordinationen och balansen får sitt när fötterna trampar ojämnt. Hela människan mår bra och jag vill gärna dela med mig av denna välgörande upplevelse till min Familj. Då kan det uppstå protester!
Det är en bedrift att få ungdomarna med sig ut på dessa skogsupplevelser, de tycker att man går för långt, att det pratas för mycket om träd och fåglar, man blir för trött, går för fort och att det kanske är dax att gå hem igen. Nu vet jag varför detta gnälleriet pågår! Det är nämligen förenat med vissa svårigheter att både spela mobilspel eller titta i facebook när man samtidigt ska sätta fötterna på rätt plats i skogen, man blir liksom tvingad till att koppla ner sig från sin mobil. En liten stund går bra men när stunden blir till längre tid så är det lätt att bli irriterad och abstinent, speciellt om mobilen ger ifrån sig ett antal med "pling" som genast måste kollas....suck.
"Apparater" (eget samlingsnamn för mobiler, paddor, datorer, ps3 osv) har dessvärre en benägenhet att stundtals skapa irritation hos sin användare, speciellt om det spelas!
Vi har ett icke uttalat mobilförbud vid matbordet som oftast respekteras, tack och lov, men det dröjer inte många minuter från det att maten är uppäten tills mobilen ska granskas eller datorn sätts på igen. Ibland äts maten dessutom upp med en farlig fart eller så blir portionerna ovanligt små. En trist upplevelse för den som har stått och lagat mat i säkert en timme eller så, oftast jag, och för att råda bot på detta så kanske vi ska börja med att låta matlagningen cirkulera i familjen...hahaha!
Skam den som ger sig, eller så får det vara som det är (besegrad?) när vardagens bekvämlighet och ro behöver prioriteras.
Min egen tid framför datorn är allt för stor. Jag använder datorn som skrivmaskin, som kalender, som uppslagsverk, som brevlåda och kontaktnät. Den är helt enkelt oumbärlig i vardagen och jag behöver begränsa mig själv i användandet. Det är så lätt att lyfta på locket när det blir en stund över, titta på det som är av intresse eller skriva några rader. Tid som skulle kunna fyllas med något annat och som gjorde att jag hann med mycket mer än vad jag upplever att jag gör idag. Tid som bara försvinner. Kanske att datorns enorma möjligheter har blivit till en belöning, en egen stund och vilopaus...som nu på morgonen när jag sitter med min kaffemugg och skriver lite ditten och datten :)
Det är sannerligen dax att stänga locket lite oftare och inte fuska med att smygöppna! Att ta fram en bok, ge sig ut med kameran, pyssla lite med djuren, prata med varandra eller göra något annat kreativt som man gjorde förr, innan datorn gjorde sitt inträde i livet och stundtals avskärmade mig och flera av oss från varandra och även från oss själva.
Än finns det tid och tid är liv.

Tillbakablick
Tranorna har landat!
Katterna springer ut och in!
En krokig början går att räta ut!