Bromsklossar.

Go´morgon!

Klockan är 05.53 och det är fredag.
Det blåser.
Termometern visar + 1 grad.

Alla dessa "bromsklossar" som finns där man minst önskar dem och som ställer till det på ett sätt som gör all framkomlighet svår och omöjlig. Jag talar om vår kommun och om några olika befattningshavare som är så nitiska så att de blir på gränsen till oproffsiga. De hindrar, försvårar, slår uppifrån och kan inget annat än att läsa sina manualer och budgetsiffror. Just nu är jag en del av tre olika helt oberoende sammanhang där allt tar stopp, där återvändsgator är det mest frekventa och där tredje person om och om igen blir lidande och på sikt hela kommunen. De tycks inte förstå sammanhanget, även om jag inte är ensam i mitt försök att beskriva och övertyga. Det är nu som gäller och deras helhetssyn sträcker sig inte längre än till nästa möte, om de har tid och prioriterar frågan. Fast en sak har jag begripit, har man bara rätt namn, det vill säga om man är en någorlunda positivt känd personlighet i kommunen eller någon som tjänstefolket kan relatera till privat på ett eller annat sätt så kan det gå att passera. Hemskt!
Det råder ett tyst krig mot kommunen. Andra tjänstefolk i andra kommuner, kommunala eller privata, kan alla berätta om svårigheterna till samarbete med vår kommun och enskilda tjänstpersoner. De är omtalade för "snålhet" genom att hålla hårt i kommunbörsen, för att vara på gränsen till omöjliga att samverka med och att föra en så kallad "svågerpolitik". Ungefär det samma som jag själv upplever. Det har rotation på tjänsterna och någon stannar på tok för länge och de som vill något ger upp för allt motstånd och på grund av detta så finns det för många nyutexaminerade befattningshavare som är unga och oerfarna, som lusläser sin befattningsbeskrivning och tar sitt uppdrag på så stort allvar att det mesta handlar om skrivbordsprodukter där det känns tryggt och säkert att befinna sig. Inget fel ska begås och lagen så följas till punkt och prickar, de vet helt enkelt inte vad flexibilitet kan vara eller så vågar de inte eftersom delegationsrätten tycks vara snävare än svångremmen.
Vilken kraft allt detta suger för flera kommuninnevånare! Hur ska man orka och hur kan en kommun bli attraktiv när allt är så tunggrot och svårt. Jag pratar om område som skola, boende och näringsidkande. Levnadssituationer som föder och när en kommun och som borde prioriteras i stället för att bromsas.
Vi har ett sjukhus...och det är privatägt. Våra biblioteksfilialer har stängts ner och kanske att det var ett förhastat beslut och kanske att man öppnar två eller tre till igen och då i de mer turisttäta byarna, de där sommarfolket trivs bäst fast att de inte tillför vår kommun några skatteintäkter. Sedan stänger de ner vårt gymnasium eftersom det inte är attraktivt för bygdens ungdomar och öppnar ett nytt gymnasium (med nationellt namn) som ligger mer nära tågstationen för att öka attraktion och riksintag. Det vill säga för de som inte bor här och sedan lockar de med extra studiepengar, restaurangluncher och datorer. Kommunens ungdomar som behöver mer studiehjälp eller som önskar ett lärlingsprogram får gå kvar i den "gamla skolan" som behåller sitt gamla namn och som serverar intetsägande skolbespisning i stökig och tråkig miljö. Ett A- och ett B-lag är under uppbyggnad. Grattis!
Här vill vi leva, här vill vi bo! Jo, jag tackar ja! Det är turistnäringen som styr tillsammans vem du är och vad du heter, var i kommunen du bor och vilka ja-sägare du har i din krets.
Det bor en ilska i mig och den ska jag ta hand om för om den visar sig i maktens korridorer så är det fullkomligt kört och alla vägar-dörrar-möjligheter stängs. Det gäller att nicka och le. Tvi vale.
Tack.

Tillbakablick:
Vår finaste är nu ett halvt år.
Vårdagjämning och ljuset kommer.
Ge inte upp!