Bara början.

Go´morgon!

Klockan är 06.22 och det är tisdag.

Frost!

Termometern visar -1 grad.

Utsikter för dagen:

Vintern står för dörren!

Det gnistrar och det glimmar, både på himlavalvet och marken, är fullkomligt stilla och väldigt tyst. Det är betagande vackert och obehagligt förrädiskt. Frosten och kylan är här.

Jag har väntat till sista stund (som vanligt) med en del förberedelser och nu tackar jag mig själv för beslutet att stalla in hästarna i går kväll och för att mina afrikanska liljor slutligen fick komma inomhus (förmodligen försent ändå).

Men nu blir det bråttom! Vinterdäcken måste på bilen, vildfågelmat måste inhandlas, några jättekrukor behöver komma under tak och upp från mark och betongen vid poolen måste täckas, vimplar/snöpinnar inhandlas, mer kutterspån till djurförrådet, frigolitisolering till höshusets stora fönster och de skulle dessutom behöva en doppvärmare till vattnet......och så vidare, in i sista minut. Alltid samma sak....hur kul är det?

Skärpning!

Det finns en klar tendens i Familjen av att skjuta "obehagligheter" framför sig, inte för alla men definitivt för mig. Jag väntar genom att låtsas som ingenting, plockar helt enkelt bort "det obehagliga" ur mitt medvetande och samlar ihop mig (turligt nog!) precis på målsnöret. Detta beteende medför en tendens till dålig förberedelse och det gäller tyvärr allt, stort som smått och år efter år. Vet precis vad som måste göras, men behöver min like för att dra igång. Är en typisk parhäst, som vill streta åt samma håll.

Planering mot trevligheter är en helt annan sak! Detta kan pågå i huvudet långt i förväg och med glädjande noggrannhet, men i slutspurten ska det finnas delaktighet och engagemang.

Det är bra att titta på sig själv ibland! Hur gör jag, vad vill jag och vad behöver jag för att uppnå det jag önskar och mår bra av?

Kanske en speciell önskelista till Tomten :)

Nu är det hur som helst hög tid, jag är beroende av andra och jag har lärt mig att tjat inte hjälper, så det är bara att rädda det som räddas kan och hoppas på det bästa.

Detta är bara början, på det hemska vita!

Prioritet ett: Vinterdäck.

Prioritet två: Ta hand mig själv innan jag kan ta hand om någon annan levande varelse.

Tillbakablick på gårdagen:

Fantastiskt höstväder och en strålande gyllene sol. Skogen är en skatt att ösa ur, föränderlig och ständigt överraskande.

Tiden har bromsat upp.

Gårdagen var en aning låååångtråkig.