torsdag 20 augusti 2009

Skogen


Go´morgon!

Klockan är 8.42 och det är torsdag.
Termometern visar + 17 grader.
Det är en fantastisk sensommardag.

Utsikter för dagen:
Mannen och jag är precis hemkomna från 40 minuters rask skogspromenad. Det gäller att veta var man sätter fötterna! Backe upp och backe ner ger syre till blodomloppet och ny kraft till hjärnan.

Vår skog har genomgått en förvandling under sommarmånaderna. Skogsmaskinerna har gallrat stort och plötsligt finns det brandgator bland trädstammarna som lockar till nya upptäckter.

Skogen har en otrolig betydelse för mig och i dag när vi gick mellan björk och lärk var det helt gudomligt med morgonsolen som strålade mellan bladverken.
Jag kom då att tänka på småskolan och alla psalmverser som vi hade till läxa att lära oss.
Jag ser mig själv stå bredvid min skolbänk i rutig klänning med vit krage som Mamma sytt. Med vita knästrumpor och ljust hår som var precis axellångt och med sidobena i en hårklämma för att hålla luggen på plats. Jag är nervös och rädd. Jag ska läsa upp min läxa:
"Morgon mellan fjällen, hör hur bäck och flod...."
Jag kunde den, det var min favorit. Sedan satte sig fröken Berit vid tramporgeln och hela klassen fick sjunga psalmen. Det var vackert och det var tryggt.

Jag har sett skog som varit planterad av någon människa från "förr i tiden" som varit matematiskt intresserad och som helt uppenbart gillat mönster. Skog där trädens stammar stått avgrenade som raka furor och bildat mönster, oavsett vilket håll man valt att komma från. Det har naturligtvis varit ett otroligt arbete att sätta planta efter planta i detta geometriska mönster och sköta om den skogen. Någon har efterlämnat sitt spår till framtiden.

"Man ser inte skogen för alla träden"
Utomordentligt bra! Detta har jag haft användning av många gånger när allt har tett sig för kaotiskt och svåråtkomligt. Det är så tydligt och lättförståeligt, det är precis vad det handlar om: Vi måste gallra för att få kraft och ljus för att växa.
Ibland när det känns som allra tuffast kan det vara bra att visualisera dessa kloka ord, det talar sitt tydliga språk.
Vi måste alltså ta bort något för att ge något annat kraft. Däri ligger svårigheten eftersom vi då måste utsätta oss för ett val......suck!

Idag sägs det att vi ska få en riktigt varm dag. Jag ska skynda mig att göra allt jag måste hinna med på förmiddagen för att senare under dagen få möjlighet att njuta värmen.
I kväll spolas livets dvd tillbaka. Jag ska på akutinkallat föräldramöte på Sophiaskolan. Vi har en ung man på den skolan nu. Jag kan inte låta bli att småle, eftersom detta är en historia som har upprepat sig under alla år med våra Söner under deras grundskoletid på Sophia. I kväll ska jag bara lyssna och låta mig minnas de goda åren med Pojkarna på skolan.
Minns ni också, mina kära Vänner som varit med oss som "Sophiaföräldrar"? All denna oro i terminsstarten som sedan klingar ut lagom till höstlovet :)

Tillbakablick på gårdagen:
Det blev en dag då jag hade möjlighet att vara fundersam och ta hand om tankar som störde min strävan mot positivt tänk i livet. Jag var tvungen att arbeta bort mina "energitjuvar" och nu känns det betydligt bättre.
Jag är en mycket nöjd människa.

1 kommentar:

Anonym sa...

....jotack, visst minns jag....med mycket blandade känslor. De galna höstarna när ingen visste riktigt hur det skulle bli. ..och så brann skolan!!! hur ska det gå? Vilket vågspel! ..oron...gör vi rätt? Alla frågorna.
Inte förrän nu, åratal efteråt, kommer svaren ett och ett. Skolan har satt tydliga spår - inte så att de hade blivit andra människor om de hade gått i "vanlig" skola. Men valen som de gör nu när de går ut i livet, riktningarna som deras liv tar, hade varit annorlunda.
För egen del minns jag sophiatiden som en orolig, nästan skrämmande, period. Så mycket ansvar som lades på oss som hade tid att engagera oss.
Piratenskolan hade säkert varit mycket lugnare - där är det rektorn och skolverket som bestämmer.
Men hade det varit bättre? Det får vi aldrig veta.

Timus