Vanor

Go´morgon!

Klockan är 5.45 och det är tisdag.

Termometern visar + 13 grader.

Det har regnat rejält i natt och det blåser. Solen vilar bakom träden.

Jag vaknade väldigt tidigt. Hade ställt klockan på 06.00, för i dag är det nästan helt allvar. En fjärdedel av husets Ungdomar är nu igång med skola och tidiga morgnar väntar fortsättningsvis.

Så härligt det är att vakna av sig själv och så stressande bara vetskapen om att en klocka ska väcka en är. Jag vaknade redan vid 05-tiden och började undra om inte klockan skulle ringa snart. Hopplöst!

Jag funderar över hur lätt det är att skaffa sig vanor som på något förunderligt sätt väver sig in i tillvaron och blir en del av vardagen.

En del människor blir ett med sina vanor och kan absolut inte tänka sig ett liv utan dessa. Vanemänniskor.

Det finns vanor som drabbar en hel grupp med människor och blir en del av deras mönster. Jag tänker på arbetsplatser där allt ska vara som det en gång varit och där en förändring skulle vara detsamma som en smärre katastrof.

Det finns bra och mindre bra vanor. Det finns det som är att betrakta som fullkomliga ovanor och är olidliga för omgivningen!

En vana kan vara till stöd och hjälp i vardagen, men den kan också hindra all form av personlig utveckling.

Vanor ska inte förväxlas med välbehövliga rutiner som leder till framgång och som är föränderliga.

Varför skaffar vi oss vanor?

Det kanske handlar om trygghet och en första känsla av välmående som sedan stannar kvar. Upprepning av mönster kan invagga oss i en känsla av lugn och trygghet.

Det kanske blir en bekvämlighet eller är det något som vi bara inte har lust att släppa ifrån oss?

"Jag är min vana trogen".

Vissa är absolut inte medvetna om sina vanor och när någon modig påpekar dessa så vet personen oftast inte var vanan kommer ifrån och upplevs som lite skamsen över sitt beteende.

Ibland väljer vi att kalla det för "goda vanor". Dessa är oftast förknippade med livets goda frestelser eller med snabba lösningar som upplevts positiva.

Det är mycket lätt att goda vanor blir till ovanor som i längden inte gynnar oss på något sätt.

"Man ska inte lära gamla hundar att sitta"?!

En vana kan bli rituell och utvecklas till ett tvång och något som vi inte tror vi klarar oss utan. Vi hittar på alla möjliga anledningar för att slippa ta itu med det som vi innerst inne vet att vi borde göra; avsluta eller påbörja, men vi orkar eller vågar inte. Det kan ge en känsla av att tappa fotfästet.

Vi kan också bli mer eller mindre tvingade in i en vana eftersom vår omgivning har ett tillvägagångssätt som ger oss icke självvalda vanor. Detta kan speciellt drabba barn och unga i deras familjemönster och bli mycket hämmande för deras individuella utveckling.

Att bryta mönster kräver både tid och stresstålighet. Det tar veckor, kanske månader att bryta en vana/ovana. Omställningstid!

En vanebrytare har allt att vinna och inget att förlora!

Kära Ni Alla!

Inled hösten med att bryta en vana och få möjlighet till nya insikter!

Byt ut en gammal vana mot en ny och se vad som händer, vad som bli annorlunda!

Kom igen och lycka till!

Denna veckan börjar Mannen och jag våra härliga skogspromenader med hundarna varje morgon. Det är en välbehövlig och god vana som vi ska ha klockan 8.15-9.00 varje vardag! Nu ska sommarfettet sakta men säkert brännas bort under trivsamma former!

Idag är det planering på alla håll och kanter. Tjänstemannaträffar som ska leda till gott samarbete och god planering för hösten.

Det är lite oroligt i huset innan skolrutinerna faller på plats, men det ska förhoppningsvis inte ta så många dagar innan allt fungerar igen.

Gårdagen blev effektiv och det är bra!