onsdag 19 augusti 2009

solrosor


Go´morgon!

Klockan är 6.18 och det är onsdag.
Termometern visar + 6 grader.
Det ser ut att bli en strålande solig dag.

Stresskänslan har redan smugit sig på, ledigheten är över!
Jag vaknade i vargtimmen av att mina tankar använde nattens välbehövliga sömn och avstängning. Det gick snabbare än väntat och jag måste fundera ut en bra strategi för att undslippa detta fortsättningsvis.


Jag älskar solrosor! Många tillsammans är de underbara där de tillber solen.
Denna otroliga blomma sprungen ur ett litet svart och vitt frö, som dessutom går att äta som det är. Solrosfrön är extra goda utan skal och då gärna rostade en stund i pannan med lite salt. Eller varför inte i bröddegen, alldeles fantastiskt smakrika och saftiga. För att inte tala om strösslade över en god sallad, mums!

Jag är jätteimponerad av denna otroliga blomma i manshög storlek som kan växa sig så stark och ståtlig. Det blir en jättestor blomma med blad gulare än gult och en chokladbrun mitt. Färger från mitt 70-tal.
Det bruna i solrosens mitt är egentligen hundratals små bruna blommor som trängs.
Har Ni sett hur denna tunga blomma vänder sitt ansikte efter solen?
Vet Ni också att solrosen sover med sitt blomhuvud mot det hållet där solen stiger upp om morgonen? Fantastiskt!
Solrosor är lätta att odla, om de bara får den sol som de så väl behöver, men det finns många små fåglar och gnagare i vår herres hage som tycker att fröna är smaskiga.
Blomman är också en gröda som odlas stort i sydeuropa och ger den gyllengula solrosoljan som t.ex. är utmärkt att fritera i.

Jag har upplevt helt underbara solrosfält i Italien och min Familj vet min fullkomliga passion för dessa fält. Mannen har varit vänlig nog att bromsa in bilen eller stannat flera gånger och jag har farit ut i blomhavet med min kamera för att fotografera underverket. Det är så vackert att det nästan gör ont.
Ett starkt minne är resan till Toscana och Vicchio där vi strax innan byn mötte ett brudpar stående mitt i solrosfältet och solnedgången.

Solrosen är naturligtvis förknippad med vår sol, men också som Jungfru Marias själ vändande sig mot Gud. Vackert, eller hur?

När jag fyllde 30 år fick jag en gammal skolplansch i födelsedagspresent av min personal.
De hade smugit sig upp på den gamla skolvinden på Rörsjöskolan i Malmö och hittat vad de sökte; min älsklingsblomma! Denna fina skolplansch har jag sedan dess rullat med mig där jag har befunnit mig och nu hänger den sedan flera år tillbaka i husets sommarrum. Jag njuter den varje dag och den tillhör en av de få saker som jag inte kan tänka mig att vara utan.
Nu är den även en del av min blogg.

Idag har de lovat sol och värme! Hoppas de har rätt.
Två av husets ungdomar har precis gått mot skolbussen och den tredje väntas till frukostbordet när som helst. Idag startar skola för samtliga och vi har inget att välja på. Nu är allt igång.
Grattis på namnsdagen Månz!!!

Tillbakablick på gårdagen:
Det finns människor som pratar för att få höra sina egna röster, som tror att det som kommer från deras mun är det rätta.
Det finns människor som tror sig vara förmer än andra, de blir otroligt tröttsamma i längden!

Med tanke på nattens alla funderingar så var det en irriterande gårdag.



2 kommentarer:

Anonym sa...

Hej lilla Solros. Hoppas att denna dagen blev en bättre dag. Jag vill inte vem eller vilka människorna var som gjorde dig så irriterad - men: Bry dig inte om dem! Fortsätt att vara en solros... Ikväll är jag glad för om två timmar kommer yngste Sonen hem från Stockholm där han har hälsat på äldste Sonen. jag skulle sova gott om det inte vore för att Dottern hänger på Malmöfestivalen varenda kväll/natt. När ska man få sluta att oroa sig?
Hälsa Mannen och alla barnen!
Din trogne läsare Timus

Go´morgon Österlen ! sa...

Hejsan Timus!
Tusen tack!
Tyvärr tror jag aldrig att man slutar oroa sig, man blir bara bättre på att hantera känslan :)