Annorlunda

Go´morgon!

Klockan är 07.26 och det är söndag.

Regn.

Termometern visar

+ 15 grader,

Utsikter för dagen:

Jag blir allt mer förvånad över mig själv. Känner mig överraskad över sidor i mig själv som jag inte riktigt känner igen. Det är inte obehagligt, snarare en aning roande.

Det där med ålderskriser i olika åldrar har aldrig drabbat mig. Jag har märkt vissa förändringar, men mer konstaterat att det är livet i sig själv som förändras. Barnen har flyttat ut (och in igen), kärleken får en annan innebörd, egna föräldrar åldras, intresse och fritid har förändrats, smaklökarna har sökt nya vägar och så vidare. Inget att vara bekymrad över, det är som det är och det mesta ger nya möjligheter.

De största kriserna i det vuxna livet har att göra med förluster. Händelser som är omskakande och förknippade med sorg. Händelser som vi egentligen inte är rustade för, men som vi alla på bästa sätt måste ta oss igenom.

När är man lycklig, vad är lycka? Det ska jag ta mig en funderare på.

"Lyckan kommer lyckan går, lycklig den som lyckan får"

Barns ögon kan se underbart lyckliga ut, men annars vet jag faktiskt inte om jag upptäcker några direkt lyckliga ögon när jag ser mig omkring. Har det alltid varit så, utan att jag märkt det?

Att vara glad är en sak, men att vara lycklig är något helt annat, större och mer långvarigt. Kanske.

Just nu märker jag hur jag själv mer och mer blir något av en betraktare. Jag håller mig lite vid sidan, har inga intresse av att vässa armbågarna och ta mig fram, mår fint som åskådare, vill inte ha rodret utan är hellre den som ror och så vidare. Det är skönt, men olikt mig.

Att vara den som betraktar ger nya erfarenheter och framförallt mer tid. Tempot lugnar ner sig, man lägger märke till andra lite mer obetydliga (men väl så viktiga) saker och tankarna finner nya vägar. Inte alls fel, men något överraskande för mig själv som alltid varit i första ledet. Missar jag något i min betraktarroll, något som kunde ge mig mer fördelar? Detta tåls att fundera över. Kanske bara en paus i livet eller så är det helt enkelt jag just nu.

I dag är det så mörkt på morgonen att kökslampan behöver tändas. Det är bedrövande, men ändå lite mysigt (konstigt!).

Nya gäster anländer till huset under dagen och gäster ger sig av. Det är fortfarande sommarliv och sommarlov, liv och rörelse :)

Tillbakablick på gårdagen:

Vi var i Önneköp på loppis, en jättestor sådan! Det är otroligt vad folk kan behöva prylar. Allt tycks gå att sälja och finner sin köpare. Där var mängder med människor och en väldigt god stämning. Vänlighet och glada skratt överallt. Egentligen otroligt, med tanke på mängden köpsugna som trängdes och stressade för att få sina prylar.

Gårdagen var bra.