lördag 2 oktober 2010

Födelsedagar


Go´morgon!


Klockan är 06.44 och det är lördag.
Det blåser lite och det är mulet.
Termometern visar + 7 grader.




Utsikter för dagen:
Min mamma fyller år och hon är till åren kommen, som man säger. Egentligen vill hon inte fira sin dag och min Syster och jag har mer eller mindre tvingat henne till en litet kalas.
Efter att man fyllt femtio år känns inte födelsedagar så viktiga längre. Födelsedagar får liksom ett mindre värde i takt med att år läggs till år. Varför?
Tänk så betydelsefullt det var att fylla femton, för att inte prata om arton och tjugo.
Nu susar åren förbi i en väldig fart och vi firar bara våra nollor, i bästa fall femmor, men för övrigt är det Barnens födelsedagar som gäller och nu är de också vuxna......
Varför slutar vi att fira varje födelsedag i våra liv? Det borde egentligen bli värdefullare för varje år som går. Livet om något är värt att firas!
Jag kan ha fel, det kanske inte är så här. Det är kanske bara vår släkt som beter sig så här. Vi har kanske inga traditioner vad det gäller födelsedagsfirande.
I vår egen Familj älskar vi paket och har fullt upp med att gratulera varandra och äta goda middagar tillsammans så fort det är födelsedagsdax :)
Min Mamma födde mig i samma ålder som jag födde vår mellanBror. Det betyder att jag är i samma ålder som min Mamma och min mellersta Son i samma ålder som mig vid samma tid i livet. Det skulle också innebära att storeBror har gått i pension när jag fyller det samma som min Mamma fyller idag. Milde skapare!
Livet går i en svindlande fart. Jag hinner knappt njuta och än mindre tänka efter. Vill hålla kvar och måste släppa efter.
Livet går runt och runt och det sammanfogande kittet kallas kärlek.
I dag ska jag fira min Mamma och hoppas att hon kan känna glädje inför sin födelsedag.

Om några timmar väntar en ridpromenad i skogen, härligt!

Tillbakablick på gårdagen:
Jag hann inte med allt som jag skulle även om jag gjorde det mesta i raketfart. Tur att det finns hastighetsgränser på vägarna och farthållare på bilen annars hade jag susat fram allt för fort kors och tvärs genom den Österlenska landsbygden. Vilken dag! Taxirörelse!
På kvällen var vi ute och letade efter försvunna hästar i mörkret, som inte alls var försvunna utan stod i sin hage?! Jag tror jag blir galen! Maxat!
Det var en dag som bara passerade.

Bra med hösten: En uppmaning längs med vägen om att hösten går att njuta.



3 kommentarer:

ejsa sa...

Vilken tur att du inte kör så fort, annars du skulle ha missat budskapet i Vitaby. Höstkramar

Anonym sa...

...jo så kan man se det:livet går i svindlande fart.

Men glöm inte:Tiden finns inte. Det enda som verkligen finns är nu. Det är nu nu nu som allting finns. Inte igår inte imorgon Det är just nu Gårdagen är bara minnen. Nu är det enda det enda. Och födelsedagar...jo, barnen... jo men...

Timus

Go´morgon Österlen ! sa...

Min kära Timus,
Tiden finns inte? Hur vet vi det?
Just nu är förmodligen en tid, nutid. I går var det dåtid och det som ligger framför oss är att betrakta framtid.....kanske.
Tid är liv.