Go´morgon!
Klockan är 06.23 och det är torsdag.
Det har snöat!
Termometern visar - 2 grader.
Utsikter för dagen:
Ibland kan jag känna mig riktigt riktigt liten. Jag liksom krymper inför mig själv utan att för den skull förminska mig och både vill och behöver vara i en känsla av litenhet.
Jag vill inte benämna det mindervärde utan det handlar mer om en känsla av osäkerhet och tveksamhet. Kanske också om vilja och ork.
Duger jag? Klarar jag det här? Räcker min kunskap och kompetens? Orkar jag, vill jag? För vem?.... och så håller min tveksamhet på.
Det är då som jag vill ta ett steg tillbaka och känna mig en gnutta liten. Jag vill ha en trygg rygg att stå bakom, kanske någon som tar över och låter mig vara fri och jag vill ha en säker hand som leder mig vidare.
Vila i trygghet.
Jag behöver tillåta mig själv att släppa taget för en stund, den lilla flickan i mig behöver plats och bekräftelse. Kanske också tröst.
För mig har känslor många nyanser.
Jag är övertygad om att alla vuxna behöver känna sig små ibland och att det är livsnödvändigt! Jag misstänker att de största makthavarna är de minsta någonsin hemma på sin kammare. Hur skulle de annars orka?
Det är viktigt att inte ta livet på för stort allvar. Livet som är nu.
Nu längtar jag efter att få rå om mig själv och slippa vara den som någon annan förlitar sig till. Jag är nog trött på att försöka vara så himla förståndig och jag vill slippa vara så otroligt ansvarsfull.
Jag vill att någon annan tar över ansvaret för en stund, ungefär som att vara liten.
Kanske att det är just det som det handlar om, att bildligt få lov att krympa sig själv en aning, att ta ett steg tillbaka och låta någon annan ta vid.
Generationsskifte? Det faller sig nog naturligt.
Känslan av att duga precis som jag är, att vara "good enough" kanske äntligen har slagit rot.
Vara nöjd med det som är.
Dax att släppa taget.
I dag ska jag träffa en mycket ung socionomkandidat (förr kallades de praktikanter?!) för att sprida mina erfarenheter vidare till henne.
GentleMannen är på väg hem genom Tyskland efter några härliga dagar i ljuvliga Italien, välkommen hem igen :)
Tillbakablick på gårdagen:
Gjorde en liten tur på Österlen med Väninnan för att upptäcka att Österlens alla mysiga små butiker hade stängt sina dörrar för säsongen och nu endast öppnade under veckosluten. Hemskt! Är det dax för undersköna Österlen att bli ett turistparadis?
Det var en riktigt trevlig gårdag.
Bra med hösten: Det luktar äpple.
3 kommentarer:
Att våga vara nöjd är en konst. När man tror man kan/vågar så smyger sig osäkerheten på. Kämpa på, många runt om dig är väldigt nöjda med dig!
/Vän i Malmö
Hej där borta.
Här är det full fart på alla ungar och dom är så förväntansfulla. Tror att dom längtar tills en viss person kommer. 11-åringen går omkring och sjunger så att jag blir riktigt glad. Minstingen har varit hemma och varit sjuk i dag så alla mina jobb planer bara rasade.. Må bäst och jag tycker att du är en toppen vän precis som du är. ( jag är nog dålig på att säga det bara )
Kram
Kära Vännen i Malmö :)
Att våga vara nöjd är en konst! Konsten har många uttryck, vilket är upp till betraktaren att tolka, men konstnären äger alltid sin känsla och sitt uttryck.
Tusen tack, det är befriande att vila bakom dig.
Kära Ejsa!
Ord kan ha mindre betydelse än känsla och jag känner din vänskap.
Skicka en kommentar