Mamma är lik sin Mamma!

Go´morgon!

Klockan är 06.47 och det är söndag.

Stjärnklart.

Termometern visar - 7 grader.

Utsikter för dagen:

Plötligt längtar jag efter att baka rulltårta?! En vaniljdoftande gräddgul rulltårta med chokladkräm. Bakplåtspapper med strösocker och så rulla, försiktigt. Måste hitta receptet på den speciellt goda och lena krämen.

Vad är det med mig? Jag som inte ens kan äta en kaka längre!

Jag tänker på hur mina Mammor (en extraMamma) träffades och bakade bullar och kakor hemma i vårt kök ett par gånger i månaden. Det blev de godaste winerbullarna med smörfyllning, mjuka saftiga chokladkakor, torra kakor (småbröd), rulltårtor och till jul var det mandelmusslor, pepparkakor, pepparkakshus och "klenor"( kanske att det heter klenetter) som låg och flöt i olja. Mums!

Så trevligt dessa båda kvinnor hade och som vi barn njöt av dofterna och deras arbete i köket. Om vi var riktigt snälla fick vi slicka skålen och slickepotten eller smyga till oss en liten degbit. Tryggt.

Under min uppväxt var det en självklarhet med en kaka till kaffet och alla mina lekkamraters Mammor bakade. Jag visste exakt vilken Mamma som var bra på vilken kaka och var det godaste bullarna blev serverade till saften.

När det var riktig fest eller någon annan anledning till att fira så var det "köpekakor" som gällde. Då gick Mamma till ett av två tänkbara konditori och valde kakor med stor omsorg, kakor som inte liknade de som hon själv bakade. Mandelmassa, tryffel, vaniljkräm, vackra kakor i en kartong med snöre som skulle ätas och inte sparas. Min Pappa njöt när det serverades köpekakor och han kunde burdust sluka en i ett nafs under tiden som jag betraktade honom med förskräckelse. Jag visste att han skojade med mig, men jag tyckte att han var förfärlig. Själv åt jag min kaka i små bitar, tuggade länge och ville att den skulle räcka i en hel evighet.

När våra Barn var små var jag noga med att baka så att de skulle få den trygga doften av nybakat i vårt hem. Jag bakade allt vårt matbröd och våra kanelbullar under de första tre-fyra åren efter att vi flyttade till Österlen. Vi hade en stor säck med guldgult mjöl från Saltå Kvarn ståendes i köket och det bakades varje dag.

Hur hann jag med det?

Nu har jag alltså fått lust till att baka rulltårta och jag har ingen annan förklaring till detta än att tiderna går igen eller att jag befinner mig i någon form av trygghetssökande.

Jag trodde att min husliga sida var över, men kanske att en nybakad rulltårta kan få lusten att återvända, det vill säga om jag lyckas med att rulla tårtan utan att den går söner eller att halva kakan blir bränd i ugnen.

Knasigt, hur ska det här sluta? Vem vet jag kanske börjar stryka tvätt, mangla lakan, baka matbröd och koka sylt igen. Hushållsarbete, hushållskassa, huslig.....

Mamma är lik sin Mamma......

Allt kommer tillbaka.

Det blev några grader kallare än väntat i natt så nu måste vi förbereda för att ta in hästarna i stallet. LilleBror får ta ansvar för det arbetet under tiden som min fysiska styrka rehabiliterar sig och allt blir som vanligt igen.

För övrigt är det vilodag och jag behöver den mer än någonsin.

Bra med hösten: Vet fortfarande inte.