Tråkigt

Go´morgon!

Klockan är 06.21 och det är måndag.

Lite mulet.

Termometern visar + 3 grader.

Utsikter för dagen:

Jag får nästan dåligt samvete av att tänka i termerna av tråkigt. I ryggraden sitter känslan tacksamhet som en orubblig kil och allt gnäll om livets tråkighet blir omgående bestraffat med känslan skam.

Tänk på barnen i Biafra! Mammas stränga ögon.

Vardagen är inte alltid så kul och då tänker jag inte på sorg och sviktande hälsa, utan ren vanlig vardag.

Det är ett himla slit att få varje dag att gå ihop och hur kul är det? Dammsuga, tvätta, handla, betala räkningar, arbeta, tvätta bilar, allt som går söner och allt som måste lagas. Inte ett dugg kul!

"Upp som en sol och ner som en pannkaka"

Det är tråkigt att inte ha kul!

När Barnen var små och gnällde om att de hade tråkigt brukade jag pedagogiskt berätta för dem att "man måste ha tråkigt för att veta när man har kul". Jag blir trött på tanken av detta. Budskapet är i och för sig riktigt, men vem vill höra det när man har tråkigt?

Tråkig Mamma!

När jag har riktigt tråkigt så tycker jag oftast synd om mig själv och försöker trösta mig med något gott att stoppa i munnen, en god bit rökt korv, en smaskig ost......

Tråkighet öppnar upp det där tomma oändliga hålet som finns inom mig, hålet som förmodligen kan beskrivas som ensamhet och som söker tröst eller vill ha någon att vara gemensam med.

Möjligheternas hål.

När man är vuxen kan man liksom inte tala högt om att man har tråkigt, det är en aning naivt att uttrycka sig så, men känslan finns! Ingen pratar om det.

Tråkigt, tråkigt, tråkigt!

Råd och tips finns i mängder och förslagen haglar; Ta en god bok, ta en promenad, lyssna på härlig musik, se en film och så vidare, men det hjälper inte när lusten inte finns.

En god Vän sa; "lusten att känna".

När man har tråkigt kommer inte lusten av sig själv, den kommer med hjälp av glädje, gemenskap, tillhörighet, samhörighet och kanske av fint väder.

När jag var liten kunde jag sitta i timmar och titta ut genom ett av våra fönster. Jag vet inte riktigt vad jag tittade på för det hände inte speciellt mycket, men jag förmodar att jag bidade min tid. Det fanns en förhoppning i mitt lilla jag om att något kanske kunde hända, jag väntade.

Förhoppning är en viktig ingrediens i att ha tråkigt. Om det bara finns ett uns av hopp så härdar man ut sin tråkighet. Känslan av att det finns något eller någon som väntar och tanken på något som man tycker om kan var en livlina ut ur den stora tomheten.

Det är väl bara att acceptera att det är ok att ha tråkigt och jag har det oändligt tråkigt då och då i mitt vuxna liv. Kanske att det är bra, kanske det verkligen är som jag själv har predikat; Det är nödvändigt att ha tråkigt!

Om man kunde spola tillbaka tiden så skulle jag krypa in i mitt egna lilla jag för att ta reda på vad jag tänkte där på pallen framför vårt köksfönster. Det jag kunde då är jag sämre på nu.

Man lär så länge man lever :)

I dag ska jag gå igång så sakta. Den elaka virusen tycks vara seglivad och krafterna återkommer inte i den hastighet som jag önskar.

Gilla läget.

Tillbakablick på gårdagen:

Hästarna kom in i stallet och då blev det plusgrader.

Rulltårtor skulle bakas och då gick vispen sönder.

Vilodag.

Bra med hösten: ?