Flygtrafik.

Go´morgon!

Klockan är 06.25 och det är måndag.

Snö.

Termometern visar - 4 grader.

Utsikter för dagen:

Vid denna tiden på året, precis i månadsskiftet januari och februari brukar Mannen och jag alltid befinna oss i någon härlig stad ute i Europa. Detta året blir det inte så och det känns extremt tråkigt.

Jo, jag vet! Det är ett lyxproblem, men jag längtar hur som helst till Rom, dit årets resa skulle gå.

Men så hände något magiskt, ett tecken :)

Jag blickar upp mot den sena eftermiddagshimlen och där långt borta i väst vävs det fram ett mönster, kors och tvärs, fram och tillbaka av alla luftens flygfärder. Det är både vackert och obehagligt på samma gång. Jag upplever en luftens motorväg, aldrig så tydligt skådad och i den omfattningen. Ett miljöbrott utan dess like.

Vattenånga, kondens, kväve, koldioxidutsläpp, det är hemskt!

Jag är inte så bevandrad i vad en flygtur innebär i direkt skada för vår miljö, men jag vet att flyget står för en stor del av jordens klimatpåverkan och nu har det blivit fullkomligt synligt för mina ögon.

Ovan om oss pågår något som vi annars inte ser. Tanken på alla människor som finns där uppe i maskinerna känns svindlande och vetskapen om alla gifter som kommer ut ovanför oss känns riktigt obehaglig. Det pågår varje dag och hela tiden, dygnet runt.

Flyget ökar och jag kan förstå varför bolagen ska fylla planen till sista platsen, allt är inte ekonomi, det handlar också om miljö. Jag vet att det flyger minst 2 miljoner plan över oss under ett år och jag är medveten om att det är lågprisplanen som har ökat flygtrafiken och möjligheterna för oss "vanliga" människor med arbetarlöner att ta oss fram med flyg i Europa.

Fy så kluvet!

Innan året är slut kommer jag med all säkerhet att göra en lågprisresa på himlavalvets motorväg, glad för att nå en plats jag längtar till och alla tankar på miljöutsläpp kommer att vara som bortblåsta......

Fullkomligt idiotiskt, men så är det och jag är en av alla.

Samvetskval.

I dag är det egentligen arbetsdag, men nu är det vård av lillaSyster som gäller så jag ska försöka varva det ena med det andra. Sökandet efter en distriktsköterska har prioritet ett!

Min storaSyster fyller år idag! Grattis kära Syster!

Tillbakablick på gårdagen:

Gårdagen var en utandning efter allt som varit, en total vilodag.

Skrivstil.

Go´morgon!

Klockan är 07.32 och det är söndag.

Snö.

Termometern visar - 5 grader.

Utsikter för dagen:

När jag var liten fick jag lära mig att skriva skrivstil i skolan. Vi hade ett speciellt häfte med förtryckta linjer som skulle hjälpa till med att forma vackra och jämna skrivstilsbokstäver. Sudda, sudda......det var väldigt svårt och jag övade länge med min blyertspenna innan det blev dags att prova med kulspetspennan. Jag älskade att forma bokstäver och skrev metervis med skrivstilsbokstäver. Målet var ett stort rött R och i bästa fall ordet bra eller mycket bra från fröken Berit.

Barnets hjärnan och därmed hela kroppen mår väldigt bra av att forma bokstäver!

I mellanstadiet skulle alla eleverna ha en brevvän och jag var brevvän med Steve från England. Vi skrev mängder med brev på tunna flygpostpapper till varandra och höll igång vår kontakt under ett år. Magiskt att han överhuvudtaget kunde tyda min mycket knaggliga engelska.

Att få ett brev eller ett vykort i brevlådan är sannerligen en guldkant på vardagen. Någon har gett sig tid, någon har valt ett vykort eller ett brevpapper, någon har format bokstäver till en hälsning och delat med sig av tankar eller kanske uppmärksammat en högtid. Glädje!

Tänk ett kärleksbrev! Inget är så vackert och romantiskt som ett kärleksbrev. Skriv! Skriv!

Mail går snabbt och är omedelbart, mail är väldigt bekvämt. Hela mailfunktionen är superbra, men jag saknar verkligen den vackra och förväntansfulla posten.

Att vara på en plats, kanske i ett annat land eller på en semestervistelse och då sända i väg en hälsning eller att köpa ett vackert vykort på ett av alla fantastiska museer och sända iväg en tanke till någon som betyder något är riktigt härligt.

Delad glädje är dubbel glädje.

Jag har en färgglad papperslåda som är till bredden fylld med vykort av alla de slag, vackra eller roliga vykort som väntar på sitt speciella tillfälle och sin mottagare. Den lådan är jag mycket glad för.

Länge leve Posten, länge leve en handskriven tanke till någon som man tycker om!

Jag har även en annan låda, en stor plåtlåda som innehåller sparade vykort, speciellt betydelsefulla vykort som någon har sänt till mig. I den plåtlådan ligger ovärderliga minnen och vackra bilder att spara, bevara och njuta av.

För Posten i tiden!

I dag är det vilodag.

Matinköp väntar, för övrigt absolut ingenting.

Tillbakablick på gårdagen:

Jag vakar som en nitisk avdelningssköterska över vår lillaSyster och antar att jag är mer bekymrad än vad hon själv är. Hon är så otroligt tålmodig.......och jag är så väldigt orolig! Målet är fullkomlig smärtfrihet!

Det var en märkligt lugn gårdag.

"Vännerna på gården"

Go´morgon!

Klockan är 07.30 och det är lördag.

Snö.

Termometern visar - 4 grader.

Utsikter för dagen:

Jag skulle vilja leka "stjärnorna på slottet" fast i tappningen "Vännerna på gården". På riktigt!

Tänk att samla fyra goda Vänner och sedan ge var och en sin egen dag att dela med sig av, så spännande!

Vi skulle tillbringa fem semesterdagar tillsammans under sommartid i vacker miljö på en gård någonstans i Skåne och vi skulle ha med oss någon som lagade vansinnigt god mat och som skötte marktjänsten åt oss. Lite halvlyx där vi absolut inte behövde tänka på våra vardagliga hushållstjänster.

(Kanske ett koncept att marknadsföra och bli rik på...)

Så mycket mer vi skulle lära om varandra, så mycket roligt vi skulle få vara med om. Vill, vill, vill!!!

Det är inget lätt arrangemang, utan tvärtom ett ganska stort projekt och jag undrar i fall det skulle vara genomförbart. Det borde det vara, men vi håller hårt i våra semesterdagar och det finns många om-att-ifall-kanske att tänka på. Vi har våra invanda mönster och vi är alla innerst inne ohyggligt bekväma.

Vågar vi bjuda på sig själva, vågar vi öppna våra inre rum och lita på varandra, har vi önskan om att fröjdas med varandra, vill vi lära känna varandra mer än vad vi redan gör och vara fem dagar nära varandra?

Många funderingar att ta ställning till, eller inte alls. Allt behöver inte vara så in i bomben genomtänkt, en del kan man bara göra, förlora fotfästet en stund och prova. Ännu mer spännande!

Det skulle bli fem mycket intensiva och fantastiska dagar :)

Håller Vänskap för det?

Klarar vi att leva ut våra drömmar, visa vem vi faktiskt är och framför allt; kan vi fortfarande leka?

Jag gillar verkligen idén om att få en egen dag då allt blir utifrån det man själv tycker bäst om och att sedan få dela med sig av allt detta till de man tycker om och vise versa. Inte bry sig om vad de andra tycker eller tänker, utan vara fullkomligt egoistisk. Åh, så härligt!

Jag tror det skulle vara genomförbart och jag vet någon i Vänkretsen som absolut är pigg på lek och som förmodligen skulle uppskatta min idé.

Så otroligt trevligt, vilka semesterdagar, en dröm!

Det gäller att kasta loss och våga, att göra något helt annorlunda.

Drömmar kan gå i uppfyllelse :)

I dag är jag "sjuksyster" och tar hand om en trött och "tilltuffsad" lillaSyster, som genomgick en besvärlig operation under gårdagen. På måndag tar distriktsvården över.....hoppas jag klarar allt fram till dess.

Mannen ska arbeta i Ystad ett par timmar och sedan får vi helt enkelt se hur dagen och veckoslutet utvecklar sig.

Tillbakablick på gårdagen:

Tillbringade tolv timmar på operation och IVA i orolig och spänd väntan, med ett uppvak som var rejält kämpigt. LillaSyster var gårdagens och hela Familjens hjältinna!

Sjukhus är en otroligt vänlig och mycket hektisk värld.

Det var en hungrig och trött gårdag.

Sixten

Go´morgon!

Klockan är 06.30 och det är torsdag.

Snö.

Termometern visar

- 11 grader.

Utsikter för dagen:

Hua, vad kallt det har blivit och ännu kallare tycks det vilja bli. Läste att vi har rekordkyla att vänta mot slutet av februari och fram till april.... april!!! Den informationen höll på att golva mig, det måste absolut vara en felprognos! Frysa, huttra och krympa.

Hur kommer elräkningen att se ut? Förra månaden ökade vår elkostnad med 200%! Något måste göras omgående! Det är dax för regeringen att reagera och agera! Snart får folk lämna sina hus eller stänga av sina värmekällor och bli sjuka, detta är inte klokt! Måste alla bo i staden? Det är ett evinnerligt tjatade om att sänka värmen och ta på sig en ullkofta eller andra "enkla små åtgärder" som sänker värmekostnaderna. Vad tror de? Vi som bor i hus och gårdar har väl gjort det i alla år! Ilska!

Jag tänker just nu på våra vänliga och trogna höns som sitter i sitt hönshus och fryser.....hoppas inte frusna! Deras värmelampa utsätts för en någon omild behandling av husets hönsskötare , där den hänger och dinglar i taket framför deras värprede. Ibland tycks rengöringen och foderpåfyllningen gå i allt för snabb takt och då blir det ordentlig svaj på den röda, stora och betydelsefulla lampan (som kostar 200 kronor)! En ny kommer att inköpas under dagen för värme spar hönsliv.

På den mycket lilla och lokala Lantmannaföreningen i Spjutstorp möts man alltid av vänlighet och tillmötesgående. Där behöver man inte berätta vem man är när man handlar, för det vet de redan och där kan man ta det man behöver utanför lagret i fall det skulle vara stängt, för de litar på sina kunder.

På Lantmännen i Spjutstorp jobbar Sixten, som alltid är glad och som är stark som en oxe. Han har jobbat där så länge som vi har handlat där, säkert i flera år innan dess och han är av stor betydelse för deras kundkrets. Det är alltid trevligt att byta några ord med Sixten!

Sixten maler och krossar säd, han arbetar med hederliga jutesäckar och han har ofta lite mjöl på kinden. Det är också han som håller rätt på foderlagret. Sixten kör traktens finaste och tuffaste mopeder och nu har han köpt sig en EPA-traktor som inte vill fungera som den ska, han känner sig lurad av säljaren som är en ung "spoling" från Tomelilla, men Sixten vill inte bråka, han är en mycket fredlig man med stort intresse för auktioner och speciellt gamla äkta mattor och väggur.

Han tycker inte om hundar i bilar och öppnar konsekvent aldrig en bil för att lasta i fall den innehåller en hund, stor som liten, skällande eller tyst. Hundar i bilar kan man inte lita på, enligt honom.

Gratulera den verksamhet som får lyckan att anställa en personal som Sixten! Han garanterar en fast kundkrets, han är pålitlig i alla läge, kan sin sak och är glad, framförallt vänlig!

Alla företag borde ha en "Sixten" som med sin vänlighet lockar kunderna till sig. En sådan person är kanske inte lika snabb och resultatorienterad som deras chefer önskar, är kanske inte så mycket för möten eller fortbildning, men han har kunderna i sin famn.

I en liten by på Österlen, där allt tar sin tid är detta fortfarande möjligt.

Tillbakablick på gårdagen:

Resan till staden gick om intet och min lediga dag förvandlades till en halv arbetsdag, vilket ger mig mer ledig tid idag, skönt :)

Det var strålande sol och det snöade......

Gårdagen var splittrad.

Kväll.

Go´morgon!

Klockan är 06.16 och det är tisdag.

Snö och regn.

Termometern visar +- 0 grader.

Utsikter för dagen:

Dagarna susar förbi och allt är att betrakta som en transportsträcka. Mot vad? Mot Våren!

Nyss var det kväll, var blev natten av?

Allt går på sparlåga, men tiden passerar snabbt.

Det är en helt vanlig vardagskväll hemma hos oss. Någon ligger i en soffa och har maratonsamtal med flickan som är en förde detta flickvän och som nu "bara" är en kompis. Låååånga samtal. Ingen kan ringa hit för det tutar konstant upptaget.

LilleBror sitter framför datorn och exprimenterar med den ena hemsidan efter den andra, det pågår kvällsarbete.

LillaSyster har fullt upp med sina chattkompisar eller sitt novellskrivande och lämnar sällan sitt älskade rum.

Någon bygger lego och konstruerar otroliga modeller.

Själv sitter jag på ett brunt lurvigt fårskinn i vårt sovrum och bläddrar lite förstrött och något uttråkad i ett magasin, Paco valp ligger vid min sida och sover. Han är söt.

Jag hör hur Mannen tittar på tv i rummet under mig, han ligger säkert i en av de två väl använda skinnsofforna (liggtv) och kopplar av allt och ingenting.

Det är tyst och lugnt i vårt hus, det är vardag och alla tar hand om sig själv.

Det är faktiskt lite småtråkigt att leva vuxenliv.

Vi har inga småbarn i huset längre, ingen som hoppar och studsar, ingen som ställer omöjliga frågor och har tusen idéer, ingen som skrattar och gråter och kräver uppmärksamhet.

Man blir väldigt snabbt både bekväm och fantasilös.

Snart går alla in till sina rum.

- Go´natt och sov gott, vi ses i morgon!

I vår Familj är det Mannen som står för tv-tittandet.

I ett av rummen kommer det att vara tänt länge, det vill säga datorskärmen kommer att vara aktiv och stjäla nödvändig sömn. Inte alls bra.

Sedan går jag själv till ro och förmodligen valpen med mig. Vi ska leka och busa en stund innan det är dax att sova, varje kväll samma sak.

Mannen nattar djuren och huset efter att vi andra krupit till sängs, allt är väldigt tyst och tryggt. Skönt.

En av alla vanliga vardagskvällar, en aning tråkig och händelselös vila, förmodligen nödvändig eller kanske inte.

"Vi har bara varandra"

Kära Vår kom! Låt oss öppna upp vårt stora härliga vardagsrum med den gröna sköna mattan, men himlavalvet som tak och med alla de tusen olika möjligheterna.

Gumman Tö har jobbat på bra under natten!

Idag kommer lille Danko på besök under tiden som hans Husse är på arbetsmöte.

Hovslagaren är på ingång så jag ska snart ut och mocka rent i stallboxarna. Byns bästa rörmockare är förhoppningsvis också på väg till oss för att installera kökskranen och själv ska jag till Ystad och jobba så det blir lilleBror som får räcka till på alla håll och kanter här i huset :)

Tillbakablick på gårdagen:

Hur jag än bar mig åt så räckte tiden inte till, ytterst frustrerande! Hela gårdagen kan benämnas med ordet stress!

Krock!

Go´morgon!

Klockan är 06.14 och det är måndag.

Det har snöat i natt.

Termometern visar - 3 grader.

Utsikter för dagen:

Det finns en stor fara i att krocka med vardagen, den som man dagligen lever och verkar i.

Krasch! Boooom! Pang.......och sedan blir allt tyst, väldigt tyst.

Kraften är slut och energin är fullkomligt borta.

Var gör man skadeanmälan? Vilket försäkringsbolag ska stå för kostnaderna och vem var egentligen den skyldiga?

Skriv din skadeanmälan, rita och berätta händelseförloppet!

Hur har skadan visat sig, är det något som ska repareras eller är det kanske något som behöver bytas ut?

En krock med sig själv kräver en omfattande utredning.

Har man kanske varit ouppmärksam, missade man någon varningsskylt eller gjorde man en överträdelse och trotsade kanske en regel eller ett förbud? Inte alls bra!

Ansvaret måste utredas!

Du vet väl att du är chaufför i ditt eget liv!!!

Skyldig!

Inga försäkringar gäller även om de är tecknade, om man undantar en eventuell självrisk.

Renovera, reparera.

Att inte längre orka är ett heltidsarbete som snabbt gör en allvarligt sjuk.

Hur ska detta sluta?

Det finns allt för många singelolyckor och krockskadade där alla utredningar och okänsliga tjänstefolk suger ur den allra sista förmågan till glädje.

Det tar tid att få alla delarna på plats och var hittar man rätt reservdel, om den inte finns att få på lager?

Fel, fel, fel!

I dag är det måndag, rutindag och arbetsdag. På onsdag är jag ledig över dagen och ska ge mig ut tillsammans med en Väninna och njuta av folkvimmel och mysiga caféer. Fram till dess ska jag fundera över vad det är som jag inte behöver.

Tillbakablick på gårdagen:

Jag drack mitt morgonkaffe tillsammans med en liten morgonpigg Pojke och fick serverat inlevelsefulla berättelser om vad Spindelmannen klarar i sina märkliga uppdrag.

"- Är Spindelmannen stressad?".....pussUnge!

Snön föll under eftermiddagen och gav oss ett nytt tunt täcke, hemskt.

Det var en bra dag.

Nu.

Go´morgon!

Klockan är 07.05 och det är lördag.

Snö och rimfrost.

Termometern visar - 2 grader.

Utsikter för dagen:

Jag vaknar med bilden av en liten flicka i mina tankar. Hon heter Nazia, är fyra år och kommer från Kabul. Det är en underbart söt liten flicka, men det är något med hennes ansikte, med hennes blick som jag omöjligt kan släppa eller någonsin kommer att glömma.

Flickan finns med mig.

Nazia har en syster som är svårt sjuk och deras föräldrar är mycket, mycket fattiga.

Nazias pappa får göra ett av de grymmaste och svåraste val som en förälder någonsin kan ställas inför, han måste välja mellan sina två flickor, han måste offra den ena för att hjälpa den andra.

Nazia blir såld till en soldat i 55-årsåldern för att bekosta den vård som hennes syster behöver. Hon kostade 800 dollar, drygt femtusen svenska kronor.

Bara tanken på detta är omöjlig.

Poträttet på Nazia är fantastiskt vackert och fruktansvärt tragiskt. Det är en liten flicka, en liten underbar trollunge som har förlorat ljuset i sina vackra ögon.

Otroligt smärtsamt.

Mannen som har tagit bilden heter Jonte Wentzel och han beskriver porträttet som ärligt och rakt.

Det är en fantastisk bild.

Nazias pappa har lyckats med att samla ihop pengar och har köpt tillbaka sin dotter.

Ett barn har gått förlorat.

Detta händer i nu.

Farbror Rimfrost har vandrat runt på gården och andats på träd och buskar, allt gnistrar och glittrar av snökristaller. Vackert och farligt.

I dag är det arbetsdag för min egen del och till kvällen ska vi äta något gott tillsammans med vår lilla Familj. Längtar.

Tillbakablick på gårdagen:

"Det som göms i snö kommer upp i tö" och jag gjorde en del upptäckter under gårdagen. En del trevliga och några mindre bra. Det som var bra var att den östra sidan av Österlen visade på gröna sköna områden längs med havet. Stor seger för VSHS!

Mindre bra var bland annat den olycka som någon stackars människa har råkat ut för i snöeländet. På en mycket liten och väldigt slingrande väg visade sig nu resterna av en bil i snöhögarna. Jag kan se det framför mig, hur vägen bara försvinner i snömolnen......krasch! Hemskt!

Det finns oändligt mycket att vara tacksam över och känna glädje inför. Skärpning!

Gårdagen var en hel arbetsdag och en något stressad sådan, men i det stora hela så var allt förmodligen helt ok.

Exploatera Österlen

Go´morgon!

Klockan är 06.02 och det är fredag.

Snö.

Termometern visar - 5 grader.

Utsikter för dagen:

Österlenpartiet vill exploatera Österlen!

De vill att det ska anläggas en ny stadsdel väster om Simrishamn, vid den vackra Tommarpsån för att öka byggandet och ge kommuninnevånarna närhet till ytterligare ett strövområde.

De vill bygga en tunnel under Bäckhalladalen och leda om norra infarten till Simrishamn i denna och sedan vill de även lägga stadens järnväg under jord för att slippa järnvägskorsningar och ge mer industrimark.

De vill också att det ska byggas ett köpcentra med livsmedelshall och galleria på mark strax utanför Simrishamn.

Men det är inte bara Simrishamn som ska bebyggas för de anser även att det ska byggas på sluttningarna ner mot havet, ungefär 300 meter från vattnet vid Kivik och Skillinge och längs med kustvägen vid Gislövshammar.

Det ytterst lokala och kommunala Österlenpartiet vill göra vår kommun till en storstad i mindre format! Det är så dumt, så fullkomligt tokigt att det är svårt att tro. Jag blir bara förbaskad, det finns verkligen de som bär huvudet under armen!

Ett Österlenskt parti borde ha som mål att skydda och bevara vår unika bygd, freda de små kustsamhällena, definitivt bevara den unika naturen och absolut motverka all form av exploatering.

Det ska inte finnas gallerier/köpcentra och tunnlar på Österlen, det ska inte finnas järnväg under jord. I Simrishamn ska det erbjudas ett brett urval av små unika butiker och krogar med inbjudande uteserveringar. Järnvägen ska vara en knutpunkt, med sitt vackra stationshus, för goda buss- och tågförbindelser, tillfarterna ska bjuda på fina vyer in i vår lilla stad och våra kustbyar ska varsamt skyddas från tillväxt och åretruntboende ska om möjligt eftersträvas.

Österlen ska inte växa ur sina befintliga möjligheter.

Österlenpartiet vill centralisera i lilla Simrishamn och till boende i de kustbyar där bara de som har riktigt gott om pengar kan bo, hur tokigt är inte detta?!

Ska man skratta eller gråta.......?

Österlen är unikt och vill man gå i köpcentra eller åka tunnel så får man ta tåget till Malmö!

Satsa i stället på småbyarna, öka bussförbindelserna dit och därifrån, ge byarna gatubelysning så att de inte dränks i mörker och isolering i och med mörkrets inbrott, bevara kommunens byskolor, trygga barnens skolvägar och ge landsbygdsstöd till byarnas livsmedelsaffärer! Med de insatserna skulle Österlen ges en möjlighet att växa på de håll där det redan finns möjlighet och plats!

Grrrr.....

I dag är det full rulle som gäller och jag ska korsa Österlen åt alla håll och kanter innan kvällen bjuder till ro.

Vi ska få nya kökskranar under förmiddagen och jag hoppas innerligt att byns bästa rörmokare har god smak, för jag köpte kranarna helt osedda i ett något desperat tillstånd.

Tillbakablick på gårdagen:

Det blev för mycket med Pacovalp och löptiken så lilleBror satte sig med honom på buss och tåg till storeBror för ett par dagars hundvila. Det blev märkbart tyst i huset :)

Det gick hål på ett vattenrör, som turligt nog blev reparerat innan katastrofen slog till.

Solen var strålande och dagen var ljus ovanligt länge, mycket goda tecken!

Det var en väldigt trött gårdag.

Trött.

Go´morgon!

Klockan är 06.20 och det är torsdag.

Snö.

Termometern visar - 5 grader.

Utsikter för dagen:

Månsken och galna hundar är en sällsynt dålig kombination som undanröjer alla möjligheter till nattsömn.

Vilken tokig natt!

Nu sitter jag här med trötta ögon, håret spretandes åt alla håll, snurrig i skallen och har ingen aning om hur jag ska få denna dagen att bli verklig.

Finns inte mycket att säga, jag vill bara sova!

Nu kommer allt att bli en balansakt med det egna humöret. Inte vara stressad, inte bli irriterad och framför allt inte bli arg! Det är i dessa läge som det gäller att göra en sak i taget och ta allt för vad det är, inte ifrågasätta, inte planera utan bara finnas till, vilket kan bli svårt med tanke på mina arbetsuppgifter.

Hur ska detta gå........ge mig kraft!

I dag ska lilleBror måla klart väggarna i ett av våra badrum (som egentligen är ett duschrum) och jag ser fram emot ett vitt och färglöst resultat i harmoni med stengolvet i grått och listerna i mörkaste blått, därefter får jag fundera över vilka sprudlande färger som kan lätta upp det hela.

Just nu tänker jag bara violett, turkost och gult med en liten, liten aning av rosa. Det är helt olikt mig och jag misstänker att det har med min längtan till Frankrike och Provance att göra.

Längtan.......jag vill dit!

Tillbakablick på gårdagen:

Jag var i Lund och arbetade och kan konstatera så lite snö det är i de västra delarna av Skåne. Markerna längs med vägarna mellan Ystad och Lund var så gott som gröna, om än något översvämmade, och gatorna i staden var fria från snö. Härligt!

Här hemma skottar vi fortfarande snö och snubblar fram i snödrivorna som envist ligger kvar.

Jag var ute en promenad med min Väninna för ett par dagar sedan och det var ett livsfarligt projekt utifrån underlaget. Vi vandrade längs med en liten grusväg och jag är väldigt nöjd med att jag kom tillbaka med kroppens alla ben i behåll, men vackert var det :)

Gårdagen bjöd på ett kärt återseende och stora funderingar. För övrigt var det en något förvirrande dag.

Löptid är bekymmerstid

Go´morgon!

Klockan är 06.36 och det är tisdag.

Snö & slask.

Termometern visar +2 grader.

Utsikter för dagen:

Vi har ett uppenbart bekymmer!

Det är löptid för en av husets tikar och lille Paco börjar bli stor stor.....! Allt är ett enda gnällande och morrande och ingen av hundarna är bekväma med någonting. Paco vill pussas och klänga och tikarna är sura på varandra (det är verkligen synd om Paco, han är konstant olycklig och ylar över att inte få vara med sina tjejer). Det är in och ut genom dörrar, deppa eller gnälla, upp och ner för trappor, ingen vila bara oro hos dem alla tre.

I går hörde jag hur Grannarnas hund satt och ylade i sin löplina, så nu gäller det verkligen att se upp. För inte så länge sedan kom en vacker setter springandes hit på friarstråt och innan dess hade vi en byracka från en annan gård på besök ett par gånger.

Märkligt vad deras luktsinne kan ställa till det.

När man väl vill att det ska bli lite hundkärlek så kanske det inte alls fungerar. Vår ena tik var med om en betäckning, blev uppenbart förtjust i den söta hanhunden, men det blev tomgång och inga valpar. Hon slutade helt att löpa efter det och letar väl fortfarande efter de valpar som aldrig kom. Allt blev fel och tiken blev aldrig mer sig lik.

Djuren har inte bara drifter, de har också känslor.

Nu ska vi göra någon form av arrangemang som möjliggör för lilleBror och oss alla att få sova utan ylande och rastlösa hundar.

I kväll åker Paco hem till Danko valp och stannar kanske där ytterligare en natt, vi får se vad vår mellanBror och hans Käraste tänker om den saken.

Här hemma får det helt enkelt bli inlåsning nattetid av tikarna, utom hörbart område för oss.

Det är inte bara glädje med sällskapsdjur.....man behöver nerver av stål och ett otroligt rymligt hjärta för att stå ut med detta.

I dag är det arbete som gäller hela eftermiddagen och fram till kvällen, men först ska jag till Väninnan på morgonen och se på hennes fina och nyrenoverade kök, det ska bli trevligt. Vi har dessutom en del födelsedagsplaner som ska smidas över kaffetåren :)

Jag måste också hinna med att skotta undan mer is och snö för om bara en eller två dagar så väntas kylan tillbaka och då är det som förgjort med nya isbildningar längs med gångarna på gården.

Tillbakablick på gårdagen:

Inga korkar i luften! Temperaturen höll sig på konstant + 4 grader och det töade och droppade hela dagen. Underbart! Om det fortsätter så här så kanske vi snart kan upptäcka en bit gräs!

Ser att en del takpannor och stuprännor har tagit stryk av snön så det blir nödvändigt att byta. Inte alls roligt, bara svårt! Vårt staket längs med uppfarten är helt nerkört av plogen så det funderar jag på att riva till våren......jag ska faktiskt få en åkgräsklippare av min man och då kan ett staket vara ett hinder för min framfart :)

Det kom en del nya idéer genom telefonen att fundera över och ta ställning till, svårt när jag inte vet vad jag vill eller vad jag kan räkna med. Velanfelan jag.

Det var en ok gårdag.

Det var då.

Go´morgon!

Klockan är 06.07 och det är måndag.

Snö & tö.

Termometern visar + 4 grader.

Utsikter för dagen:

Det ser lovande ut! Undra just i fall det inte blir dax för att fira de första fem plusgraderna i dag?! Gumman Tö jobbar i rekordfart!

Om jag snörar på mig ett par skridskor så kan jag åka från min ytterdörr genom vår grusväg och ut till landsvägen utan några som helst bekymmer med underlaget. Det ligger en tjock och bra is om man nu tänker utifrån skridskoåkning, för övrigt är vägen förenad med fullkomlig livsfara och knappast körbar utan superdubbar.

När jag var liten så tog jag mina skridskor hängandes i sina snöre över min axel och traskade ner till Öresundsdammarna i Malmö. Där åkte jag och alla andra runt och runt mellan de båda dammarna och deras små fågelöar. Det var kallt, gjorde ont i fötterna och var helt underbart. Vi jagade varandra, försökte göra tjusiga piruetter och killarna åkte baklänges i full fart på sina svarta hokeyrör. De som var bästisar åkte i par och de som var lite förälskade höll varandra i händerna. Lugnt och fridfullt, barn, unga och vuxna tillsammans.

På vår gård hade vi under några år en gårdskarl (fanns på alla gårdar) som mot alla odds gillade barn. När termometern visad på minusgrader under flera dagar så spolade han vår bakgård och så fick vi en liten men jämn och fin isbana att åka på. Detta gav honom respekt och minskade definitivt hans bekymmer med vårt spring i rabatterna.

Det var viktigt med barns lek och på bakgårdarna fanns det gungor, klätterställningar och sandlådor. Mammorna satt och stickade, solade och pratade med varandra på bänkarna under tiden som deras små lekte och vi som var lite större hade till uppgift att passa de mindre. Lugnt och fridfullt. Gemenskap och vänlighet.

När jag blev lite större så kände alla vi barn varandra sedan flera år och våra föräldrar kände varandra och alla oss barn. En positiv social kontroll som skyddade många och gjorde mig trygg.

Sedan fanns det förstås dessa som vi kallade för "sladdertanterna", de hade själv inga småbarn men de hade fullt upp med att hålla koll på oss alla och springa runt och skvallra om alla och envar. De var otroligt nyfikna, närde sig på andras vara eller icke vara och de var riktigt illa omtyckta, även om de inte förstod det själv.

Vi utkämpade gårdskrig, där det kunde gå hett till och vi snurrade flaskan eller hade sanning och konsekvens i skydd av källarmörkret.

Vi lekte med varandra, vi var utomhus och vi använde vår fantasi och kreativitet från det att vi var små till vi kom upp i högstadiet.

Regniga dagar ringde man på någons dörr och frågade om "man fick komma in och leka", vilket man oftast fick, beroende på hur många syskon som fanns i familjen.

Solidariteten kom med uppväxten.

I dag rullar allt igång och vi har fem arbetsfyllda veckor framför oss innan det är dax för vårvinterlovet. Vilket vackert ord; vår och vinter, vårvinter. Det är väl då som snödropparna ska visa sig längs med huset på solsidan och livet ska bli lättare att leva.

Vissa kallar vecka åtta för sportlov, men vad menas med det? Förmodligen dyra resor till svenska fjäll eller sydeuropeiska berg.

Någon säger februarilov, vilket är passande med tanke på tidpunkten.

Förr i tiden kallades samma lov för "kul-i-fem, vilket betydde att man anordnade roliga aktiviteter för de skollediga barnen under fem dagar och då var det allt möjligt från sport till teater och sagoläsning.

Nu kunde det kallas för spel & datorlov.......

Tillbakablick på gårdagen:

Det hände absolut inget annat än att jag hade ett glädjande och positivt samtal med inflyttade och mycket trevliga Grannar i vår by, vilket gav framtidshopp för vår lilla väg och det gav mig personligen kraft att stå emot de negativa tendenser som numera visar sig. Vi är trots allt flera som vill trivas tillsammans. Skönt!

Gårdagen var varken eller.

Nattliga aktiviteter

Go´morgon!

Klockan är 07.29 och det är söndag.

Snö.

Termometern visar + 3 grader.

Utsikter för dagen:

Så fort jag vaknar ur sömnens trygga famn så sätter mina tankar och funderingar igång. Ibland hinner jag inte ens öppna ögonen innan allt har satt fart. Det liksom bubblar ur mitt inre och tankar, funderingar, frågor, idéer och bekymmer tar sitt utrymme.

Just nu har jag en överenskommelse med mig själv och det är att sträcka ut kroppen innan den stiger ur sängen. Ryggen, armarna, benen allt ska rätas ut efter timmar av ihopakrupet tillstånd. Det är otroligt skönt och jag kan riktigt känna hur musklerna (jo, även jag har sådana...) syresätts. Som en katt, de är skickliga på att ta väl hand om sina kroppar.

Detta mitt tänjande kattbeteende ger hjärnan en möjlighet att syssla med annat för en stund och kanske, bara kanske att det ger tankarna en möjlighet att sortera i ett något mer avslappnat tillstånd.

Jag tror att mitt hjärnkontor är tjuvaktigt och roffar åt sig av min sömn. Jag vaknar med en massa funderingar kring smått och stort i mitt huvud om och omigen och är otroligt dålig på att manipulera min egen hjärna, den avslöjar mig bums.

Jag älskar hur som helst att sova på natten och när jag väl sover så njuter jag varje sekund av den befriande sömnen.

Tänk att det faktiskt finns människor som inte sover. En del av dessa går jämt på högvarv och använder stora delar av dygnets timmar till att vara kreativa, de har ingen broms eller så har de helt enkelt inget sömnbehov. Konstigt att kroppen orkar, eller gör den egentligen det?

Just nu vet jag ett nattligt bekymmer som blir allt mer besvärligt för flera unga människor och deras familjer. Datorerna stjäl sömnen! Jul & nyårslovet skördar sina offer!

Ungdomarna vänder på sina dygn och sitter uppe nätterna igenom tillsammans med sina likasinnade ute i världsrymden. Detta är sannerligen ett beteende som snabbt gör individen asocial i sitt eget sammanhang, i sin familj och som försämrar både skolresultat, fysik och den sociala kompetensen.

Datorer är bra och möjliggör ypperliga kontaktnät om de användas med måtta.

Vad ska skolan göra med sina uttröttade elever som inte orkar följa med på lektionerna, som är lättirriterade och som bara sitter med sin mobil för att om möjligt kolla ett pågående spel eller svara på ett av alla hundra sms?

Vad ska familjen ta sig till när en av familjemedlemmarna sover när de andra är vakna, när dialogen upphör och när allt fokus och alla känslor är riktade mot en skärm?

Detta är ett besvärligt bekymmer!

Stäng alla apparater klockan 23.00! På natten ska man sova och datorberoende tar tid att ställa om. Det kommer att bli många, långa och svåra nätter innan dygnsrytmen ändrar sig. Det blir till en "gnällig" kamp av stora mått......tyvärr.

Vi som har varit spädbarnsföräldrar vet hur ett mycket litet barn kan ändra både sin egen och sina föräldrars och hela sin familjs dygnsrytm genom att vilja äta och vara vaken på natten. Med stor försiktighet och tydlighet vänder vi sakta och kärleksfullt deras dygn rätt igen genom att tänja på tiderna åt rätt håll. Det fungerar alltid, men det är slitsamt och föräldrarna blir supertrötta.

Även stora barn behöver tydlighet, tålamod och mycket kärlek, men de har också ett eget ansvar för sig själv och sin familj.

Ta upp kampen! Belöningssystem fungerar oftast :)

Samförstånd är att föredra och svårt att förverkliga, men en sak ska man veta;

"det omöjliga tar bara längre tid".

I dag är det vilodag och jag är sugen på att göra något trevligt, vet inte vad men något som känns lite vårligt.

Det droppar friskt från taken, hönsen har börjat värpa och isen i karpdammen börjar släppa, vilket är mycket goda tecken.

Min storaSyster berättade att hon hade införskaffat små vitsippor i tyg som hon nu har arrangerat i en liten skål för att lätta upp tanken om den efterlängtade våren. Alla knep för att motverka vintern är bra och kära Syster hävdar dessutom, med bestämdhet, att denna vintern kommer att bli kort och att våren kommer att bli låååång! Härligt!

Tillbakablick på gårdagen:

Understimulerad!

Jag vet varken ut eller in och allt blir ett enda stort velande fram och tillbaka.

Det var en mindre bra dag.

Vår fria tid.

Go´morgon!

Klockan är 05.56 och det är fredag.

Nysnö.

Termometern visar +- o grader.

Utsikter för dagen:

"Se det snöar, se det snöar det var ju roligt....."

Var precis ute med hundarna och stora vita snöflingor singlade ner från det mörka himlavalvet. Det är tyst, det är vackert och det är hemskt. Ännu mer snö.

Gumman Tö kämpar på.

"Livet är som en påse, tomt och innehållslöst om man inte fyller det med något"

Nu fylls brevlådan med erbjudande från olika studieförbund och deras uppfattning om vad svenska folket vill göra på sin fritid är ytterst skiftande. Numera föreslår de mängder med aktiviteter som handlar om olika sätt att hantera stress, om att äta rätt, om datorer, om vinkunskap, om resor och mycket annat som kan locka en uttråkad vardagssvensk. Kursverksamheten har gått från hantverk, makrame, gitarrkurser och språk till en mer modern syn på vardagen och dessutom en dyr uppfattning om vad vår fritid får kosta.

En kurs kostar ungefär tusen kronor plus och till det ska vi moderna människor helst köpa ett motionskort på en friskvårdsanläggning eller på det folkliga Friskis & Svettis som kostar minst två tusen kronor säsongen och sedan ska vi äta för att bli smala för några extra hundralappar i veckan.

Resebyråerna frestar med färgglada kataloger i samma brevlåda och bilderna visar turkosa vatten och leende människor där en resa kostar många tusen kronor per person och barnen är att betrakta som vuxna redan vid tolv års ålder utifrån deras kostnadskalkyler och ska betala fullpris.

Vad kan man göra som inte kostar, men som ändå ger gemenskap med andra?

Föreningslivet borde marknadsföra sig stort varje januari månad. De skulle inbjuda till gemenskap, knacka dörr och prata med folk, locka med öppet hus och andra trevligheter och få människor att upptäcka det fina i föreningsgemenskapen.

Jag tror att många är av uppfattningen att föreningsliv är lika med hårt arbete och mycket ansvar, vilket det faktiskt kan vara och det beror förmodligen på att det är för få människor som vågar engagera sig och ta del i verksamheterna. Det kan också bero på att föreningslivet är något av en klubb för inbördes beundran där nykomlingar inte alltid betraktas med blida ögon och välkomnande. Nya medlemmar kan medföra förändringar och det kan bli till bekymmer för en redan inarbetad skara.

Föreningslivet behöver moderniseras och bli bättre på att marknadsföra sig för att konkurrera om människors fria tid och få nya medlemmar.

Föreningsliv är riktigt trevligt! Det finns föreningar som passar så gott som alla och det är för det mesta väldigt billigt. Prova!

Idag ska jag arbeta ett par timmar och sedan ska jag in i skrymslen och vrår för att rota, sortera och slänga. Det är nu som min "julstädningen" börjar.

Till kvällen ska jag smörsteka färsk torskfilé och servera den med kokta rödbetor, grovriven pepparrot, knaperstekt rökt sidfläsk och nypressad potatis. Den som vill kan sedan dutta lite skirat smör över det hela (och det vill man). Fisk är gott!

Tillbakablick på gårdagen:

Vilket fantastiskt väder! Solen gjorde sitt bästa och nog tyckte jag att den värmde kinden för en stund. Det tödroppade som ljuv musik från stuprören och husets istappar är snart ett minne blott. Snön ligger fortfarande meterhög och hårt packad till is, men vetskapen om det gröna sköna därunder får tankarna att mildras en aning.

Det var en lugn och lång gårdag.

Hundliv

Go´morgon!

Klockan är 05.48 och det är torsdag.

Snö.

Termometern visar

+- 0 grader

Utsikter för dagen:

Det blev en ovanligt tidig morgon. Rutinerna avseende våra katter och hundar är rubbade för tillfället och det sätter verkligen fart på tillvaron. Fel hund i fel rum och fel bädd (säng) kan ställa till det rejält. Själv vaknade jag av att Paco bombarderade mig med pussar efter att för första gången ha vaknat i sin korg i mitt rum. I Pacos rum sover lille Danko valp med sin husse för att undvika valplek mitt i natten. På bottenvåningen vandrade de två vuxna hundarna runt en aning förvirrade efter att ha blivit utestängda från sina sovplatser och detta störde katterna som inte fick lugn och ro där de brukar sova. Vilka arrangemang, vilken morgonkaos :)

Milde skapare! Vanedjur!

Rutiner är det som ger ett flöde i vardagen, i alla fall avseende småfolk och sällskapsdjur.

Nu sitter jag här en aning sömndrucken efter att alla har fått komma utomhus en stund, fått sin frukost och konstaterar att lille Paco är bekymrad över att hans sängplats bredvid mig i köket är försvunnen, den är tillfälligtvis hos Danko valp och jag får lösa det bekymret med att hämta ett fårskinn till honom, sedan blir allt förhoppningsvis bra igen.

Världsliga problem på morgonen som behöver ställas till rätta innan lugnet åter kan lägga sig i huset.

Man ska inte förmänskliga djur! Speciellt inte hundar! Jag har fått en del ifrågasättande och kritik för detta. Åsikterna har handlat om att jag ska vara mer bestämd och att jag ska låta djuren göra upp sin egen rangordning och det håller jag inte med om! Jag har sett hundar slåss och skada varandra om och om igen utan att lyckas med att skapa rang.

Har man skaffat sig ett eller flera sällskapsdjur så får man lära känna sin individ och försöka förstå sig på deras beteende i lugn och ro. Jag tror på tydlighet i kombination med tålamod stället för disciplinära åtgärder och krav på lydnad. Grupprocesser i djurvärlden tar tid och hos sällskapsdjuren kan samspelet utvecklas i lugn och ro med stöd av människan i stället för våld mellan individerna.

Ett djur som känner sig trygg med sin ledare vill samarbeta och för det krävs inga hårda tag.

Våra hundar och katter är definitivt införskaffade som sällskapsdjur och inte som bruksdjur. De har sin plats i vår Familj, i vårt hus och vi tycker otroligt mycket om dem alla och deras olikheter. Vi är deras ledare och de utser den som de känner mest tillit för.

Jag minns dessa stackars gårdshundar som fanns runt omkring mig under min uppväxt. De bodde i hundkojor eller i stall och några lyckligt lottade fick ligga i farstun över natten. De skulle vara osällskapliga och skälla när det kom folk och det fick leva på matrester från hushållet och/eller slaktavfall. De stod där i sin kedja och skällde dagarna igenom i ur och skur eller så sprang de överstressade fram och tillbaka i en så kallad löplina över gårdsplanen.

Katterna fick i bästa fall mjölk från korna och för övrigt fick de leva på att jaga möss och råttor.

Jag minns också jakthundarna som levde i sällskap av varandra i ett uthus med halm som liggunderlag och några gamla filtar på golvet. Det fanns avföring överallt och deras mat serverades ur gamla smutsiga kastruller eller andra kasserade förvaringskärl. Jakthundarna fick man aldrig umgås med eller klappa, de var så stressade och uppjagade av sin miljö att de var lite farliga och de blev precis som vilda och galna när det var dax för jakt.

I dag är det flera som ser sina hundar som en accessoar där hunden signalerar sin ägares budskap och tillhörighet. Kamphundar av alla de slag figurerar hos de hårda grabbarna och en påklädd teacupschihuahua bärs av de unga damerna som vill likt rika fröken Hilton ha en hund som matchar modet och kläderna. Hemskt!

Vi människor har sannerligen olika tankar om vad som är bäst för våra husdjur.

Tillbakablick på gårdagen:

Fyrbenta små Vänner precis överallt :)

Det är spännande med grupprocesser!

Det var en lugn och bra dag.

Violer och valp.

Go´morgon!

Klockan är 06.22 och det är onsdag.

Nysnö.

Termometern visar - 2 grader.

Utsikter för dagen:

Det är med bedrövelse som jag stiger upp denna morgon för att upptäcka att det har snöat under natten, inte så mycket, men ändå riktigt hemskt att se.

Jag har dessutom fått problem med mina öron igen och det innebär att min hörsel är nedsatt till mer än hälften eftersom örongångarna svullnar, vilket är ytterst besvärande både för mig själv och min omgivning. För min egen del innebär det att allt jag säger låter som om det kom från en burk och ekar i mitt eget huvud samtidigt som öronen värker och min Familj får störas av alla mina upprepade frågor och mitt gnällande. Telefonsamtal är inte att tänka på. Märkligt att jag skulle drabbas av denna åkomma som har en benägenhet att dyka upp lite då och då. Räddningen finns i form av cortison, men det tar några dagar innan det ger med sig. Stor suck!

Jag har hittat en fantastisk liten krog med ett underbart boende som jag just nu går och längtar till. StoreBror kom med En Kogebok, med andra ord en kokbok på danska som heter just vad den är. Den är ganska enkel i sin utformning och efter att ha påbörjat läsningen så är jag helt fast och förtjust. Den beskriver ett förhållande till mat som stämmer helt med mina tankar och den innehåller recept som jag nu ska börja tillaga, ett då och då och allra minst ett par i veckan från och med nu.

Det finns ett antal krogar i Köpenhamn som servera deras mat, men det finns även en romantisk krog med deras matfilosofi i en liten by långt borta som jag vill åka till.

Det mest underbara är att denna lilla krog ligger i en liten by i Frankrike där de odlar violer till parfymindustrin, så ljuvligt! Tidigt varje år håller de festligheter till violernas ära och det är min absoluta avsikt att ta mig dit. Violfest! Om det är möjligt åker jag redan i år, men om inte så är det min plan att vara där senast våren 2012.

Jag älskar violer, dessa små lila och väldoftande blommor som jag har försökt att sprida i min egen omgivning med mindre lyckat resultat.

När jag var liten och bodde på gården i mellanSkåne så hade vi violer bakom vår loge. De visade sig i mängder på våren med mycket oansenliga krav på sin växtplats. Så små och väldoftande med en färg som är vackrare än vackrast och så otroligt söta!

(Viola är ett fantastiskt namn, undrar om man döper barn till blomnamn nu för tiden?)

Nu har jag skaffat mig ett efterlängtat resmål. Jag är på väg till Nice, snart eller senast om ett år! Längtar och sparar!

Idag kommer fina Danko valp och ska busa runt i huset. Han har en otrolig energi, är en riktig liten busvalp, mjuk som sammet och han är bedårande söt. Paco sitter mest och beskådar Dankos framfart och har vuxit otroligt i våra ögon. Lugn och tålmodig smakar han nu på de beteende som han själv uppvisade för inte så länge sedan.

Härligt att låna den lille krabaten några dagar :)

I kväll sover vår mellanBror över med sin valp i huset och det ska bli riktigt mysigt!

Tillbakablick på gårdagen:

Hundar, valpar, katter........roligt!

Det var en underhållande dag.

Vi har bara varandra.

Go´morgon!

Klockan är 06.17 och det är måndag.

Snö och slask.

Termometern visar +-0 grader.

Utsikter för dagen:

Slask är ett underbart ord, slask, klafs, plask, dripp, dropp och allt som låter som snö som smälter :) VSHS!

"Det är det små, små detaljerna som gör det" och det är verkligen en sanning av stora mått! Allt det där lilla extra i vardagen är det som betyder något, det som får oss att känna glädje, värme, uppskattning och framförallt kärlek.

När någon annan visar sin omtanke eller kanske ger sin bekräftelse på minsta vis så vet vi att vi betyder något och att någon annan tycker om det vi gör, tycker om oss. Vi blir bekräftade.

Var blir man bekräftad som vuxen? Vem visar att man är speciell och värdefull? Förutsättningen kallas kärlek, men om den inte finns, om man är ensam eller kanske så gammal att de man en gång älskat inte längre finns......

Är det doktorn som står för bekräftelsen eller är det kanske en helt okänd person i affären som visar lite vänlighet? Kanske att det är kommunens städpatrull eller den dagliga matleveransen som ger ett värmande ord.

Att få omtanke av någon annan är som vardagens bensin, det som gör att vår motor orkar starta och brumma på dag efter dag, utan detta blir det totalt stopp, men först ska det hacka sig fram ett tag, skutt för skutt innan det oundvikliga totalstoppet är där.

Ensamhet.

"Jag är hellre ensam än gemensam".......satt en man som jag en gång kände och spelade på sitt piano till sin mörka blusstämma. Han hade tillbringat många år i sällskap av droger och han hade en del svår kärlek och ensamhet att berätta om med hjälp av sitt piano. Han hette Ivan och han kunde sjunga blues och spela piano.

En förutsättning för att kunna ge kärlek är att man kan känna kärlek. En förutsättning för att kunna förstå det fina med omtanke är att man själv upplever omtanke.

En klapp på kinden, ett varmt ord, ett telefonsamtal, en blick, en gest, kanske en puss. Det där allra minsta som betyder så otroligt mycket.

Livsviktigt!

"Vi har bara varandra"

I dag ska vardagen i gång så sakta. Skolstarten är något flytande i vår Familj nu när husets Ungdomar har sin skolgång och utbildning i olika kommuner på Österlen. I Ystad börjar skolorna i dag och jag tyckte precis att jullovet startade, men kanske att tiden går snabbare i takt med att de egna åren passerar, lovet har hur som helst gått otroligt snabbt. Tillbaka till ordningen :)

Nytt år, ny termin och nya tag!

Tillbakablick på gårdagen:

Var i Ystad och njöt en stund med lille Danko valp, han är så otroligt söt och busig :)

För övrigt var det vilodag och jag tillbringade en stund framför datorn med att leta hus, utan någon som helst framgång. Bostadsmarknaden har gått över styr och det är fullkomliga överpriser på det mesta. Önskehuset (stenhuset) fanns hur som helst inte på någon av de platser som jag vill bo på. Lika bra det.

Det var en dyster dag.

Vem är gumman?

Go´morgon!

Klockan är 08.12 och det är söndag.

Regn.

Termometern visar + 1 grad.

Utsikter för dagen:

Att vakna till plusgrader känns en aning förvillande, väldigt blött och mycket bra!

Det regnar fåglar! Det faller döda fåglar från skyn, som i den värsta tänkbara skräckfilm eller i en förfärlig mardröm som nu är sanning. Är detta ett tecken och i så fall på vad?

I USA, närmare bestämt i Arkansas störtade en fågelart vid namn rödvingetrupial till marken, i Kanada föll döda duvor ner från skyn, i Italienska Faenza föll så mycket som 8000 duvor döda till marken och i vårt eget Falköping störtade hundratals kajor ner från skyn med inre blödningar och dog.

Detta är fruktansvärt! Vad är det som händer?

Gemensamt för fåglarna lär vara att de har några blå fläckar på sina näbbar, märkligt!

Detta berör mig djupt och det är inte utan att jag återigen för tankarna till de förfärliga sagor som står beskrivna i vår bibel.

Naturen protesterar!

Hoppas att det kommer ett vetenskapligt svar på denna djupt tragiska naturkatastrof.

En annan saga som det börjar bli dax att läsa för stora och små berättar följande:

"Rätt som det var, började Olle nysa. Han kände sig våt om fötterna och märkte att rimfrosten i hans rock hade smält bort, och i det samma fick han se en underlig gumma traska genom skogen. Hon klev med stora steg och hade ett par galoscher, som sa klafs, klafs för varje steg hon tog, en sopkvast bar hon på axeln och ett paraply i sin hand, och en väldig snuva måtte hon ha, ty hon gick på och snöt sig och nös ideligen.

Vem kunde gumman vara?"

Tillbakablick på gårdagen:

Vi hade en härlig lååånglunch i Svedala med storeBror och lillaFamiljen. Därefter körde vi åter till Österlen i mellanmjölkens land och såg så gott som ingenting, vilken otrolig dimma, riktig tjocka!

Gårdens hackehöna låg död i sitt rede på morgonen. Det lilla livet som har kämpat så tappert, som gav oss så fina ägg och som var så tam. Nu är hon död. Även en liten svart höna är betydelsefull för någon.

Jag misstänker att jag låg och sov när temperaturen för första gången på evigheter skulle nå upp till sina modiga fem plusgrader under natten, men skam den som ger sig och nya försök till att fira väntas.

Storseger för VSHS!

En klämd dag

Go´morgon!

Klockan är 08.11 och det är fredag.

Snö, grått och rimfrost.

Termometern visar - 1 grad.

Utsikter för dagen:

Det är en så kallad "klämdag", en dag att klämma åt, som ligger i kläm eller kanske en dag då man ska klämma till eller möjligtvis en beklämmande dag.... Det är hur som helst en fredag som ligger mitt mellan en helgdag och en lördag, vilket ger mänskligheten en möjlighet att ansöka om semester eller kompensera ut tid för att få en långweekend, härligt!

Undrar vad vi ska göra denna dag som innebär att det känns lite annorlunda och lite klämkäckt.

Mannen ligger och sover, hela huset tycks sova och själv har min natt varit någon form av dvala där jag vandrat in och ur drömmar och vaket tillstånd. Kan det bero på väderförändringar, kan det vara så att kylan håller på att ge sig? Kanske att Gumman Tö smyger runt gården med sin kvast :)

Det är nu som det gäller att lyssna efter takdropp och hålla rejäl koll på termometern för 5+ grader är lika med bubbel! Hoppas!

Vi ska hur som helst försöka putta ut vår buss med sliriga sommardäck till byns bilmeck för att montera på dubbdäck (dubbadäck heter det på Österlen) och sedan ska vi köra några mil för att fylla på skafferiet. LillaSyster har bjudit in en övernattningsgäst som kommer vid lunchtid och vi ska passa Paco åt lilleBror. Sedan behöver vi komma till Lantmännen för inköp av djurfoder och så ska huset fredagsstädas och adventsbelysningen plockas ner både inom- och utomhus. Gårdens alla gångar måste skottas fria från nattens snöfall. Hästarna ska få rent i sina boxar och hönsen i sina rede. Lunchen ska iordningställas och middag ska lagas........undrar när vi ska hinna klämma in något annorlunda.

"Livet på landet"

Kanske att vi tar en tur till världsmetropolen Ystad för att klappa en söt liten Danko valp :)

Jag tror vi satsar på en god middag till kvällen och då ska jag marinera en laxsida med citron och vitlök under eftermiddagen som sedan får gå in i ugnen en stund innan maten. Det blir en räksallad (utan majonäs) med mycket dill och lite stenbitsrom och slutligen några nystan med färsk tagliatelle.

Vi kanske ska klämma till med lite efterrätt eller dessert som det så fint heter. Det är inte min starka sida så det får helt enkelt bli vaniljglass med varm blåbärssås.

Tillbakablick på gårdagen:

Hemskt snöväder hela dagen och vi kurade inomhus.

En ganska tråkig dag.

Energi

Go´morgon!

Klockan är 07.30 och det är torsdag.

Snö och kraftiga vindar.

Termometern visar - 4 grader.

Utsikter för dagen:

Enligt vädereliten skulle jag vakna upp till en morgon med nysnö och mängder med snö, men så är inte fallet och då anar jag ytterligare en seger för VSHS eller så ligger eländet och lurar över Danmark.

Det är trettondagen och denna torsdag är då att betrakta som en söndag. Skönt.

Hela huset ligger och sover och jag njuter min stund med Go´morgon Österlen och min goda mugg med kaffe och varm mjölk. Det ligger en liten hög med ost på min fullkornsmörgås, en tråkig januariost som är det samma som en överbliven edamer eller cheddar från julen.

Inte kasta mat! Tur att vi har höns som glatt pickar i sig det "gröna" som våra munnar och magar inte förmår (våra höns äter inte kött!).

På tal om mat så berättade en av mina Vänner, som arbetar på en förskola, att de slängde all överbliven mat och inget av resterna fick ges vidare som djurfoder pga smittorisker. Antar att det samma gäller för skolmat och då raknar knorren på mängder med grisar. Detta fattar jag inte? Grisar har väl i alla tider ätit, mått bra och varit glada för människomat, allt från potatisskal till sockerkaka. Ytterligheter som verkar helt tokiga överdrifter.

Jag har fullt upp med allt som jag vill göra de närmsta månaderna och jag är grymt irriterad på mig själv. Jag har fått överskottsenergi och det rimmar dåligt med väderleken. Ungefär som en björnhona som kommit upp för tidigt ur sitt ide. Jag behöver tagga ner och bida min tid, men det vill liksom inte fungera för kroppen vill något helt annat.

Det väntar några smårenoveringar här hemma innan världens bästa snickare kommer och tar tag i de större projekten. Jag ska måla något som jag ännu inte vet och ett av badrummen ska målas vitt.......jag kan inte förstå varför det är blått, en färg som jag själv valde en gång. Det är en mellanblåfärg mellan kakel och tak som skulle vara i harmoni med de blå fiskarna som finns här och där insprängda i klinkersgolvet. Vilka idéer! Tiderna förändras och smaken med åren.

Nu ska det hur som helst bli hemskt vitt på väggarna istället och så blir badrummet ljust. Tur att det finns frotté i alla färger! Jag ska färgbomba detta badrum med handdukar, lite galet och helt utan nyanser.

Sedan vill jag göra en resa och hade tänkt att det skulle bli Rom i mars, men har kommit fram till att Rom i snö kanske inte är att föredra. Det mesta av Roms skönhet ligger utomhus och de ljuvliga caféerna kräver sol. Vad med Nice, det är kanske inte så dumt? Eller kanske London som är ett shoppingmecka utan dess like. Vet inte vad jag vill och det mesta snurrar runt som stressande tankar i skallen. Velanfelan, det är jag.

I dag ska jag göra ingenting mer än se till att det står en god middag på bordet. Det blir Karin Perssons kycklinggratäng, döpt till ära av en tjänstekvinna på ett statligt verk i Malmö (hon älskade min gratäng). Mycket färsk salvia som gosar sig med mör kyckling och lagom med bacon, mums!

Tillbakablick på gårdagen:

Jag bestämde mig och så plötsligt stod jag där med snöskoffan i handen. Jag började skotta ut familjens buss som har stått gömd i snödrivor sedan november månad. Nu fick det vara slut, ett skitjobb som ingen i huset ville ta tag i, tungt och tråkigt. Först utarbetade jag en strategi i hur jag skulle nå bussen och därför skottade jag fram gångar på tre sidor om den, den fjärde var is. Sedan började jag skära tårtskivor i snön för att komma in till bussen utan att nå lacken och resten fick jag göra med stor försiktighet eller med handen. Det som gav mig mest energi var när jag lyckades komma igenom snöhelvetet och nådde till marken. Där långt under drivor med snö skottade jag fram gröna sköna grästuvor och mitt hjärta jublade, underbart! Goda tankar strömmade in i mig och jag tänkte på mitt glädjerös som ligger där begravt under snön som en ovärderlig skatt.

När jag väl lyckades med att få upp den något fastfrusna förardörren och satte nyckeln i startlåset så var vår trotjänare nöjd med min insats och spann igång omedelbart. Lycka!

Ett par timmars jobb som var en seger utan dess like, ett "hallelujamoment".

Trött och nöjd!

Färg.

Go´morgon!

Klockan är 07.55 och det är tisdag.

Snö, rimfrost.

Termometern visar - 4 grader.

Utsikter för dagen:

När jag var en riktigt liten flicka och bodde med mina Föräldrar i Malmö och på gården i mellanSkåne så var jag vad man kallade en "slarvamaja". Min mamma tjatade jämt på mig om att hålla ordning och min storaSyster skrek högt om att jag skulle städa. Jag kunde inte förstå alla deras klagomål, jag var bara beroende av att se det jag lekte med för att kunna leka. Min ordning var aldrig stökig.

Min garderob var knökafull med leksaker och andra ting som jag behövde och det var förenat med stora överfallsrisker när man öppnade dörrarna, allt ramlade över en och sedan var det ett himla jobb med att få det på plats igen. Jag var något av en expert på att öppna försiktigt och min arm nådde långt inne i garderobsröran.

Jag hade turligt nog ett hängande sängöverkast för under min säng fanns mängder med skatter som jag absolut behövde och jag kunde dessutom ligga där under i skydd av mitt överkast och leka i min mörka sängkoja med hjälp av en ficklampa.

Min Syster var hysterisk på mig. Vi delade rum och hennes rumshalva var vackert inredd med rosetter och prydnadskuddar, hennes säng var vit och smäcker och hennes toalettbord med tillhörande guldpall var fantastiskt. Min Syster hade dessutom ett stort fint skrivbord vid fönstret eftersom hon studerade.

Min rumshalva bestod av en teaksäng (dansk design) och en stor garderob med dörrar i samma trädslag, vackert men liksom ett onödigt måste i det annars så flickdekorerade rummet.

Att dela rum med en odräglig lillasyster var säkerligen inte lätt för min kära Syster

Varför berättar jag detta.........

Denna morgon är det jag ser utanför mitt fönster något som påminner mig om ett vitt sovrum, vackert, en aning kyligt och egentligen ganska trist och livlöst.

När jag blev större och fick hela rummet för mig själv så levde "flower power" och mitt rum badade i färger från utvikbara pappersblommor, otroliga affischer, färgade rislampor, en orange "äggetstol" med röda blommor (var i himlens namn är den...) och en Tandberg rullbandspelare i teak med tillhörande högtalare. Milde tid så mycket teak.....brunt, brunt, brunt. Min Pappa hade ett stort intresse för dansk design, vilket jag inte uppskattade vid den tiden :)

Jag önskar att denna färgrika "flowerpowerperiod" åter tog sig in i mitt liv och satte färg på min tillvaro. Nu är det mesta en skala i vitt, creme, grått, stål, trä, svart......

Utomhus är allt vitt, vitt, vitt.....

Jag ska köpa färg och jag ska måla, men jag vet inte vad. Något ska bombaderas med färg!

Kära Vår kom och befria mig!

I dag är det en arbetsdag och det är dessutom en dag då månen tar sin plats och förmörkar stora delar av solen, det vill säga om jag har uppfattat det hela rätt. Var rädd om ögonen!

I kväll lägger jag de gula ärtorna i blöt för nu ska det kokas ärtsoppa och fläsklägg, mums! Kanske lite varm punch till det.....

Tillbakablick på gårdagen:

Gårdagen var full med energi, härligt! Nu ska det banne mig bli roligare!

Livet är här och nu! Full rulle framåt med vilopauser där det lilla underbara visar sig, det som är vardagens smultronställen :)

Nya möjligheter.

Go´morgon!

Klockan är 07.47 och det är måndag.

Snö.

Termometern visar - 9 grader.

Utsikter för dagen:

Nu ska årets första arbetsvecka sparkas igång. Egentligen vilken vecka som helst, men ändå en vecka med nya möjligheter som är fylld med nya förhoppningar.

Jag har drömmar om ett arbete i förändring, ett utvecklande år som ger nya positiva erfarenheter och som framför allt blir till ett arbetsår i glädje.

Vad kan jag förändra, vad kan göra så att något blir bättre, vad kan jag medverka till så att min arbetsplats utvecklas, på vilket sätt kan jag bidra med en ökad trivsel? Många frågor att ta ställning till och nu om någonsin så är det en lämplig tid att ta nya krafttag.

Det går inte att vänta på förändringar, vänta på att någon annan ska göra situationen till det bättre eller att någon annan ska bli trevligare att arbeta med. Det är nu som man har chansen, det är nu som det nya året bjuder på möjligheternas möjlighet.

Ta chansen, det ska jag göra :)

I dag ska rutinerna igång, men kanske bara sådär lagom eftersom den kommande veckan bjuder till ytterligare en högtid på torsdag. Trettondagen känns som en räddningsplanka och en sista möjlighet till jul & nyårsfirande eller hur man ska uttrycka det. Jag undrar om det är någon som egentligen firar trettonhelgen. Vad jag förstår så handlar den om tretton dagar efter Jesus födelse då de tre vise männen nådde vår frälsare med sina gåvor, men jag vet inte säkert. I vår Familj brukar vi äta en god middag med Vänner på tretton afton och sedan njuter vi trettondagen som en härlig vilodag, en bonusdag.

I dag tar jag nya tag! Jag är till brädden fylld med energi!

Risker är förenat med möjligheter!

Full fart framåt :)

Tillbakablick på gårdagen:

Lugnt, skönt och behagligt. En trevlig dag.

Löfte.

Go´morgon!

Klockan är 07.19 och det är söndag.

Snö.

Termometern visar - 6 grader.

Utsikter för dagen:

Dag två år 2011, ett nyfött år.

Jag ska lova mig, jag ska lova dig, vi ska lova varandra....

Löften som utlovas för att brytas, eller kanske inte. Nyårslöfte.

I år har jag ett löfte ställt till mig själv och det är svårt, svårast. Jag är skicklig på att lura mig, svika mig själv och det ska det sannerligen bli slut på. Kanske att det lyckas denna gången, kanske att 2011 är ett möjligheternas år. Hoppas!

Jag satt och skrev i min agenda för det nya året och konstaterade att både jag själv och flertalet av mina Vänner har blivit märkligt gamla, eller till åren komna som man så fint kan uttrycka sig.

Var blir livet av? Åren fullkomligt rullar iväg i det som nu är att betrakta som livets nedförsbacke. Finns det inget stopp, kan någon slänga ut några stenbumlingar så att farten minskar något? Inte tillbaka igen, bara sakta framåt.

Våra Barn är vuxna och alla vi Vänner som var småbarnsföräldrar tillsammans för inte så länge sedan är nu på väg mot ytterligare en nolla i åldrandet. Var blev denna tiden av och vad har den gjort med oss, vart är vi på väg? Den gyllene medelåldern.... vad är det som är så gyllene med den eller är den redan passerad och vad bestod den i så fall av? Förstår inte, hinner inte, vill inte!

Nu gäller det att ta vara på varje lyckligt tillfälle och verkligen njuta av det lilla i det stora. Skärpning krävs för min egen del, tid eftersträvas. Finns det någon nödbroms?

Lev livet!

"Det ska vara gott att leva annars kan det kvitta"

VSHS går från klarhet till klarhet och gårdagen var en stor vinst! Dripp, dropp, dripp, dropp både ute och inne....äntligen töväder, kära rara Gumman Tö.

Solen värmde, det var längesedan och makalöst härligt. Hjärtat tog några extraskutt och det gjorde dessvärre även min kropp. En "vindmölla" av bästa slag och så låg jag där och sprattlade på isen. Jag hörde hur det knakade i min ena axel när jag föll, jag kände smaken av järn i munnen och hur det bultade till i huvudet, aj,aj!!!

Det gick bra, tack och lov!

Kroppen verkar inte speciellt vig längre och den faller allt för tungt nu för tiden. Jag ska börja käka ännu mer kalktabletter, benstommen behöver sannerligen extra hjälp.

Denna "vindmölla" var troligtvis ett verk av snöhelvetet, ett krig mellan snö och tö där jag blev ett av alla offer, men jag klarade det :) Seger för VSHS!

I dag är jag en aning mörbultad i axel och arm, men jag ska jobba ett par timmar och förena nytta med nöje, det är bra. Hoppas på ett mysigt besök hos lilla Familjen i Svedala under eftermiddagen och för övrigt ska jag njuta en trevlig kväll med god mat i hemmets lugna vrå.

Tillbakablick på gårdagen:

Kära Vänner vände tillbaka till Malmö och eftermiddagen blev lååång och mysig med nyårsdagstv för Familjen och spännande radioprogram för min egen del. Slött, slappt och skönt!

Det var en bra dag för mig.