fredag 14 januari 2011

Vår fria tid.


Go´morgon!


Klockan är 05.56 och det är fredag.
Nysnö.
Termometern visar +- o grader.



Utsikter för dagen:
"Se det snöar, se det snöar det var ju roligt....."
Var precis ute med hundarna och stora vita snöflingor singlade ner från det mörka himlavalvet. Det är tyst, det är vackert och det är hemskt. Ännu mer snö.
Gumman Tö kämpar på.

"Livet är som en påse, tomt och innehållslöst om man inte fyller det med något"
Nu fylls brevlådan med erbjudande från olika studieförbund och deras uppfattning om vad svenska folket vill göra på sin fritid är ytterst skiftande. Numera föreslår de mängder med aktiviteter som handlar om olika sätt att hantera stress, om att äta rätt, om datorer, om vinkunskap, om resor och mycket annat som kan locka en uttråkad vardagssvensk. Kursverksamheten har gått från hantverk, makrame, gitarrkurser och språk till en mer modern syn på vardagen och dessutom en dyr uppfattning om vad vår fritid får kosta.
En kurs kostar ungefär tusen kronor plus och till det ska vi moderna människor helst köpa ett motionskort på en friskvårdsanläggning eller på det folkliga Friskis & Svettis som kostar minst två tusen kronor säsongen och sedan ska vi äta för att bli smala för några extra hundralappar i veckan.
Resebyråerna frestar med färgglada kataloger i samma brevlåda och bilderna visar turkosa vatten och leende människor där en resa kostar många tusen kronor per person och barnen är att betrakta som vuxna redan vid tolv års ålder utifrån deras kostnadskalkyler och ska betala fullpris.
Vad kan man göra som inte kostar, men som ändå ger gemenskap med andra?
Föreningslivet borde marknadsföra sig stort varje januari månad. De skulle inbjuda till gemenskap, knacka dörr och prata med folk, locka med öppet hus och andra trevligheter och få människor att upptäcka det fina i föreningsgemenskapen.
Jag tror att många är av uppfattningen att föreningsliv är lika med hårt arbete och mycket ansvar, vilket det faktiskt kan vara och det beror förmodligen på att det är för få människor som vågar engagera sig och ta del i verksamheterna. Det kan också bero på att föreningslivet är något av en klubb för inbördes beundran där nykomlingar inte alltid betraktas med blida ögon och välkomnande. Nya medlemmar kan medföra förändringar och det kan bli till bekymmer för en redan inarbetad skara.
Föreningslivet behöver moderniseras och bli bättre på att marknadsföra sig för att konkurrera om människors fria tid och få nya medlemmar.
Föreningsliv är riktigt trevligt! Det finns föreningar som passar så gott som alla och det är för det mesta väldigt billigt. Prova!

Idag ska jag arbeta ett par timmar och sedan ska jag in i skrymslen och vrår för att rota, sortera och slänga. Det är nu som min "julstädningen" börjar.
Till kvällen ska jag smörsteka färsk torskfilé och servera den med kokta rödbetor, grovriven pepparrot, knaperstekt rökt sidfläsk och nypressad potatis. Den som vill kan sedan dutta lite skirat smör över det hela (och det vill man). Fisk är gott!

Tillbakablick på gårdagen:
Vilket fantastiskt väder! Solen gjorde sitt bästa och nog tyckte jag att den värmde kinden för en stund. Det tödroppade som ljuv musik från stuprören och husets istappar är snart ett minne blott. Snön ligger fortfarande meterhög och hårt packad till is, men vetskapen om det gröna sköna därunder får tankarna att mildras en aning.
Det var en lugn och lång gårdag.



4 kommentarer:

ejsa sa...

Hej.... Kom att tänka på våra lökar som vi köpte. Snart dax att se dom växa... Ha en skön helg

Anonym sa...

Hej!
Oj så glad jag blev när jag läste dina rader idag! Det kändes tydligt att du andas hopp om en ljusnande framtid till oss...
Mitt yngsta barnbarn bär namnet Hedda Viola, hon är gullig!!!
Vi ses snart och må alla snömakter vika hädan dessförinnan!
vän i malmö

Anonym sa...

Tack för kloka ord.
Själv har jag bara varit med i en enda förening, nämligen Turebergs Idrottsförening. Jag sprang 60 meter häck och hoppade höjd. Jasg var i 15-årsåldern. Dom som var några år äldre än jag träffades och hade roligt på lördagskvällarna när jag satt hemma med mamma och lyssnade på Lennart Hyland och karusellen i radio. Själva föreningslivet förblev hemligt för mig. När jag blev 17 slutade jag att hoppa och springa och var ute med mina egna polare...det var då det...
Nu lever jag upp med VSHS fantastiska framgångar.

Timus

Go´morgon Österlen ! sa...

Kära Ejsa!
Bra att du påminde mig! Hoppas att de orkat växa i min något ogästvänliga jordmån. Spännande :)
När det våras......

Min kära Vän i Malmö!
Lyckliga du och lyckliga Hedda Viola! Det måste vara en mycket gullig och rar liten tös som har begåvats med två så vackra namn.

Kära Timus!
Häcklöpning och höjdhopp, vilka oanade talanger!
Jag ser hur du springer, hur du sträcker benen och hoppar och hur ditt tjocka hår flyger i vinden :)
Radion var förmodligen något som redan då fångade ditt intresse och Hyland var säkerligen en läromästare av stora mått.
Själv låg jag framför vår stora radio och kämpade med att ratta in våglängden för radio Luxenburg eller det piratsända Radio Syd om kvällarna.
Mina föreningupplevelser var en förvirrad period som "Blåvinge" inom scoutrörelsen :)
VSHS är precis lagom och tankekraft kan försätta berg!