Nu.

Go´morgon!

Klockan är 07.05 och det är lördag.

Snö och rimfrost.

Termometern visar - 2 grader.

Utsikter för dagen:

Jag vaknar med bilden av en liten flicka i mina tankar. Hon heter Nazia, är fyra år och kommer från Kabul. Det är en underbart söt liten flicka, men det är något med hennes ansikte, med hennes blick som jag omöjligt kan släppa eller någonsin kommer att glömma.

Flickan finns med mig.

Nazia har en syster som är svårt sjuk och deras föräldrar är mycket, mycket fattiga.

Nazias pappa får göra ett av de grymmaste och svåraste val som en förälder någonsin kan ställas inför, han måste välja mellan sina två flickor, han måste offra den ena för att hjälpa den andra.

Nazia blir såld till en soldat i 55-årsåldern för att bekosta den vård som hennes syster behöver. Hon kostade 800 dollar, drygt femtusen svenska kronor.

Bara tanken på detta är omöjlig.

Poträttet på Nazia är fantastiskt vackert och fruktansvärt tragiskt. Det är en liten flicka, en liten underbar trollunge som har förlorat ljuset i sina vackra ögon.

Otroligt smärtsamt.

Mannen som har tagit bilden heter Jonte Wentzel och han beskriver porträttet som ärligt och rakt.

Det är en fantastisk bild.

Nazias pappa har lyckats med att samla ihop pengar och har köpt tillbaka sin dotter.

Ett barn har gått förlorat.

Detta händer i nu.

Farbror Rimfrost har vandrat runt på gården och andats på träd och buskar, allt gnistrar och glittrar av snökristaller. Vackert och farligt.

I dag är det arbetsdag för min egen del och till kvällen ska vi äta något gott tillsammans med vår lilla Familj. Längtar.

Tillbakablick på gårdagen:

"Det som göms i snö kommer upp i tö" och jag gjorde en del upptäckter under gårdagen. En del trevliga och några mindre bra. Det som var bra var att den östra sidan av Österlen visade på gröna sköna områden längs med havet. Stor seger för VSHS!

Mindre bra var bland annat den olycka som någon stackars människa har råkat ut för i snöeländet. På en mycket liten och väldigt slingrande väg visade sig nu resterna av en bil i snöhögarna. Jag kan se det framför mig, hur vägen bara försvinner i snömolnen......krasch! Hemskt!

Det finns oändligt mycket att vara tacksam över och känna glädje inför. Skärpning!

Gårdagen var en hel arbetsdag och en något stressad sådan, men i det stora hela så var allt förmodligen helt ok.