Kräftpremiär!

Go´morgon!

Klockan är 6.15 och det är onsdag.

Det är sol och klarblå himmel.

Termometern visar + 10 grader.

Utsikter för dagen:

Det är första onsdagen i augusti månad och det innebär att det är kräftpremiär! Jag fullkomligt älskar att sörpla kräftor, så detta är en efterlängtad dag för mig :)

När jag var liten umgicks mina föräldrar med Ellen & Allan som hade ett fantastiskt spännande hus i kanten av Tjörnarpssjön i mellanSkåne. Till huset fanns en brygga, en fisksump, två båtar och fiskerätt.

Inför kräftpremiären var jag utposterad i ekan med en burk mask och ett metspö. Min uppgift var att dra upp så många mörtar och aborrar som möjligt. Jag minns att det var otäckt att sätta masken på kroken, men jag fullkomligt älskade att sitta ute på sjön och vänta på att flötet skulle sjunka. Just då var Tjörnarpssjön mitt paradis, mitt lugn och min spänning.

När fisken var fångad skulle kroken ur munnen och nacken knäckas.....helt obegripligt, men det fixade jag. När det fanns tillräckligt med fisk i spannen rodde jag in till bryggan, rensade fisken och överlämnade den till de vuxna i huset.

Min Pappa var den största kräftälskare jag någonsin träffat. Kräftpremiären var helig för honom och allt skulle genomföras i rätt ordning och i detalj.

På kvällen penslade vi fiskdelar med terpentin, som vi sedan agnade kräftburarna med. Där efter kom den långa väntan på mörkret och midnatt då kräftburarna skulle sänkas ner i vattnet. Det var ohyggligt spännande att ro ut i bäcksvarta natten och allt prat var totalförbjudet. Vi kunde höra andra människors lika tysta fiske i andra delar av sjön.

På natten höll Pappa och Allan vakt så att inga tjuvfiskare skulle länsa våra burar. När det är natt är det fullkomligt tyst vid en sjö och det allra minsta årtag hörs eka över vattnet. Det är fantastiskt stämningsfullt med augustimånen och den svarta vattenspegeln.

Sedan var det dax att ro ut och tömma burarna. Vilken spänning! Jätteläskigt att ta de svarta små krypen med sina stora svarta klor ut ur burarna. Men jag var tvungen att lära mig och snart klarade jag även detta utan bekymmer.

Fångsten lades i sumpen och sedan var äventyret över fram till den kommande kvällen......äntligen! Då åt vi kräftor i mängder.

Pappa var sträng, allt skulle ätas enligt konstens alla regler och sedan skulle skalen ligga vackert arrangerade på tallriken. Jag kan aldrig minnas att det var någon begränsning i ätandet utan Pappa var stolt i fall jag åt riktigt noga och riktigt mycket :)

Mannen och jag fick glädjen att fiska kräftor med våra Pojkar en gång för flera år sedan. Våra goda vänner Lilian och Per hade kräftfiskerätt i Tolånga ån och bjöd in till fiske. Mannen och Sönerna var där och kom hem med mängder av kräftor som de släppte ut på vårt stora bord så att vi andra skulle få möjligheten att se och uppleva krypen. Trevligt, men vilket bry att fånga upp dem och få ner dem i spannen igen!

Sedan kokte jag själv kräftor för första gången i mitt vuxna liv. Riktigt otäckt att släppa ner djuren i den kokande grytan! Det blev hur som helst fantastiskt goda kräftor som vi sedan, enligt Morfars lärdom, åt med andakt och nogranhet.

Numera blir det djupfrysta kräftor från Ica eller Konsum, ny kräftlag och så får det vara gott med det. Hela Familjen är precis tokiga i kräftor och det konsumeras mängder med kilo när vi kommer tillsammans!

Mannen och jag brukar bli bortskämda! Våra vänner Agneta och Ingvar bjuder gärna på svenska och fantastiskt goda kräftor. Det om något är en högtidsstund som heter duga!

Idag ska jag laga mat. Semesterlediga Vänner är på väg hit och det ska bli underbart trevligt att träffa dem alla.

Mannen ska åka till Raskarums Kyckling och köpa lite gott kött som sedan ska samsas med kapris och oliver och bli en rustik gryta med härkomst från Umbrien i Italien, smakigt god!

Jag ska åka upp till Bästekille och köpa hallon till pannacottan.

Antipasti blir......kräftor!

En paj med västerbottenost och ett focaccia ska bakas. Mums, jag känner mig redan hungrig :)

Tillbakablick på gårdagen:

Jag försökte rädda livet på en liten svalunge som inte klarade av sin första flygtur. Föräldrarna var desperata och pep och kvittrade i ett under tiden som de störtdök till ungen på stallgolvet. Så höll de på i flera timmar. Mannen satte upp fågelungen på en hylla, så att den skulle klara sig undan hungriga skator eller jaktlystna katter, men vips så provade den flyga och kraschlandade igen! Yngsta Sonen tyckte att jag skulle låta djuren klara detta själv, och kanske hade han rätt.

Men, det är lätt att känna in sig i fåglarnas desperata försök att lära sin unge lyfta från golvet och flyga i väg. Känna deras rädslor för faror som lurar och munnen som måste mättas. Suck....

Det var en ok gårdag.