Vägvisare

Go´morgon!

Klockan är 7.08 och det är måndag.

Termometern visar + 9 grader och det är mulet och grått.

Bilden är min vägvisare som gode Vännen och keramikern Jerry Karlsson gjort (R.I.P) och som Mannen i mitt liv gett mig.

Utsikter för dagen:

Det finns en fantastisk konstnär och skulptör här på Österlen som heter Ralf Borselius. För flera år sedan gjorde han en serie skulpturer föreställande djur med otroligt långa nosar som han kallade för "Vägvisare". De var helt underbara i sin enkelhet. Monterade på höga järnrör visade de vägen med hjälp av sin nos. Det fanns 33 stycken och jag har tyvärr glömt anledningen till detta.

Jag hoppas att Ni Alla får tillfälle att möta Ralfs skulpturer. Han gör de mest söta och kloka små djur (eller är det kanske människor?) som är värt att resa långt för att uppleva. Så om inte förr så rekommenderar jag en tur till Vallby under ÖSKG:s konstvecka.

Vi behöver alla vägvisare i livet. Tänk så många gånger en lååång nos hade varit till nytta!

När jag var i 20-årsåldern upplevde jag att det var svårt att navigera fram i livet med allt ansvar som vilade på mina axlar. Det var då en klok vuxen gav mig rådet:

"Följ ditt hjärta"!

Det var ett gott och svårt råd som ledde mig in på krokiga vägar, ännu mer ansvar och stora utmaningar.

Det underbaraste av allt är att de orden tog mig till det livet som jag befinner mig i nu, med allt jag har haft och det jag har idag! Jag är oändligt tacksam! Det har varit tryggt att ha en inre vägvisare att lita på när det stormat i "Liv AB" som mest.

I ungdomstiden är det mycket som är motsägelsefullt och svårnavigerat. Här behövs det tydliga vägvisare och för någon kanske också en markerad stig att följa för att komma någorlunda rätt.

Men hur ska man veta, för vad är rätt och vad är fel?

"Gå dit näsan pekar" var också ett råd som en annan vuxen gav till mig. Det kändes inte helt seriöst, men det har jag naturligtvis gjort :)

Livet är ett äventyr som kräver mod, lust och vilja. Det är inte alla som är rustade med dessa nödvändiga egenskaper.

I dag finns det personliga coacher som visar vägen och utvecklar välmående och balans för den som önskar få hjälp med det.

Men var finns den goda Vännen, livskamraten, syskonet........den som skulle finnas där för att lyssna och kanske råda?

Det är våra unga som kommer att visa vägen, de som är framtiden.

Det är vi vuxna som ska ge dessa våra unga möjligheten och kraften att axla detta ansvar.

Vi är vägvisarna till våra unga som är vår framtid, vårt åldrande.

Hur ska detta bli möjligt i en tid då livet har en så hög hastighet att det inte finns tid och utrymme till det goda samtalet?!

Jag önskar att det fanns många underbara lååånga nosar att placera ut. Nosar som gav en stunds glädje och eftertänksamhet, ett samtal och goda tankar mellan unga och vuxna.

Alla Ni mina kloka och kärleksfulla Vänner; Bestäm er för att ha ett samtal med minst en ung person varje vecka, en ung människa som inte har ert självklara stöd i livet. Be era Vänner att göra samma sak! Ge tid och omtanke, kanske bara några ord och ett varmt leende.

Idag är det första skoldagen på Österlens fantastiska waldorfskola, "Sophiaskolan". Det är en högtidsdag då det är sista läsåret i grundskolan för en av husets Ungdomar. Det är också idag som vår kära lille Vän Frode börjar sitt första skolår på samma skola. Han har säkert många "fjärillar i magen" och är fylld av spänning och förväntan. Lycka till Frode!

Själv har jag en del administrativt arbete som kommer att ta en del av denna dagen och det känns bra att vara igång igen.

Senare i eftermiddag åker vi till Malmöfestivalen med Ungdomarna för att uppleva budosporter, skatebord, reptiler, musik, mat och mycket annat under några timmar.

Det var en härlig gårdag.