Tid

Go´morgon!

Klockan är 6.45 och det är lördag.

Det blåser lite och ser ut att bli en vacker dag.

Termometern visar + 11 grader.

Utsikter för dagen:

Just nu har jag funderingar på tid.

Allt går att mäta i tid, men vad är tid?

Varje år har 365 dagar och innehåller 12 månader det samma som 52 veckor, varje vecka har 7 dagar och varje dygn 24 timmar, en timme är 60 minuter och det går 60 sekunder på 1 minut.

Solen går upp varje morgon i öster för att avsluta dagen med att gå ner i väster.

I en period av mitt liv klättrade jag snabbt på karriärstegen och befann mig i chefsposition med flera anställda och stort ekonomiskt ansvar. Jag trivdes väldigt bra, men mitt arbete stal min tid. Min agenda var inbokad från tidig morgon till sen kväll och utan att egentligen märka det så hade min arbetsvecka en hastighet som innebar att jag fick "stjäla tid "av den kommande veckan för att få min tid att räcka till. Jag arbetade på och for kors och tvärs genom Staden på alla möte med alla människor. Tiden susade förbi och jag trivdes med farten.

Mannen och jag började skriva lappar till varandra eftersom vi inte sågs. Allt handlade om att en av oss skulle vara hemma med de två Barnen när den andra arbetade. Våra dagliga möte blev i dörren eller via lappsystem.

Vi beslutade oss för att skaffa ett "sommarställe" och hamnade på Österlen som blev vårt andningshål, vår gemensamma lunga. Vi packade bilen full med godsaker och lämnade Staden så fort vi kunde och körde mot Österlen. Det första vi gjorde när vi kom fram var att ta av våra klockor. Därefter levde vi tidslösa till solen började gå ner dagen vi var tvugna att ge oss iväg igen. Detta var vår nödbroms!

När våra Pojkar var små läste vi Michael Endes fantastiska bok MOMO eller kampen om tiden för dem. I den boken finns några ofta citerade rader som jag tycker mycket om:

"Men tid är liv och livet bor i hjärtat och ju mer människorna sparade in på detta, dess fattigare blev de".

"Lev som du lär" och Mannen och jag köpte Gården på Österlen, lämnade våra arbete i Staden och bosatte oss här.

Tack för att vi hade kraften att stanna upp och se vad som höll på att hända med oss!

Det finns bra böcker som kan ge stöd och inspiration vad det gäller begreppet tid;

För några år sedan kom Bodil Jönsson med sin bok "Tio tankar om Tid", en underbar bok av en härlig författare.

Jag har läst Mitch Alborns bok "Tisdagarna med Morrie" (som jag tycker att varje människa behöver läsa) flera gånger. Det är en fantastisk bok som sätter tidsperspektivet på sin yttersta spets.

Jag tänker att "Tidstjuvarna " har kastat sig över våra unga. Föräldrarna klarar inte av att stå emot sina barns alla önskemål och både barn och föräldrar är inne i en vardag där tiden är satt ur spel.

Barn (även ungdomar) behöver rytmer, de behöver näringsrik mat på regelbundna tider, de behöver sovtider och tillräckligt med sömn och de behöver leka i grupp för att lära sig samspel.

Gränserna mellan barn och vuxen suddas ut och den ömsesidiga respekten försvinner. Barn klär sig som vuxna och vuxna klär sig som ungdomarna. Vuxna utför plastikoperationer för att dölja kroppens åldrande. Tekniken gör barnen mer självständiga och ger oss vuxna mer egen tid. Tidshjulet snurrar i en väldig fart.

Föräldrar behöver samla mod och fatta obekväma beslut, både åt sina barn och åt sig själva.

Föräldrar behöver ge sina barn tid. Tid är förmodligen den dyrbaraste gåva, förutom kärleken, som vi kan ge våra barn och unga. Livet är tid.

Idag ska vi packa in hela Gänget i bussen och åka till Staden för inköp av nya kläder, äta en god lunch tillsammans och bara njuta stadspuls. Jag förmodar att vi får gott om sällskap eftersom det är sista lördagen i månaden och då brukar det vara så kallad långlördag.

Kvällen bjuder på något gott vid grillen.

Tillbakablick på gårdagen:

FC Österlen tog ytterligare poäng när de vann över Sankt Olofs IF med 4-0! Helt underbart! Jag vet att det var en speciell match för Sonen eftersom han spelade mot sin egen moderklubb. Grattis FC Österlen!

Det var en bra gårdag.

Hästar

Go´morgon!

Klockan är 07.00 och det är fredag.

Det ser ut till att bli en vacker dag, men luften är fuktig.

Termometern visar + 17 grader

Jag gick ut i förrådet och plockade fram min gamla ridsadel i älgskinn. Den har hängt undangömd i flera år sedan min härliga häst Marilyn Ming fick ge sig av till hästarnas himmel.

Jag har tänkt låna ut min sadel till en kvinna som nu har två hästar, en sadel och en ridsugen fästman. Den situationen känner jag väl igen och vill gärna vara den som kunde hjälpa till och uppfylla deras önskan.

Jag hade inte räknat med alla dessa känslor och minne som skulle komma över mig bara genom att jag plockade fram min sadel.....

Plötsligt fanns min häst med sina underbara ögon och sitt allt för pigga huvud på min näthinna. Hon var full av liv och jag älskade henne trots alla hennes tokigheter.

När jag var sju år red jag för första gången. Jag var med några kamrater hos en gammal gubbe som hade några ponnyhästar. Han bodde i något som kunde betraktas som ruckel med jordstampat golv och några få möbler i ett och samma rum. Han åt direkt ur konservburkarna eller på tidningspapper. Jag tyckte han var otäck, men han var enormt noga med sina hästar som definitivt levde ett bättre liv än vad han själv gjorde, utifrån mitt perspektiv.

Jag glömmer aldrig känslan när jag satt barbacka på den tjocka bruna lilla hästen och kände hur värmen från dess kropp fortplantade sig in i min. Detta var en upplevelse som fick mig att lägga all min fritid på hästar under de kommande tio åren.

Jag red på ridskola för den stränge militären Nilsson men avancerade så jag fick rida den vackra privatägda hästen Lublin, en vit lippizanerhingst, en stor ära! Jag blev ridfröken och undervisade barn i teori och praktik, jättekul. Sedan kom mina älsklingar; det svarta russet Rasmus, det svarta halvblodet Janina och den söta korsningsponnyn Oskar. Jag red för beridaren på Flyinge hingstdepå och förstod inte då vilken komplimang det var att få motionsrida och hoppa de vackra hingstarna, egentligen ofattbart.

Mitt liv var hästar.

När Mannen och jag köpte gården var en av utgångspunkterna att det skulle finnas bete och stall. Det sistnämnda var det inte mycket med men läget på Gården avgjorde köpet. Vi köpte egna hästar i storlekar som passade Familjen och allra först kom lilla Grållan och hennes föl Rolf (döpt efter en god Vän med mycket skägg!). Grållan lever idag sin ålderdom hos goda Vännen Yvonne och Rolf lämnade Maryd för hästarnas himmel sedan några år tillbaka.

Jag gick hästskötarutbildning på Skurups lantbruksskola för att lära allt jag inte kunde om foderstater, stallmiljöer, sjukdomar mm. Hela Familjen red och mellanSonen lade ner mycket tid på ridning och privatträning av sin älskade ponny Sweet Zelma.

Hästarna gav oss en fantastisk tid och gemenskap under många härliga år.

I dag har vi två hästar på Gården och kommer inte att skaffa fler. Jag rider inte, men jag har en ständig längtan inom mig efter långa skogspromenader till häst. Jag vet inte varför det inte blir av. Jag ger mig inte tid och när tid finns blir det inte av i alla fall?!

Nu när jag plockade fram min sadel vet jag att jag har en saknad att ta hand om. Jag kanske behöver börja rida igen :)

I dag ska FC Österlen möta Sankt Olof IF på Kvarnvallen. Det blir en match som heter duga och mer än vad mina "nerver" klarar av. Jag är en totalfegis som absolut inte vill skämma ut min Familj genom ett allt för stort engagemang i Sonens fotboll. Jag skriker, hoppar måste gå runt och kan bära mig åt. Fattar inte varför det blir så?! Jag stannar hemma och försöker låtsas som om ingenting händer, alltså lurar mig själv.... Men, Mannen är god och skickar små sms när det finns något bra att rapportera. Innan säsongen är slut ska jag se en FC Österlen match på deras hemmaplan i Ystad. Där kan jag kanske vara lite mer "anonym".

Skönt att det är fredag!

Tillbakablick på gårdagen:

Det blev sommar igen, vilken värme! Husets Ungdomar kastade sig i poolen när de kom från sina skolor, helt ljuvligt! Vi har det bra!

Respekt

Go´morgon!

Klockan är 7.00 och det är torsdag.

Solen är framme.

Termometern visar + 14 grader.

Utsikter för dagen:

I min dagliga gärning måste man vara expert på att respektera människors olikheter och deras många åsikter. Man behöver vara väldigt lyhörd och vaken för det som inte uttalas.

Detta är en uppgift som kräver både utbildning, tålamod och tid.

Ibland är det svårt att vara öppen och ta emot åsikter som inte alls stämmer med det egna tänket. Beroende på den egna "dagsformen" kan man vara mer eller mindre inlyssnande. Det är då som utbildningen kommer till hjälp och det är då som en trygg personalgrupp är det bästa bollplanket. En klok arbetskamrat som är beredd att lyssna och ge sina åsikter, som kan ge ett annat perspektiv och sitt stöd.

Respekt kan aldrig krävas den kan bara förtjänas!

Det mesta kan sägas med stor respektfullhet. Människor tål sanningen, även barn och unga.

I mitt arbete med barn och unga i utsatta situationer möter jag alltid barn som inte blivit respekterade. De vet inte sitt värde och de litar inte på vuxna. De är lättkränkta och de har ingen känsla för respekt.

Att visa ett barn respekt är att med varsam och beslutsam hand ge barnet möjlighet att utveckla sina egna unika egenskaper, sin personlighet och i sin tur lära sig förstå och respektera sin omgivning.

Jag möter vuxna som inte förstår vad respekt är utifrån ett medmänskligt perspektiv. För dem är respekt att någon annan gör som de själv vill. Det finns ingen ömsesidig förståelse eller kommunikation.

Det kan vara en vuxen som själv varit ett kränkt barn, en vuxen där droger bidragit till personlighetsförändring, där kriminalitet gett andra värderingar eller det kan vara en diagnos som utsuddat en personlighet. Allt detta bör man ha i åtanke i mötet med en kränkande vuxen.

"Du är med mig eller mot mig"

Det är många barn som växer upp under dessa förhållandena och min absoluta åsikt är att barn lär sig genom härmning av beteende!

Ordet respekt har förlorat en del av sin underbara betydelse och det är ytterst tragiskt.

Motsatsordet till respekt är respektlös!

Att respektera är att ta hänsyn till någon eller något. Det är aldrig någonsin att göra en björntjänst! Respekt är förutsättningen för en god samverkan i samhällssystemet. Respekt är eget och delat ansvar.

Vår värld och hela livet är respekt! Vårt vuxna ansvar!

Respekt är något vi vuxna förvärvar av våra barn genom att vara tydliga och sanna!

Nu ska jag ut i skogen med Mannen och Hundarna. Det ska bli underbart skönt eftersom jag har en del småångest över godsaker som bara hoppat in i min mun de sista dagarna. Jag är tydligen helt beroende av regelbundna måltider för att inte falla ner i blodsockersvackor som gör mig söt- och saltsugen.

Jag ska "hitta min krage" i dag och skriva en omfattande ansökan som legat och väntat hela sommaren...!

Tillbakablick på gårdagen:

Vi hade en halvdag med Arbetsmiljöverket, vilket var mycket positivt.

Händelsen i Sjöbo med männen i eftervård från kriminalvården som stal hela medicinskåpet i sitt familjehem och där en 17-årig pojke dog av en överdos metadon har gett anledning till stor eftertanke. Nu är familjehemmet anklagade för vållande till annans död av lägre graden........

Vatten

Go´morgon!

Klockan är 8.17 och det är onsdag.

Det blåser lite och duggregnar.

Termometern visar + 15 grader.

Utsikter för dagen:

I dag har det varit full rulle på mig under morgonen och mycket av dagens rutiner är redan avklarade, skönt! Nu kan jag komma igång och arbeta och ge tid åt det som jag behöver koncentrera mig på; Arbetsmiljöverket. I dag är det tillsyn för hot om våld och våld. Det ska bli intressant att höra vad de har att berätta och vilka förväntningar som finns.

Häromdagen såg jag ett ögonblick av en kvinnas förtvivlade ögon på tv. Hennes vädjan och innerligaste önskan var dricksvatten som inte var förgiftat och gjorde barnen dödligt sjuka.

Bilden av henne har funnits på min näthinna i flera dagar. Jag har funderat på vatten.

Ta bort vatten från en vanlig dag i vardagslivet och vad hade då fungerat?!

Det finns salt vatten, sött vatten och bräckt vatten.

Vatten är en del av jordens kretslopp och i skolan fick vi lära om hur vattnet från världens hav avdunstar och omvandlas till vattenånga. Hur solen, haven och luften bär vattnet över jorden. Hur våra växter avger vatten, om allt som är med och bildar en livskedja beroende av vart annat.

Vattenkraft är lika med elförsörjning! Vatten ger mat!

Människan består av 70 % vatten och jorden täcks av ca 70 % hav.

Men var blir allt vatten av? Är det samma gamla vatten som återkommer hela tiden?

Tänk en vårbäcks livliga porlande och ett hösthavs våldsamma vågor. Vatten som tillför oss människor själslig stimulans och en läkande effekt.

"Panta rei" / Allting flyter.

Det finns massor med ordspråk som handlar om vatten och som fanns under min uppväxt:

-Ta dig inte vatten över huvudet!

-Många bäckar små blir en stor å!

-Droppen kan få bägaren att rinna över!

Jag funderar över hur det kan komma sig att det finns så många ordspråk i mitt huvud. Undrar om vi fick lära dessa i skolan eller om det var min Mamma som hade en förkärlek till alla dessa liknelser.

Min föräldragård var från början vårt "sommarställe" innan Pappa fick Farbror Albin att sälja gården till honom. Vi hade inget vatten inne utan fick hämta i en handgrävd brunn en bit från huset. Där fanns en hederlig gammal gårdspump som vi använde oss av.

Vi hade en spann med en vattenskopa i som vi använde när vi var törstiga.

Vi fick spara på vårt vatten. Sommartid tog torkan på brunnen och vintertid var det lätt att det frös.

Mamma tvättade kläder i kokt vatten i en balja, det samma gällde all disk. Jag satt i en annan balja och tvättade mig när det var dax för det. Mamma gjorde avkok på kamomillblom som hon sedan sköljde mitt nytvättade hår med för att behålla och förstärka min blonda hårfärg. Avkoket luktade väldigt speciellt och ibland var vattnet för varmt.

Vi hade utedass. Först med två hål och trälock, men sedan moderniserade Pappa till en tunna som nästan såg ut som en vattentoalett och med sits av svart backelit, det var lyxigt! Det stod en vattenkanna inne på toa för den som önskade tvätta sina händer efter besöket.

Vi hade stora trätunnor där vi samlade regnvatten till grönsaker och växter i trädgården.

Allt var hur bra som helst och livet fungerade utifrån situationen, men jag kan tänka mig att min Mamma (och min Storasyster) tycket det var skönt att komma till Staden med rinnande vatten, badkar och tvättmaskin. Den sistnämnda var gigantiskt stor och värmdes upp med hjälp av gas. Vi köpte gaspoletter av vaktmästaren som vi använde när det var dax att tvätta. Det ångade varmt vatten i hela tvättstugan när de vita sängkläderna tvättades (koketvätt).

På vår Gård har vi numera en djupborrad brunn och vi har fått lära oss att ta vara på vårt vatten, för det kan ta slut och det inträffade innan vi djupborrade.

Vi testar vårt dricksvatten med några års mellanrum för att vara säkra på dess tjänlighet, så att vi dricker friskt vatten. Här i bygden kan det förekomma övergödsling!

Människan på landsbygden med egna brunnar har ett helt annat förhållningssätt till vatten än de som är anslutna till kommunalt vatten. Jag är övertygad om att vi har ett större miljö- och energitänk.

Just nu håller vi på att undersöka ytterligare en brunn som vi hittat på gården att använda till djurens och växternas bevattning. Det är ett spännande projekt som vi hoppas ska falla väl ut.

Nog om detta! Vatten är liv!

Tillbakablick från gårdagen:

Jag var med en av våra unga män på operation i Trelleborg. Det blev många timmar på sjukhus och det var helt fantastiskt att möta alla dessa vänliga sköterskor på uppvaket, den förtroendeingivande narkospersonalen och den vänliga läkaren. Jag är mycket imponerad!

Allt gick bra med Pojken och vi kom hem trötta men belåtna.

Veckoslut

Go´morgon!

Klockan är 7.02 och det är måndag.

Termometern visar + 15 grader och det blir säkerligen ytterligare en dag med vackert väder.

Utsikter för dagen:

Det finns synnerligen goda utsikter till en ny kraftfull augustivecka. Jag känner mig stärkt från topp till tå efter ett helt underbart och generöst veckoslut.

Mannen och jag har varit hos kära Vännerna i Maryd och ätit svenska kräftor i mängder. Milde tid så gott! Tusen tack för denna njutning :)

Kvällen bjöd också på musikalisk nostalgi med Queen och otroliga Freddie Mercury (R.I.P). Det är musik som ger energi, glädje och goda minne. Vi fattade ett klokt beslut om att resa till London nästa höst för att uppleva den stora Queenmusikalen "We will rock you", helhäftigt! Jag längtar redan, det ska bli fantastiskt!

Vi har varit i Malmö och vandrat i de nya kvarteren i Västra hamnen och Dockan, ätit läcker mat på trevlig restaurang och sippat härligt vin på flera mysiga uteserveringar. Storasyster och Svåger bjöd till en heldag i deras (och vår tidigare) stad.

Det är verkligen annorlunda för Mannen och mig att vandra runt, helt utan tidspress, och "slinka in" där vi har lust för något gott att äta eller dricka. Vi njöt! Det blev ett besök hos vår kära Rebecka och ett glas gott på hennes arbetsplats, Lillebror tog sig till staden och mötte upp, solen värmde och det var semesterkänsla! Tusen tack för detta!

Det är helt otroligt som Malmö växer ut mot Sundet; Vackert, glas, ultramodernt, dyrt och blåsigt! Människorna i staden njöt solen och det var många som trotsade blåsten och intog sin lunch eller fika längs med strandpromenadens bryggor. Det var en känsla av en sydeuropeisk och nordisk mix, härligt!

Husen är både vackra och fula. Det är mycket vatten som spränger in mellan gator och gårdar, jättefint! Mitt i allt detta står Turning Torso och sticker upp som en malplacerad och förvirrad skapelse på väg att snurra sig ut i rymden mot mer igenkännande mål. Hela bostadsområdet är en mix av hus där olika arkitekter fått leva ut sina kunskaper och drömmar. Det är spännade att vandra där, men en helt omöjligt boplats för min egen del.

Nästa morgon tog Storasyster och jag en lång promenad i det som en gång varit mina hemkvarter. Lite vemodigt, men också nyfiket. Att blicka upp mot lägenheten där första Sonen sov gott i sitt sovrum och var vän med månen, att se min barndoms lekplats och parken där de var så läskigt att gå när mörkret föll. Det är många minne som är förknippade med dessa platser och jag känner starkt för att göra om denna tur och ge mig mer tid till att stanna upp och låta tankarna få utrymme.

Skratt är befriande!

Jag har skrattat mycket dessa dagar. Det är så himla skönt och tyngdlöst när skrattet kluckar runt i kroppen. Det är härligt att släppa sin form och låta sig vara en aning barnslig och hämningslös. Det är underbart att vara i tillåtande och tryggt sällskap där både diskussionen och skrattet har stort utrymme :)

Idag är det planering och administration. Kylen måste fyllas på och veckan ska helt enkelt komma igång.

Tillbakablick på gårdagen:

Tillbaka till Österlen och Gården. In i arbete med en gång och en njutbar kväll i sensommarsolen. Det råder frid i huset.

Skogen

Go´morgon!

Klockan är 8.42 och det är torsdag.

Termometern visar + 17 grader.

Det är en fantastisk sensommardag.

Utsikter för dagen:

Mannen och jag är precis hemkomna från 40 minuters rask skogspromenad. Det gäller att veta var man sätter fötterna! Backe upp och backe ner ger syre till blodomloppet och ny kraft till hjärnan.

Vår skog har genomgått en förvandling under sommarmånaderna. Skogsmaskinerna har gallrat stort och plötsligt finns det brandgator bland trädstammarna som lockar till nya upptäckter.

Skogen har en otrolig betydelse för mig och i dag när vi gick mellan björk och lärk var det helt gudomligt med morgonsolen som strålade mellan bladverken.

Jag kom då att tänka på småskolan och alla psalmverser som vi hade till läxa att lära oss.

Jag ser mig själv stå bredvid min skolbänk i rutig klänning med vit krage som Mamma sytt. Med vita knästrumpor och ljust hår som var precis axellångt och med sidobena i en hårklämma för att hålla luggen på plats. Jag är nervös och rädd. Jag ska läsa upp min läxa:

"Morgon mellan fjällen, hör hur bäck och flod...."

Jag kunde den, det var min favorit. Sedan satte sig fröken Berit vid tramporgeln och hela klassen fick sjunga psalmen. Det var vackert och det var tryggt.

Jag har sett skog som varit planterad av någon människa från "förr i tiden" som varit matematiskt intresserad och som helt uppenbart gillat mönster. Skog där trädens stammar stått avgrenade som raka furor och bildat mönster, oavsett vilket håll man valt att komma från. Det har naturligtvis varit ett otroligt arbete att sätta planta efter planta i detta geometriska mönster och sköta om den skogen. Någon har efterlämnat sitt spår till framtiden.

"Man ser inte skogen för alla träden"

Utomordentligt bra! Detta har jag haft användning av många gånger när allt har tett sig för kaotiskt och svåråtkomligt. Det är så tydligt och lättförståeligt, det är precis vad det handlar om: Vi måste gallra för att få kraft och ljus för att växa.

Ibland när det känns som allra tuffast kan det vara bra att visualisera dessa kloka ord, det talar sitt tydliga språk.

Vi måste alltså ta bort något för att ge något annat kraft. Däri ligger svårigheten eftersom vi då måste utsätta oss för ett val......suck!

Idag sägs det att vi ska få en riktigt varm dag. Jag ska skynda mig att göra allt jag måste hinna med på förmiddagen för att senare under dagen få möjlighet att njuta värmen.

I kväll spolas livets dvd tillbaka. Jag ska på akutinkallat föräldramöte på Sophiaskolan. Vi har en ung man på den skolan nu. Jag kan inte låta bli att småle, eftersom detta är en historia som har upprepat sig under alla år med våra Söner under deras grundskoletid på Sophia. I kväll ska jag bara lyssna och låta mig minnas de goda åren med Pojkarna på skolan.

Minns ni också, mina kära Vänner som varit med oss som "Sophiaföräldrar"? All denna oro i terminsstarten som sedan klingar ut lagom till höstlovet :)

Tillbakablick på gårdagen:

Det blev en dag då jag hade möjlighet att vara fundersam och ta hand om tankar som störde min strävan mot positivt tänk i livet. Jag var tvungen att arbeta bort mina "energitjuvar" och nu känns det betydligt bättre.

Jag är en mycket nöjd människa.

solrosor

Go´morgon!

Klockan är 6.18 och det är onsdag.

Termometern visar + 6 grader.

Det ser ut att bli en strålande solig dag.

Stresskänslan har redan smugit sig på, ledigheten är över!

Jag vaknade i vargtimmen av att mina tankar använde nattens välbehövliga sömn och avstängning. Det gick snabbare än väntat och jag måste fundera ut en bra strategi för att undslippa detta fortsättningsvis.

Jag älskar solrosor! Många tillsammans är de underbara där de tillber solen.

Denna otroliga blomma sprungen ur ett litet svart och vitt frö, som dessutom går att äta som det är. Solrosfrön är extra goda utan skal och då gärna rostade en stund i pannan med lite salt. Eller varför inte i bröddegen, alldeles fantastiskt smakrika och saftiga. För att inte tala om strösslade över en god sallad, mums!

Jag är jätteimponerad av denna otroliga blomma i manshög storlek som kan växa sig så stark och ståtlig. Det blir en jättestor blomma med blad gulare än gult och en chokladbrun mitt. Färger från mitt 70-tal.

Det bruna i solrosens mitt är egentligen hundratals små bruna blommor som trängs.

Har Ni sett hur denna tunga blomma vänder sitt ansikte efter solen?

Vet Ni också att solrosen sover med sitt blomhuvud mot det hållet där solen stiger upp om morgonen? Fantastiskt!

Solrosor är lätta att odla, om de bara får den sol som de så väl behöver, men det finns många små fåglar och gnagare i vår herres hage som tycker att fröna är smaskiga.

Blomman är också en gröda som odlas stort i sydeuropa och ger den gyllengula solrosoljan som t.ex. är utmärkt att fritera i.

Jag har upplevt helt underbara solrosfält i Italien och min Familj vet min fullkomliga passion för dessa fält. Mannen har varit vänlig nog att bromsa in bilen eller stannat flera gånger och jag har farit ut i blomhavet med min kamera för att fotografera underverket. Det är så vackert att det nästan gör ont.

Ett starkt minne är resan till Toscana och Vicchio där vi strax innan byn mötte ett brudpar stående mitt i solrosfältet och solnedgången.

Solrosen är naturligtvis förknippad med vår sol, men också som Jungfru Marias själ vändande sig mot Gud. Vackert, eller hur?

När jag fyllde 30 år fick jag en gammal skolplansch i födelsedagspresent av min personal.

De hade smugit sig upp på den gamla skolvinden på Rörsjöskolan i Malmö och hittat vad de sökte; min älsklingsblomma! Denna fina skolplansch har jag sedan dess rullat med mig där jag har befunnit mig och nu hänger den sedan flera år tillbaka i husets sommarrum. Jag njuter den varje dag och den tillhör en av de få saker som jag inte kan tänka mig att vara utan.

Nu är den även en del av min blogg.

Idag har de lovat sol och värme! Hoppas de har rätt.

Två av husets ungdomar har precis gått mot skolbussen och den tredje väntas till frukostbordet när som helst. Idag startar skola för samtliga och vi har inget att välja på. Nu är allt igång.

Grattis på namnsdagen Månz!!!

Tillbakablick på gårdagen:

Det finns människor som pratar för att få höra sina egna röster, som tror att det som kommer från deras mun är det rätta.

Det finns människor som tror sig vara förmer än andra, de blir otroligt tröttsamma i längden!

Med tanke på nattens alla funderingar så var det en irriterande gårdag.

Vanor

Go´morgon!

Klockan är 5.45 och det är tisdag.

Termometern visar + 13 grader.

Det har regnat rejält i natt och det blåser. Solen vilar bakom träden.

Jag vaknade väldigt tidigt. Hade ställt klockan på 06.00, för i dag är det nästan helt allvar. En fjärdedel av husets Ungdomar är nu igång med skola och tidiga morgnar väntar fortsättningsvis.

Så härligt det är att vakna av sig själv och så stressande bara vetskapen om att en klocka ska väcka en är. Jag vaknade redan vid 05-tiden och började undra om inte klockan skulle ringa snart. Hopplöst!

Jag funderar över hur lätt det är att skaffa sig vanor som på något förunderligt sätt väver sig in i tillvaron och blir en del av vardagen.

En del människor blir ett med sina vanor och kan absolut inte tänka sig ett liv utan dessa. Vanemänniskor.

Det finns vanor som drabbar en hel grupp med människor och blir en del av deras mönster. Jag tänker på arbetsplatser där allt ska vara som det en gång varit och där en förändring skulle vara detsamma som en smärre katastrof.

Det finns bra och mindre bra vanor. Det finns det som är att betrakta som fullkomliga ovanor och är olidliga för omgivningen!

En vana kan vara till stöd och hjälp i vardagen, men den kan också hindra all form av personlig utveckling.

Vanor ska inte förväxlas med välbehövliga rutiner som leder till framgång och som är föränderliga.

Varför skaffar vi oss vanor?

Det kanske handlar om trygghet och en första känsla av välmående som sedan stannar kvar. Upprepning av mönster kan invagga oss i en känsla av lugn och trygghet.

Det kanske blir en bekvämlighet eller är det något som vi bara inte har lust att släppa ifrån oss?

"Jag är min vana trogen".

Vissa är absolut inte medvetna om sina vanor och när någon modig påpekar dessa så vet personen oftast inte var vanan kommer ifrån och upplevs som lite skamsen över sitt beteende.

Ibland väljer vi att kalla det för "goda vanor". Dessa är oftast förknippade med livets goda frestelser eller med snabba lösningar som upplevts positiva.

Det är mycket lätt att goda vanor blir till ovanor som i längden inte gynnar oss på något sätt.

"Man ska inte lära gamla hundar att sitta"?!

En vana kan bli rituell och utvecklas till ett tvång och något som vi inte tror vi klarar oss utan. Vi hittar på alla möjliga anledningar för att slippa ta itu med det som vi innerst inne vet att vi borde göra; avsluta eller påbörja, men vi orkar eller vågar inte. Det kan ge en känsla av att tappa fotfästet.

Vi kan också bli mer eller mindre tvingade in i en vana eftersom vår omgivning har ett tillvägagångssätt som ger oss icke självvalda vanor. Detta kan speciellt drabba barn och unga i deras familjemönster och bli mycket hämmande för deras individuella utveckling.

Att bryta mönster kräver både tid och stresstålighet. Det tar veckor, kanske månader att bryta en vana/ovana. Omställningstid!

En vanebrytare har allt att vinna och inget att förlora!

Kära Ni Alla!

Inled hösten med att bryta en vana och få möjlighet till nya insikter!

Byt ut en gammal vana mot en ny och se vad som händer, vad som bli annorlunda!

Kom igen och lycka till!

Denna veckan börjar Mannen och jag våra härliga skogspromenader med hundarna varje morgon. Det är en välbehövlig och god vana som vi ska ha klockan 8.15-9.00 varje vardag! Nu ska sommarfettet sakta men säkert brännas bort under trivsamma former!

Idag är det planering på alla håll och kanter. Tjänstemannaträffar som ska leda till gott samarbete och god planering för hösten.

Det är lite oroligt i huset innan skolrutinerna faller på plats, men det ska förhoppningsvis inte ta så många dagar innan allt fungerar igen.

Gårdagen blev effektiv och det är bra!

Vägvisare

Go´morgon!

Klockan är 7.08 och det är måndag.

Termometern visar + 9 grader och det är mulet och grått.

Bilden är min vägvisare som gode Vännen och keramikern Jerry Karlsson gjort (R.I.P) och som Mannen i mitt liv gett mig.

Utsikter för dagen:

Det finns en fantastisk konstnär och skulptör här på Österlen som heter Ralf Borselius. För flera år sedan gjorde han en serie skulpturer föreställande djur med otroligt långa nosar som han kallade för "Vägvisare". De var helt underbara i sin enkelhet. Monterade på höga järnrör visade de vägen med hjälp av sin nos. Det fanns 33 stycken och jag har tyvärr glömt anledningen till detta.

Jag hoppas att Ni Alla får tillfälle att möta Ralfs skulpturer. Han gör de mest söta och kloka små djur (eller är det kanske människor?) som är värt att resa långt för att uppleva. Så om inte förr så rekommenderar jag en tur till Vallby under ÖSKG:s konstvecka.

Vi behöver alla vägvisare i livet. Tänk så många gånger en lååång nos hade varit till nytta!

När jag var i 20-årsåldern upplevde jag att det var svårt att navigera fram i livet med allt ansvar som vilade på mina axlar. Det var då en klok vuxen gav mig rådet:

"Följ ditt hjärta"!

Det var ett gott och svårt råd som ledde mig in på krokiga vägar, ännu mer ansvar och stora utmaningar.

Det underbaraste av allt är att de orden tog mig till det livet som jag befinner mig i nu, med allt jag har haft och det jag har idag! Jag är oändligt tacksam! Det har varit tryggt att ha en inre vägvisare att lita på när det stormat i "Liv AB" som mest.

I ungdomstiden är det mycket som är motsägelsefullt och svårnavigerat. Här behövs det tydliga vägvisare och för någon kanske också en markerad stig att följa för att komma någorlunda rätt.

Men hur ska man veta, för vad är rätt och vad är fel?

"Gå dit näsan pekar" var också ett råd som en annan vuxen gav till mig. Det kändes inte helt seriöst, men det har jag naturligtvis gjort :)

Livet är ett äventyr som kräver mod, lust och vilja. Det är inte alla som är rustade med dessa nödvändiga egenskaper.

I dag finns det personliga coacher som visar vägen och utvecklar välmående och balans för den som önskar få hjälp med det.

Men var finns den goda Vännen, livskamraten, syskonet........den som skulle finnas där för att lyssna och kanske råda?

Det är våra unga som kommer att visa vägen, de som är framtiden.

Det är vi vuxna som ska ge dessa våra unga möjligheten och kraften att axla detta ansvar.

Vi är vägvisarna till våra unga som är vår framtid, vårt åldrande.

Hur ska detta bli möjligt i en tid då livet har en så hög hastighet att det inte finns tid och utrymme till det goda samtalet?!

Jag önskar att det fanns många underbara lååånga nosar att placera ut. Nosar som gav en stunds glädje och eftertänksamhet, ett samtal och goda tankar mellan unga och vuxna.

Alla Ni mina kloka och kärleksfulla Vänner; Bestäm er för att ha ett samtal med minst en ung person varje vecka, en ung människa som inte har ert självklara stöd i livet. Be era Vänner att göra samma sak! Ge tid och omtanke, kanske bara några ord och ett varmt leende.

Idag är det första skoldagen på Österlens fantastiska waldorfskola, "Sophiaskolan". Det är en högtidsdag då det är sista läsåret i grundskolan för en av husets Ungdomar. Det är också idag som vår kära lille Vän Frode börjar sitt första skolår på samma skola. Han har säkert många "fjärillar i magen" och är fylld av spänning och förväntan. Lycka till Frode!

Själv har jag en del administrativt arbete som kommer att ta en del av denna dagen och det känns bra att vara igång igen.

Senare i eftermiddag åker vi till Malmöfestivalen med Ungdomarna för att uppleva budosporter, skatebord, reptiler, musik, mat och mycket annat under några timmar.

Det var en härlig gårdag.

Omtanke

Go´morgon!

Klockan är 6.55 och det är söndag.

Termometern visar + 11 grader

Det är fuktigt och gråmulet.

(dagens bild sign. PH)

Utsikter för dagen:

När jag var i tonåren samlade jag på ord. Jag hade en liten bok där jag skrev upp alla tokiga eller märkliga ord som kom i min väg. "Bästisen" och jag var några sommarveckor i Anderslöv och flörtade med byns pågar (i en busskur...!) och där blev min bok fylld av konstiga ord. Flickorna från staden mötte pojkarna från landet :) Som vi skrattade åt deras märkliga dialekt! De trodde nog inte att vi var riktigt kloka, och vi tyckte deras prat var jättekul!

Det är spännande med dialekt och under min uppväxt kunde den variera stort, med bara ett par mils geografisk skillnad, och nästan uppfattas som ett annat språk. Så är det inte längre.

Jag är fortfarande intresserad av ord och lägger gärna märke till annorlunda ord som ligger väl i munnen och som har en för mig logisk uppbyggnad.

Två av våra Söner levererar mängder med ord som jag aldrig har hört och som jag inte alltid förstår. Knasiga ord och användbara ord, men också egna otroliga "hitte-på-ord".

Tekniken har gett dagens ungdom oanade möjligheter till språkkunskap. Jag njuter när jag hör samtliga Söner behärska det engelsk/amerikanska språket helt friktionsfritt, underbart! Själv knagglar jag mig fram på min skolengelska och förstår betydligt bättre än jag talar.

Flera nya ord har en tydlig influens från vårt mångkulturella samhälle, nya ord i en ny öppnare värld.

Det finns en del bra och tydliga slangord som: "chilla" (som bör komma från kyla ner), "softa" (förmodligen från mjukt), "dissa" ( att behandla respektlöst, disrespect).

Ordet och har väldigt stor betydelse och vad skulle vi gjort utan ordet men ?!

Jag funderar gärna på betydelsefulla ord och nu har jag länge och väl gått och haft ordet omtanke som mitt mantra.

Om en tanke, om tanken eller tanken om.

Ett fantastiskt vackert ord med en underbar innebörd.

Hur skulle vi klara oss utan omtanke?!

Idag får dagen komma som den kommer. Det är söndag och vi gör vårt bästa för att behålla tanken om denna dagen som en "vilodag".

Tillbakablick på gårdagen:

Jag såg en helt knasig annons i en kvällstidning där de ville sälja en liten grön pippifågel av plast till människorna i staden för att motverka bilbuller och istället ge fågelsång. Fågeln innehöll en sensor som reagerade på ljud och började kvittra när bilarna bullrade. Sensorn gick att stänga av.....suck!

För övrigt var det en kall och regnig dag som sedan blev underbart varm och härlig mot kvällen. Huset var fullt med glada och livliga ungdomar som njöt av bad och mat!

Det var en bra dag.

Vemod

Go´morgon!

Klockan är 6.58 och det är lördag.

Termometern visar + 11 grader.

Det är en vacker morgonsol från öster och en regnfylld himmel i väster. Det kan bli vilket väder som helst idag.

Utsikter för dagen:

Jag funderar över det meningsfulla, det som egentligen betyder något. Det som finns utanför hälsa och kärlek och är av allra största betydelse.

Jag känner mig väldigt osäker. Globalt vågar jag knappt tänka tanken och i min vardag finns många frågetecken som skulle behöva rättas ut.

Osäkerhet ger oro och rastlöshet.

Varje dag har säkert sin mening, olika för oss alla, och förmodligen döljer den sig i det allra minsta, det som knappt går att märka förän det är förbi.

Just nu vill jag se stora resultat i dagen, jag vill känna framgång, bli positivt överraskad och känna att något bra är på gång. Det är dax för någon form av förändring!

Hela sommaren har varit underbart lugn, fylld av trevligheter och lättsamhet, men nu får det bli lite aktivitet för att jag ska känna att var dag har en mening! Jag vill fylla dagen och längta till nästa dags morgon.

Meningen med hela livet är förmodligen konsten att leva varje dag och lyssna in de möjligheter som livet i sig själv erbjuder. Varje människa har ett erbjudande från "Liv AB" som vi sedan har att förvalta och möjliggöra. Vi påverkar varandra och vi måste välja bland människor vi möter på livets gata. Allt eller ingenting är möjligt! Kraften och viljan finns inom oss själva om vår fysiska kropp finns vid vår sida.

Jag känner ett vemod närma sig och förmodligen handlar det om övergången från sommar till höst. Ljuset och värmen är så sakta på väg bort och det i sig ger små panikungar i magen!

Jag går runt Gården som jag älskar samtidigt som jag önskar mig iväg.

Nu väger mina vågskålar ojämnt och jag söker efter "Det" som ska ge den kraft och framförallt den glädje som bär in i hösten.

"Den som söker ska också finna"

Idag ska jag ta på mig gummistövlar och utrusta mig med rotborste, såpa och vatten. Jag ska skura hästboxar rena och väldoftande. Svalorna kommer att hålla mig sällskap där de sitter på takbjälkarna och tittar ner från sina bo. Det är skönt att arbeta kraftfullt och fysiskt när tankarna surrar i huvudet! Det är väldigt tillfredsställande att se stora och snabba resultat av ett arbete. Det är skönt att bli trött efter en ansträngning.

Tillbakablick på gårdagen: Jag gick omkring med ett stort okänt berg i magen, var rastlös och fundersam, men kände mig också på gott humör.

Gjorde en fiskgryta med smak av saffran och fänkål till Familjens stora glädje.

Är glad över att FC Österlen tog nya poäng i serien!

Gårdagen var helt ok.

Morgonstund

Go´morgon!

Klockan är 6.41 och det är onsdag.

Termometern visar + 14 grader.

Det ligger ett tunt grått molntäcke över en ljusblå himmel och det är en liten bris.

Utsikter för dagen:

I dag blev jag väckt av en mycket försiktig liten hundpuss mitt på munnen. Annorlunda men väldigt ömsint :)

Sedan jag började skriva på "Go´morgon Österlen" är det flera som frågat mig hur det kan komma sig att jag är uppe så tidigt varje morgon.

Mina tysta morgontimmar är en fantastiskt skön start på den väntade dagen. Jag har tid till mig själv och jag klunkar sakta i mig mitt goda pressokaffe med mycket varm mjölk. Detta är en stund till tankar för dagen och till eftertanke. Jag mår helt enkelt bra under tidiga morgnar med mig själv och husets Djur som sällskap.

"Morgonstund har guld i mun"!

Jag njuter av att se solen vakna och det är härligt att säga go´morgon till gårdens höns & tuppar. Det blir ett väldigt kacklande när jag kommer med deras mat på morgonen. Lilla hackehönan väntar på sin plats tills jag ger henne mat i en egen liten skål och de ruvande hönorna bara iaktar mina rörelser.

Koikarparna ligger i sin damm och väntar med sina stora ögon och munnar vid vattenytan. De är lite blyga och försiktiga och känner väl igen mig.

Hundarna och Katterna får sin frukost och allt är fridfullt, alla är belåtna, underbart!

Att skriva blogg om tankar och möjligheter är att göra något jag tycker om. Egentligen väldigt egoistiskt men också ett sätt att förmedla en helt vanlig människas funderingar i morgonstund.

Hela jag är en person som mår bra av att dela med mig och att skriva blogg är ett forum som känns helt rätt, just nu. Det jag förmedlar kan vara intressant för någon och fullkomlig "blahablaha" för någon annan.

Det gäller också att fatta mod, våga berätta och sätta ord på det som finns i ens tankevärld.

Jag tror på att dela med sig med andra och jag tror fortfarande på att "flera i bredd tillsammans ger styrka"!

Många kan läsa mina rader och många kan ha åsikter tillbaka. Det önskar jag att flera hade. Att det blev lite reaktioner som på något sätt signalerade tillbaka att det finns någon som sitter framför en annan dator och har lust att läsa det jag har berättat. Skriv och kommentera, med namn eller anonymt i fall det känns bättre :) Tack!

I dag ska hela husets boende (utom jag) iväg till Gilleleje i Danmark för att njuta smaskig fisk och bada vid de härliga stränderna. Några med stort djurintresse ska till Ystad djurpark ett par timmar. Jag är självutvald djurvakt och ska också passa på att ta en härligt lång promenad till Vännen Agneta för att träffa lilla Klara för första gången.

Det är ett tydligt väderomslag, fortfarande varmt och jag ser röda och gula blad i körsbärsträdets lövverk. Naturen förbereder sig.

Tillbakablick på gårdagen:

Min Mamma och jag spenderade några timmar tillsammans. Vi gick till en liten Italiensk restaurang och åt en god lunch, tog en promenad i det härliga vädret och sedan satt vi länge och väl hemma hos henne och pratade om tider som flytt och bekymmer som finns.

Min Mamma är 84 år och hennes ögon och kropp har börjat svika henne.

Det finns en ensamhet som ofta är självvald, men för den skull inte lätt att bära. Funderingarna över vad som återstår av livet är stora och saknaden av Vänner som lämnat jordelivet svår. Insikterna är många och funderingarna på tider som flytt besvärliga att hantera.

Åldrandet bär respekt med sig!

Det var en bra gårdag.

Grattis!

Go´morgon!

Termometern visar + 15 grader.

Det är tisdag (och inte måndag som bloggen säger...?!)

Det har regnat i natt och det verkar som om ett nytt våtväder är på väg i väster.

Utsikter för dagen:

Det är otroligt viktigt att ha vänner.

När jag började i högstadiet fick jag helt otippat en vän. Vi var helt olika, men av en slump så kom vi att sitta i skolbänkarna vid sidan om varandra och så sakta väcktes ett intresse av att lära känna varandra.

Vi blev "tvillingar lika som bär" och var helt oskiljaktiga. Tillsammans levde vi ut vår tonårstid och hade det fantastiskt roligt. Ibland var det lite väl häftigt och vi tyckte nog att det fanns en viss tjusning i de pojkar som hade en del bus för sig....

Vi bar samma kläder, var blonda och söta och på sommarlovet for vi fram på våra minimoppar, en orange och en blå, och gjorde omnejden osäker :)

När tonåren var över blev vi unga mammor, med tre månaders mellanrum, och vi älskade vår föräldraroll och våra underbara ungar.

Därefter följde en tid av pappor som svek och misslyckade förhållande, men också av utbildningar och bra arbetsplatser. Perioden som ensamstående förälder innebar livets fullkomliga allvar och vi fick allt mindre tid att umgås med varandra. Men vi visste alltid var vi hade varandra om vi behövde varandra!

Att vara vän innebär att man finns för varandra, långt borta men ändå nära eller kanske väldigt nära och ofta. Oavsett år eller avstånd finns vetskapen om att det finns någon som alltid står vid ens sida.

Det spelar ingen roll ifall det går långt mellan gångerna då man träffas för när man väl möts igen är det som om man bara varit från varandra en kort tid.

En vän lever med en i tanken, ger trygghet och glädje, men kanske också oro eller sorg.

Jag känner mig mycket lyckligt lottad över mina kära Vänner. Vänskapsband som funnits i många långa år och som håller för alla påfrestningar. Vänner som tycker om mig med mina fel och brister och som bryr sig om hur jag mår och hur jag har det från sitt hjärtas djup. För detta är jag evigt tacksam och Ni betyder alla otroligt mycket för mig :)

I dag fyller min "Bästis" sedan tonåren 55 år och jag vill önska Dig det bästa av alla världar och ett fortsatt lyckligt medelåldersliv! Jättekram till Dig på din dag!

I dag har en annan otroligt kär Vän namnsdag, så en stor puss till Dig :)

Österlen börjar så sakteliga att avbefolkas. Sommargästerna och turisterna vänder tillbaka till städerna. Det märks att sommarlovet och semestrarna lider mot sitt slut. Kanske hemskt att säga det, men det är skönt med lite mindre trängsel på gator och i affärer. Lika kul som det är när turistperioden startar med alla evenemang och trevliga sommarkrogar, lika skönt är det när hösten börjar signalera och sensommaren tar vid.

Men, än finns det tid kvar och vi njuter av ytterligare en knapp vecka innan skolstarten och vardagsrutinerna tar vid.

Gårdagen var hyfsat bra.

Långsamhetens lov

Go´morgon!

Klockan är 5.56 och det är måndag.

Termometern visar + 13 grader och det är fortfarande lite nattfukt i luften och helt stilla.

Utsikter för dagen:

Nu är vi igång och jobbar för högtryck igen. En vecka kvar på sommarlovet och det är dax att vänja sig vid vardagens alla rutiner. Var tog sommarlovet vägen? Hoppas innerligt att vi får en härlig sensommartid!

Jag funderar en del på de små tingens betydelse och hur viktigt det mest enkla och jordnära är för mig.

Jag vill berätta om Tant Anna och Farbror Erik, som hade ett mycket litet lantbruk precis ovanom mitt föräldrahem.

Deras gård hade fyra hus, ett bostadshus, ett djurstall och kylrum, ett grishus, en loge och en liten gårdsplan. De hade en häst, en hund, flera katter, fem kor, några kalvar och grisar.

För Anna och Erik hade livet en stilla gång och deras liv var oändlighet från dagens snabba och effektiva tid. De var barnlösa och de välkomnade mitt sällskap. Jag älskade att vara hos de båda. Anna hade de snällaste ögon man kan tänka sig, fårade röda händer och sitt hår i en knut under en klut. Erik var alltid solbränd med en vit rand efter kepsen och skjortkragen. Han hade svart hår och mörka varma ögon.

Anna mjölkade sina kor klockan 05.00 och 17.00 varje dag i ur och skur, vardag som helg. Hon satt på en trebent mjölkpall och handmjölkade. Det är inte lätt och jag fick lära mig konsten. Det är först när man är så trygg på handen att kon känner sig lugn som mjölken rinner till. Det luktar sött och det är ett fint ljud när mjölkstrålen träffar hinken :)

Erik brukade sin mark med hjälp av sin ardennerhäst Göta, de var ett oskiljaktigt team och förstod varandra väl.

Ibland blev jag inbjuden i huset för att dricka saft eller äta. Anna lagade all mat på sin järnspis och hon kokte potatisen med skalet på. De båda var flinka i fingrarna när det gällde att skala den varma potatisen vid mattallriken. Erik skar det grova brödet med en väl använd och vass kniv vid matbordet genom att hålla brödet i handen och skära brödet med kniven mot sig. Jag var mäkta imponerad och lite rädd! Till maten drack Erik en pilsner som drickabilen kom och sålde på gården var annan vecka. Anna och jag drack mjölk som hon höll kall i deras kylrum genom att de stora mjölkkannorna stod nedsänkta i ett stenkar med iskallt vatten i väntan på mjölkbilen.

Till potatisen serverades ofta ett stycke rökt fläsk och denna måltid var en festmåltid för mig. Jag njöt av maten och av att sitta och småprata vid deras matbord.

De hade sitt vatten i en spann vid vasken och alltid en stor kastrull med kokande vatten på järnspisen. Det var också där som Anna bryggde kokkaffe till de båda efter maten. Jag fick saft och det bjöds på en skiva vetebröd eller en bulle som de sedan doppade i sitt kaffe. Erik drack kaffet på fat.

Hos de båda styrdes livet efter djurens och markernas behov. I bland tog Erik sig en cykeltur i byn och rökte sin pipa. De var inte kyrkliga av sig och jag vet inte vad Anna gjorde på sin lediga tid. De saknade barn och i bland tog de emot ett "sommarbarn" som Anna gärna visade foto på. Det var en pojke och jag förstod att han hade betydelse för Anna.

Jag är otroligt lycklig över att fått uppleva allt detta, som sedan har kommit att påverka hela mitt vuxna liv.

Det är det enkla i tillvaron som får mig att må bäst. Det är de små tingen som sprider mest glädje i mig. Färska blommor i en vas, visad omtanke i vardagen, en god måltid, naturens skiftningar och naturligtvis Familjen, Vännerna, Gården och Djuren.

Även om jag för det mesta har gott om energi så är jag en stor förespråkare av långsamhetens lov! Allt har sin tid.

När vi ska resa utomlands trivs jag bäst i Europa och då allra helst i Italien. Jag kan läääängta otroligt mycket efter att få komma till Italien. Jag tycker om att hyra ett hus, bo in mig på en plats och känna vardagen, affärerna, maten, dofterna, färgerna, allt som hör bostadsorten till.

Det är långt ifrån alltid som jag har lust att se och uppleva de stora sammanhangen. Då är det lika bra att vara en weekend i en storstad, där pulsen redan är ljusår från det stilla livet i en småstad, också det trevligt för ett par dagar.

I dag får dagen vakna och så får vi se vad som sker. Vi ska dra fram häststaket och jag ska handla mat, men annars är det Ungdomarna som (med största sannolikhet) påverkar dagens innehåll. Jag hoppas på en glädjefylld och konfliktfri dag, utan allt för mycket hormonrusningar i dessa våra pubertala unga män :)

Tillbakablick på gårdagen:

Det hade varit "Poolparty" på Gården och vi mötte mycket trötta Söner och några Vänner till dem när vi återvände på förmiddagen. De hade haft en väldigt trevlig fest och allt var i sin ordning :)

Äldsta Sonen och hans Hustru firade sin första bröllopsdag, stort grattis och lycka till :)

En av Ungdomarnas stora familj kom på middag under eftermiddagen, så det var full fart i huset och i poolen! Energin flödade och tempot var högt.

Dagen slutade med en obekväm huvudvärk och tidigt sänggående för min egen del.

Det var en helt ok dag.

Bildminne

Go´morgon!

Klockan är 6.54 och det är lördag.

Termometern visar + 17 grader.

Det ser ut att bli en strålande sommardag.

Utsikter för dagen:

Det är fullmåne och som alltid påverkar den min sömn. Jag vaknar när månskenet vandrar mellan våra sovrumsfönster. Det är vackert och det gör mig fullkomligt klarvaken.

Nattens tystnad ger utrymme till tankar och jag har blivit allt bättre på att låta de goda tankarna ta plats. Att oroa sig när hjärnan borde vila är ett sätt att bränna ut all kraft och glädje från dagen. Det vill jag slippa :)

En stilla bild kan säga mer än alla ord. Bildens betraktare är fri att tolka det den upplever.

När allt har rörelse eller blicken är svår att fixera kan en paspertout stoppa upp och ge möjlighet till en stilla bild. Jag minns hur en bildlärare "tvingade" mig och några klasskamrater att ge oss ut med pappskivor och utskurna paspertouter för att fånga bilder vid Möllevångstorget i Malmö. Vilken klok kvinna!

En enstaka bild kan få en betydelse för hela livet och alla bär vi med oss minnesbilder.

Jag tycker att det är de vuxnas skyldighet att ge barn möjlighet att uppleva konst i alla former och att utrusta dem med papper, färg och pennor till eget skapande!

Barn behöver se konstutställningar, få gå på upptäcktsfärd bland bild och form och känna lusten och respekten inför ett konstverk. Det gäller att välja konst som kan tilltala barn och ungdomar och man ska aldrig underskatta en liten eller ung människas förmåga i att tolka en bild.

I mitt arbete tillsammans med barn i svåra situationer har jag tidigare haft kontakt med bildtolkning. Barn har en fantastisk förmåga att beskriva sina upplevelser och känslor med hjälp av bild och färg. Jag har också använt mig av sagans hjälp och barnen har haft en verklig förmåga att illustrera. Bilden kan vara en befriare!

Själv kan jag bli mycket berörd av en bild och jag har flera gånger önskat mig massor med pengar för att lägga dem alla på en tavla som jag fäst mig vid. Jag har också svårt med bilder. Om jag inte valt bilden med mitt hjärta tar det tid för mig att vänja mig vid den. Bilden måste få sin plats och både Mannen och jag är försiktiga med vad som finns på våra väggar. Jag har dessvärre fått avstå från någon tavla av just den anledningen. Bilden måste få sin plats för att ge den rättvisa och oss glädje.

Konsten jag fäst mig vid lever med mig, ger eftertänksamhet och en fantastisk glädje.

Allra mest berörd blir jag när våra Vänner visar sitt konstnärskap. Hur underbart är det inte att få vara med om en kär Väns allra känsligaste och/eller häftigaste tolkning av livet!

Sedan finns det andra konstnärer som skapar just det som man önskar. Då är konstveckan på Österlen en tillgång. Man kan åka hem till konstnären, bilda sig en uppfattning, få ett samtal och fundera över möjligheten till ett eventuellt köp. Väldigt trevligt!

I dag ska jag laga lite mat till kvällens sommarfest. Det är en av Sönerna och hans käraste som bjuder sina vänner till Gården. De har tur med vädret!

Mannen och jag ska ha en underbar kväll tillsamman med våra Ungdomar på Marinan. Det är ett av sommarens favoritställe! Hoppas att Vännerna Mia och Lennart också kommer dit! Vi ska njuta härlig mat, solnedgången över havet och vandra genom sommarstaden för att slutligen sova gott under takåsarna i Ystad. Det känns som att dagen har stora möjligheter att bli underbar!

Tillbakablick på gårdagen:

Vi var på Denkers Backe 2 i Baskemölla, hemma i Börje Lindbergs ateljé och såg Yvonne Larssons utställning. Härliga Yvonne, så himla kul att träffa henne igen. Det var också trevligt att återknyta bekantskapen med Börje!

Det är en sagolik utställning! Åk dit och se den, men skynda på det är bara två dagar kvar! Yvonnes underbara oljor samsas med Börjes fantasifulla skulpturer i trädgården.

Det bjöds på en smaskig buffé och det vandrade in människor genom trädgårdsgrinden hela tiden som vi var där. Yvonne sålde tavlor och speciellt en stor underbar urna, som jag inte kan förstå hur hon kan skiljas sig från, så otroligt vacker!

Vi var en liten Familj senare i går kväll och vi hade "räkfrossa", väldigt trevligt och gott i sin enkelhet.

Det var en riktigt bra dag.

Trädgård

Go´morgon!

Klockan är 7.23 och det är fredag.

Termometern visar + 17 grader.

Det är disigt, fuktigt och dimma.

Utsikter för dagen:

Min Farmor Svea hade ett stort vackert vitt stenhus som hette Solhäll. Det klättrade gröna och söta vindruvor på husets framsida. Vid ingången stod två vackra rosenhagtornsträd på var sida om den dubbla trägrinden och i skuggan av dessa växte mängder av löjtnantshjärtan och svarta tulpaner. Bakom huset fanns fruktträdgården med äpple, körsbär, grå- och augustipäron, vinbär, hallon.......allt fanns i denna välskötta och fantastiska trädgård! Mot de högsta fruktträden vilade det trästegar. Längst ner och inramat i en häck fanns ett litet trähus med spröjsade fönster där alla redskap, korgar, vatten kannor och allt annat som kunde behövas förvarades.

Farmor hade vita trädgårdsmöbler i trä med ryggen formad efter ett grenverk. I dessa satt vi och njöt hennes hemkokta saft och det fanns alltid en flaska med koncentrerad saft för att lura i bi och getingar.

Huset hade en mörk och fuktig källare där årets frukt- och potatsiskörd förvarades. Där var mörkt, kallt och det luktade starkt av äpple. På hyllor förvarades frukt i stora korgar och fruktlådor. På hyllor stod olika glasburkar med konserverad frukt och flaskor med saft.

Det var spännande och lite läskigt att gå ner i källaren, men doften var förtrollande.

Min Farmor visste att jag älskade blommor och hon lät mig ibland gå ut i trädgården och plocka en bukett med mig hem.

Hennes trädgård finns väl bevarad i mitt hjärta.

På Österlen finns ett stort intresse för trädgårdar och det finns olika trädgårdsföreningar och visningsträdgårdar.

Några av de mest makalösa trädgårdarna finner jag hemma hos goda Vänner. Det är underbart att gå runt och njuta den prunkande grönska som någon man tycker om har komponerat. Jag har fått uppleva hur ett stycke mark har förvandlats till parkliknande trädgård, hur engelska rosor vackert följer åns kant, hur hus inramats i överdådig blomsterprakt, spännande plattläggning och hur växthus blivit det vackraste tänkbara. Helt underbart!

Trädgården har sannerligen en stor betydelse för själen och kan vara till hjälp när inte livet vill väl samtidigt som den kan ge utlopp för energi och ro i samklang. Men den är också lömsk! Det gäller att plantera och vårda den så det finns möjligheter att njuta av den. Det finns allt för många plantskolor med underbara växter som lätt följer med hem till den egna trädgården! Den kostar många pengar! I detta finns sannerligen en balans!

Min egen trädgård är ett resultat av att bo nära skog, äng och stengärde. Hos oss har växtligheten i trädgården fått anpassa sig efter naturens förhållande och vi har dessutom en jordmån som mest består av sten och mager jord.

Vår trädgård är lite vild och den är relativt lättskött. Vi har platser som ger möjlighet till avskildhet och tanke. Karpdammen är en sådan plats. Vi har stora krukor till sommarblommorna och de växter som måste inomhus vintertid. Det växer mycket lavendel och andra växter som luktar gott och lockar till sig fjärillar. Jag tycker mycket om vita eller blåtonade blommor. Trädgården har en plattläggning som gör den framkomlig för alla och gräsmattan samsas med kullersten.

Poolen är en härlig del av trädgården och kanske den ljuvligaste platsen sommartid.

Jag trivs i vår trädgård, den känns lagom och den är föränderlig.

I dag ska kylskåpet fyllas med godsaker inför veckoslutet. Jag hoppas solen tittar fram för en stund i en solstol och jag önskar att Mollie är intresserad av Oskar idag :)

Om allt vill väl åker vi och ser Yvonnes utställning och det blir absolut en smaskigt god middag i skuggan under den italienska verandan. Underbara sommar!

Tillbakablick på gårdagen:

Jag lyssnade på Sonens råd om att träna i att göra ingenting. Resultatet blev en dag i solen och jag blev röd som en kräfta med vita ränder efter de kroppslinjer som dessvärre numera avslöjar hudens åldrande.

Det allra bästa med gårdagen var att Rebecka fick drömjobbet!!!! Grattis och stort lycka till!

Kräftpremiär!

Go´morgon!

Klockan är 6.15 och det är onsdag.

Det är sol och klarblå himmel.

Termometern visar + 10 grader.

Utsikter för dagen:

Det är första onsdagen i augusti månad och det innebär att det är kräftpremiär! Jag fullkomligt älskar att sörpla kräftor, så detta är en efterlängtad dag för mig :)

När jag var liten umgicks mina föräldrar med Ellen & Allan som hade ett fantastiskt spännande hus i kanten av Tjörnarpssjön i mellanSkåne. Till huset fanns en brygga, en fisksump, två båtar och fiskerätt.

Inför kräftpremiären var jag utposterad i ekan med en burk mask och ett metspö. Min uppgift var att dra upp så många mörtar och aborrar som möjligt. Jag minns att det var otäckt att sätta masken på kroken, men jag fullkomligt älskade att sitta ute på sjön och vänta på att flötet skulle sjunka. Just då var Tjörnarpssjön mitt paradis, mitt lugn och min spänning.

När fisken var fångad skulle kroken ur munnen och nacken knäckas.....helt obegripligt, men det fixade jag. När det fanns tillräckligt med fisk i spannen rodde jag in till bryggan, rensade fisken och överlämnade den till de vuxna i huset.

Min Pappa var den största kräftälskare jag någonsin träffat. Kräftpremiären var helig för honom och allt skulle genomföras i rätt ordning och i detalj.

På kvällen penslade vi fiskdelar med terpentin, som vi sedan agnade kräftburarna med. Där efter kom den långa väntan på mörkret och midnatt då kräftburarna skulle sänkas ner i vattnet. Det var ohyggligt spännande att ro ut i bäcksvarta natten och allt prat var totalförbjudet. Vi kunde höra andra människors lika tysta fiske i andra delar av sjön.

På natten höll Pappa och Allan vakt så att inga tjuvfiskare skulle länsa våra burar. När det är natt är det fullkomligt tyst vid en sjö och det allra minsta årtag hörs eka över vattnet. Det är fantastiskt stämningsfullt med augustimånen och den svarta vattenspegeln.

Sedan var det dax att ro ut och tömma burarna. Vilken spänning! Jätteläskigt att ta de svarta små krypen med sina stora svarta klor ut ur burarna. Men jag var tvungen att lära mig och snart klarade jag även detta utan bekymmer.

Fångsten lades i sumpen och sedan var äventyret över fram till den kommande kvällen......äntligen! Då åt vi kräftor i mängder.

Pappa var sträng, allt skulle ätas enligt konstens alla regler och sedan skulle skalen ligga vackert arrangerade på tallriken. Jag kan aldrig minnas att det var någon begränsning i ätandet utan Pappa var stolt i fall jag åt riktigt noga och riktigt mycket :)

Mannen och jag fick glädjen att fiska kräftor med våra Pojkar en gång för flera år sedan. Våra goda vänner Lilian och Per hade kräftfiskerätt i Tolånga ån och bjöd in till fiske. Mannen och Sönerna var där och kom hem med mängder av kräftor som de släppte ut på vårt stora bord så att vi andra skulle få möjligheten att se och uppleva krypen. Trevligt, men vilket bry att fånga upp dem och få ner dem i spannen igen!

Sedan kokte jag själv kräftor för första gången i mitt vuxna liv. Riktigt otäckt att släppa ner djuren i den kokande grytan! Det blev hur som helst fantastiskt goda kräftor som vi sedan, enligt Morfars lärdom, åt med andakt och nogranhet.

Numera blir det djupfrysta kräftor från Ica eller Konsum, ny kräftlag och så får det vara gott med det. Hela Familjen är precis tokiga i kräftor och det konsumeras mängder med kilo när vi kommer tillsammans!

Mannen och jag brukar bli bortskämda! Våra vänner Agneta och Ingvar bjuder gärna på svenska och fantastiskt goda kräftor. Det om något är en högtidsstund som heter duga!

Idag ska jag laga mat. Semesterlediga Vänner är på väg hit och det ska bli underbart trevligt att träffa dem alla.

Mannen ska åka till Raskarums Kyckling och köpa lite gott kött som sedan ska samsas med kapris och oliver och bli en rustik gryta med härkomst från Umbrien i Italien, smakigt god!

Jag ska åka upp till Bästekille och köpa hallon till pannacottan.

Antipasti blir......kräftor!

En paj med västerbottenost och ett focaccia ska bakas. Mums, jag känner mig redan hungrig :)

Tillbakablick på gårdagen:

Jag försökte rädda livet på en liten svalunge som inte klarade av sin första flygtur. Föräldrarna var desperata och pep och kvittrade i ett under tiden som de störtdök till ungen på stallgolvet. Så höll de på i flera timmar. Mannen satte upp fågelungen på en hylla, så att den skulle klara sig undan hungriga skator eller jaktlystna katter, men vips så provade den flyga och kraschlandade igen! Yngsta Sonen tyckte att jag skulle låta djuren klara detta själv, och kanske hade han rätt.

Men, det är lätt att känna in sig i fåglarnas desperata försök att lära sin unge lyfta från golvet och flyga i väg. Känna deras rädslor för faror som lurar och munnen som måste mättas. Suck....

Det var en ok gårdag.

vi samlar i lador

Go´morgon!

Klockan är 6.54 och det är tisdag.

Det har regnat men ser ut att klarna upp i väster.

Termometern visar +15 grader.

Utsikter för dagen:

Vårt gamla stall är rivet och det är helt underbart! Nu är det en stor tom yta som ger luft och rymd till hela gårdsplanen. Tack framförallt till mellanSonen, men tack också till Mannen, till Pojkarna och tack Ingvar för er insats!

Det har varit en innerlig önskan från min sida i många år som nu har gått i uppfyllelse. Under vår riv & röj period stod det klart vilka samlare vi är. Detta gamla hus var föremål för allt möjligt "bra-att-ha". Saker som var inköpta på någon trevlig loppis eller auktion, säkerligen betraktat som fyndköp, och som förhoppningsvis skulle förvandlas till något oumbärligt i vår familj. Där fanns också alla möbler och tillbehör som var att förknippa med småbarnsåldern, sparade till kommande barnbarn eller andra små vänner men som aldrig kommit till användning. Där stod ett gäng gamla cyklar och det fanns hästtillbehör i mängder.

Någon som har bott på gården tidigare hade förmodligen använt stallet som sitt "gömställe" eftersom det dök upp gamla porrtidningar i mellanväggarna och det var gott om tomma spritflaskor anno "tillbaka i tiden".

Några år efter att vi flyttat till Gården hjälpte vännen Ingvar oss att bygga två hästboxar i stallet. Vi var så glada och nöjda över våra nya boxar och vårt stall. En elektriker drog in belysning som gentjänst till en snickare som hade fått en tallrikshylla och ett skåp av oss?! Vi lastade hö på loftet och halm i en ponnybox. Hästana trivdes och vi var nöjda.

Åren gick och nya engelska boxar byggdes sidan om vårt gamla stall. Jag hade gått hästskötarutbildning på Skurups lantbruksskola och undervisats i stallbyggnation. Vårt gamla stall framstod då som helt förkastligt och nytt skulle byggas. Jag ritade stallet och Gösta byggde!

Allt som tidigare varit vårt mysiga stall blev nu förvandlat till ett ruckel, ett ställe där allt som inte hade någon egentlig plats blev inslängt.

Sedan hände något märkligt för plötsligt räckte inte gamla stallet till och så fort det blev en box ledig i nya stallet så förvandlades den till ännu ett utrymme fyllt med saker som inte hade någon plats....

Jag har läst om att människan samlar i lador....det stämmer för oss!

Nu är det slut på att samla för vår del och nu åker en sak ut när en ny kommer in! Jättebra! Hoppas innerligt att vi kan hålla detta :)

En av Sönerna är egentligen en mästare i att leva med det han behöver i en ryggsäck. Han har naturligtvis sina kläder och allt man behöver för sitt personliga välmående, men därutöver skulle han kunna samla det han verkligen håller kärt i en väska och när som helst ge sig av. Vi var länge oroliga när han i sin ungkarlstid endast möblerade med en säng och en strykbräda (som fungerade som matplats, skrivbord och strykbord), men idag förstår vi bättre. Nu lever samma Son flott och bekvämt, men längtan att kunna ge sig av mot nya mål är fortfarande tydlig.

I dag ska jag köra Lillebror till tåget, handla mat och sedan ska jag lägga min tid på huset. Jag ska göra en grundlig rengöring, hur tråkigt jag än tycker att det är. Trägolven ska såpskuras och stengolven ska få sin stensåpa. Jag verkligen njuter av doften från trägolven och citronsåpan, det doftar så rent och friskt! När allt detta är klart ska jag smutta på en av Mannens alla goda latte ute i trädgården och vara otroligt nöjd med mig själv.

I dag kommer bonusDottern och mellanSonen tillbaka från Furuboda. Skönt att ha dem tillbaka, det har varit tomt utan de båda! Det ska bli riktigt trevligt att höra alla deras berättelser från lägerdagarna.

Tillbakablick på gårdagen:

Det åskade och mullrade hela förmiddagen. Vi har hunden Joppe hos oss några dagar och han var väldigt orolig för åskan och "mullrade" i kapp med den :)

Det kom en trevlig vernissageinbjudan från vännen Yvonne Larsson:

"Nattöppet 3x3" på Denkers backe 2 i Baskemölla den 8-9-10/8 kl 18-24. Gå in och titta på www.yvonnelarsson.com och missa absolut inte detta tillfället, åk dit och njut!

Agneta min kära vän! Ditt besked i går var det bästa med hela gårdagen!

Det var en mycket bra gårdag.

Vägen är allt

Go´morgon!

Klockan är 6.20 och det är måndag.

Termometern visar + 17 grader.

Det är jämngrått och fullkomligt stilla.

Utsikter för dagen:

En stor del av tillvaron handlar om att planera och nå ett eller flera mål. Vi människor behöver uppnå känslan av tillfredställelse och förnöjdsamhet vid slutmålet. Vägen dit är sällan rak. För att uppbringa kraft på vägen behöver man fokusera på delmål, för att inte tappa sugen eller för att orka nå fram till slutmålet. Det kan också var så att delmålen ger tid till tankar, omprioritering och kanske även en möjlighet att dra ut på tiden eller ångra oss. Allt detta är vardag för de flesta.

Jag minns när jag var liten och gick eller red i skogarna vid mitt föräldrahem. Okända vägar och stigar var fyllda av förväntan. Allt kunde hända bakom nästa krök och skulle det gå att hitta tillbaka?

Några år senare var jag ute och paddlade i olika vattendrag i Skåne. Hur underbart var det inte att njuta åns olika böjningar och lyssna efter forsarnas brus, i väntan vad som skulle komma längre fram.

I bland är det stora händelser som ska planeras och genomföras i deltalj. Planering av detta slag brukar ta för mycket kraft och riskerar snabbt att ta glädjen från projektet. Här gäller det att dela upp och dela med sig av sina uppgifter. Men, vem ska då få äran av ett gott resultat och hur bra är vi på att dela med oss och hjälpas åt?

För någon innebär planering ett sätt att hålla svårigheter på avstånd. En del fyller sin dag med övertidsarbete och fritid för att hålla avstånd till egentliga rädslor. En annan tycker att det är bättre att göra allt själv, för då blir det som man sjäv vill.

"Vägen är allt - målet är ingenting"

Når målet är uppnått infinner sig i bästa fall ett lyckorus, beröm... men sedan?

Det som kanske tog en evighet och mängder med kraft tog snabbt slut. Var det värt alla dessa ansträngningar och är vi lyckligare nu?

Den verkliga glädjen ligger förmodligen i att planera målet, i att hantera alla svårigheter och njuta av alla möjligheter. Vi vill bli uppmärksammade och vi vill ha beröm. Vi vill bli sedda och vi vill gå mot nya mål.

I dag är det arbetsdag och det finns mycket planering att ta tag i, så väl i det lilla som i det stora. Nu ska jag sträva efter att ta vara på vägen, göra en sak i sänder och känna att det är nu som gäller och att målet är en längtan som tar den tid som den behöver. Mina samarbetspartners, var jag än befinner mig och oavsett i vilket samanhang, är de som är med och väljer väg. Ensam är inte stark!

Tillbakablick på gårdagen:

Vi fick en avkopplande söndag vid poolen och trädgården fick lite omtanke. Huset var fullt med ungdomar hela eftermiddagen och kära vännen Lisa tittade in och åt kvällsmat med oss.

Det var en lugn och trivsam gårdag.

Vilodag

Go´morgon!

Klockan är 7.11 och det är söndag.

Termometern visar + 16.

Det är en ljus morgonsol och ett tunt molntäcke.

Utsikter för dagen:

Söndag var förr det samma som vilodag. Så otroligt klokt!

Tiden går med en väldig hastighet och det är svårt att gestalta sig i nuet. Tekniken har nästan satt tiden ur spel. Allt går snabbare och snabbare och vi människor har uppenbara bekymmer att hinna med.

Jag har länge betraktats som en "tidsoptimist" av Mannen. Jag har försökt göra så mycket som möjligt och gärna allt på en gång.

När barnen var små var jag full av energi och en vilja av att de skulle få upplevelser som stärkte deras små personligheter. Jag bakade matbröd och kanelbullar, plockade bär och kokte saft, sprang på auktioner och köpte möbler som jag målade eller lutade, gjorde mängder med små utfärder i skog och mark, sydde gardiner och.........

Nu är det något annorlunda. Barnen är vuxna och plötsligt finns det tid över.

Jag inser att mycket av det underbara ligger i det självklara, det som finns i att ge sig tid att lyssna, i att välja och njuta och ta den tid som egentligen behövs. Det är förmodligen ett ålderstecken, men i så fall ett bekvämt sådant!

Att vila i vardagen har blivit något av en kärleksgåva till mig själv och till min kropp.

Denna sommaren har jag gett mig 90 minuter av egen tid dagligen. Jag lyssnar på radio och P1 där de sänder "Sommar". Det är ett fantastiskt program (otroligt gammalt) där mer eller mindre kända personer disponerar dessa 90 minuter med sina angelägna berättelser och med sin musik. Jag njuter och jag har mina favoriter! Ibland händer det att jag inte hinner stanna upp dagen och få min tid, men då lägger jag mig tillrätta i min säng på kvällen och lyssnar på reprisen av dagens program.

Att lyssna är en konst och mitt lyssnande på "Sommar" är också en träning i detta. Att lyssna på vad någon annan har att berätta utan att föra in sina egna tankar under tiden.

Ord är otroligt viktiga för vår inre utveckling och för vår empatiska förmåga. Ett ord kan aldrig bli osagt och vi människor behöver vara försiktiga med hur vi använder våra ord och i hur vi lyssnar på det sagda ordet. I detta tränar jag stundligen och dagligen.

Jag önskar att alla barn ska få uppleva "bokslukaråldern"! Det underbara som det är att plötsligt upptäcka att bokens alla sidor och alla dessa ord ger så mycket upplevelser.

Att få gå in i fantasiens värld och samtidigt få sina inre drömmar och sin kreativitet tillfredställd är en upplevelse för livet.

Jag önskar att alla vuxna läser många och långa sagor för sina små, ofta och mycket!

Det borde vara alla vuxnas skyldighet att sätta lämpliga böcker i händerna på sina barn, barnbarn och vänners barn :)

I dag ska jag ha en vilodag, en långsam söndag!

Inget speciellt ska (förhoppningsvis) hända. Jag ska gå och småplocka lite. Mannen kommer att servera en smaskigt god latte och jag ska laga en fantastiskt god kvällsmat. "Lillebror" är här och vi ska njuta av att få ha honom hemma.

Tillbakablick på gårdagen:

Vi hade en fantastisk kväll i Ystad i går. Det var ljumma vindar och stadens alla turister och boende fyllde Ystads gator. På torget lekte brandkåren med stadens barn och lät dem bada i vattenmängderna från deras vattenkanoner, helt otroligt kul!

Vi gick ner till småbåtshamnen och njöt väldigt god mat på Marinan. Härligt att sitta med fötterna i sanden, ända nere vid vattnet och bli serverad mat. Jättetrevlig personal och innehållsrik menu! Jag rekommenderar varmt ett besök där.

Livet på landet

Go´morgon!

Klockan är 6.54 och det är lördag.

Termometern visar + 10 och det är en ljuvlig morgon.

Hästen står på ängen och värmer sig i morgonsolen.

Utsikter för dagen:

Det har varit löneutbetalning för de flesta och människorna i staden njuter förmodligen lååånglördag i dag. Nya kläder ska inhandlas, kanske något oumbärligt till hemmet, en god latte ska drickas på en av alla caféer och i bästa fall blir det en lunch. Underbart härligt!

Jag är på Österlen.

För många år sedan fick livet en annan riktning och Mannen och jag valde"livet på landet" framför staden. Det är något av det bästa vi gjort. Vi mår bra på Österlen och våra Barn har fått en ovärderlig uppväxtmiljö.

Staden finns alltid nära och vi njuter den när helst vi har möjlighet och lust.

Det som förr kallades "gröna vågen" heter i dag "downshifting", ett mycket bättre och innehållsrikare ord!

Här på Österlen säger många att "det ordnar sig" och märkligt nog gör det oftast det.... men det är svårt att veta när.

I dag ska jag "Fånga dagen" och ge mig ut på en oupptäckt skogsstig tillsammans med hundarna och min promenadkompis Kim.

Kantarellerna är här!

Tillbakablick på gårdagen:

Det var en magisk kväll på Furuboda! Så mycket mod och tapperhet samlad i en och samma lokal, vilka fantastiska ungdomar! Man kan sjunga med ögonen!

Jag är mycket berörd och stolt över att min Flicka stod där på scenen, inför alla dessa människor och sjöng bättre än bäst!

Det var en betydelsefull gårdag.