"Det ordnar sig"

Go´morgon!

Klockan är 07. 24 och det är lördag
Kallt och markfrost.
Termometern visar - 4 grader!

I går tog Mannen och jag semester och vi tog oss en tur över Öresund tillsammans med kära Vänner. Solen var på sitt bästa humör och vi flanerade runt och njöt av huvudstadens många begivenheter. Det blev en promenad längs med Langeliniekajen och en smaskig lunch uppe på Posthusets tak med härlig utsikt över Köpenhamns vackra takåsar. Det blev också en strut med varma och väldoftande brända mandlar på Ströget och det blev ett glas vin ute i solskenet nere i Nyhavn under tiden som ett välljudande rockband spelade härliga låtar att minnas till. Hur mysigt som helst och allt var precis så bra som det någonsin kan vara och ändå var det otroligt skönt att några timmar senare se storstaden i backspegeln och köra över bron tillbaka mot Österlen igen.
Tack och på återseende!
När vi flyttade ut till Österlen fick jag en Vän som kom från samma stad som jag och som flyttat ut på landet och gift sig med en fin "Österlenpåg". Denna min kära Vän berättade att hon alltid hade en ask med huvudvärkstabletter i handskfacket (..roligt namn, ett fack för handskar..) i bilen när hon körde in till Malmö, staden gav henne huvudvärk. Skumt tänkte jag, men efter en tid förstod jag precis vad hon menade och kände.
Staden ger lätt huvudvärk! Alla dessa intryck, allt är i rörelse, full fart, alla ljud och miljontals saker och ting som gör det besvärligt att sortera för den som inte är van, för den som inte håller storstadspuls och för den som lever sitt liv i mer sakta gemak på landet. Det bara är så :)
Fram med en Panodil, tack!
Jag tyckte att alla människor rörde sig märkligt sakta när jag en gång flyttade ut till Österlen, tyckte att sävligheten var tilltalande och ibland även roande. "-Det ordnar sig" var orden som gällde och kanske att det gjorde det, förr eller senare. Nu har jag vant mig, nu är jag nästan på det viset själv och visst kan det reta mig att saker inte alltid går tillräckligt snabbt, men samtidigt ligger det en bekvämlighet i det. Allt måste inte gå fort, det finns mycket som behöver tid för att bli bra och bäst. Tid att fundera, tid till tankar. Det kan vara bra att inte ha så mycket att välja på och det kan vara skönt att låta tiden ha sin tid.
Det är inte bra för hälsan att stressa :)

Idag firar jag min födelsedag! Familjen ligger och sover och de missar dessvärre allt det undersköna som denna morgon ger. Naturen är  rejält frostbiten och solen ger ett himlasken som är så rosavackert att det nästan gör ont i själen.
Det är min dag idag och Familjen ska laga en saffransdoftande fiskgryta, dricka något gott som bubblar lätt och vi ska njuta av varandras sällskap.
Härligt!

Tillbakablick:
Nu är vi en till som heter Holgersson!
Borta är bra men hemma är ändå bäst.
Tack kära Vänner :)

Avslut

Go´morgon!

Klockan är 05.30 och det är fredag.
Det är mörkt, susar lite i träden och känns milt.
Termometern visar + 11 grader.


Det är betydelsefullt med avslut människor emellan och det finns ett stort värde i att mötas en sista gång eller kanske för ett längre avsked, att se varandra i ögonen, kanske ta i varandra, säga några ärligt menade ord och avsluta.
Det är lätt att springa iväg, att inte längre prioritera det som har varit och att sätta full fart fram igenom livet utan att vända sig om. Det är inte bra! Om man inte kan avsluta, eller kanske inte har möjligheten av olika skäl, så finns det risk för bekymmer längre fram. Det kan vara frågor som aldrig fått svar, ord som inte blev sagda, känslor som tynger och upplevelser som aldrig blev slutförda.
Detta händer oss alla, flera gånger från det vi är små och igenom hela livet och jag önskar att vi ska göra vårt allra bästa för att ge oss själva möjligheten att avsluta, att vi ska lära våra små att säga adjö eller kanske att vi ses igen. Ett avslut behöver inte alltid betyda ett definitivt slut, det kan också betyda en tid av paus.
Avslut behöver absolut inte vara negativa, även om de ofta är förknippade med någon form av känsloyttring, oro, ångest och kanske sorg. Men det finns även efterlängtade avslut där dagar och timmar har räknats för att äntligen nå sitt slut och dessa är det betydligt lättare att genomföra, att tacka för sig och sin medverkan, dra en lättnadens suck och sedan ge sig vidare mot nya utmaningar och mål. Klart slut!
När jag var liten fick jag lära mig att ta i hand, se i ögonen och säga tack och adjö när jag skulle skiljas från någon eller något. Det är jag tacksam för idag och jag har medvetet fostrat mina egna barn till det samma.
All början har också ett slut.
Under tonårstiden rusar vi alla iväg i en väldig fart och ska hinna med mycket. Kärlekar kommer och går, vänner likaså och om "du stänger en dörr så finns det fler att öppna". Jag tycker att vi vuxna har ett ansvar i att stanna upp våra stora barn ibland, hjälpa dem att reflektera och göra bra avslut där det behövs, även om det blir svårt.
Är det en gnutta feghet eller lathet som gör att vi vuxna smiter iväg från egna relationer och/eller sammanhang utan att ta reda på varför eller är det kanske smärtan i att skiljas? Den egna sårbarheten gör oss till skuggfigurer där vi egentligen borde synas och märkas som mest.
Alla kan inte älska varandra och svek är det som sårar stort. Med svek följer ofta bitterhet och med den känslan kommer lätt besvikelse, vilja till hämnd och i värsta fall hat. Det finns också de som bara "stoppar huvudet i sanden" och låtsar som om ingenting, går vidare och mår bra av att slippa reda ut vad som hänt.
"Bättre fly än illa fäkta"
Det är ohyggligt svårt att avsluta något som har varit underbart, något som berikat och gett glädje. Känslor av tomhet, ensamhet, sorg och saknad. Någon gång är det dessvärre nödvändigt. Hemskt!
Vi behöver träna på avslut, små som stora, lätta som svåra i vårt liv. Detta liv som slutar i ett stort och slutgiltigt avslut för oss alla.
Vi behöver minnas det som var bra för att må bättre och förstå det som var svårt för att gå vidare.
"Feel your fears"

Tillbakablick på gårdagen:
Mycket bra avslut :)
Höstens färger är magiska.
Hemtenta pågår.

Äpple

Go´morgon!

Klockan är 05.44 och det är fredag.
Det blåser lite och än lyser stjärnorna.
Termometern visar + 5 grader.

Nu suger Österlen ut det allra "gottigaste" innan det är dax att stänga fönsterluckorna på sommarhusen, ställa in trädgårdsmöblerna och boa om hela bygden inför det som komma skall, det som sveper in Österlens skönhet i ett helt annat ljus.
Jag var nere i Kiviks hamn i går förmiddag och kunde konstatera att det pågick en väldig kommers och att det vimlade av skolbarn med sina lärare och personer i den övre åldern. Alla de som har möjligheten att använda sig av början på dygnet för en tur till det vackra och kanske de som trivs bäst när de stora folkmassorna har dragit sig tillbaka...som jag.
Det snurrade spettkakor på spjuten inne i Buhres nya publikmagnet, det leverades nyskördade äpple för en ringa kostnad, jämfört med dagligvaruhandeln, och det såldes skinnprodukter, marmelader och must i små bodar längs med kajen.
Kivik lyckas! Med sin vackra hamn och sitt kända namn har Kiviks Musteri och andra affärsidkare, små som stora, skapat en publikmagnet utan dess like och ett sätt för urbefolkningen och den lilla byn att överleva även efter sommaren.
Bara att gratulera till framgången, men kanske dax att byta plats? Det finns fantastiska kullar på marknadsfältet som står öde och som rymmer mängder med folk.
Fritjof Nilsson Piraten han står där lite ovan om hamnen i Kivik och tittar på spektaklet, långt från de tider som var hans och en evighet från det lugn som rådde och det som gladde mänskligheten vid en tiden. Han håller ett äpple i sin hand, äppelfesten till ära, och jag tycker mig se att han fixerar blicken mot tavlan och de två människor som den visar, som håller om varandra i sin nakenhet och som skådar ut över folkmängden i den lilla hamnen. Kanske att de tittar på varandra, Fritjof och de båda två som kanske kan heta Adam och Eva eller kanske Kålle och Ada, och funderar över det som sker, ler och begrundar.
Den enorma äppeltavlan lyser väldigt vackert i höstsolen och den doftar underbart!  De flesta besökarna ser den genom en lins och efter några bilder med kameran/mobilen, gärna med den egna personen eller bekantskapen tydligt synlig i bild, börjar det som kanske lockar mest, det är dax att köpa och ta med sig hem.
Själv saknar jag bekväma parkbänkar framför konstverket, platser att sitta och begrunda, dofta, njuta och fundera på en stund i solskenet.
Det finns inte tid.
Vi vill konsumera, var som helst, överallt och ofta, kanske till och med hela tiden. Fort ska det gå! Gynnsamt för den lilla producenten och tillfälliga gästen och perfekt för hamnens egen jätte, som bara växer och omöjliggör för det lilla företaget att etablera sig och konkurera.
I det som en gång var Olas fina fiskbutik, med fisk fångad i havet utanför hamnen, snurrar nu spettkakorna på löpande band och trängs med sockriga munkar, servetter och stearinljus i butiken, ägd av den stora grannen mitt över hamnplan.
"Den enes bröd den andres död"
Så går det.

Tillbakablick på gårdagen:
Äppelkaka eller äpplekaka?
Mitt hjärta svämmar över av kärlek :)
Gårdagen var höst.