Go´morgon!
Klockan är 05.18 och det är tisdag.
Sol och moln.
Termometern visar + 7 grader.
Utsikter för dagen:
Vaknar tidigt som bara den, känner mig utsövd och ligger kvar en stund i sängen och begrundar min dröm som (inte helt oväntat) handlade om mat. Jag minns härliga fetaostar och välgrillad halloumi, vackra bröd, stora solvarma tomater och så jakten på något obefintligt och den irriterande oron över att inte hinna med...
Det känns skönt att vakna i sin säng, se att klockan fortfarande är tidig morgon och veta att det finns tid till tankar, bra morgontankar som ger en hälsosam start på dagen, en ny dag, ett oskrivet blad i livet.
Dagarna som går.
Min Mamma är väldigt gammal och hennes liv håller sakta på att gå mot sitt slut. Hennes lilla kropp vill inte mer, hennes fötter är trötta och hennes händer har arbetat färdigt. Undra vad man tänker på när man ligger trött och svag i sin säng, när hjärnan fortfarande vill tänka mer men kroppen inte orkar. Åren har gått och det som en gång var är nu ingenting, det finns inga mål att uppfylla och det finns ingen motivation. Livet är tid som har passerat, dagar, veckor, månader och år som har gått så obegripligt fort.
Ensamheten blir påtaglig. Är man nöjd, var man lycklig med sitt liv, vad hade man velat göra annorlunda, hann man verkligen med....
En graviditet är en längtan som tar form efter hand som magen växer. Något underbart ska hända och för nästa alla blir det också så. Ett nytt liv föds och lyckan är obeskrivlig.
Åldrandet är de sista stegen på ålderstrappan, vilket är en fantastiskt fin beskrivning över livets olika skeende, tiden är inne för att ta farväl av livet. Vi märker när det närmar sig, vi ser det med våra ögon och vi går sakta mot det okända.
Döden som är livets mysterium, det som ingen har vetskap om eller kan förklara, det stora oändliga. Vad är det som händer när vi har tagit vårt sista andetag?
Det finns en mängd med beskrivningar av livets slutskede, av personer som berättar om nära-döden-upplevelser. Det finns människor som talar om och förlitar sig på reinkarnation och det finns paradisträdgårdar och tunnlar av ljus. Det finns änglar och andevärldar, vi talar med våra döda och vi har ett brinnande helvete. Vi gissar, fantiserar, skriver om vår verklighet, hoppas och tror, men det finns absolut ingen som vet.
Vi lever tills vi dör och kanske att vår tid är utmätt eller så är allt en slump, men om vi går någorlunda "skonade" genom livet så är åldrandet en långsam transportsträcka för de flesta av oss mot döden.......och ändå så har vi svårigheter med att förbereda oss.
Rädsla för det okända, att tappa kontrollen för tid och evighet.
Sorg. Det är svårt att ta ett sista farväl.
Det hade varit bra om livets alla skede fanns med i familjen, om barn fick vara med gamla och tvärtom, så att livets början blev lika självklart som dess slut.
Man orkar inte så mycket när man blir riktigt gammal och man ska inte ha för mycket intryck när man är liten, egentligen ingen större skillnad. En äldre människa har det tålamod och den vishet som ett barn behöver och ett barn delar med sig av livsgnista och ömhet till den som är gammal. Om allt detta var möjligt så skulle också livets cirkel bli till en självklarhet.
Jag tycker inte om att vi segregerar familjen utifrån våra åldrar. Vi har olika behov utifrån var vi befinner oss i livet, så är det och så ska det vara, men vi behöver varandra oavsett. Önskar att det var annorlunda, att vi fanns i varandras närhet och för varandra.
"Ju mer vi är tillsammans ju gladare vi blir"
Vi ska alla den vägen vandra.
Tillbakablick på gårdagen:
Var på plantskolan och köpte några spännande chiliplantor, lite mangold, sallad, broccoli, purjolök, kronärtskocka och så något som jag har glömt vad det är....överraskning :)
Kallt!
Gårdagen var bra.
