Mot Istanbul!

Go´morgon!

Klockan är 06.14 och det är onsdag.

Dagen känns klar, men fukten håller i sig.

Termometern visar på + 02 grader.

Nu har jag gjort 50 blogginlägg och funderar över nyttan med det jag gör. För min egen del, för skrivandets skull, för Familjen, för Vännen, för den nyfiknes skull...........

Jag ska fortsättningsvis ta mig en rejäl funderare över detta och fatta någon form av beslut kring Go´morgon Österlens vara eller icke vara.

Det som förvånar mig mest är att de flesta kommentarerna kommer till min mail? Kan det bero på att det fortfarande är bekymmer med tillvägagångssättet, eller beror det på att man inte vill visa sin kommentar på bloggen? Det kanske beror på att man egentligen inte bryr sig om det jag skriver eller att man inte vill visa att man är inne och läser....smygläser!

Jag behöver fundera mer över detta.

Nu har jag tankar kring var alla skogens djur blir av när kylan tränger på? Var värmer de sig under natten och var söker de sitt skydd mot regn och snö? Det måste vara bekvämt med ett gryt att sova i, men var är alla de andra som är för stora för att krypa under jord? Ger träden tillräckligt med skydd?

Fåglarna som stannar kvar, sitter de där på trädens grenar eller skapar de sig vinterbo?

Alla dessa vildsvin som springer runt i skogen, var sover de under natten?

Jag märker en tydlig kunskapsbrist hos mig själv och bör nog bege mig till bibliotekets barnavdelning för att studera de svenska djurens förhållande vintertid.

Jag har sett ett uppstoppat vildsvin stå utanför ett hus längs med landsvägen.....den gav ett ganska makabert intryck! Jag fick en känsla av vildsvinshat.

Nu är vi på väg mot Turkiet och Istanbul, Mannen och jag reser i morgon.

Det sägs att Istanbul kan ses som en bro mellan Europa och Asien och att det är en kontrasternas stad att älska eller hata. Jag ser fram emot det förstnämnda.

När jag var liten beskrevs turkar i sagan som personer med mantel och en hög turban på huvudet, väldigt exotiskt.

Familjen var i Antalya 1992 och det jag minns av den resan var stekande sol, salt hav, enträgna försäljare, fruktpulverte, märkeskopior, storeBror ridandes på en kamel, galna chafförer, blinkande minareter och myggor.

Nu ser jag främst fram emot ett par dagar med kära Vänner i ett annat land och en annan miljö. Jag vill åka båt på Bosporen, se Blå moskén med sina minareter och Hagia Sofia som räknas till ett av världens främsta byggnadsverk. Jag vill uppleva kakel, kryddor och bazarerna.

Det blir nog en annorlunda och bra resa.

Jag håller på att packa och det är ett bekymmer i sig. Jag har redan skiftat packning två gånger och i går sa Mannen att det kanske kom till att regna i Istanbul. Hjälp! Nu måste jag packa om för eventuellt regnväder! Sedan måste jag ha med mig skor som passar det mesta och dessutom ha plats till det som jag förmodligen vill köpa med mig hem. Övervikt på planet?!

Det hela brukar sluta med att jag har med mig fel kläder och att jag får köpa det jag behöver.

Vi reser höst och vinter och då kan det vara svårt att förutse Sydeuropas väderlek.

Lyxproblem.

Idag ska jag planera veckans måltider, aktiviteter och rutiner för ett par dagar framöver. Jag ska fylla kylskåp och skafferi och jag ska städa huset. Sedan ska jag hinna skrivarbeta ett par timmar innan det är dax att stänga resväskan och säga go´natt till denna dagen.

LilleBror är här hemma och kurerar sig från feber och värk.

Tillbakablick på gårdagen:

Dagen flöt fram i en jämn ström av olika uppdrag.

Jag hann glädjande nog med att plantera om de sista pelargonerna och sätta ljuvligt lila ljung i några blomsterlådor.

Började känna av en förkylning som jag definitivt inte har lust med!

Det var en lagom bra gårdag.

Pumpor

Go´morgon!

Klockan är 06.36 och det är tisdag.

Det ser ut att bli en grå men mild dag.

Termometern visar + 09 grader.

Utsikter för dagen:

Sova, vilket skönt ord! Sömnen är underbar när den fungerar som bäst.

Nu är det tid att kura och sova. Kroppen tar paus och vilar ut efter en lång och aktiv sommartid. Kroppen behöver ladda för den ljusa och intensiva våren.

Jag mår otroligt bra av kvällsmörkret som ger möjlighet att krypa till sängs tidigt, och de ljusa morgnarna som gör att dagen börjar tidigt. Det är min tidsklocka.

Även naturen talar sitt tydliga språk. Skogen har skiftat om i gul-bruna toner och flera av träden står redan med kala grenverk. Luften är fylld av fukt som nästan hänger mellan träden. Jorden är mörk och lerig. Vilotid.

Det är pumpor överallt!

Stora klumpiga pumpor i alla storlekar ligger på åkrar eller på försäljningsbord. Affärerna är fyllda med pumpor. Den orange färgen lyser upp och de små prydnadspumporna är läckra i sina höstfärger.

USA vill ge oss Halloween. Nej tack, säger jag!

Affärsfolket gnider sina händer, dagisfröknarna är glada och ungdomarna får ytterligare en helg att "festa" på.

Den 31 oktober ska små barn klä ut sig till häxor eller andra bloddrypande varelser för att gå runt i husen och fråga efter "bus eller godis"?

Vad är det som är trevligt med det?

Videofilmer med skräcktema produceras för alla åldrar för att förstärka skräckkänslan hos våra små och halvstora. Det ska vara läskigt och hemskt och döden ska lura runt hörnet.

Föräldrar köper mängder med munderingar till sina barn för att de ska se så hemska ut som möjligt, det är spindlar och det är dödskallar.

Det ska serveras grön potatismos, slemmig sås, avhuggna fingrar, spindlar i maten.......

Helt obegripligt dumt!

Tacka vet jag milda och timida påskkäringar som målar små fina teckningar eller binder vackra påskris och ger till sina grannar i utbyte mot sött påskgodis.

Pumporna är väldigt fina och roliga där de står med sina breda leende och lyser upp i mörker.

Jag tog reda på att de skulle markera vinterns intåg och det känns ok.....ett elakt leende som berättar för oss att kyla och snöstormar är att vänta, hahahah!

För Er som gröper ur pumpor och inte bara vill koka sopa eller göra pajer på fruktköttet tänkte jag föreslå följande;

Skiva ner fruktköttet i lämpligt stora bitar, ringla över en god olivolja, strössla på flingsalt och nymald svartpeppar och rosta pumpan i ugnen. Helt underbart gott till en köttbit!

Som motvikt till hyllning av skräck och skrämsel föreslår jag "Alla helgons dag" som i år infaller samma dag som halloween, alltså den 31 oktober.

Det är en högtid i hösten då vi tänder ljus till minne av de våra kära som inte längre finns med oss i livet.

Ta tillfälle i akt och besök eller kör förbi en kyrkogård som lyser vackert av alla flammande lågor i kvällsmörkret. Gravplatserna är vackert dekorerade med blommor och kransar och kyrkorna håller minnesgudstjänster. Det är en stilla och vacker högtid. Saknad, längtan, glädje men också sorg.

Respekt för livet.

I vår Familj har vi som tradition att hålla en kort minnesstund på Allhelgona, då vi var och en tänder ett ljus här hemma till minne av någon som fattas oss. Efteråt äter vi en extra god höstmiddag.

Det känns betydelsefullt.

Idag ska jag hitta min krage och vara utomhus så mycket som möjligt. Det är hög tid för mig att få en rejäl dos med frisk luft. Undrar om det är lönt att kratta löv?

Jag ska arbeta i eftermiddag och bilen vänder söder ut, men det ska bara ta ett par timmar.

Det är höstlov och vi försöker få veckan att kännas lite extra lyxig för våra ungdomar. Några av dem ska ut på mörkerfiske och ger sig iväg med varm dryck och matpaket för att tillbringa kvällen vid något vattendrag.

Jag ska börja packa min resväska, snart är det dax......!

Hämtar eventuellt Lillebror i Staden för att bädda ner honom i "barnkammaren" och pyssla om honom ett par dagar.

Tillbakablick på gårdagen;

Jag satt i Staden på ett sammanträde under hela förmiddagen och lyssnade på hur politiker och chefer beskrev år 2011 och kommande nerskärningar i den offentliga sektorn. Det blir inte lätt, och definitivt inte bättre för alla de som behöver samhällets stöd för sin egen hälsa och funktion. Dystert.

Hemma på Gården råder lugn och harmoni, underbart skönt och roligt!

Både Storebror och Lillebror i Staden över sundet mår mindre bra. Det oroar stort.

Gårdagen var bra.

Utan glädje

Go´morgon!

Klockan är 08.36 och det är torsdag.

Det är en mulen och grå dag.

Termometern visar + 07 grader.

Utsikter för dagen:

Vad händer när glädjen försvinner? Inte skrattet, utan känslan av att uppleva den befriande glädjen.

Vad är glädje?

Förmodligen finns det lika många svar som det finns människor.

Jag upplever att förutsättningen för glädje är att vara betydelsefull och att räcka till. En känsla av vara behövd och bli bekräftad i detta.

Vad gör man när man tappar bort sig helt i livets alla krav på perfekthet och snabbhet? När man inte längre räcker till och när man upplever att omgivningen inte längre blir nöjd.

Hur ska man hinna hämta kraft och motivation i ett liv där tiden och kanske pengarna inte räcker till.

Konsumera!

Kan man köpa sig glädje?

Jag började reflektera över omöjliga krav på effektivisering i tidigare bloggfunderingar och de har följt mig sedan dess. Hoppas ni står ut min irritation i detta känsliga ämne och kring dessa övergrepp som drabbar enskilda personer.

Jag har en handfull verkligt fina Vänner som inte längre orkat stå emot arbetsgivares och arbetskamraters krav och förväntningar i kombination med livsförhållande och privatliv.

Jag har själv varit snubblande nära.

Att gå mot strömmen innebär att vara obekväm!

Du räcker inte längre till! Din syn på ditt arbete överensstämmer inte längre med arbetsgivarens förväntningar!

Ditt privatliv kanske går på sparlåga, det kanske har skett förändringar i livssituationen, allt är möjligt.

Det spelar ingen roll ifall du har varit en otrolig tillgång i ditt yrke under många år, för när du sätter ner klacken så blir du obekväm. Det du har presterat tidigare räcker inte längre till.

Du behövs inte längre, kanske inte ens får ett tack. Det som en gång var ens starka sidor har förvandlats till svagheter?!

Ska man känna skuld?

"Falsk varudeklaration"!

Något måste göras innan detta effektivitetsmaskineri förgör människornas hälsa och glädje i jakt på tid och pengar.

Vad är det som händer?

Sömnsvårigheter, okoncentration, smärtor och grubblerier; allt kommer "som ett brev på posten" för den som inte längre vill eller orkar. Handlingsförmågan tycks försvinna ut i intet och tröttheten slår till.

Plötsligt sitter man där förvirrad och hittar inte vägen ut. Det blir till och med omöjligt att fatta de mest obetydliga beslut. Känslorna och tröttheten invaderar hjärnkontoret. Tankarna påverkar hjärnan och hjärnan påverkar tankarna.

Nedstämdhet.

Jag citerar mycket gärna Tove Jansson:

-Ja, den som en gång fick sova i ett träd, sa Misan

-Men varför gör du inte det? frågade Muminmamman.

-Ingen har bett mig, sa Misan trumpet.

-Ta nu en dyna Misan lilla, och kryp upp till de andra, bad Mamman.

-Nej nu har jag inte lust längre, sa Misan och gick sin väg.

Hon satte sig i ett hörn och grät. Varför blir det alltid så här, tänkte hon

Varför är allting alltid så sorgligt och krångligt för mig?

När man känner sig sårad så har man (i alla fall jag) en förhoppning inom sig om att den som sårat ska komma och be om ursäkt.

Om inte det händer dyker känslan av hämnd och bitterhet fram. Inte bra. Glädjedödare.

Det finns naturligtvis många orsaker till att känna nedstämdhet och det gäller att inte grubbla över dessa alla skäl utan kämpa för motsatsförhållandena, alltså det som faktiskt fungerar och är bra.

Tänk lösningar och undantag!

När man väl hamnar i nedstämdhet behöver man hjälp och förståelse, men kanske också ett samtal med någon utifrån som opartiskt kan lyssna.

Gå till doktorn!

Serotoninpreparat hjälper att förbättra mörka sinnestillstånd så pass mycket att de ger kraft och möjlighet till att börja bota sig själv.

Terapi hjälper till att nysta ut de tankar och problem som känns tyngst att bära. Befriande! Terapi är bra och dyrt!

Familjen är livsviktig!

Motion är bra, naturen är helande och närhet betydelsefullt!

Suck!

Alla Ni mina kära Vänner, som sakta men säkert håller på att ta er ur tröttheten och förvirringen, ni ska veta att just Ni är fantastiskt underbara personer som Alla lyssnar till ert hjärtas röst!

Ni är otroligt betydelsefulla!

Livet är nu.

SLUT.

Idag håller jag på att koka fläsklägg till dagens rotfruktssoppa.

Jag ska ha ett samtal med en ung man om hans tankar på sin framtid, trevligt!

Vår lilla Vovve ska äntligen få träffa vetrinären, vilket känns en aning oroligt.

Jag undrar om jag kan komma ut i skogen idag? Förmodligen inte eftersom dagens logistik känns ytterst belastad innan dagsljuset försvinner.

Tillbakablick på gårdagen:

Mitt Gudbarn och SysterDotter fyllde 21 år! Grattis och fortsatt lycka till i Manchester!

Bra möte med skolpersonal som får höstens arbetsuppgifter att te sig lite enklare att hantera.

Vill åka över Sundet och krama om Storebror!

Det var en bra gårdag.

citroner

Go´morgon!

Klockan är 07.03 och det är onsdag.

Det håller på att ljusna och ser ut till att bli en dag med någorlunda bra väder.

Termometern visar + 04 grader.

Utsikter för dagen:

Nu är det en väldig fart på tiden igen. Natten susar förbi och dagen hinner knappt börja innan kvällen är här. Mitt hjärnkontor har fullt upp med att göra en sak i taget för att hinna med att tänka efter före och komma ihåg.

I går stod jag väldigt illa till mitt i Stadens rus av människor när min mobil ringde. Jag svarade och en person som jag har en arbetsrealtion till började prata om viktiga projektinnehåll, tider, möte osv. Jag försökte hitta en undanskymd hörna för att ha möjlighet att koncentrera mig på samtalet, omöjligt! Personen i mobilluren var ivrig och gick inte att avbryta.....till slut fick jag överrösta med bestämdhet och be om all information på mailen, oartigt men nödvändigt.

Detta händer ständigt och gör mig tokig! När man ringer en mobil kan man hamna i vilket sammanhang som helst. Tänk om alla kunde ha den goda vanan att fråga om situationen möjliggör ett samtal, eller något i den vägen, det hade varit riktigt bra!

OK, mobiler är fantastiska och man kan stänga mobilen, men det är vissa samtal som måste nå fram i alla läge.

Mobilvett!

Mannen och jag har fått ett mycket vackert grönt bambufat av kära Vänner. Fatet var fyllt med stora gula citroner när det överlämnades, vilket är otroligt effektfullt. Tusen tack för detta underbara!

Synen av citroner sätter omedelbart igång salivproduktionen och känslan av surt infinner sig i smakminnet. Förväntansfull.

Jag tänker på citronträd i centrala Rom och citronen avbildad i olika konstsammanhang .

Förra året använde jag citroner till att göra limoncello, som var lagom klar till jul och blev jättegod.

Av alla dessa citroner som nu ligger på vårt fina gröna fat ska jag koka lemoncurd, efter det att ögat har njutit färdigt.

Man river citronskalet och blandar med citronsaft som man sedan sjuder med ägg och florsocker. När det puttrat sig samman tar man smeten från värmen och rör ner smör. Därefter häller man curden i en väl avsköljd och varm burk med lock och förvarar i kylen (ca 1 vecka). Busenkelt och otroligt gott på en rostad macka eller på en varm scones! Prova!

Om man vill kan man använda lemoncurd till att fylla hallontårtan med och då blandar Du din lemoncurd med vispad grädde till lagom konsistens. Mycket godare än vaniljfyllning!

Idag går delar av arbetsdagen åt till nya samarbetsträffar, avtackande samarbete och några timmars skrivarbete innan eftermiddagen är här.

I allra bästa fall hinner jag med en promenad i höstskogen, hoppas.

Tillbakablick på gårdagen:

Vi var i Staden och hade ett möte med tjänstekvinnor där vi återigen blev presenterade en av alla omorganisationer i samhällsmaskineriet.

Hur ska allt kunna fungera i tider då anställda redan arbetar på sin yttersta förmåga? Nedskärningarna medför att arbetsgivaren ålägger sin personal omöjliga förväntningar på prestation. Förvirring och utmattning råder.

Det förväntas snabba resultat. Det mesta blir till akututryckningar och mycket är en återgång till det som var förr, dock i täckmantel och med nya moderna omformuleringar. Allt ska kunna mätas, allt är effektiviserat

Till vems nytta?

På kvällen träffade jag ett gäng med glada och mycket trötta Föräldrar till ungdomar med funktionsnedsättningar. Dessa Föräldrar får slå knut på sig själva för att både klara av ett arbete, ett äktenskap, en familj och dessutom vara beroende av samhällsstöd i vardagen. Kommunen har makt! Försäkringskassan har makt! Skolan har makt!

Alla dessa Föräldrar är fantastiska vardagshjältar.

De måste orka.

Gårdagen var bra.

Min dag

Go´morgon!

Klockan är 08.04 och det är måndag.

Det är mulet.

Termometern visar + 06 grader.

Utsikter för dagen:

Jag har haft "sovmorgon", helt otroligt mysigt! Mannen och Ungdomarna har fixat morgonbestyren själv och jag har legat i min goa säng och fått somna om.

Det är min dag idag, det är min födelsedag.

Idag fyller två av mina Vänner år, grattis till oss :)

Jag tänker på ålderstrappan, har Du sett den? Trappan som bildligt gestaltar livets åldrande från födelsen till döden.

Jag står på toppen av trappan just nu, men med ena benet på väg mot nästa trappsteg neråt. Det är fin utsikt här uppe och det har varit en del steg att gå och erfarenheter att skaffa för att komma hit. Här på översta trappsteget har jag livets alla möjligheter att ta lärdom av. Det är en glädjekänsla! Det känns som att stå på livets piedestal.

Nu ska jag fortsättningsvis, ett steg i taget, gå mot livets andra och förmodligen slutliga mysterium. Det finns många trappsteg kvar och jag ska njuta vart och ett av dessa.

Traditionen påbjuder att man firar födelsesiffrorna 0 och 5 efter 50 år fyllda, varför?

I vår Familj firar vi alla årssiffrorna inom Familjen med undantag för siffra 0 för då ska det vara hejdundrande festligheter med Vännerna! Underbart kul!

Jag älskar att fylla år, älskar födelsedagsmiddagar, födelsedagskort, telefonsamtal och paket :) Jag vill känna min egen betydelse denna enda dag av årets alla, vill bli riktigt ompysslad.

Tack mina Föräldrar för min födelse!

Jag är glad och stolt över mitt liv och vill absolut fira min egen födelse fram till livets obönhörliga slut.

Nu väntar en oundviklig arbetsdag, men jag längtar till i kväll för då lagar Mannen min önskemiddag:

Grillat lamm, en stor matig fetaostsallad och en krämig tzatziki. Jag hoppas att jag blir serverad ett mjukt gott vitt vin till detta. Som dessert blir det en smaskig chokladtårta (som Mannen bakat) för att glädja husets unga. Mums, födelsedagslyx!

I eftermiddag blir det någon god glass till fikat efter skoldagen.

Tillbakablick på gårdagen:

Vi har haft ett trevligt veckoslut i goda Vänners sällskap. Inte undra på att vi arbetar så bra tillsammans när vi trivs så gott i varandras sällskap. Tack kära våra Vänner, små och stora, för alla presenter och för en riktigt trevlig kväll.

Söndagen blev väldigt trevlig med besök i Staden, fyndinköp, god lunch och sedan en trivsam kväll i positiv anda när hela Familjen återsamlades.

Goda förutsättningar för den kommande veckan.

Det var en mycket bra gårdag.

Skådespel

Go´morgon!

Klockan är 06.43 och det är lördag.

Det har regnat under morgonen, det blåser och är mulet.

Utsikter för dagen:

Under dessa kyliga dagar med minusgrader nattetid så har naturen bjudit på fantastiska skådespel. Både solens upp-och nedgång har färgat himmelen i renbågens alla färger. En kväll fick vi en gnutta uppfattning om hur ett norrsken kan te sig.

Solen har stundtals varit intensivt skarp och förstärkt trädens höstfärger mot en åskblå himmel, helt otroliga syner!

Morgonluften har varit bitande krispig, hög och klar, underbart!

Men så händer det.....det börjar snöa den 15 oktober. Stora vita "julflingor" dalar ner över gården och det var svårt att tro det man såg. Till och med hästen tittade sig förvirrat omkring och en av katterna började jaga snöflingor. Det pågick i en knapp timme och sedan var det över. Detta tror jag var rekord. Tänker på en av mina Vänner som är mitt i äppelsäsongen, undrar om Hon någonsin upplevt snö mitt i skörd och sorteringsarbete och hur går det med frukten?

Nu är det fullt upp med betkampanjen och lastbilarna står på rad längs med fälten under tiden som jättemaskinmunnar spottar ut tonvis med betor på deras flak. Effektiviserat!

Vägarna blir leriga och lastbilarna bildar köer på väg mot betfabriken. Konstigt och tråkigt att de inte kör mot Köpingebro längre. Nu är det fritt fram i "betekorset" på vägen mot Ystad!

Jag tycker om dessa olika årstidsmarkeringarna i jordbruket.

En av mina Vänner skickade mig en bild i mobilen häromdagen som visade ett blommande rapsfält några få mil norröver! Det måste väl vara tokfel? Men jag minns en månad i slutet av oktober när vi båda körde motorvägen genom södra Danmark och såg blommande rapsfält även där. Min Väninna skickade omedelbart en mobilbild till en av våra kvällstidningar som de sedan publicerade.

Vi har en liten tik som har varit dräktig i 67 dagar nu. Eller, hon ville väldigt gärna vara dräktig och har förmodligen lurat både sig själv och oss. Hon har uppvisat alla dräktighetstecken enligt regelboken; kräkt i början och slutet, vi hade en förrymd setterhane som var precis tokig i hennes doft, druckit kopiösa mängder med vatten, är fortfarande introvert, ökat i bukomfång och sedan magomfång, fått svullna bröstkörtlar osv.

Stackars lilla hund som har det på detta viset!

När man så läser om skendräktighet så saknas en del detaljer i hennes beteende, som t.ex viljan att bädda och bära omkring små låtsasvalpar.

När vi skulle uppsöka vår vetrinär en andra gång hade han semester, så nu får allt vara!

Detta har varit en känsloprövning utan dess like.

Besviken....tyvärr.

I parningskostnaden ingår en andra parning, i fall tiken går tom.......och det är nog så vi får betrakta det. Då gäller alltså ytterligare ett försök (och det absolut sista) om några månader för hennes del. För de Vänner som väntade en liten julvalp av henne blir det då (förhoppningsvis) en liten sommarvalp, och det är inte fel :) Det kan vara bättre med valp sommartid utifrån flera praktiska aspekter.

Nästa gång blir det ultraljud så tidigt som det bara är möjligt.

I dag ska det lagas mat i huset. Vi ser fram emot 12 gäster runt vårt bord i kväll då arbetskamrater och tillika Vänner kommer för att kura hösten med oss.

Jag ska tillaga härlig laxfärs med en hummersås och räkor. Sedan blir det en nötköttsgryta som ska puttra i rött vin och serveras med massor av gula kantareller och trattkantareller. Till dessert har Mannen bakat mumsiga chockladfudgetårtor som ska serveras med en sås av blåbär och hallon. Det blir nog bra!

Tillbakablick på gårdagen:

Lillebror kom tidigt på morgonen och det var mysigt att ha honom för sig själv under några timmar. Sedan for våra både yngsta Söner till Småland och Kalmar för att umgås med Kusinerna från Nybro under veckoslutet. De ringde när de var framme vid hotellet i Kalmar och var mer än nöjda med sitt boende, härligt!

Jag hade ett telefonsamtal med Storebror i Staden över Sundet, saknar honom....alltid!

För övrigt så blev armarna ytterligare lite längre av släpande på alla matkassar.

Vi var en liten Familj på fredagskvällen och hade det avkopplande och skönt.

Det var en bra gårdag......även om det inte kom någon valp.....

Bantning

Go´morgon!

Klockan är 06.54 och det är tisdag.

Det är en klar dag med morgonfrost.

Termometern visar + 1 grad.

Utsikter för dagen:

Nu är det kallt på riktigt! Trädäcket glimrar i frostkistraller och ängen gnistrar vit, brrrr!

Det är dax att hänga undan allt vad tunnare kläder heter och plocka fram vintermunderingen. Nu finns det tillfälle till trevliga inköp för att komplettera de "tråkiga" klädtrasorna som legat på vinden under flera månader. Det finns även en risk för att något inte längre passar med tanke på sommarens alla utsvävningar vid grillen ?! Kanske dax för en extralång och stärkande morgonpromenad.

Jag förundrar mig över de människor som har motivationen till att avstå från allt det goda som livet har att erbjuda i matväg.

Jag förundrar mig över all denna bantningshysteri som tidningarna levererar i alla år.

När jag var i tonåren fanns det en bantningskur som handlade om att man bara skulle äta bananer ?! Det fanns flygvärdinnemetoden och det fanns en metod som gick ut på att äta kilovis med ägg och bacon. Helt tokigt! Idag handlar allt om GI-metoden, stenåldersmat och inte minns en massa piller- och pulverätande.

Snabbt och lätt!

Nu finns klädstorleken zero för de som är fullkomligt anorektiska men påstår att det handlar om hög ämnesomsättning, suck. Stackare!

Alla som av hälsoskäl behöver "banta" ska absolut göra det och med expertens hjälp, de andra tycker jag bara synd om. Tänk så mycket gott och trevligt "bantare" går miste om.

Lagom av allt är bäst, men ibland kan man "synda" och njuta mycket av livets goda.

Vardagsmotion håller kroppen i schack.

"Bantning" kan bli en livsstil.

Det sägs att man behöver mindre mat när man blir äldre och med mig är det precis tvärtom.

I min medelålder på väg mot ålderdomen älskar jag mat, vill gärna äta och äta ofta :)

Under min ungdom kunde jag leva på luft och kärlek, eller vara olyckligt kär och utan mat i dagar. Jag vet att jag fick påminna mig själv om att det var dax för mig att äta när huvudet började bulta och signalera. Jag var helt enkelt sällan hungrig.

Oförstånd.

När Barnen kom var det deras mat i fokus och jag blev en matfabrik och sopnedkast till det som de inte åt upp.

När Familjen ab började bli mer självgående så fanns det också tid till långsam och trevlig matlagning, botanisering i kokböcker och experiment av smaker.

Medelhavsköket eller svensk husmanskost, mums!

Mat är ett gemensamt intresse för Mannen och mig, för hela vår Familj. Våra Vänner älskar mat och vi träffas mycket gärna hemma hos varandra kring goda måltider och trevliga viner. Ibland tar vi tillfället i akt och njuter trevliga krogmenuer.

Sommaren och hösten är tid för mat. Grillen är fantastisk att samlas kring, tänk så mycket gott som tillagas och vilka underbara dofter som sprider sig. Luktsinnet slår frivolter och det skulle vara fullkomligt omöjligt för mig att motstå denna frestelse.

Mot hösten kommer alla skaldjuren, de goda rotfrukterna och de mustigt härliga grytorna. Mörkret manar oss inomhus och maten blir ett ljus i mörkret. Hur skulle jag kunna motstå detta underbara för smaklökar och sinne? Aldrig!

Nej, jag kommer förmodligen att åldras som en rund gumma med fortsatt stor förtjusning för matlagning och goda middagar.

Idag ska vi fortsätta med julstädningen ett par timmar och eftermiddagen är vikt till en socialtjänst.

Det råder an aning anarki i huset. Våra unga pubertala män har en något oerfaren uppfattning om eget ansvar och omgivningens förväntningar.

Här gäller det att behålla sitt lugn i vetskap om att det är något som går över.

Tillbakablick från gårdagen:

Satt på en statlig myndighet i Lund hela förmiddagen, det var mindre trevligt men intressant.

Dagen gick snabbt och jag kände en svag irritation, som med största sannolikhet har att göra med en viss tjock hund........

Gårdagen läggs till raden av mindre betydelsefulla dagar.

Lukt

Go´morgon!

Klockan är 06.56 och det är söndag.

Det ösregnar ute.

Termometern visar + 7 grader.

Utsikter för dagen:

När jag sitter här med mitt nybryggda morgonkaffe kan jag inte låta bli att förundras över luktens betydelse för människan. Denna doft av kaffe som jag känner långt innan det är lagat och som får mig att stiga upp ur sängen av längtan efter dagens första kaffeslurk (med mycket varm mjölk).

När barnen var små bakade jag allt vårt mat- och bullbröd i fullkomlig övertygelse om att doften av nybakat bröd spred harmoni i huset, gav trygghet och ett lugnt sinnelag hos de små.

Så höll jag på under många år fram tills att barnen kom med önskemål om "köpebröd", då gav jag upp. Men doften av en nybakad kanelbulle är oersättlig. Jag älskar doften av vanilj och det är dessutom ett vackert ord; vanilj.

Ännu i dag använder jag mig av kökets dofter för att lugna oroliga själar. Doften från en nybakad chokladkaka kan få den mest oroliga att stanna upp och njuta en stund.

I mitten av 70-talet hade jag en Vän som var bosatt på Korfu. Hennes svärfar hade en olivodling och vid ett besök i deras bergsby fick jag en stor grön Metaxaflaska fylld med gyllene olivolja. Sedan den dagen är jag beroende av olivolja. Men jag kom ihåg hur annorlunda dofterna i matlagningen blev när jag använde oljan istället för smör. Jag minns att smakerna inte var i harmoni med doften och att det tog tid att vänja sig. På den tiden var det inte många svenskar som använde sig av olivolja i matlagningen.

När jag var liten fanns det spårvagnar i Staden; "Spinkan". En av dessa gick ut till det som då betraktades som stadens ytterområde. På den spårvagnen var det allmänt känt att det luktade vitlök, vilket hade sin förklaring i de fåtal invandrare som transporterade sig med Spinkan till och från sina hem. Detta var då i mitten av 60-talet, långt innan vitlöken blev en vardagsingrediens i svensk matlagning. I dag är vitlök en doft som finns i alla matsammanhang och tack alla ni från sydliga länder som gav oss den!

Årstiderna har sina dofter. Hur underbart är det inte när våren doftar av nyutsprungen bokskog, av liljekonvalj, hägg och syren. Mindre underbara är dofterna när lantbruket sprider sin gödsel på åkrarna, men man vänjer sig, väl medveten om nödvändigheten.

I sommartid luktar det gott av nyslaget hö och söta skogshallon. Ett stort gult rapsfält ger himmelska dofter. I trädgården sprider rosorna, kaprifol och jasmin fantastiska dofter.

Ett regn luktar jord. Under hösten doftar skogen av svamp.

Till jul fylls luften av dofter från gran, hyacint, pepparkakor, apelsin, glögg.....underbara juldofter.

Resor som vi gör ger otroliga doftminne. Jag tänker på tidiga morgnar i Toscana där luften doftade av solmogna tomater och varm jord. En vinbar i Milano där ett gott italienskt vin ger underbara doftsensationer och aldrig är så gott som på platsen där man dricker det. En enkel italiensk restaurang där tomatsåsen som puttrar i köket sprider ljuvliga dofter och får smaklökarna att vattnas. Hela Italien luktar längtan dit!!!!

Människor doftar. Vi vet alla hur underbart gott en liten baby luktar.

Varm sol mot naken hud luktar salt, kroppsarbete luktar svett, smuts luktar illa.

Sjukdom luktar.

För några veckor sedan, vid ett besök i StorStaden blev jag erbjuden en doft som fullkomligt förtrollade mitt luktsinne. Jag passerade samma parfymdisk vid flera tillfälle för att få njuta doften lite till. Nu blir det ett dyrt och nödvändigt inköp vid den kommande utlandsresan. Beroendeframkallande.

Dofter och lukter väcker våra känslor och ger oss otroliga doftminne. Det är ett sinne som ger snabba signaler till hjärnkontoret.

Jag har varit med om dofter som omedelbart fastnar och framkallar både trevliga och otrevliga känslor.

Jag kan minnas hur det doftar, doften får mig att komma ihåg.

I dag ska jag först arbeta ett antal timmar. När jag kommer hem i eftermiddag ska jag baka två matpajer till morgondagens personalträff. Det blir något med ricotta, vitlök och bladspenat, kanske lite rostade pinjenötter på det. Sedan ska det stå en gryta med högrev och puttra på spisen tillsammans med mängder av paprika, tomat och lök av alla de sorter. Vi har en familjemedlem som älskar grytor med stark paprikasmak och det ska han och vi alla njuta till kvällen.

Jag ska inte fokusera på min hund idag! Nu har hon faktiskt blivit tjockare, men jag litar inte på hennes mage. Varför slickar hon så mycket på magen?

Det är några dagar kvar och om det inte tittar ut någon valp så kommer hon att utsättas för hårdbantning och gediget motionsprogram! Det skulle i och för sig passa mig själv utmärkt :)

Tillbakablick på gårdagen:

Vi hade en fantastisk kväll, en lördag då husets samtliga Ungdomarna höll sina överenskommelser och klarade sina löfte. Det var längesedan och det kändes hur härligt som helst. Äntligen!

Värre var att Danmark besegrade Sverige i fotbollen. Mannen och en av Killarna var uppgivet besvikna. Jag retar mig mest på att Sverige inte "plattade till" danskarna. Nu blir våra grannar över Sundet ännu mer kaxiga än tidigare. Inte nog med att de har mer pengar än oss!

Stackars dessa våra båda Söner i Danmark som ska stå ut med att vara svenskar på sin arbetsplats på måndag :)

Det var en något spänd och nervig gårdag som slutade väldigt bra.

Lång nos?!

Go´morgon!

Klockan är 07.49 och det är fredag.

Det är en solig och vacker morgon.

Termometern visar + 4 grader.

Utsikter för dagen:

Inget är som väntans tider......

Vår lilla tik är helt ur form. Ligger för sig själv i timmar, vankar lite utomhus och går och lägger sig igen. Hennes bröstkörtlar har blivit spända, men hon är inte direkt tjock. Alla som ser henne tycker att hon har tagit sig och blivit betydligt bredare, men direkt tjock är hon inte. Vetrinären har rätt i att det putar ut på sidorna runt midjan men det är också allt.

Om man tänker på oss människor så kan vi kvinnor se helt olika ut i våra graviditeter. Någon blir stor som ett hus, någon har en liten kula och någon är redan överviktig och då syns graviditeten mindre. Det senare skulle kunna gälla vår lilla hund :)

Vi trodde inte att parningen skulle ta sig. Vår tik var inte villig att hålla till så länge som hanen behövde och han hade problem med att pricka rätt. Fast det var ett par tillfälle som vi funderar över och vi var inte med hela tiden, kanske ändå....

Det är många men, om och kanske! Jag misstänker att vår lilla hund ger oss lång nos!

Tikar kan luras rejält och framstå som dräktiga med alla dessa "tecken" utan att vara dräktiga.

Typiskt om det skulle drabba oss igen, och jag tänker då på en viss envis liten ponny!

I dag är det hur som helst en konstig dag. Tiken vankar fram och tillbaka, får ingen ro och vill väldigt gärna bli klappad.

Vi tar det säkra före det osäkra!

Jag har varit uppe två gånger i natt och tittat till henne eftersom hon valde att inte sova i vårt rum, vilket är mycket ovanligt.

Nu blir en av oss i hennes närhet så att vi kan registrera ifall det tillstöter några underligheter.

Det är äntligen fredag och vi håller andan för att veckoslutet tillsammans med husets aktiva unga män ska flyta fram utan större incidenter. Det är ett lotteri, en tombola där vinsterna dessvärre inte är så frekventa.

Fredag är fiskdag hos oss (man blir klok av fisk!) och det är önskat fiskfilé med krämig sås, räkor och potatis. Sedan finns önskemål om tacos (suck) och det är önskat gulaschgryta.

Skönt när husets innevånare vet vad de vill äta, det hjälper stort i den idétorka som kan råda i köksregionerna.

Mannen åker och gör veckoinköpet, misstänker att armarna blir långa med tanke på allt som ska handlas. Tur att han är stark! Jag är hundobservatör :)

I eftermiddag ska vi ha en efterlängtad handledning.

Tillbakablick på gårdagen:

Min goa (förhoppningsvis) blivande svärdotter var här i går och hjälpte mig att "julstäda". Jag städar aldrig i jultid för då finns det så mycket annat trevligt att syssla med. Nu torkar vi ur skåp, såptvättar dörrar och paneler, rengör ugnen osv. Huset är stort och det är flera "städområde" som får stå tillbaka för andra mer betydelsefulla och roliga uppgifter i vardagen.

Jag är såååå tacksam för hjälpen!

Mot kvällskvisten dundrade det in en jättegrävmaskin på gårdsplanen som började jobba helt vilt i 25 minuter! Det blinkade överallt, brakade och dånade och sedan var det klart?! Vi var helt fascinerade av aktiviteten!

En god vän till mellanSonen ska hjälpa oss att bygga förråd och det var han som kom och jämnade till marken, flyttade runt stenhögar mm. Killen är väl i 25-årsåldern och han hanterade denna jättemaskin som en leksaksbil. Milde tid! Härligt!

Det var en aktiv gårdag.

Feedback

Go´morgon!

Klockan är 06.51 och det är torsdag.

Det håller på att ljusna och ser ut att bli bra väder.

Termometern visar + 4 grader.

För några dagar sedan blev jag hiskligt irriterad på ett par människor och deras beteende. Det liksom kokte i mitt inre och jag ventilerade det värsta med min mellanSon. Han är en god lyssnare och klok person.

Vi började prata kring mänskliga möten och i denna diskussion sa han något som jag burit med mig sedan dess:

-Du kan reta dig på en eller annan människa, men vad har det för betydelse när det finns tjugofem andra som du älskar?!

Suck....han säger så bra saker och har så klart för sig.

Varför lägga energi på det som man inte har möjlighet att förändra?

Jag kan få primitiva svackor. Det kanske är en rest från en obearbetad ungdomstid :)

Jag får hur som helst ingen lust att hålla tillbaka obstinata beteende eller snudd på reptilhjärna.

Det ligger en befrielse i att släppa formen och kvacka på som en Anka..........!

Det är skönt att bara vräka ur sig och bli lite provocerande, men det är förenat med risker och det gäller att välja både sällskap och situation. Att tangera gränserna på detta viset kan bli en dyrbar erfarenhet som är svår att reparera.

Sonen och jag fortsatte vårt samtal och då sa han vidare:

-Se den andra människans olikhet som en möjlighet att lära dig något nytt.

Då insåg jag att jag behövde samla ihop mig och ta fullkomligt ansvar för mina vredgade känslor.

Nu satt Sonen och predikade det som jag själv har förmedlat till honom under hans hela uppväxt.

Feedback.

Det är härligt med vuxna barn! Det är tryggt med någon som känner en själv, som älskar en villkorslöst och som står ut med de allehanda dumheter som man presterar.

Tacksamhet.

I dag ska jag ta hand om den lilla panikunge som fortfarande far omkring i mitt inre. Nu får det vara nog, nu måste vardagen bli mer glädjefylld.

Vi står i ett vägskäl där vad som helst kan hända. Ovisshet är ett tillstånd som gnager och tär i det inre.

Att känna hur kontrollen vacklar är att tappa fotfästet för en stund.

Omställningstid.

Nu gäller det återigen att samla kraft och fånga dagen!

Tillbakablick på gårdagen:

Det var en låååång arbetsdag och mängder med information att bearbeta. Det var intressanta mänskliga möte som gav framtida förhoppningar inom barn och ungdomshabilitering.

Jag körde hem från Staden i sena kvällen, trött och ensam på vägen. Radions P1 och månen höll mig sällskap i mörkret.

Det är skönt att komma hem.

Gårdagen var helt ok.

Måne

Go´morgon!

Klockan är 5.43 och det är måndag.

Det är ännu en blåsdag.

Termometern visar + 8 grader.

Måne!

Månskensnätter innebär vakennätter för min del. Nu sitter jag här efter att ha legat vaken till och från under ett par timmar. Måne är lika med stora tankar.

Oktober månad.

Blad faller tyst från träden och lägger sig på marken för att vissna ner. Naturen tackar för sig och förbereder sin vintervila.

Melankoli.

Det blåser och viner runt husknuten. Vi tänder mängder av stearinljus inomhus när mörkret smyger sig på. Nu behöver vi värmande grytor och stärkande soppor för att njuta maten och hålla energin. Återigen är det dax att kura inomhus.

Vi saknar redan våra utomhusrum med sina oändliga möjligheter. Nu gäller det att samsas inom husets alla väggar i några månader. Närhet och beroende kan innebära prövotid.

Jag gör mitt yttersta för att mobilisera kraft till att orka, till att se det positiva. Oktober och november är tunga månader för mig. Jag är en solen och värmens människa. Mörker ger mig svårmod, jag blir en aning melankolisk och får ta hand om det på bästa sätt. Det gäller att finna strategier!

En långpromenad vid Stenshuvud där hela parken skiftar i höstens gulröda toner är en energikick. En vandring längs med ett vindpiskande vatten vid Havängs stränder är ett sätt. Mat utifrån årstidens skafferi ett annat.

Vänner är ett underbart bra sätt! Nu träffas vi i mörkret och tar tillvara på varandra.

Vi har haft ett mycket mysigt veckoslut i kära Vänners sällskap.

Det är ljuvligt att bli bortbjuden och komma till dukat matbord. Lyxkänsla!

Tack Vännerna i Grevlunda för en god middag och trevlig fredagskväll.

Det är också härligt att tillaga en värmande måltid att bjuda på och vi hade en lördagskväll full av skratt och goda minne tillsammans med mina båda barndomsVänner från Staden.

Tack ni båda för att ni trotsade stormen och kom ut "på landet".

I dag ska vi ta tag i det som blev fel i går.......!

Tillbakablick på gårdagen:

Härlig låååångfrukost med Vänner. Eftermiddagen bjöd på skön avkoppling fram tills det var dax att börja arbeta och det mesta körde ihop sig. Suck!

Det gäller verkligen att njuta av de tillfälle till avkoppling som finns.

Dräktighet

Go´morgon!

Klockan är 6.56 och det är torsdag.

Det har regnat i natt , är fuktigt ute och himlen är grå.

Termometern visar + 8 grader.

Jag vaknar varje morgon till min klockradio och i dag var det nya nedslående rapporter från vår vida värld. Ännu en katastrof har inträffat under vår natt och fler än tusen människor har mist livet under ett jordskalv i Indonesien. Arma människor som ska leva vidare!

Vi har vårt fadderbarn i Indonesien.

Vi håller på att lära oss allt om dräktiga tikar och valpning.

Vetrinärens besked i tisdags var så uppmuntrande att vår hunds mage växer i takt med vår glädje.

Nu lusläser vi allt vi kan på nätet och upptäcker att det är en hel del vi måste ta tag i.

Det finns en fara i alla tecken som beskrivs i texter, vi tycker att vår tik uppvisar alla :)

Helt otroligt att hundar bara är dräktiga i 63 dagar. Tänk vad naturen har ordnat.

Vi måste inhandla speciellt dräktighetsfoder, valplåda ska införskaffas och vara på plats tio dagar innan beräknad valpning, rummet ska hålla ca 24 grader, hon ska dricka mycket för produktionen av fostervätska och mycket, mycket mer att hålla reda på.

Det känns en aning oroande och ansvarsfullt samtidigt som vi inte är helt säkra på om allt detta behövs och ska ske. Ultraljud är enda lösningen för ett definitivt besked, men vår vetrinär tycker att eftersom dräktigheten var så långt gången var det bara att vänta tiden ut och se. Han har säkert rätt. Det som sker det sker och vi får ge oss till tåls......två veckor till!

Drömmen är att det kommer tre fina små valpar. Tre familjer följer oss i väntans tider och hoppas lika mycket som vi (och förmodligen lite till) på att få en ny familjemedlem lagom till jul.

Önsketänkande!

I dag tar jag bilen för en tur över bron till utlandet och Sönerna som bor i den Staden. Jag ska bo en natt hos Lillebror och hoppas få träffa både Storebror och Svärdotter vid en gemensam middag i kväll. Ska bli väldigt mysigt!

Antar att det blir bekymmer med hemresan i morgon eftersom Barack Obama även tänker sig en resa till samma Stad och bron kommer att stängas av vid två tillfälle. Jag har kollat tiderna och tror mig ha hittat en lucka som passar oss, om inte Mr President och hans följe får tidsförflyttningar.

Tillbakablick på gårdagen:

Mannen och jag tog ledig förmiddag och åkte till Kivik för att njuta årets äppeltavla "På lösdrift i Äppelriket". En helt fantastisk tavla och vilken ljuvlig doft!

Jag fick lära mig att den är 108 kvadratmeter stor, att det finns 70.000 spik i tavlan, 35.000 äpple av 8 olika sorter och att den väger 3 ton. Inte dåligt!

Jag mötte en "Kivling", en äldre herre som sopade och gjorde fint vid tavlan. Då passade jag på att fråga honom vilken av de 22 äppeltavlorna genom tiderna som han tyckte var vackrast. Han svarade tveklöst att det var tavlan med barnet. Jag minns den själv, det var ett litet barn i sommarhatt och den var väldigt fin.

Det var en bra gårdag.