Nekas.

Go´morgon!

Klockan är 06.15 och det är måndag.

Gråmulet och regntungt.

Termometern visar + 8 grader.

Utsikter för dagen:

Jag funderar över våra olika reaktioner, på små barn som inte får som de vill och kastar sig ut i orgier av tårar, stamp och skrik. Tonåringen som smäller i dörren, matvägrar, hotar och påstås sig ha det svårast i hela världen. Uppmärksamhetsreaktioner som vill tala om för omgivningen hur orättvist och hemskt någonting är, uttryck för besvikelse och frustration.

Det är först när vi nekas något som vi börjar fokusera på det samma. Det förbjudna upptar vår tid, slukar obegränsat med energi och det allra minsta motstånd kan bli till ett berg av svårigheter att bestiga.

Små barn och vilsna ungdomar behöver möta motstånd, de behöver gå sin kamper med det egna temperamentet och humöret. De behöver höra andras åsikter och beslut, lära sig att förlora också betyder nya möjligheter, men framförallt behöver de lära sig att respektera en annan person.

Det är jättesvårt och jättehemskt och vuxna är dumma, allt är värdelöst och........

Det finns lika många olika reaktioner som det finns människor och det går tydligen aldrig över!

Även i det vuxna livet läggs mängder med förspilld tid och energi på det som vi nekas. Våra tankar maler, vi söker strategier och möjligheter till att uppnå det som vi inte har eller kan och vi tycker definitivt inte om att misslyckas, för då är det oftast någon annans fel. Vi flyttar fokus från oss själva och letar upp ett lämpligt objekt att irritera oss på, någon som orsakat vår besvikelse och någon som därmed får bära vår frustration. En del allierar sig med andra och driver nekandet vidare med stöd.

Envishet kan absolut gå för långt och långsinthet är definitivt en dålig framgångsfaktor.

Rättshaverister är människor i strid.

Nekande kan bli till ett stort nederlag som omöjligt kan accepteras och en tankelåsning som kan nå oanade proportioner. Nederlag kan vara det samma som passivt konstaterande och uppgivenhet, men för den som ser nya möjligheter efter ett nekande är livet att gratulera och förmodligen en varsam förebild att tacka.

Det går som sagt aldrig över, det är bara beteendet som skiftar med erfarenhet och ålder.

I dag väntar en tung, men spännande arbetsdag för Mannen och mig tillsammans.

Take it or leave it....again.

Tillbakablick på gårdagen:

Det var en fantastisk eftermiddag, tusen tack :)

Gröna kaniner

Go´morgon!

Klockan är 07.19 och det är söndag.

Regn.

Termometern visar + 7 grader.

Utsikter för dagen:

Det är kallt och naturen har tappat sin glans. Jag börjar bli hialös, nu får det vara nog med kyla och regn! Var blir den efterlängtade värmen av och var är solen som med sina gyllene strålar lägger ett skimmer av guld över allt det gröna?

Läääängtar!

Jag träffade en lantbrukare som menade att naturen var drygt en vecka försenad i år, men att sommaren ska regnas in för att ge bästa resultat, så det fick gärna vara oväder fram till midsommar och sedan fick det vara nog. Tydligt och klart, lugnt konstaterande.

Det är långt till midsommar......och jag är hialös, vilket är ett ganska naivt tillstånd.

Tålamod är en dygd.

I dag är det Mors dag och mängder med Mammor i olika skeende i livet blir uppvaktade av sina barn. Små barn med fina dagisteckningar, tonårsbarn med ett snabbt - grattis Morsan! och vuxna barn med blommor eller present och så naturligtvis alla Pappor som har haft fullt upp med att fixa morsdagspresenter till sina kvinnor från barnen och dem själva.

Kommersen har sprudlat och pengarna har strömmat ut och in.

I vår familj firas inte dessa hittepådagar, vilket är ganska trist just idag, när regnet står som spö i backen, för jag skulle gärna vilja ha lite juveler, en vacker klänning eller kanske en weekendresa till solen eller......... :)

Grattis alla kära, goa Mammor på allas vår Mammadag!

I dag ska jag träffa en fantastisk ung Mamma och vi ska på en förhoppningsfull husvisning.

Tillbakablick på gårdagen:

Karuseller i mängder, tusentals glada människor, sockervadd, popcorn och regn. Vi hade en härlig och kylig dag på Liseberg i Göteborg. Nöjesparkens besökare och naturligtvis även vi, sprang runt i företagets blå regnponchos (med gröna kaniner på) och stämningen var väldigt god.

På Liseberg dönar ingen skränig musik från attraktionerna, personalen är vänlig och hjälpsam, matställena slukar folk och håller förvånansvärd service, parken är välstädad, besökarna glada och fredfulla och karusellerna otroligt häftiga! Jättebra och jättekul!

Gårdagen var snurrig :)

Växthusdröm

Go´morgon!

Klockan är 06.27 och det är fredag.

Sol, blåst och skyar.

Termometern visar + 7 grader.

Utsikter för dagen:

Det händer om och om igen varje vår. Jag kan liksom inte stilla mig och hålla mig borta från Österlens många plantskolor, jag bara måste ta mig dit lite då och då för att vandra runt bland blomsterprakt och spännande växter.

Att besöka en riktigt bra plantskola är som en lisa för själen och en mindre katastrof för plånboken. Det går bara inte att tänka på så mycket pengar som är nergrävda i denna vår trädgård.

Det händer till och med att jag ger mig själv ett svepsjäl till att sätta mig i bilen och åka till en plantskola och väl där är det alltid något som absolut måste följa med hem.

Jorden där vi bor är mager, stenig och en aning grusig. Med andra ord inte speciellt växtvänlig (undantaget kirskål...) för spröda nya små plantor. Det har gått åt lass och säckar med jord för att förbättra jordmånen, men det är dessvärre bara det mest livaktiga som klarar sig.

Just nu håller jag på att stoppa alla mina lustar avseende sommarblommor. Eftersom både lupiner, blåklint, syrener, liljekonvaljer och tulpaner blommar på en och samma gång så är jag en aning orolig över vad som kan finnas kvar när vi går in i sommarmånaderna.

Allt går så ovanligt fort, men färgrika sommarblommor vill jag plantera när det verkligen är sommar. De är kortlivade, underbara och de ska fylla några väl valda krukor till midsommar.

Jag har inget växthus?! Det är fullkomligt obegripligt och jag är grymt avundsjuk på de av mina Väninnor som kan odla grönsaker, ha fantastiska pelargoner, fika och njuta i sina härliga växthus.

Jag önskar mig ett ovanligt vackert växthus, ett stort som står på en grund av handslaget tegel och som har vackert glas i gamla bågar. Detta är verkligen min inredningsdröm och för att uppnå den krävs en duktig hantverkare, mängder med uppletat gammalt material och ett rejält bilsläp. Pengar, pengar.....tokdyrt! Det får förmodligen stanna vid drömmar för min egen vilda trädgård, som jag just nu delar med en mycket ovälkommen och envis mullis.

I dag blir det förmodligen hundliv i huset, vilket är bra för motionen :)

En av Sönerna och hans Käraste är på väg upp över molnen mot en veckas semesterparadis i Grekland, lycklig resa!

Tillbakablick på gårdagen:

Två söta pelargoner i köksfönstret, en dubbel vit Mårbacka och en ljust rosa av samma sort. I en kruka utomhus står en mörkt rosa och gudomligt vacker salvia. Jag hade en kort men lyckad stund på plantskolan!

Trevlig vardagsfest på kvällen.

Gårdagen var bra.

Regelryttare!

Go´morgon!

Klockan är 06.22 och det är onsdag.

Sol och skyar, det blåser.

Termometern visar + 7 grader.

Utsikter för dagen:

Man kan inte rädda hela världen, men man kan alltid hjälpa någon!

Jag är så innerligt trött på alla tjänstemän/kvinnor som utövar sina ämbete med stöd av paragrafer, och nu pratar jag inte om lagar.

De sitter där bakom sina trygga skrivbord, på lagom avstånd från den det berör och pratar ett språk som man behöver vara minst akademiker för att förstå.

De är förmodligen rädda. Kanske de har gått en kurs för att hantera medborgerliga känsloutfall genom att stelbent peka på sin paragrafbok (som de säkert kan rabbla utantill i sömnen) eller så har de som rutin att endast vara korrekta och aldrig särskilja, vilket de förmodligen betecknar som respektfullt bemötande.

De är som de vore livlösa, känslokalla och de är extremt tråkiga, oflexibla och väldigt fula när de försöker le med sina iskalla ögon.

Jag är arg! Ge mig kraft!

Kan de inte stava till ordet flexibel eller finns det inte med i alla deras paragrafer ?

Flexibel kan förmodligen innebära känslor och stor risk för feltolkning av regelboken!

Återigen blir jag till en Don Quijote och min kamp är förmodligen omöjlig, men jag måste ta den. Vem vet, en vacker dag så kanske det glittrar till i ögonen på en stelbent tjänsteutövare, kanske man får ett ärligt leende och kanske det dyker upp en vilja att verkligen hjälpa istället för att hela tiden stjälpa. I den bästa av alla världar så kan mitt ord och min åsikt göra skillnad för någon.

Skam den som ger sig!

Tack för ordet!

I kväll väntar styrelsemöte i Lund, vilket är ett av flera sätt att kämpa för någon som har mindre möjligheter i samhällets djungel. När jag ändå är i Lund ska jag ta mig en mysig stund och leta efter önskade födelsedagspresenter till vår lilleBror.

Tillbakablick på gårdagen:

Nu har tiden fått raketfart och timmarna räcker dåligt till. Dagarna är ett evigt pusslande för att få vardagen att fungera.

Jag önskar att jag var fler.

Gårdagen var tankfull.

Oväder.

Go´morgon!

Klockan är 06.03 och det är måndag.

Regn och grått.

Termometern visar + 9 grader.

Utsikter för dagen:

Det där med åska är något väldigt speciellt och det var dramatiskt att se ovädret rulla in under kvällen, snabbt och vackert!

När jag var liten var jag fullkomligt livrädd för åska, vilket även min Mamma var om man undantar ordet liv och istället tänker rädd, åskrädd.

I vår gamla gård på landet bestod elledningarna av två tvinnade elkablar som gick runt i huset, utanpå väggarna och mellan de runda eldoserna. Det var egentligen livsfarligt, men väldigt normalt för den tiden och den typen av boende.

När åskan gick som värst kröp jag in under vårt stora matsalsbord med en tung och stor ullfilt över mig och där låg jag och lyssnade på muller och dön, kände hur hela huset vibrerade när åskan kom nära, hörde min mamma räkna sekunder mellan blixt och knall och jag var livrädd.

Det hände att åskan slog ner i en jättetransformator, som fanns en bit utanför vårt hus, och då stod det eldkvastar ut ur elledningarna inne i huset och det plingade konstant i den svarta bakelittelefonen.

Min Pappa hade en egendomlig vana att alltid stå utomhus när det åskade och det gjorde mig extrarädd och orolig. Jag tänkte på hur blixten skulle slå ner i min Pappa och såg fruktansvärda scenarier framför mig, där inne under filten.

Mamma brukade meddela att om åskan blev riktigt svår så skulle vi sätta oss i bilen för att skyddas av bilen gummidäck, men det hände aldrig.

Min barndoms åskväder var en aning traumatiska......

När jag själv blev förälder var just åska en av mina rädslor som jag omedelbart tog fullkomligt ansvar för.

Möt dina rädslor!

Åska är respekt!

Dagens åskväder blir till ett I-landsproblem i Familjen när datortrafik och tv stängs ner. Tråkigt, hemskt, besvärligt, jobbigt......

I dag är det vanlig rutinmåndag. Faktiskt lite skönt att vädret är grått för det gör alla inomhusmåsten lite lättare att ta tag i.

Tillbakablick på gårdagen:

Kirskålskrig hela helgen och ovan på det massaker bland brännässlorna! Fy attan vad jag har "nellat" mig! Aj!

Till nästa vår ska jag ge upp en del av dessa energislukande krig, gräva upp det som klarat att växa i kirskålsskogen och i stället köra med trimmern. Brutalt bort med eländet som stryper allt det vackra!

Man måste välja sina krig :)

Mannen tog med oss på en Österlensightseeing och jag fann ett textilcollage som fick mitt hjärta att slå extra slag........pengar, pengar!

Gårdagen var bra.

Inget planerat.

Go´morgon!

Klockan är 06.43 och det är lördag.

Sol.

Termometern visar + 7 grader.

Utsikter för dagen:

En underbart ledig dag, en annorlunda och en relativt ovanlig dag.

Inget är planerat, ingen ska bli körd till någon, ingen har bjudit hem någon, vi har inga middagsgäster, inga förväntningar utan allt är bara oväntat lugnt för att vara en lördag i vår Familj.

Nu ska vi göra det som jag inbillar mig att "vanliga familjer" gör. Var och en ska sova så länge den vill och man äter frukost när man har lust eller hoppar över, tar en promenad med hunden och kombinerar det med dagens motionspass, handlar hem extra god mat till kvällen, går en runda på stan och köper något som någon absolut behöver, fixar en del med huset, tvättar en maskin tvätt, tvättar kanske bilen, tar en eftermiddagsfika i solen på ett fik eller i trädgården, ser lite på tv eller sätter på en dvd efter kvällsmaten och sjunker ihop i soffan fram emot kvällen.......en helt vanlig ledig lördag för många, men inte så väldigt vanlig för oss. I vår Familj råder hög aktivitetsnivå och många viljor :)

Hoppsan, här sitter jag och morgondrömmer......glömde att Mannen har jour denna helgen och en signal från mobilen i hans ficka kan förändra det mesta på en kort stund.

Nåväl, vi ska hur som helst låta dagen komma till oss och så får den flyta fram i den takt som det blir. Härligt!

Tillbakablick på gårdagen:

Såg en fantastisk utställning och är otroligt stolt över vår lillaSysters underbart vackra glasskålar och bilder, jättefint!

Gårdagen var en trevlig dag.

Sockersött.

Go´morgon!

Klockan är 06.03 och det är fredag.

Sol

Termometern visar + 5 grader.

Utsikter för dagen:

Socker är det samma som gift!

Detta underbara söta som finns precis överallt, framförallt i det goda.

Just nu pågår en "avsockringsperiod". Påskens sockerbomb har satt sina spår och fortsatt att ticka i kroppen. Det är hemskt!

Chokladbullar, mums! Chockladpraliner, smask!

Godisbit önskas efter maten och till eftermiddagsfikat ska det vara något sött. När det blir tråkigt behöver tillvaron piggas upp med en sötsak och när ensamheten blir påtaglig är något sött en tröst.

Detta är definitivt ett inlärt beteende, tidigt redan sedan barnsben!

Vindruvor, saftiga apelsiner, bananer och juicer blir till nyttiga ersättare, fyllda med dolt fruktsocker. Bättre för samvetet och vikten......men en sockerfälla.

Sötstark mumsig senap och i värsta fall ketchup till korven, lingonsylt till köttbullarna, lite honung i teet, glass......

Socker, socker, sockerbruk!

Detta måste få ett slut!

Mantra! En promenadvänlig ramsa :)

Kroppens blodsockerkurva åker berg- och-dalbana, krafterna tryter, kroppen skakar och humöret kommer och går.

Sockerstopp är ett detektivarbete!

Abstinens.

Det gäller att överlista sig själv och tro på sin absoluta förmåga att lyckas.

Tillräckligt motiverad?

Good luck :)

I dag ska vi åka till Simrishamn och Österlens museum för att se estetiska programmets elevutställning, där lillaSyster är en av konstnärerna. Trevligt! Se den!

För övrigt är det en efterlängtad fredag och delar av Familjen samlas runt grillen fram emot kvällen. Fredagsmys :)

Tillbakablick på gårdagen:

Härlig morgonpromenad och lååångfika med Väninnan.

Gårdagen bjöd på en riktigt bra dag.

Det regnar körsbärsblom.

Go´morgon!

Klockan är 06.14 och det är onsdag.

Sol.

Termometern visar + 6 grader.

Utsikter för dagen:

Jag har en Vän som säger att man inte ska tänka för mycket.

Man kan absolut fastna i en tanke och liksom låsa sig vid den och det är varken bra eller nyttigt, men kan man verkligen tänka för mycket?

Tanken är fri!

Det framstår som en omöjlighet att dirigera om tankeverksamheten så att den blir bekväm och lätthanterlig, något som man kopplar på när den passar och stänger av när man vill det.

Arbete och koncentration skingrar tankarna, vilket är en nödvändighet som kräver sin egen tankeverksamhet och oftast medför att man tänker intensivare än någonsin. Tankearbete.

Tankar kan både öppna och stänga våra inre rum och tanken är vårt sociala samspel det som ger oss vårt nätverk, våra Vänner och Bekanta.

Tanken kan ge sig av på vilovägar och ge oss tankspridhet, ett obehagligt tecken på stress eller åldrande.

I bland kan man behöva låta andra tänka, slå sig själv till ro, lita på vad någon annan tänker och invänta resultat. Det är både en konst och en nödvändighet, för någon en omöjlighet.

Att släppa tanken kan upplevas som att mista kontrollen.

Go´morgon Österlen är att dela en tanke, kanske till och med att ge bort den.

Take it or leave it.......

Tillbakablick på gårdagen:

Det regnar körsbärsblom, fantastiskt vackert och sorgset på samma gång, vilket för mina tankar till underbara Vänner som jag inte träffar, men saknar så otroligt mycket. Längtans tanke!

Gårdagen var bättre.

Slöseri!

Go´morgon!

Klockan är 06.09 och det är tisdag.

Regn.

Termometern visar + 6 grader.

Utsikter för dagen:

Det är som att rulla en gigantiskt stor sten upp för ett berg, allra högst upp mot toppen. Om du slutar rulla så rullar stenen över dig, tillintetgör dig, skadar dig...........så är det.

När du väl har nått toppen på berget så kan du antingen lämna stenen där eller sätta den i rullning igen, neråt med full fart......

När jag var liten och skulle lära mig simma, i den iskalla och bruna Vaxsjön, så kunde jag aldrig förstå varför jag skulle tvingas ner i detta hemska och kalla, det bottenlösa helvetet. Jag kunde inte begripa varför jag skulle släppa taget från bryggan och med egen kraft ge mig ut i det djupa bruna, det som inte gick att se eller kontrollera, det som inte gav mig fotfäste. Hur skulle jag kunna andas när det var så isande kallt och hur skulle jag med min vilja få mina armar och ben att samarbeta i det fullkomligt okända.

Jag var rädd och osäker, jag var arg och jag var kall.

Min Pappa tittade på........

Tillbaka till ruta ett.

I dag får det bli som det blir, en halv dags arbete och resten kan kallas plikter.

Slöseri!

Tillbakablick på gårdagen:

Gårdagen var varken eller.

Herre och Hund

Go´morgon!

Klockan är 07.24 och det är söndag.

Skuggfrost, regnblött och sol.

Termometern visar + 7 grader.

Utsikter för dagen:

Det är underbart att vakna och veta att man har möjligheten att ligga kvar en stund i sängvärmen, låta tankarna flöda och sakta sträcka ut sin kropp innan det är dax att stiga upp.

Huset sover, det är bara papegojan som håller låda, kallar på oss alla och försöker till och med att låta som en av hundarna, allt bara för att se mig stiga upp och en stund därefter komma med en morgonmacka till pratkvarnen. För den som inte lever tillsammans med vårt fågelskrälle och har lärt sig att koppla bort alla hans tillrop så hade denna morgon nog varit att betrakta som en pina av ordflöde.

Mina morgontankar är lite av det som rörde sig i hjärnkontoret i går morse och då tänker jag på detta att vara sin egen förebild eller vem vi har som vår förebild för att bli den vi är.

Jag upplevde något av ett "halleljujah moment" när en liten man från Mexiko äntrade scenen på Malmö arena igår. Mängder med människor hade vallfärdat till platsen för att höra honom berätta om sitt förhålande till hundar.

Från att mer eller mindre ha sprungit ur Mexiko till att bli en som promenerar med hundar i USA och sedan börja fundera över varför hundägarna inte klarar av sina djur, till att lyckas med att frälsa någon med sin kunskap och charm, få rätta kontakter och numera vara mångmiljonär på att lära ut sina knep och visa sin förmåga att hantera hundar. Beundransvärd framgång!

Hans förebild var hans Pappa, nu är han definitivt sin egen förebild och sin sons.....kanske.

Han är tveklöst förebild för mängder med hundägare!

Utanför arenan stod ett gäng tystlåtna personer med banderoller och plakat. De påstod att Cesar Millan är en bluff och de förespråkade belöning som bästa framgångsfaktor vad det gäller hunduppfostran. Regnet öste ner utanför arenen och det var inte många som var intresserade av deras budskap. Jag och alla vi andra som stod i kön in till showen hade betalt dyra pengar för att se och lyssna på "mannen som kan prata med hundar".

Cesar Millan är omåttligt populär och jag var förmodligen den enda på hela arenan som aldrig har sett hans tv-program eller läst hans bok.

Cesar Millan gjorde en bejublad show där hans egentliga budskap handlade om energi, vilken energi vi ger vår hund och hur vi bemöter vår hunds energi. En trygg och lugn ägare ger en trygg och lugn hund.

Sådan herre sådan hund......inga nyheter!

Cesar Millan har hundar som sitt heltidsarbete, det har gjort honom ofantligt rik och han reser kors och tvärs i världen med sin familj och visar sin show. Han är en entertainer, han är snygg och han har en makalös utstrålning. Dessutom har han en otroligt söt son i lägre skolåldern som hjälper sin Pappa lite då och då på scenen. Perfekt koncept!

Det jag upplevde under föreställningen var inga mirakel eller något som förvånade mig. Det jag såg var en skicklig man som har en gudagåva avseende både tålamod och koncentration, en utmärkt ledare som både djur och människor med all tydlighet vill ha sin sin alfahane.

En karismatisk förebild för hundägare, en hundfolkets Oprah Winfrey.

Antar att det är mängder med Cesar-anhängare som går omkring och låter som ilskna kobror när de kommunicerar med sina hundar, som nonchalerar oönskat beteende och som väljer att inte belöna bra beteende. En hund är en hund och inte en människa, en hund ska göra det som deras ledare / ägare vill och sedan är det bra med det.

Det är ägaren som behöver fostras, inte hunden.

Enkelt och svårt på samma gång!

Föreställning avslutades med stående ovationer från publiken och Cesar Millan hade klätt sig i Redhawks Malmös spelartröja, strålande!

Allt, precis allt är egentligen möjligt!

Idag väntar ett antal timmars arbete i Malmö och därefter blir det en kopp kaffe och en syndigt god kaka tillsammans med lilla Mamma.

Tillbakablick på gårdagen:

Det verkar som om sommaren tar ett steg tillbaka för att åter ge plats åt våren.

Naturen måste bli otroligt förvirrad, i alla fall så blir våra koifiskar det som ständigt simmar runt i sommarvarmt eller vinterkallt vatten.

Hästarna väntar på att få äta grönt saftigt gräs och komma på bete, men nätterna är kalla och gräset växer dåligt på grund av torka.

Det föll hur som helst ett efterlängtat regn under gårdagens kväll, äntligen.

Det var en mycket trevlig, lärorik och spännande gårdag.

Förebild.

Go´morgon!

Klockan är 07.16 och det är lördag.

Sol.

Termometern visar + 8 grader.

Utsikter för dagen:

Kan man verkligen bli sin egen förebild och om det är möjligt hur blir tillvaron då? Ska man slå sig till ro med den man är eller är det ett ständigt pågående förändringsarbete för att bli bättre än bäst? Det borde finnas risk för ett överdrivet stort ego och kanske att de är en allt för egoistisk tanke, men samtidigt borde det vara det fullkomliga livsmålet för var och en. Jag vet inte riktigt vad jag tycker, det är en underlig tanke som förvirrar och samtidigt känns helt rätt.

"Popular", i will be poular.......

Att vara fullkomligt nöjd med sig själv, bekväm med sin person och uppnå det fantastiska att se sig själv som sin yttersta förebild låter omöjligt i mina öron, men det finns uppenbart seriösa förespråkare för detta.

Allt är i rörelse och föränderligt, varken livet eller människan ska stagnera, kan man själv vara bäst.....jag tilltalas av tanken :)

Är våra världsidoler våra förebilder eller är det kanske en ganska obetydlig person som vi hämtar vår kraft och vår modell ifrån? Det är självklart helt olika utifrån personlighet och ålder, men vem vill vi likna om vi inte vill vara oss själva? Vem är min förebild, har jag en speciell eller är jag beroende av flera för att vara den jag är? Vem är det som jag har kopierat för att bli den jag är fram till idag?

Tänk efter!

Kanske att vi skulle våga tro mer på oss själva, tycka mer om oss själv och strunta i den idiotiska (hemska, vidriga, förfärliga) jantelagen.

Vi behöver kanske slå oss mer för bröstet och intala oss själva att vi faktiskt är otroligt fantastiska. Det finns trots allt bara en av oss!

Tänk att se sig själv i spegeln och känna att man är precis den man vill vara, en person och kropp att njuta i, någon som man bara putsar till lite då och då utifrån omständigheterna.

Att vara sin egen absoluta förebild!

Spännande tankelek, möjlighet....eller hur svårt kan det egentligen vara?

Våga sticka ut, ta för sig rejält av livet, lita på sig själv och våga vara nöjd!

Att älska sig själv är en förutsättning för att älska andra!

Tunnelseende eller skygglappar........än finns det tid.

I dag blir det en tur till Kristianstad med husets Ungdomar och sedan är kvällen vikt till Malmö Arena och Cesar Millan.

Tillbakablick på gårdagen:

Allt är grönt och skönt!

Rapsfälten lyser gula och liljekonvaljerna går i blom. Underbart!

Ännu en datorsladd oduglig........datorfri dag :)

Gårdagen var bra.

Lyssnarstund.

Go´morgon!

Klockan är 05.57 och det är onsdag.

Sol & moln.

Termometern visar + 7 grader.

Utsikter för dagen:

I en paus under vardagens alla mödor och glädje gav jag mig själv möjligheten att sätta mig ner i solen, sluta ögonen, lyssna och fånga ljud. Roligt!

Vår ena Granne har skaffat sig en liten hönsflock och deras tupp är definitivt i målbrottet. Det är smålustigt att lyssna till hans bräckliga och gräsliga galande om och om igen. Han tränar, vill höras och passar säkert på sina små hönor.

Lite längre bort blir det plötsligt en fullkomlig kakofoni när en bybo fodrar ut alla sina många gäss. Det är ett intensivt kvackande, som man faktiskt behöver lära sig höra för att stå ut med.....jag står ut :)

En annan granne har ett barn, med en stämma så gäll att den skär igenom allt och ingenting. Barnet gillar uppenbart att skrika, fast för utomstående är det svårt att avgöra i fall det handlar om rädsla eller glädje, kanske både och. Det är en söt unge, vad månde bliva.....

En hund skäller intensivt. Kanske ett vildsvin i närheten som doftar irriterande för en hundnos.

Men så plötsligt hör jag ett underbart ljud som får mig att le igenkännande, jag blir glad och hjärtat tar ett extraskutt; koko-koko. Det är årets första gök, en norrgök och därmed en sorggök, men det är bara dumt gammal skrock (hoppas jag!). Göken är en riktig fuling och egentligen borde den tillhöra mina ovälkomna gäster, fast det är något med lätet som får mig att må bra. Konstigt, men det känns tryggt. Kan det bero på barndomens bruna, fula och roliga gökur? Koko-koko....

Jag hör ljudet från en och annan bil, civilisationen, långt borta och någorlunda nära.

En geting börjar surra väldigt irriterande över mitt huvud och det är lika med getingjakt eller förflyttning. Denna ilskna och för mig farliga insekt tar slut på min lyssnarstund i solen. Jag ser hur getingen söker boplats under vårt tak. Nu är det bara en sak som gäller; getingkrig!! Fram med saften och getingfångaren!

Några minuters lyssnarstund i livet är plötsligt över.

Vi hör det vi vill höra.

I dag är det tid för nya utmaningar och jag har en del förhoppningar. Mannen finns vid min sida och några timmars gemensamt arbete väntar. Det var längesedan och ska bli trevligt :)

Tillbakablick på gårdagen:

Kroppen signalerar, bäst att lyssna!

Vädret är underbart, livet är nu!

Gårdagen gjorde ont.

Tv-frossa.

Go´morgon!

Klockan är 06.12 och det är tisdag.

Markfrost och sol.

Termometern visar + 5 grader.

Utsikter för dagen:

Av någon underlig anledning satt jag och läste igenom tv-programmen, förmodligen för att se vad det var som intresserade bonusPågen så till den milda grad.

Tv och jag finns inte! För mig är tv-tittande slöseri med tid och möjligheter och jag väljer mitt tv-tittande med stor omsorg eller påverkan, och slår mig ner i tv-rummet någon enstaka gång i månaden.

Det finns egentligen inget tv-intresse i vårt hus, med undantag för Mannen och bonusPågen som är mer eller mindre intresserade.

Jag kan inte förstå de föräldrar som sätter tv-aparater i sina barns sovrum, hur vet de vad deras kära ungar konsumerar?

Nu var det hur som helst tv-tablån som gällde och jag blev en aning förvånad över det enorma utbudet. Det är matlagnings- och inredningsserier i flera kanaler, det vill den moderna människan ha, vi vill njuta med ögonen och få enkla tips. Hell´s kitchen är säkert inget att leka med! Förnedringstv.

Det är trädgårdsprogram (trevligt) och det är hälsomagasin där vi kan fråga doktorn kring våra krämpor.

Sedan är det alla dessa dokusåpor och amerikanska serier i olika tappningar och mängder med avsnitt. Hur kan det vara intressant att se på dag ut och in? Fyra blivande brudar besöker varandra och sätter betyg på varandras brölopp i 32 avsnitt, mammor som byter familjer med varandra, obegripligt ointressant.

Det har kommit något nytt, i alla fall för mig, som kallas yrkessåpor där man följer en yrkesgrupps arbetsdag, yrken med spänning som akutsjukvård, förlossningsavdelningar, kriminalvård och annat som vi kan vara nyfikna på att veta mer om.

Gör-om-mig-serier måste vara något av det fånigaste som tänkas kan visas och vem är de som ställer upp på detta?

För övrigt är det talkshows med kända kloka som har svar på det mesta och som får folk att blotta sina liv i kameran, några kriminal- eller komediserier med lagom mycket mord och fram på småtimmarna visas okulta märkligheter, våld och så naturligtvis porr som de väljer att kalla erotik.

Turligt nog finns det fortfarande nyhetssändningar, några naturprogram och sport i lagom dos i fall man inte vill köpa till en sportkanal och frossa i sportvärldens alla händelser.

Var har alla trygga tv-tider och snälla barnprogram mellan klockan 17-19 blivit av?

Jag hade ingen aning om att det fanns så obegripligt många tv-kanaler, undrar vad det ska vara bra för. Människan vill ha mycket av det mesta, så jag antar att det blir en hel del gymnastik för fingrarna när man ska välja mellan allt som finns att se och kanske att det är en förklaring till en tv-apparat i varje rum i vissa familjer. Bekvämt, enklast, lugnast, konfliktfritt.....

Stackars Barn!

Sedan plussar vi på med lite tv-spel, data-spel och andra fiktiviteter för våra små älsklingar efter skolan......heltokigt!

Barn gör som de äldre syskonen och föräldrarna gör. Äldre syskon härmar sina vuxna, även om de gör som sina kompisar gör!

Det är snart sommarlov, prova med att ge alla tv- och spelapparater semesterstängt när solen skiner och inför regnväders-tv för hela Familjen, det fungerar :)

Hoppas det blir en riktigt solig sommar!

I dag ska jag arbeta.

Tillbakablick på gårdagen:

En riktig sommardag! Allt blommar på en och samma gång, märkligt.

Skönt att rå om vår mellanBror några timmar :)

Det var en härlig gårdag.

Vår kroppsliga bostad.

Go´morgon!

Klockan är 06.21 och det är måndag.

Dimma och mulet.

Termometern visar + 7 grader.

Utsikter för dagen:

Vår kropp är våra förutsättningar och möjligheter. Det spelar ingen roll hur mycket ambitioner vi har för vår fysik om vi inte har vår kropp med oss.

Åldrandet är det oundvikliga fysiska förfallet. Redan strax efter femtio märks tyngdlagarnas strävan nedåt, bara att konstatera och för de flesta en inte allt för välkommen upptäckt. Leder,ögon, öron, tänder, allt börjar visa tendenser till utslitning. Vi går in i vår renoveringsålder, det är reperationsdax för kroppen.

Det är sannerligen ett elände när kropp och knopp går skilda vägar. Oacceptabelt svårt och ett nödvändigt måste, bara att gilla läget och lära känna den nya, något skrynkliga och småslitna kroppen som hyser det som är vi själva.

Det finns flera av oss som redan från livets första början har begränsade kroppsliga förutsättningar och det finns många som olyckligt nog drabbas hårt när olyckor och sjukdomar lurar och tar kroppen i sin besittning. Ingenting blir som det var tänkt och som man hade hoppats på, livet måste läras eller läras om utifrån hjälpmedel och andras ofrånkomliga stöd, kroppen behöver hjälp för att fungera.

Vi är ingenting utan vår kropp!

Trådsmala, superfeta eller precis lagom mulliga, vi bor oavsett bara i en kropp, ett hölje av kött, blodkärl, organ och annat som gör oss livsdugliga.

För den som är sjuk och/eller funktionshindrad har livet en fysisk begränsning och kanske mer än det.

Vår kropp är vår livsnödvändiga bostad!

Vad är prylar och lyxkonsumtion i jämförelse med en frisk och rörlig kropp? Vad är våren och solen i fall du inte kan lukta blommorna, se solen och höra fåglarnas kvitter? Vad är ett svalkande hav i fall du aldrig når vattenlinjen?

Vår kropp är våra förutsättningar, inte mer än så.

Man ska inte backa tiden, men det kanske är dax att stanna upp, njuta och känna någon form av tacksamhet för det hölje som man trots allt bor och lever i.

Den som är frisk tänker inte på detta, har förmodligen inte tid, men den som har ont eller är begränsad i sin rörlighet vet allt om kroppens betydelse för vardagen och för livet.

Stanna upp och känn efter!

Ta väl vara på kroppen och stunden :)

"Du kan ingenting ta med dig dit du går......"

I dag kommer vår mellanBror på förmiddagsbesök och jag hoppas på en skön promenad vid skog eller hav tillsammans med honom och hundarna.

Rutinmåndag blir rutintisdag denna veckan.

Tillbakablick på gårdagen:

Vilket underbart veckoslut! Vila, Familjegemenskap, livliga diskussioner, mat och sol i en ljuvlig kombination :)

Vi var på årets första loppis i Vanstad under söndagen, den bästa och trevligaste på evigheter! Mängder med spännande prylar som ingen längre vill ha. Det blev en del fina "fynd" för nästan inga pengar alls och jag är speciellt glad för en otroligt vacker handblåst jätte damejeann (stavas det så?) som nu är tvättad och sköljd för att få sin plats i trädgården.

- Skräp, säger Mannen!

- Fynd, säger jag!

Det var en härlig söndag.

Förutseende

Go´morgon!

Klockan är 06.06 och det är torsdag.

Sol.

Termometern visar + 1 grad.

Utsikter för dagen:

Jag städar upp det allra sista efter den senaste stormens framfart och nu är det söndriga tegelpannor från poolmuren som plockas upp. Det är trångt mellan mur och häststaket och det har dessutom vuxit upp en ansenlig mängd med ilskna brännässlor på platsen. Min uppgift är med andra ord både obekväm och synnerligen tråkig, men jag försöker övertyga mig själv om att fysiskt arbete är till nytta för kroppen och hjärnan.

Plocka takpannor - bära - gå - lasta - köra rullebör - tippa av och så om och om igen. Där någonstans mellan avstjälpningsplatsen och muren kastar ordet "förutseende" sig in i mitt huvud, förutseende, förutseende.........att se före eller att ha sett förut. Det blir till ett mantra och en melodi i mitt hjärnkontor, en tankelek som gör arbetet uthärdligt.

På så gott som samtliga arbetsplatser är förutseende en självklarhet och något som cheferna kräver för uppdraget och lönen. Man ska planera, organisera, riskbedömma, möjliggöra, finna strategier, marknadsundersöka, utbilda, tänka före, med andra ord vara väldig mycket förutseende.

I privatlivet är förutseende något som kan betraktas som allt för präktigt, en aning tråkigt, för perfekt, kontrollerande, tjatigt och andra negativa benämningar i negativ ton.

När man inte är på sitt arbete ska man bara koppla av.......inte gå omkring och tänka för mycket och vara "duktig".

Vad var det jag sa.......

På Österlen säger man i folkmun att: - Det ordnar sig! och det gör det ofta, men långt ifrån alltid.

Att förutse är att bespara sig själv och andra en hel del bekymmer, en mängd med merarbete och besvikelser, men framför allt att möjliggöra bra saker som kommer en själv och andra till glädje.

Att vara förutseende är en känslomässig besparing :)

"Det finns inga genvägar, bara senvägar"

Detta är vad jag tänker på när jag går där med rullebören fram och tillbaka, motionerar och låter tankarna hjälpa mig med att få arbetstiden att passera.

I dag måste jag göra något radikalt åt min egen situation. Jag ger mig en halv dags ledigt och ger mig iväg till Staden för att se folk i rörelse, springa ut och in ur butiker och dricka en god latte på en solig uteservering. Vad jag längtar efter det som är en självklarhet för väldigt många andra.

När jag kommer tillbaka hem ska jag vara "duktig" igen och baka en fluffig ugnspannkaka av gårdens alla fina hönsägg, steka fläsk, strimla färsk svensk vitkål och plocka fram lingonburken, en familjeglädje!

Tillbakablick på gårdagen:

Det snöade, töade och solen kämpade. Vinterkläderna är på igen.

Tomhet.

En god Vän var här och arbetade några timmar, vilket resulterade i att vår växande gödselhög numera är bortforslad. Skönt! Det är perfekt att ha en Vän med både traktor, skopa och släp :)

Gårdagen var ingenting.

Källarvåningen

Go´morgon!

Klockan är 06.01 och det är onsdag.

Sol och frost.

Termometern visar - 3 grader.

Utsikter för dagen:

Det var som att befinna sig i en vacker glashiss, högt uppe någonstans där man kan se mark, himmel och allt där emellan. Det var underbart att skåda ut över allt det ljuvliga, det betagande vackra som våren hade levererat i rekordfart. Så plötsligt, helt oväntat sätter hissen full fart neråt, man vet inte varför och blir både skärrad och orolig. Det händer på ett ögonblick och det går med en svindlande hastighet. Bottenvåning passeras och så står man där igen, i källarvåningens obehag, kyla och oundvikliga mörker.

Vad var det som hände?

Snö och frost! Det börjar vräka ner fruktansvärda vita flingor från himlavalvet, snökristaller som dränker allt det underbart gröna i sitt iskalla vita. Temperaturen sjunker och kylan sveper in.

Vädergudarna tar en sista kamp.

I trädgården slokar tulaner och liljor under snötyngd och kyla. Medelhavsväxterna är förmodligen för alltid förbi i sina stora och blytunga krukor, kryddlandet är täckt av frost och påskliljorna ser bortkomna ut där de lyser solgula i det vita hemska.

Väderberoende.

Den underbara solvärmen öppnar våra inre rum, sprider lycka, ger liv och förhoppningar.

Jag tänker på Väninnan som är i långtbortaland och njuter solen, som sa att hela hennes bortavecka skulle vara lika med hemskt väder här hemma......hennes ord slog in med full kraft.

Nu gäller det att trycka på den gröna hissknappen, den som signalerar entré eller bottenvåning, den som är början eller vägen ut. Har ingen aning var jag ska hitta den förbaskade knappen, men källarplan är definitivt inget att önska.

Finns en del måsten i dag och tur är väl det, för övrigt är allt en transportsträcka tillbaka mot värmen och det underbara.

Flyktbeteende........

Det är inte konstigt att man längtar bort ibland!

Tillbakablick på gårdagen:

Gårdagen var väderhemsk!

Maskrostid

Go´morgon!

Klockan är 06.22 och det är måndag

Sol och markfrost.

Termometern visar +- 0 grader.

Utsikter för dagen:

Det känns verkligen som om maj månad är en stor "kickoff" och en spännande början på något nytt, det ligger förväntan i luften.

Det är nu som allt spricker ut (vet att jag är en aning tjatig om detta) och står i full blom, det är nu som människor kommer tillsammans för att njuta av varandra, koppla av tillsammans, festa, fika, gå solkskenspromenader eller kanske bara lata sig och lapa sol gemensamt. Härligt! Vi ökar vårt sociala engagemang, vi kommer ut ur vårt vintermörker och vi lever äntligen upp igen.

I vårt hus är maj månad den mest hektiska månaden på hela året. Det fullkomligt sjuder av aktivitet från alla håll och kanter, där skolans alla arrangemang sannerligen leder ligan. Nu ska det göras studiebesök och utfärder i det oändliga, matsäcken ska vara packad och skoltiderna blir justerade. Föreningslivet är i full gång för säsongen eller på avslutning för terminen. Arbetet tar mer tid än någonsin eftersom allt ska fixas och göras klart inför semestertider, möte, möte och åter möte för att avsluta och för att planera och säkra sommarmånaderna.

Nu gäller det att stanna upp och ta sig tiden att vila där det är som vackrast eller finast.

Allt går i en rasande fart.

Det är maskrosornas tid, det vackraste ogräset någonsin, både älskat och hatat i dubbel bemärkelse.

Jag såg att rapsfälten håller på att gå i blom i Ystadtrakten och jag hörde att körsbärsträden redan håller på att fälla sina skira blad i Malmöregionen.

Här hemma blommar rhododendron, påskliljor och hägg på en och samma gång, vilket säkert innebär att syrenen spricker ut tidigare än någonsin. Liljekonvaljerna tittar fram som små strutar redan nu och om solen vill så dröjer det inte många dagar innan de sprider sin gudomliga doft på gården.

Frostnätter är oönskade!

Nu behöver varje dag ge micropauser, möjlighet till några minuters stillhet och betraktelse, till ett glädjeskutt eller till eftertanke.

Mitt mantra blir.... njuuuut!

Det är längtans tid.

"Ja visst gör det ont när knoppar brister...."

I dag lyckönskar jag storeBror av hela mitt hjärta :)

I eftermiddag väntar en drabbning för min egen del som säkert kommer att få adrenalinet att stiga. Jag måste tänka efter före. Orättvisor och diskriminering kan göra mig "topp tunnor rasande". Tur att jag har lillaSyster vid min sida :)

Tillbakablick på gårdagen:

Vilken härlig Valborgshelg! Underbart väder, kära Vänner och en sprakande brasa, det kan inte bli bättre!

Gårdagen var en trevlig vilodag.