Go´morgon!
Klockan är 07.24 och det är söndag.
Skuggfrost, regnblött och sol.
Termometern visar + 7 grader.
Utsikter för dagen:
Det är underbart att vakna och veta att man har möjligheten att ligga kvar en stund i sängvärmen, låta tankarna flöda och sakta sträcka ut sin kropp innan det är dax att stiga upp.
Huset sover, det är bara papegojan som håller låda, kallar på oss alla och försöker till och med att låta som en av hundarna, allt bara för att se mig stiga upp och en stund därefter komma med en morgonmacka till pratkvarnen. För den som inte lever tillsammans med vårt fågelskrälle och har lärt sig att koppla bort alla hans tillrop så hade denna morgon nog varit att betrakta som en pina av ordflöde.
Mina morgontankar är lite av det som rörde sig i hjärnkontoret i går morse och då tänker jag på detta att vara sin egen förebild eller vem vi har som vår förebild för att bli den vi är.
Jag upplevde något av ett "halleljujah moment" när en liten man från Mexiko äntrade scenen på Malmö arena igår. Mängder med människor hade vallfärdat till platsen för att höra honom berätta om sitt förhålande till hundar.
Från att mer eller mindre ha sprungit ur Mexiko till att bli en som promenerar med hundar i USA och sedan börja fundera över varför hundägarna inte klarar av sina djur, till att lyckas med att frälsa någon med sin kunskap och charm, få rätta kontakter och numera vara mångmiljonär på att lära ut sina knep och visa sin förmåga att hantera hundar. Beundransvärd framgång!
Hans förebild var hans Pappa, nu är han definitivt sin egen förebild och sin sons.....kanske.
Han är tveklöst förebild för mängder med hundägare!
Utanför arenan stod ett gäng tystlåtna personer med banderoller och plakat. De påstod att Cesar Millan är en bluff och de förespråkade belöning som bästa framgångsfaktor vad det gäller hunduppfostran. Regnet öste ner utanför arenen och det var inte många som var intresserade av deras budskap. Jag och alla vi andra som stod i kön in till showen hade betalt dyra pengar för att se och lyssna på "mannen som kan prata med hundar".
Cesar Millan är omåttligt populär och jag var förmodligen den enda på hela arenan som aldrig har sett hans tv-program eller läst hans bok.
Cesar Millan gjorde en bejublad show där hans egentliga budskap handlade om energi, vilken energi vi ger vår hund och hur vi bemöter vår hunds energi. En trygg och lugn ägare ger en trygg och lugn hund.
Sådan herre sådan hund......inga nyheter!
Cesar Millan har hundar som sitt heltidsarbete, det har gjort honom ofantligt rik och han reser kors och tvärs i världen med sin familj och visar sin show. Han är en entertainer, han är snygg och han har en makalös utstrålning. Dessutom har han en otroligt söt son i lägre skolåldern som hjälper sin Pappa lite då och då på scenen. Perfekt koncept!
Det jag upplevde under föreställningen var inga mirakel eller något som förvånade mig. Det jag såg var en skicklig man som har en gudagåva avseende både tålamod och koncentration, en utmärkt ledare som både djur och människor med all tydlighet vill ha sin sin alfahane.
En karismatisk förebild för hundägare, en hundfolkets Oprah Winfrey.
Antar att det är mängder med Cesar-anhängare som går omkring och låter som ilskna kobror när de kommunicerar med sina hundar, som nonchalerar oönskat beteende och som väljer att inte belöna bra beteende. En hund är en hund och inte en människa, en hund ska göra det som deras ledare / ägare vill och sedan är det bra med det.
Det är ägaren som behöver fostras, inte hunden.
Enkelt och svårt på samma gång!
Föreställning avslutades med stående ovationer från publiken och Cesar Millan hade klätt sig i Redhawks Malmös spelartröja, strålande!
Allt, precis allt är egentligen möjligt!
Idag väntar ett antal timmars arbete i Malmö och därefter blir det en kopp kaffe och en syndigt god kaka tillsammans med lilla Mamma.
Tillbakablick på gårdagen:
Det verkar som om sommaren tar ett steg tillbaka för att åter ge plats åt våren.
Naturen måste bli otroligt förvirrad, i alla fall så blir våra koifiskar det som ständigt simmar runt i sommarvarmt eller vinterkallt vatten.
Hästarna väntar på att få äta grönt saftigt gräs och komma på bete, men nätterna är kalla och gräset växer dåligt på grund av torka.
Det föll hur som helst ett efterlängtat regn under gårdagens kväll, äntligen.
Det var en mycket trevlig, lärorik och spännande gårdag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar