sprid med vinden

Go´morgon!

Klockan är 07.35 och det är söndag.
Solsken och mjuka vindar.
Termometern visar + 14 grader

Jag satte mig på ängen precis utanför vår gård, mitt bland alla tusentals maskrosbollar, och ville fånga det jag upplevde med kameralinsen. Jag var fullkomligt överväldigad över hur många de var, så vackra och så ömtåliga i sin konstruktion, men på samma gång inte.
Från ett grönt flikigt och saftigt blad med en lång och ihålig stjälk, en knubbig grön knopp och sedan en gul blomma innehållande mängder av små fina blomblad, till en rund fröboll med små fina frön. Så vacker och så illa omtyckt samtidigt och dessutom att betrakta som ett ogräs, märkligt!
Jag ser framför mig hur barnen tar tag i maskrosstjäken och blåser iväg fröna i luften. Den som lyckas blåsa iväg alla på ett andetag får önska sig något. Det är vackert, det är sommar.
Tänk på namnet, mask-ros...det låter som en märklig ordkombination och jag förmodar att ros är det som trots allt tillstår dess skönhet, för en ros är en ros, men var masken kommer in har jag ingen som helst aning om...kanske att växten ändar uttrycksform så snabbt att den har olika masker.
Nu när djurens gröna har blivit en modetrend i matkonsten så plockar vi glatt maskrosbladen till vår salladsskål som en delikatess. Det är märkligt, allt kan förändras och jag minns när Mannen och jag (för en så där 20 år sedan) bryggde maskrosvin på maskrosorna som växte runt gården. Det blev så där lagom gott, kanske inget att rekommendera, men kul det hade vi :)
Efter några intensivt gula blomveckor förlorar maskrosblomman sin färg och varje litet gult blad förvandlas till ett frö som likt en liten helikopter flyger iväg i vinden och sprider sig till nya marker, till mångas förtret. Jag vet villaägare som köper speciella maskrosjärn för att skruva upp plantorna med roten ur sin villa-golfgreen och de får jobba rejält med att utrota den gula blomman från sin nerklippta trädgård. "Gult är fult" och stör färgordningen i rabatten...strid pågår!
Miljöpartiet använder maskrosen som sin partiblomma och det har de gjort klokt i, om man utgår från växtkraft och förmåga att sprida sig :)
Maskrosen är så stark i sin fortplantning att den kan slå rot precis var som helst och i alla miljöer. Det är en beundrasvärd liten blomma, ett naturens mirakel, som i sitt vilda tillstånd lever vidare i sin kraft och som inte ens betongen kan stoppa för den hittar en liten plätt att leva och blomma ut på.
Men så var det det där med förgängligheten, hur snabbt blomman förvandlas och så kort dess liv är här på jorden innan den vandrar vidare.
Underbart är kort.

Tillbakablick
Majsommar.
Svala glatt kvittrande i köket.
Liten pojke i badbalja.

Grrrrrr...!

Go´morgon!

Klockan är 06.27 och det är söndag.
Regngrått.
Termometern visar + 9 grader.

Det finns de som upplever ilska som en drivande kraft, något som tillför energi och riktning framåt. Det finns till och med de som påstår att de aldrig skulle klara sig utan sin ilska som energi och pådrivare. För mig är det precis tvärtom. Ilska urholkar alla möjligheter till harmoni och välmående, det förlamar och gör mig till en inåtvänd och tyst varelse med högrisk för explosion i mer eller mindre omfattning. Fy attan!
Jag har varit riktigt förbaskad i ett par dagar nu, periodvis frustrerande arg och det suger energi från allt och ingenting. Jag har varit arg på oförstånd, orättvisor och småaktighet. Arg på "överheten" som slår sig för bröstet och blickar ner mot de våra allra svagaste i samhället. Svek, osanningar och osolidariska handlingar gör mig fullkomligt rasande och det värsta av allt är den maktlöshet som jag själv befinner mig i, att inte kunna göra mer än kämpa och mer eller mindre bli klappad på huvudet och betraktas som en besvärlig typ som man behöver göra sig av med så snabbt som möjligt. Feghet gör mig galet trött och "dåliga ursäkter" strör bara salt i såren på de som indirekt drabbas när makten talar.
Så där lite lagom ilska kan säkert vara pulshöjande och sätta lite fart på vardagen. Ett meningsutbyte kan vara uppfriskande och stärkande, både hemma och på arbete, men att inte bli lyssnad på är riktigt förgörande. Munnen säger att den hör men öronen är definitivt stängda...en förekommande taktik hos delar av tjänstefolket.
Maktmissbruk och maktutövande i alla former är något av det absolut värsta som finns, speciellt när samhällets lagutövare gör felsteg som de dessutom försvarar.
Solidaritet! Barnkonventionen! Mänskliga rättigheter! Vad hjälper det med fina rekommendationer när börsen styr och maktens korridorer går till motanfall med lagtexten i händerna och beklagande leende på läpparna.
Lycka till...hoppas det går bra för dig...
Det finns verkligen personer som gör sig riktigt dumma för att komma undan sitt ansvar och det värsta av allt är att de inte märker (eller förstår) att andra både hör och ser vad de håller på med.
"Droppen urhokar stenen".

Tillbakablick
Österlen är som vackrast!
Vad är helhet?
Längtan.

Bränn bort det gamla

Go´morgon!

Klockan är 06.01 och det är måndag.
Sol.
Termometern visar + 2 grader.

En underbar helg har passerat och vi tackade för den genom att tända ytterligare en vårbrasa på grenar kvistar och annat skräp efter höststormarnas framfart. Man kan säga att vi vårstädade rejält i vårt stora öppna vardagsrum och förenade nytta med nöje.
Ungdomarna satte igång med att tälja grillpinnar och sedan grillades korvar sakta men säkert...nåja, med visst svinn för några tappkorvar i glöden: ) Det var en stilla kväll och fåglarna bjöd på trivsam bakgrundsmusik. Trädgårdsmöblerna och kvällens matbord byter plats i takt med solens nedgång för maximal njutning av kvällsljus och de sista värmande solstrålarna. Ungdomarna skrattar och skojar borta vid brasan och vår allra minsta kryper glatt omkring oss på det stora trädäcket. Vi har det riktigt bra och allt känns fint och väldigt tacksamt.
Jag tänker på en vacker ung man, han kunde nog vara i övre tonåren eller kanske något yngre och han var inte svensk. Han var välklädd och han satt utanför en butik mitt i centrala Lund med en pappmugg i sin utsträcka hand. Hans ögon glittrade när de såg rakt in i mina, han hade lärt sig svenska och sa: -Hej! Jag stannade upp i en sekund och mötte hans blick och sedan blev hela jag bara arg! Arg på det som händer och arg på Pojken som satt med sin utsträcka hand. Varför har han fått det så här och varför är han inte igång med en försörjning som ger honom mer självkänsla än detta. Är han tvingad till tiggeri av någon eller är det hans egna omständigheter som försätter honom i denna självkränkande situation? Hur kunde hans vackra ögon glittra och le och hur kunde han se mig rakt in i ögonen med den självklarhet som hans blick gav, är han tränad till detta eller vad...otroligt förvirrande. Vilket är mitt ansvar och hur gör jag själv rätt? Jag passerade honom, tog med mig min upprördhet och ilska och gick vidare i staden, men hans blick är fortfarande med mig och den glömmer jag inte.
Våra ungdomar skrattar och ler framför en värmande vårbrasa här hemma och i Lund sitter en Pojke och ber om hjälp till mat för dagen. Hemska tanke! Något har gått fullkomligt fel! Människor tigger på gator och torg och vi måste göra något innan det blir helt tokigt.  Det är hög tid för våra politiker att säga vad de vill göra åt det uppkomna tiggeriet, nu och inte sedan!

Tillbakablick:
Vägrar bli sambo med skator!
Österlen blommar.
Spring i benen.

De små detaljerna

Go´morgon!

Klockan är 06.52 och det är "klämfredag".
Sol.
Termometern visar + 2 grader.

Det är så vackert att det nästan gör ont! Aldrig att ögat och själen vänjer sig vid den skönhet som Österlen bjuder när våren står i full blom och fast att jag har levt här i många år så existerar inte "hemmablind" i mig. Det är precis nu i dagarna som allt är som allra vackrast i det grönskande paradiset och det är omöjligt att se sig mätt på vad livet har att erbjuda, dessutom helt kostnadsfritt :)
Valborg slog alla rekord vad det gäller väderlek och vinden mojnade lämpligt fram emot kvällen. Familj, Släkt och Vänner träffades här hemma på ängen och njöt av brasans magiska eld, farlig och lockande på en och samma gång. Våren blev hälsad varmt välkommen och vi njöt!
Det nu som allt ska fångas i minsta detalj för underbart är väldigt kort. Den som söker kommer att finna och det är i de minsta detaljerna som förutsättningarna finns, de som tillsammans skapar den stora och fantastiska helheten. Naturen lär oss och om vi bara ger oss tid och möjlighet så förstår vi att se det som sker i det lilla, istället för att bara se på och konstatera. Det som sker nu är magiskt, det går väldigt snabbt så det gäller att stanna upp, vilket är en motsägelsefull och mycket ljuvlig verklighet :)
Naturens skönhet i all sin prakt, smärtsamt vackert.

Tillbakablick:
Mat smakar extra gott i det gröna.
Känsla av tacksamhet.
Guldblänk i havet.