Äppelblom

Go´morgon!

Klockan är 06.55 och det är måndag.

Det regnar och blåser.

Termometern visar + 9 grader.

Utsikter för dagen:

Det är härligt att lära känna en ny människa när det finns en ömsesidig glädje i att ens vägar har korsats. Man behöver och vill ha tid till att se varandra och lyssna på varandra.

Spännande samtal växer fram, likheter och olikheter konstateras. Försiktigt trevar man sig fram från olika håll, skratten är många och värmen blir stor. Känslan av att man kommer att bli betydligt mer än bekant är påtaglig och vänskapens pussel börjar läggas och bit för bit passas in. Vänskapsband ska knytas i avsikt att bli bestående.

Det är en gåva att möta en Vän som vuxen.

Det är härligt att ha en generös Familj där ålder inte har någon betydelse för umgänge.

Mannen och jag har kära Vänner i någon av våra Söners Vänner och tvärtom. Här finns ingen åldersfördelning utan deras Vänner är våra Vänner och omvänt. Det är jag otroligt glad och tacksam över.

"Ju mer vi är tillsammans, ju gladare vi blir"

Det är ljuvligt att se små barn möta någon som de tycker om, någon som ofta påminner om dem själva. Helt förutsättningslöst inleds kontakten, kanske att en leksak sträcks fram och så tänds ett alldeles speciellt ljus i små barnaögon och leken är igång. En kompis är funnen.

Att sedan ha en bästis att bli förälskad i som övergångsobjekt mellan föräldrar och kärleken är värdefullt, en bästis som fattar allt och som finns där hela tiden. Underbart!

"Bättre en Vän i skogen än tio Bekanta i staden".........eget hittepå en gång på 80-talet.

Naturen är som alltid min helande kraft och nu gäller det att passa på mellan regnskurar och blåst för att få möjligheten att njuta det som enligt årstiden ska vara våren.

Liljekonvaljerna står i blom och nu läste jag mig till att de är fridlysta i Sverige. Jag som alltid älskat att plocka liljekonvaljbuketter. Nu får det bli en mycket liten bukett plockad med största försiktighet så att rotsystemet inte tar skada. Vilken fantastisk doft!

De förvildade äppelträden blommar i markerna, de är betagande vackra och det är en lycka att se och uppleva den skönhet som äppelblom ger. Romantiskt!

I dag ska jag ta itu med nya uppgifter som numera ligger ålagda mig. Lite ovant att vara den som ska göra både det ena och det andra för att vardagen ska flyta på, men allt ska nog ordna sig till slut och en del ambitionsnivåer får sänkas, vilket kanske bara är till nytta. Vi befinner oss i en prövotid som så småningom ska utvärderas. Än så länge känns allt helt ok.

Tillbakablick på gårdagen:

En söndag som passerade i långsamt och behagligt tempo. En skön promenad i skogen, lite bläddrande i olika månadsmagasin och dagens SDS. Lite god mat och några fikapauser. Fullkomligt avkopplande.

StoreBror åkte tillbaka till Köpenhamn. Mannen tog husets unga män med på bio, lilleBror och jag satt vid köksbordet och småpratade om livets väsentligheter.

Det var en härlig söndag.

Kirskål

Go´morgon!

Klockan är 07.13 och det är söndag.

Det är vindstilla och det är mulet.

Termometern visar + 8 grader.

Utsikter för dagen:

Världens bästa snickare har gjutit fina planteringslådor och jag håller jag på att inhandla och plantera det som vi kommer att behöva i kryddväg under sommarmånaderna. Enkla och vanliga trädgårdskryddor som dill, gräslök och persilja tillsammans med medelhavets kryddor och en och annan nykomling. Tomatplantorna står på rad och det mesta ser riktigt bra ut men.....var är solen och värmen?

Solrosfrön står nerstoppade i sina små planteringskrukor för att växa till sig innan de får en plats i trädgården, men de kan inte gro i kylan. Pelargonerna småfryser och stannar i sin tillväxt.

En som mår bar oavsett är kirskålen som växer och frodas! Jag behöver sluta mitt omöjliga krig mot kirskål. Jag hatar den! Nu har vi trotsat vårt eget miljötänk och köpt bekämpningsmedel för att slippa denna lilla hemska kål som tränger upp överallt och blir stor där den absolut inte ska vara. Den är dessutom en mördare eftersom den kväver och tar död på all annan växtlighet. Den är ätlig, men jag kan inte tänka mig att äta det som jag tycker så extremt illa om, man blir säkerligen sjuk!

Någon facebookfantast hade kunnat starta en "vi som hatar kirskål"- grupp och fått många anhängare!

I dag är det Morsdag. Många familjer bjuder ut sin kära Mamma på söndagslunch så att hon slipper stå vid spisen. Någon Mor får blommor och en annan kanske får ett trevligt paket.

I vår Familj firar vi inte denna dag och har aldrig gjort. Affärsmännen har sina "hittepå-dagar" och de kan vi vara förutan.

Jag älskar att bli uppvaktad och jag älskar att bli överraskad. I vår Familj är det Morsdag när jag minst anar det eller när jag själv bestämmer mig för att det är en Mammadag :)

Tillbakablick på gårdagen:

Vi hade en väldigt trevlig dag och kände oss som en stor Familj i harmoni. Skönt!

Kvällen bjöd på en efterlängtad grillning med kött eller fisk på långa spett. I ugnen puttrade mängder med grönsaker och till det bjöds en krämig tzatziki.

Chevre med en fantastisk hemlagad plommonsylt från Polen stod på bordet och en rejäl sallad med blad av alla de slag fanns att äta. Före middagen njöt vi dessutom små snittar på rostat rågbröd med en len och god rökt lax. Efter middagen blev det espresso och mjuk nougatfylld choklad.

En smaskigt god lördagskväll som fullkomligt kryllade av kalorier eller prickar eller allt vad som inte är GI eller vad det nu kan heta. Vi njööööt!

Det var en härlig gårdag.

Ekopark

Go´morgon!

Klockan är 07.08 och det är lördag.

Termometern visar + 7 grader.

Det år småmulet och lite blåsigt.

Utsikter för dagen:

Man blir helt klart beroende! Inget blir sig likt när det inte fungerar och nu talar jag om internetanslutningen. I flera dagar har jag lagt tid på telefonkö, omkopplingar och support från bredbandsbolaget. Ingen e-post, ingen blogg och ingen google......för att inte tala om husets Unga som fullkomligt går amok när internet strular. Nu är det äntligen fixat, det var ett fel i deras system som medförde "störningen". Hallelulja!

Väninnan och jag gjorde en fantastisk promenad i Christinehofs ekopark med våra hundar. Där finns en underbar led som är helt handikappanpassad och som slingrar sig genom våtmarker och bokskog. Den är 3,6 km lång och kanske lite väl kort för Väninnan och mig, eftersom jag numera har ett hyfsat flås och lyckas hänga med min följeslagare någorlunda väl. Bättre ska det bli!

Christinehofs slott är otroligt vackert och husen runt omkring ägorna är verkligen fina. Jag rekommenderar varmt ett besök med picknick i denna ljuva miljö.

När vi efteråt satt där på slottsgården och sippade på vårt härliga kaffe njöt vi synen av glada småskolebarn som lekte tafatt, spelade boll och hoppade rep på de stora gräsmattorna.

Ljuvligt att se barn leka, det känns som även det snart är ett minne blott. Glada skratt och massor med rörelse är utvecklande och hälsosamt för barnakroppar. Ingen teknik och inget att konsumera, bara natur och kamratskap. Glada barn som är fulla av liv och spring i benen!

I dag vaknade jag med känslan av att allt är bra. Det var otroligt längesedan och det känns skönt.

Vi ska njuta vår ledighet och i kväll sätter vi fart på grillen oavsett regn och ruskväder.

Tillbakablick på gårdagen:

Var i Lund och köpte en superhärlig säng, med 25 års garanti! Nu ska storeBror sova bra med sin besvärliga rygg när han hälsar på i huset.

Världens bästa snickare var här och planerade nya renoveringsprojekt, alltid kul!

Mannen kom hem trött och nöjd efter sin första vecka på väg mot nya mål.

Gårdagen var bra.

Logistik

Go´morgon!

Klockan är 05.41 och det är onsdag.

Termometern visar + 6 grader.

Det är sol och det blåser.

Utsikter för dagen:

Maj månad är lika intensiv som alltid. Det är mängder med planering och logistik inför alla aktiviteter på alla håll och kanter.

Industrisemestern är ett minne blott, men Sveriges tjänstemän har fullt upp med allt som ska slutföras innan semestertider. Det blir mängder med arbetsmöte och alla i sista minuten eftersom kalendern redan är fullbokad.

Skolorna får hattifnatt och ska ut på den ena utfärden efter den andra och matsäckar ska packas, barn ska hämtas och lämnas på olika platser.

Studenter ska firas och presenter ska kluras ut och inhandlas. Fester ska planeras och trevliga fester väntar.

Trädgården exploderar i grönska och gräset ska klippas, kampen mot kirskålen är ständig och gräset mellan alla gångplattor måste förintas.

Liljekonvaljerna ska blomma till mors dag och syrenerna till skolavslutningen.....

Efter midsommar kommer den stora utandningen, det är äntligen sommar och sommarlov! Tiden då agendan blir gles och telefonsamtalen klingar ut i en välbehövlig paus.

Utandning........och sedan ska alla efterlängtade sommarfester organiseras och planeras, en semesterresa måste hinnas med och där emellan ska det hinnas jobbas.

Jag längtar efter sommarmorgnar i solen med en kopp kaffe och stilla tankar. Jag längtar efter solbränd hud, blonda lintottar och ett skimrande blått hav. Jag längtar efter att ta paus från alla måste.

Sommartider väntar. Det goda livet är på väg.

I dag ska våra tre Söner, lille Paco och jag åka till Malmö för att äta frukost med vår MammaMormor. Det är ett unikt tillfälle eftersom vi aldrig tidigare lyckats få loss en vardag för att göra något gemensamt. Mycket trevligt!

Tillbakablick på gårdagen:

Vi fick beröm i går, vi fick höra att det vi gör är mycket bra! Helt otroligt fantastiskt! Vår tillsynsmyndighet gav oss en eloge och det känns mer än underbart. Vi är bekräftade, vi vet att det vi gör för andra håller god kvalité. Jag är så himla nöjd och glad över detta uttalande. Vi är inte bortskämda med att få beröm. I vår yrkesgrupp är det inte vanligt med positiv feedback från makthavarna. Detta känns så otroligt skönt!

StoreBror fick jobbet han sökte och kan nu titulera sig marknads- och försäljningschef på ett spännande företag i Köpenhamn, stort grattis!!!

Det var en ansträngande och mycket bra dag.

Kraften heter kärlek

Go´morgon!

Klockan är 7.56 och det är måndag.

Termometern visar + 10 grader.

Det är mulet.

Utsikter för dagen:

I dag börjar Mannen och jag med fullkomligt nya rutiner. Det är mycket som kommer att bli förändrat i vårt arbetsliv och vi har båda en del "fjärilar i magen". Spännande för Mannen, kanske en aning mindre upphetsande för mig och om sex månader vet vi om det var detta som vi ville......

När vardagen blir till en kamp för att ge den eller de man håller av ett värdigt liv då känns det som om allt sunt förnuft har upphört att existera.

Man blir en Don Quijote som slåss mot väderkvarnarna och ens envishet får inte veta några gränser, det vill säga så länge som den egna kroppen orkar.

Hoppet är det sista som överger oss människor!

I vårt rationella samhälle finns det människor som måste slå knut på sig själva för att räcka till och för att orka kämpa med samhällsmaskineriet. Jag talar om föräldrar och anhöriga till någon som behöver all hjälp och stöd för att leva sitt liv.

I detta finns en oöverskådligt stor sorg som ska hanteras och som ska levas med. Det är en sorg som inte går att försonas med, det är en sorg att hantera utifrån bästa förmåga.

Att ständigt leva med känslan av att inte räcka till och att alltid övervaka och beskydda sin kära innebär både ett utanförskap och en social isolering.

Man står inför faktum att den man håller av plötsligt är allmän egendom, ett namn och personnummer i åtskiljliga journaler och akter, ett namn som diskuteras i personalteam och någon som samhällsinstanser ska besluta om.

När samhället gör sina prioriteringar kan en kamp om rätten till en ny rullstol eller rätten till personlig assistans bli fruktansvärt beklämmande.

Orken finns egentligen inte och diskrimineringen är total.

Kraften heter kärlek, men "droppen urholkar stenen"!

Man kan bli sjuk av kärlek, hjärtat kan brista, sorgen kan svämma över, kroppen säger stopp.

Vem ska orka då?

Hur ska individen som själv är så beroende klara av att leva med att en närstående ger bort sitt hela liv. Även en människa i beroendeställning är empatisk och tolkar känslor, vilket verkar vara något som vårdapparaten och samhällsmasineriet inte alltid förstår. Skuld, ilska och sorg är svåra känslor att inrymma i en kropp som kanske inte har möjlighet till rörlighet och kommunikation

Det handlar om att orka, man måste orka, det finns inget val.

Tillbakablick på gårdagen:

Vi har haft fantastiska dagar på Ystad Saltsjöbad. Det är en gåva att få komma tillsammans med människor där allt det som aldrig annars är självklart blir till en självklarhet. Där förståelsen är fullkomlig och där värmen och vänskapen finns oavsett.

Gårdagen gav eftertanke.

Innerst inne

Go´morgon!

Klockan är 05.33 och det är lördag.

Termometern visar + 13 grader.

Det regnar.

Utsikter för dagen:

Jag har anledning att funderar över alla dessa roller som vi människor spelar under vår livstid. Det finns så många situationer i livet då vi tar på oss roller och på så sätt döljer den vi egentligen är. Vi har en yrkesroll för att genomföra ett uppdrag, vi ändrar stil för att passa bättre in och vi kanske inte vet om vi egentligen duger som vi är.

Vi skapar något i vår hjärna som egentligen inte finns i vårt hjärta. Vi kanske inte gillar den vi är och vill vara någon annan.

Det kan vara en fara att blotta sitt verkliga jag med alla de fördelar och brister som man besitter. Kanske att man inte räcker till, inte blir uppskattat eller accepterad. Man börjar föreställa sig.

I ungdomsåren provar man sig fram i olika stilar och beteende, men för många varar det hela livet. Känslan att inte duga som man är, osäkerheten gömd bakom en fasad.

Vi vill så gärna passa in med en eller flera personer och vi rättar oss i ledet eller förändrar oss för att bli den någon annan önskar. Till slut kan man tappa bort sig själv, vem man egentligen är i sitt hjärta.

Mängder med tid hos terapeuten väntar eller så stoppar vi huvudet under armhålan och går vidare och tror att allt går att stoppa undan eller glömma. Fel, fel, fel!

Vi kan inte dränka våra känslor i arbetstid, motionera eller träna bort ångesten, äta eller inte äta, dricka på tok för mycket, beskylla andra för vår livssituation eller passivt betrakta vår egen undergång.

Långt där inne inom oss själva finns vi, den person som är jag själv. Det är ett hårt arbete och kräver mycket mod att våga möta sig själv och sedan respektera, acceptera och förlika sig med sig själv och sin historia.

Vi är alla unika och det finns bara en av oss.

Man blir sårbar när man blottar sina tankar. Det är ett risktagande.

Jag skriver Go´morgon Österlen med mina mina tankar och funderingar. Jag delar med mig av mig själv precis så mycket och så länge som det känns rätt för mig och i respekt för de jag skriver om. Någon är intresserad av mina ord och någon irriterar sig på mig.

Jag mår bra av att skriva och jag tycker om att dela med mig. Någon annan vill veta vad jag tänker och tycker och vad jag gör. Några läsare ger sig aldrig till känna, vill inte synas och blotta sig. Någon ger tillbaka och delar med sig. Mina ord går ut i rymden och hamnar hos okänd mottagare.

De som läser får veta en hel del om mig.

Utlämnad? En risk att ta och en möjlighet att greppa. Jag är jag.

I dag och i morgon väntar konferens och rekreation på Ystad Saltsjöbad. Härligt att kombinera kunskapsinhämtning med vacker och avkopplande miljö. Mannen kommer att njuta SPA-avdelningen och jag ser fram emot en lång och härlig promenad längs med havet i eftermiddag.

I kväll väntar dukat bord och god mat, underbart! Hoppas vi får ett rum med fönster mot havet!

Tillbakablick på gårdagen:

Åska och störtregn så gott som hela dagen. Trist!

Jag och en ung Man åkte till ljuvliga Åbergs trädgårdar i Ystad och tog en fika i deras växthus under tiden som åskan bullrade och regnet forsade, mysigt!

Det var en bra gårdag.

Vandring

Go´morgon!

Klockan är 07.21 och det är fredag.

Termometern visar + 14 grader!

Det är sol!

Utsikter för dagen:

Sommaren är på besök i våren! Varmt och sol, underbart!

Jag trodde att jag skulle tappa andan och fick koncentrera mig på min andning, speciellt utandningen. Jag kunde även konstatera att min koordination inte har förbättrats med åren....övrigt fanns att önska!

Väninnan och jag hade bestämt oss för att vandra över Brösarps Norra Backar tillsammans med hundarna, som omväxling och långt borta från alla de militärer som just nu invaderar vår kust. Väninnan hade tryckt ut en karta och vi följde den orange utstakade leden.

Ganska omedelbart stod vi inför en klättring i sand och grus som vi inte riktigt hade räknat med, det var bara uppåt som gällde. För kort uppvärming, hög puls (bra förbränning) och vissa problem med syresättningen uppstod.

Benen är mina pålitliga trotjänare och de tog mig med bestämda steg uppför backarna,hjärnkontoret däremot lade märke till alla underbara hedblomster och signalerade stanna. Det uppstod en inre kamp, där hjärnan och självbevarelsedriften vann över hjärtat. Hade jag stannat hade jag tappat ork.

Väninnan stegade på framför mig, vig och säker, snabbt och kontrollerat och i god kondition. Jag kände mig gammal, fet och snubblande nära en hjärtinfarkt....

Hur som helst så kom jag upp och det betalade sig (som alltid på höga nivåer) väldigt väl!

Allt prat om att Skåne är platt som en pannkaka kan numera avslutas.

En flock med betande islandshästar och nya små fölungar gjorde känslan ännu bättre och när ett gäng danska damer i åldern 70+ dök upp med sina kameror insåg jag att det fanns genvägar till detta paradis :)

Jag blev underbart förtjust i all mandelblom på backarna, så liten och späd och med en ljuvlig doft av vår och av vita lena tvålar.

Vi vandrade längs med porlande vattendrag, njöt av allt vi såg och doftade. Vi umgicks med våren i paradiset.

Sedan ska det naturligtvis vara lite strapatser och vi lyckade gå fel när vi avvek från kartan och hamnade i en väl inhägnad hage med eltrådar i rader som vi inte lyckades ta oss igenom. Det blev väl några kilometer längre tur, men tanken på den kaffetermos som väntade i bilen gjorde att benen bara gick och gick.

Det var en hälsosam vandring för både kropp och själ. Det blev även en välbehövlig påminnare om mer motion för min egen del och bättre skor.

Åk till Brösarps Norra backar och njut Österlen......och det finns genvägar :)

I dag ska jag fylla på matföråden, träffa en ung Man i Ystad för en fika vid havet, köpa en del blomster till morgondagen och sedan väntar förhoppningsvis en trevlig kväll med delar av Familjen framför grillen. Härliga fredag!

Tillbakablick på gårdagen.

Jag blev arg igen ?! Inte bra och jag hoppas att det var sista gången för en lång tid framöver.

Jag är en fredfull person som uppskattar samförstånd och samarbete. Konflikter är nödvändiga och en del av livet, men det mesta kan man resonera fram i jämnlikhet.

Hemskt och sorgligt med människor som får sin näring i konspiration, självömkan och bitterhet.

FC Österlen vann stort i går och vår mellanBror satte fyra av målen, härligt att han är i spelform igen!

Vi tror på FC Österlen! Grattis grabbar....och alla trogna supporters som följer laget i ur och skur :)

Muller från himlen och en intensiv värme. Naturen exploderar och jag är lycklig. Äntligen varmt!

Bra gårdag!

Diskussioner

Go´morgon!

Klockan är 07.00 och det är tisdag.

Termometern visar + 8 grader.

Det är sol.

Utsikter för dagen:

Strålande sol, äntligen! Vilken underbar morgon att vakna till, ljuset flödar och allt har plötsligt blivit betagande grönt, otroligt grönt! Nu trivs jag :)

Jag är tacksam för att jag tog upp begreppet tacksam på Go´morgon Österlen härom dagen. Familjen har nu haft vilda diskussioner kring tacksamhet och åsikterna spretar rejält. Det är härligt när det blir lite högt i taket och åsikterna går isär! Vilken energi!

I vår Familj tycker vi ofta olika, vilket gärna leder till ett debatterande som både kräver sin tid och sitt sammanhang.

Många åsikter handlar om generationsklyftor eller samhällsfrågor i stort. Ingen blir oberörd och vi brukar alltid enas på ett eller annat sätt och vi respekterar alltid varandras åsikter, även när tongångarna blir höga.

Som ensam kvinna kan jag bli fullkomligt galen på Mannen och Sönerna, som stundtals gaddar ihop sig med ett leende på läpparna och absolut inte förstår mina åsikter. De är retfulla och de har kul där de sitter och utbyter menande blickar till varandra.

Vår mellanBror kan vara en riktig "stridstupp" och han har en synnerligen god uttrycksförmåga och många kloka tankar. Han är envis som bara den och har ofta rätt i sina åsikter!

LilleBror är ödmjuk, förståndig och säger väldigt mycket bra, när han väl ger sig in i diskussionens hetta. Han är också en fantastisk medlare och vågmästare i samtalen.

StoreBror är en god lyssnare. Han är förstående, envis, spännande att lyssna på och han drar sig tillbaka efter diskussionen med sin egen vetskap och kunskap i tryggt förvar, oavsett samtalets utgång.

LillaSyster vill aldrig vara med i diskussionerna, utan lämnar oss andra åt vårt öde.

Mannen vet hur allt är och är otroligt bestämd i sina åsikter. Han har talets gåva och gör sitt bästa för att övertala oss andra om hur rätt han har.

Jag själv är en envis rackare som gillar motstånd och som vill lyssna in på vad var och en har att säga och allierar mig sedan med den som ligger närmast min egen tankegång, enkelt och bekvämt.

Det blir en del liv livliga och trevliga familjekvällar! En utomstående hade förmodligen blivit en aning orolig och undrat över vårt märkliga sätt att förhålla oss till varandra. Här är det inga klappar på axeln utan här ska korten på bordet och saker och ting ställas till rätta :)

Hjärtligt och kärleksfullt! Min underbara Familj!

I dag ska jag njuta solen och stjäla mig en stund i trädgården under förmiddagen. Hela eftermiddagen är lika med arbetsdag.

StoreBror är här för att vila och kurera ett smärtsamt diskbråck. Stackars, stackars honom!

Tillbakablick på gårdagen:

Jag mådde inte bra igår, men det gav med sig fram emot kvällen. Fick hur som helst ordning på huset, vilket var välbehövligt.

Skönt att storeBror lyckades ta sig hit med sin värkande rygg, nu ska vi ta väl hand om honom.

Gårdagen var bra.

Körsbärsdal

Go´morgon!

Klockan är 06.12 och det är måndag.

Termometern visar + 7 grader.

Allt är grått och blött.

Utsikter för dagen:

Det är inte alltid som det händer så mycket i en liten by på landet. Dagarna har sin gång, vi tar det lite lugnt och har fullt upp på en och samma gång. Vardagens plikter, privat- och familjeliv har inga tydliga gränser för vad som är vad. Allt bara flyter.

Väderleken har stor betydelse för vardagens rutiner och vi följer årstidernas skiftningar. Våra djur är en stor del av vårt liv. Familjebegreppet inkluderar många, oavsett antal ben och väsen.

Det känns tryggt och helt rätt.

Österlen ligger som en oas i Skåne med sin närhet till hav, städer och kontinenten. Allt går att nå på en timme eller lite drygt. Bussarna och tågen går dessvärre inte så frekvent som önskat, småbyar är isolerade från regionala färdmedel under veckoslut (obegripligt!) och bilen blir en nödvändighet för alla.

Öresundsbron är vår räddning när längtan efter stadspuls ger sig till känna. På drygt en timme når vi på Kastrup (eller Sturup) som tar oss vidare ut i Europa och har vi inte möjlighet att flyga finns Köpenhamn med allt vad en storstad kan önska.....förutom att allt är för dyrt.

Inget är så vackert som Österlen på våren. Allt är intensivt grönt! Vi lever i en stor körsbärsdal där äppelblom tar över när körsbärsträden gjort sitt. Det är betagande vackert. Men....ännu inte speciellt spännande eller uppseendeväckande. Fast vänta bara!

Allt exploderar i juni när "sommargästerna" kommer och slår upp sina fönsterluckor.

Trendiga krogar längs med kusterna öppnar upp, vinet flödar och grillarna går på högtryck i trädgårdarna och på gårdarna. Alla ska umgås, de bofasta Österleningarna utgör ett pikant inslag i sommargästernas liv och affären fyller på sitt förråd av delikatesser som efterfrågas av sommarfolket. Mycket blir annorlunda!

Kulturen går på högvarv, musiken tar plats på gods och slott, plantskolorna är ockuperade, skånskan blir minoritetsspråk....... då har sommaren kommit till Österlen!

Vi som bor här genom Österlens alla årstider vi väljer oftast att luta oss tillbaka och åskåda vår bygds förvandling under turistsäsongen. Det är trevligt, men också en aning märkligt eftersom alla dessa människor tar stor plats och flera av dem tar för sig rejält. De hörs och de syns och de tar mycket för givet.

Hur som helst så behöver Österlen denna invasion och sina gäster. Flera är beroende av dem för sin försörjning och vi gläder oss med sommarfolket och står ut med att vara några som de talar om på sina grillfester. När de åker hem talar vi om dem och deras yviga storstadsbeteende.....

Livet på landet är sannerligen annorlunda, eller är det kanske tvärtom? Kanske det är storstadslivet som är annorlunda!

I dag ska jag ta hand om mitt bultande huvud och försöka få ordning på huset. Fram med svabben och väldoftande såpa. In med färska snittblommor och så känns det omedelbart lite bättre.

Jag fortsätter mitt inredningsprojekt, men är just nu en aning beroende av Mannens välvilja till hjälp i form av styrka. Bred säng, läcker stol, litet skrivbord, härlig matta och stoooor målning i grönt jagas! Den som söker ska finna :)

Tillbakablick på gårdagen:

Kroppen känner fortfarande av den ilska som exploderat i mig.

Kanske "droppen som fick bägaren att rinna över" eller "man kan spotta på en sten tills den blir våt". Jag är inta arg längre, men hjärnan har reagerat snabbare än resten av kroppen. Så är det.

Gårdagen var händelselös.

Paco valp

Go´morgon!

Klockan är 05.53 och det är söndag.

Termometern visar + 5 grader.

Det regnar, blåser och är grått.

Utsikter för dagen:

Ska detta evinnerliga regnande aldrig ta slut? Var är solen och värmen?

Fy attan vad jag blir gnällig av denna fukt och kyla.

Mina fina pelargoner, mina alla olivträd och de andra vinterförvarade växterna behöver komma ut, men jag vågar inte riskera ytterligare en frostnatt.

Hästarna vill ut på bete, men det är på tok för kallt och vått för att gå ute på natten.

Ge oss sol!!!!!

Paco valp fryser så han skakar och vill absolut inte gå ut! Han letar omedelbart upp en pinne eller en liten vissen kvist från fjolårets perenner och springer snabbt in med den i munnen och till värmen igen. Han vill gnaga och leka med pinnar inomhus!

LilleBror ska träna honom i detta med att uträtta sina behov utomhus i stället för på tidning, men Paco valp vill inte vara utomhus för han fryser och gillar inte att bli våt i gräset.

På grund av hans litenhet, vad det gäller längd och omfång, har det varit svårt att hitta lämpliga hundtäcke åt honom. I denna hemska väderlek blev goda råd dyra och nu hade vi inget att välja på längre, utan jag fick tillverka något som kunde hålla honom någorlunda varm i kylan. Fram med en ullsocka och ullgarn, klipp hål och sy!

Vår lille Paco valp blev en helyllekille, så fin och gosig i sin nya kofta :)

Det är otroligt hur denna lilla hund kan uppta en stor Familjs intresse. Alla älskar honom och han får mängder med uppmärksamhet i form av lek och klappar.

Men det är hans husse som gäller och som betyder allt för lille Paco valp. Han älskar sin "Pappa" och släpper honom inte med blicken eller örat........om han inte har bus på gång för då hör han ingenting.

Till och med hundflickorna har tagit honom till sig och nu pågår det morrande uppfostran, lek och ömhetsbetygelser varje dag. "Flickorna" blir till och med avundsjuka mot varandra när Paco vill vara med och leka, de vill ha honom för sig själv.

Katterna har ett mer fostrande förhållande till honom och fräser till när han kommer allt för nära. Paco sitter och spejar på deras irriterade svansviftningar och kastar sig glatt över svansarna när katterna minst anar. Han leker med vassa klor som än så länge är infällda......

Papegojan Otto älskar sin Paco och kallar på honom, ger honom pussljud och uppfostrar honom dagen i ända. Han kan säga hans namn med flera olika betoningar och han väljer så gott som alltid rätt utifrån busvalpens olika upptåg. - Paco neej!, - Paco kom!, - Åååhhh Paaaaccoo!

I dag ska jag göra fem positiva saker som är av betydelse för mig själv. Jag vet inte vad det blir, men det kommer förhoppningsvis dagen att utvisa.

Tillbakablick på gårdagen:

Återigen en dag som var lång som ösregnet, hemskt!

Arbetade hela förmiddagen med godkänt resultat, bra!

Jag blev arg under eftermiddagen och det mår jag sannerligen inte bra av. Ilska passar inte min kropp och person överhuvudtaget.

För övrigt bjöd gårdagen på ingenting.

Tacksamhet

Go´morgon!

Klockan är 05.39 och det är lördag.

Termometern visar + 10 grader.

Det har regnat och är grått.

Utsikter för dagen:

Jag kan inte sova.

Det är ljust, hundarna har livliga och ljudliga drömmar och mitt huvud är fullt med tankar. Lika bra att stiga upp och dricka en ljuvlig kopp kaffe med varm mjölk.

Redan som mycket små lär våra föräldrar oss att säga tack, genom leken där vi får och tar en sak och säger tack. Duktig!

Senare under uppväxten får vi lära oss att säga tack när någon ger oss en gåva och i bästa fall får vi också lära oss tacka för maten.

Men vad är tacksamhet och känslan av att vara tacksam?

Det borde vara en positiv känsla som är förknippad med att vi har fått något och att vi känner oss tillfreds. Men jag undrar.....

Om man inte som ung får kämpa för att uppnå möjligheten att säga tack, kan man då förstå kraften bakom det man får?

Det som oroar mig är den generation unga som inte på något vis visar sin tacksamhet, utan tar allt för givet.

Det finns också en fas i det lilla barnets mognad och utveckling som handlar om - Ska ha!

Det är en period då tårarna sprutar om någon tar älsklingsleksaken, om man inte får godis i affären, om någon säger nej eller på annat sätt går emot viljan. Om barnet inte får som det vill blir det helt enkelt rasande. Någon väljer att kalla det för trotsåldern. Det är då som vi föräldrar ska sätta emot och ge en gräns för vad vilja och humör får ta för utrymme.

I dag oroar jag mig för alla de unga som tycks ta livet för givet och som inte visar förmåga till tacksamhet. Att de inte är samhällsengagerade utan bara förväntar sig att få utan att uppleva all ansträngning som ligger bakom för att uppnå ett mål.

Det är snabba lösningar och krav som gäller.

-Ska ha!

Min tanke är att det är att något fattas i föräldrabudskapet.

Hinner vi inte med våra barn? Har vårt samhälle stressat bort den substans som är nödvändig i uppbyggnaden av en ny människas liv? Det som endast handlar om att ge tid, struktur och ha tålamod i sin kärlek till barnet och under hela uppväxten. Att våga och vilja vara konsekvent när det verkligen behövs tydlighet. Att låta barn vara barn och att ungdomar ännu inte är vuxna.

Unga människor har en stor påverkan på varandra och kanske att de som egentligen har en god känsla för rättvisa och tacksamhet tappar den i den kraft som trender och gängmentalitet innebär. Grupprocesser kan ställa till det rejält.

Barn och unga behöver känna tacksamhet för livet, för sin familj för maten de äter, sin skolutbildning och sina vänner. Allt är inte givet!

Man ska samarbeta i sin familj, skolan ska fungera, pengar måste arbetas ihop innan de kan fördelas, den egna viljan styr inte alltid och man kan inte få allt man vill ha. Respekt!

Med andra ord, att allt har sin tid och tålamod är en ingrediens som är nödvändig för att förstå och hålla kvar känslan av att vara tacksam.

Tacksamhet handlar troligtvis om hur vi som människor förhåller oss till oss själva och därmed till livet i stort.

Tacksamhet ger ödmjukhet som ger vänlighet som är kärlek.

I dag ska jag ta mig en riktig funderare på min arbetssituation och hur vi ska gå vidare i den obalans som råder. Utmaning!

För övrigt vet jag absolut ingenting och allt är möjligt.

Tillbakablick på gårdagen:

Vi hade en riktigt trevlig dag som mot kvällen blev mindre bra, så gårdagen var en väldigt omväxlande dag. Precis som väderleken :)

Stadens lunga

Go´morgon!

Klockan är 07.52 och det är fredag.

Termometern visar + 8 grader.

Det är gråmulet.

Utsikter för dagen:

Jag tänker en hel del på en park i Amsterdam, en stadens lunga som heter Vondelpark. Det är en fantastiskt vacker park, allt var grönt och vattnet flöt stilla när jag och Väninnan var där. Blommorna hade slagit ut och det luktade vår. Stadens människor cyklade i sin park, barnen lekte och någon hade den underbara förmånen att bo längs med vattnet. Väldigt rogivande.

Detta har fått mig att längta till min stads park, till Slottsparken och Kungsparken i Malmö där jag tillbringat oändligt med tid. Som liten på lekplatsernas gungor, som skolflicka på väg till det stora vackra biblioteket i parkens utkant, som tonåring pussandes på något hemligt ställe eller solandes på gräset, som ung förälder på promenad med Sonen för att mata ankorna....

Slottsparken och Kungsparken förenas med en bro och utgör ett enormt stort grönområde av olika karaktär i Malmö. Den sträcker sig från Öresund vid Ribersborg upp till Gustav Adolfstorg mitt i city och är fantastiskt vacker. Minnen som har sin betydelse i mitt liv.

Jag ska ge mig själv en vårpromenad i "min park" en dag inom en inte allt för lång framtid.

Längtar.

I dag ska Mannen och jag åka med husets Unga till just Malmö. Det ska göras en hel del klädinköp till var och en, så vi passar på och tar denna skollediga dag i anspråk. I bästa fall hittar vi en studentkostym, om vi får den blivande studenten att orka stiga upp ur sängen nu på morgonen och följa med...

Misstänker dessvärre att det kan vara mycket ledigt folk i farten, men det får vi stå ut med. Blir det får trångt hittar vi oss ett fik att pausa vid. Ska bli trevligt!

Tillbakablick på gårdagen:

Varje dag som avslutas är en dag som tas ifrån livet.

-Denna dagen ett liv, sa Farbror Melker på Saltkråkan.

I går var det inte min dag och ju mer åren går desto mer vill jag somna med en värdefull dag i minnet. Det behöver inte vara något stort, men det ska ha en betydelse.

I går passerade hela dagen, var lång som ösregnet utanför och gav varken värme eller glädje. Det var faktiskt en väldigt tråkig och innehållslös gårdag.

Varje ny dag är en ny möjlighet :)

Diskriminering

Go´morgon!

Klockan är 06.47 och det är Kristi himmelsfärdsdag.

Termometern visar + 6 grader.

Det är blött och grått.

Utsikter för dagen:

Undrar hur många människor i Sverige som firar denna vår helgdag? Hur firar men Jesus färd till himmelen? Återigen är det vår bibliska historia som ger oss en välförtjänt ledighet från vardagens kämpande.

Att vara ung och funktionsnedsatt har sina problem. Inte bara de problem som själva funktionsnedsättningen medför utan alla de andra svårigheterna som ett funktionsnedsatt samhälle lägger som ytterligare börda på den unga.

Om nedsättningen inte syns fysiskt på utsidan förväntas det ofta från samhället att mognad ska ge resultat. Att Föräldrar ska ge struktur och en utvecklande vardag som "skärper till" den unges alla impulsiva och besvärliga beteende. Att den unge ska mogna och ta eget ansvar för sin vardag och sina beteende.

Hur kan något som är bestående läkas bort av egen kraft?

Om nedsättningen och beteendet är synlig på något sätt blir det lättare att få förståelse, men samtidigt stängs många dörrar eftersom vårt moderna och flexibla samhälle fortfarande inte prioriterar den som är avvikande.

Om det finns någon form av intellektuell nedsättning som omöjliggör ett eget samhällsengagemang för resten av livet så placeras man längst ner i hierarkin.

Det talas så fint om unga vuxnas möjligheter till olika spännande och intressanta gymnasieprogram. Skolorna skickar ut vackra broschyrer och lockar med alla tänkbara framtidsutsikter. Några elever får sin egna bärbara dator så fort de skrivit under sitt avtal om skolgång. Klädkoder gäller och gärna en privatskola. Pengar och social status styr de ungas val av utbildning.

Elever som inte har de förutsättningar som skolorna och samhället önskar, sätts på undantaget och blir klart diskriminerade. Här är det inte prat om fritt val och en ljusnande framtid utan här handlar det om att vara nöjd med att det finns en skola som kanske kan ge dig en individuell inriktning på det du har intresse för, dvs en enskild kurs någon lektionstimme under fyra års särskolegymnasium.

Vill du något annat kanske du måste flytta hemifrån och gå på en annan skola långt bort från din familjetrygghet, om din kommun anser att du har rätt till det vilket absolut inte är självklart.

Skulle du behöva resor till och från din skola på annan ort är det så gott som omöjligt, om du inte har ett multihandikapp som verkligen syns och märks på utsidan och en rullstol därtill.

Jag blir så himla förbaskad!

Detta är klar och tydlig diskriminering av barn och unga!

Allt cirkulerar kring mångfald och integration, ungdomsgarantier, lärlingsplatser och mycket mer, men dessa våra barn och unga som inte har statens pengar i ryggen, var blir det av dem? Vilken framtid erbjuder kommunerna dem?

"Strutsmetoden", ner med huvudet i sanden och skyll på att pengarna inte räcker!

Våldsamt upprörande! Tydlig diskriminering av folkgrupp!

I dag är det tänkt att jag ska ge mig själv ledigt och börja gräva ner alla mina fina tulpanlökar. Jag har köpt vita och limefärgade, mörkt lila enkla och dubbla, svarta och så två sorters blå. Jag tror att jag ska plantera dem i grupper efter färg och på lite olika platser. Men först måste jag ta mig till plantskolan för att inköpa planteringsjord. Vi bor på berget och marken är hård, grusig och allt annat än växtvänlig så det gäller att luckra upp den med lite näringsrik köpejord. Att ge livskraft!

Tillbakablick på gårdagen:

Det finns människor som ger negativ energi som inte är hälsosam. Det blir hjärnspöke av det hela som tär och gnager och stjäl glädje. Opålitliga typer!

Jag ska bara omge mig av personer jag kan ge och få energi av, männsikor att lita på och trivas med, de andra måste bort. Energitjuvar!

Det var en helt ok gårdag.

Boplatser

Go´morgon!

Klockan är 06.57 och det är onsdag.

Termometern visar + 6 grader.

Det regnar och blåser.

Utsikter för dagen:

Jag har precis varit ute i stallet och släppt ut hästarna till sin morgonmat. Våra hästar hade signalerat en bra stund att de ville ut ur sina boxar och jag kan förstå dem! Inne i stallet och uppe under taknocken pågick ett otroligt kvittrande. Svalorna sitter på takbjälkarna och resonerar högt och ivrigt med varandra i morgonstund. Ett otroligt kvittrande som osökt fick mig att tänka på Mannen och mig själv när vi befinner oss mitt inne i våra vildaste diskussioner. Undrar vad svalor pratar om? Håller de också på att planera för sin boplats, kanske att de resonerar om bästa platsen att bygga på eller är de oense om vem som behöver göra vad.....?

De kanske berättar för varandra hur mycket de tycker om varandra och kanske att det hände något speciellt under deras långa flygtur till Sverige....?

Spännande.

Under resan i Amsterdam blev jag varse om en del andra boplatser. Det är trångt i staden och människorna har tagit alla mil med kanaler i anspråk för sina boningar. Gamla båtar och byggda husbåtar ligger permanent för ankare längs med kanalkanterna och ännu fler i stadens utkant där de ligger på rad, likt en stor parkeringsplats, och i mängder.

I den centrala delen av Amsterdam utgör de ett pittoreskt inslag i stadsbilden, men många av båtarna hade sett sina bästa dagar och underhållet var väldigt eftersatt. Några kanalhem såg riktigt mysiga och ombonade ut, men jag kan föreställa mig att det är ett annorlunda och primitivt liv att leva permanent i ett guppande hem vid en kanalkant.

Amsterdam är en kontrasternas stad där uppfinningsrikedomen har varit stor sedan hundratals år tillbaka. De gamla husen står snett och vingt, men de är vackra. Vattnet begränsar trappuppgångar så därför finns det stora och låga fönster anpassade att kliva in och ut ur. Högst upp på husgavlarna finns krokar att fira upp diverse ting, som möbler och liknade, eftersom det inte går att ta trappvägen. Båtar istället för bilar och cyklar som kan passera i trånga gränder. Spännande och klokt.

Men.......en hel del av Amsterdams befolkning befinner sig i ett pågående haschbruk och det har sina effekter, både kort- och långsiktigt! Det värsta med detta är att de saluför det som en turistattraktion, helt obegripligt!

I dag är det skollov i vår kommun och eleverna är lediga onsdag-söndag. Ett oväntat långt lov och nu ska vi försöka ta vara på ledigheten.

Jag ska till Ystad för några timmars arbete och sedan blir det nödvändigt att trängas i en livsmedelsbutik med tanke på torsdagens helgdag.

Helgdag är det samma som mat vilket är det samma som kö! Suck.

Tillbakablick på gårdagen:

Jag är stolt över mig själv eftersom jag äntligen fick en del uträttat. Hoppas energin stannar kvar!

Fick en fantastisk hälsning på ett vackert litet kort där det stod: Tack för att du finns.

Att finnas till är inte en självklarhet och att finnas för någon annan är inte givet. Jag tackar min Vän som så generöst tackar mig för mitt liv och för vår vänskap. Underbart tack :)

Det var en bra gårdag.

Giro d´Italia

Go´morgon!

Klockan är 06.20 och det är tisdag.

Termometern visar + 1 grad.

Det är markfrost och det är halvklart.

Utsikter för dagen:

Det fascinerar mig när människor från alla olika håll och olika länder kommer samman för en och samma sak.

Amsterdam var startskottet för årets Giro d´Italia (samtidigt som Väninnan och jag var där) och nu väntar många långa mil att tillryggalägga för deltagare, funktionärer och alla andra med cykel som sitt stora intresse. Slutdestinationen är i undersköna Verona.

Det var ett regnigt och rosafärgat Amsterdam som mötte sin befolkning och sina gäster under veckoslutet som passerade. Väninnan och jag hade många leende på läpparna åt allt vad Amsterdamborna hade hittat på för att färga sin stad rosa. Butikerna skyltade rosa och uppfinningsrikedomen var stor, det var miljontals med rosa ballonger, rosa banderoller mellan gränderna, rosa blommor, rosa ryggsäckar på var och varannan, rosa, rosa, rosa! Sött och väldigt annorlunda!

En hel stad var engagerad, spårvagnar och bussar slutade att köra under dagen eftersom mer än halva Amsterdam var avspärrat, det kom folk från alla håll och där var tusentals med cyklister.

Milde tid så snabbt de tävlande cyklade och att döma av följebilarnas framfart var de säkert uppe i 60-70 km mitt inne på stadens gator. Folk hejade, skrek och uppmuntrade klungorna med cyklister, det var en fullkomlig folkfest.

Personalen på vårt hotell var klädd i rosa skjortor dagen till ära och loppet kördes precis utanför hotellet. Trevligt och trångt :)

Detta var en helt ny upplevelse för mig som fascinerade stort och jag fick dessutom ett helt nytt perspektiv på färgen rosa.

I dag väntar en hel dags arbete med en trevlig lunchpaus tillsammans med Väninnan.

Jag känner mig stressad av allt som måste göras och jag förstår inte varför det ska behöva vara så. Det är något i mitt prioriteringssystem som inte är funktionellt. Jag velar fram och tillbaka och kommer inte riktigt till skott. Idiotiskt av mig, men så fort jag får för mycket att göra så gör jag mindre än jag behöver.....

I kväll håller vi tummarna för FC Österlen när de spelar i YA-cupen mot Brösarp, det blir tufft och det kan gå! Vi tror och håller på FC Österlen!

Tillbakablick på gårdagen:

Hemma igen hos älskade Familjen och tillbaka i vardagens plikter.

Rivstart efter en härlig weekend i Amsterdam (tack till min Väninna!) med arbete i Ystad tidigt på morgonen.

StoreBror hade en "tyko-brahe-dag", stackars, stackars honom :)

En hel del grävande i trädgården, vilket känns i dagens axlar.

Gårdagen var bra.

Weekendresa

Go´morgon!

Klockan är 06.06 och det är torsdag.

Termometern visar + 2 grader.

Det är mulet och allt för kallt.

Utsikter för dagen:

Det var i början av 60-talet och min Pappa kom hem med en röd och grå grammofon med högtalare i locket. Den allra senaste och snyggaste modellen och den första för mig och min storaSyster.

Jag gick till skivaffären vid torget och satte mig på deras höga stolar vid skivdisken och bad om att få lyssna på en singelskiva. Där kunde jag sitta, med bakelitluren i handen och monoljud, innan jag slutligen bestämde mig för mitt köp. Gunnar Wiklund, Monica Zetterlund, Tova Karlsson, Anna-Lena Lövgren, Lasse Löndahl........mängder med texter har etsat sig fast i huvudet för alltid, urvalet var inte så stort :)

"När det våras skickar jag till dig tulpaner från Amsterdam. Jag ska skicka varje dag till dig tulpaner från Amsterdam. Gula röda, ska de glöda......"

Det var långt, långt innan Rolling Stones och Beatles befriade mig och släppte in rockn´roll i mitt liv.

Idag är det en speciell dag! Jag har blivit bjuden på en weekendtur till Amsterdam av min Väninna. Helt underbart! Vi ska tillbringa fyra härligt lediga dagar tillsammans och bara njuta det som kommer för oss. En och annan tulpanlök kommer förhoppningsvis att slinka med hem i bagaget.

Vi åker om några timmar. Tanter på vift! Upplevelse!

Tillbakablick på gårdagen:

Jag arbetade under förmiddagen och vimsade mest runt under eftermiddagen. Packa är inte min starka sida. Till andra går det bra, men till mig själv är det hopplöst. Märkligt.

Jag njuter våra nya läckra tolixstolar i köket, de blev precis så bra som jag hade föreställt mig.

MellanBror kom och hälsade på en kort stund och tog lilleBror och Paco valp med sig när han åkte. Tomt.

Gårdagen var en bra dag.

Tids nog

Go´morgon!

Klockan är 07.08 och det är onsdag.

Termometern visar + 5 grader.

Det är sol och molnigt.

Utsikter för dagen:

Jag vaknade med en sömnig och morgongosig Paco valp vid min sida. Han är sötare än sötast där han ligger mycket nära och bedyrar mig sin kärlek. Hans lilla väsen väcker minne och moderskärlek.

Hög tid för barnbarn.....

Alan Alexander Milne gav världen ett mästerverk när han skrev boken om den existentiella lilla nallen Winnie the Poh och hans kamrater i Sjumilaskogen.

Våra barn har fått den berättad och älskat den. När Walt Disney gjorde film av det hela blev det fullkomlig succé, om än en hel del annorlunda än boken.

Jag minnes en tidig sommar med de två äldsta Sönerna som små och hur vi låg och kastade Puh pinnar vid ett vattendrag i skogen. Jag minns också när lilleBror bara något år gammal fick en Nalle Puh i gult tyg av sin Mormor och hur han inneslöt den i sin famn under flera år. Vår mellanBror var Familjens egen ljuvliga Tiger :)

Som vuxen har jag ofta glädje och användning av alla de klokheter och funderingar som denna saga har berikat mig med.

En god saga har en helande kraft.

Just nu handlar familjelivet om en hel del nya och avgörande beslut på alla håll och kanter.

Jag går här och funderar och tänker att man kanske ska prova med att låta besluten fatta sig själv och ha mod att vila i den tanken och möjligheten. Att våga förlita sig på det rätta ögonblicket och prova med att släppa taget om sig själv......

......då kom jag att tänka på filosofernas filosof Nalle Puh och plockade fram vår kloka gamla sagobok.

"När bäcken hade hunnit så långt som till Skogsbrynet hade den vuxit så den nästan blivit en å, och när den var så stor lät den bli att hoppa och skutta och bråka, som när den var liten, utan rörde sig långsamt. För nu visste den var den skulle ta vägen och sa till sig själv:

Det är ingen brådska. Vi kommer tids nog fram."

Idag ska jag rätta till en del fel och missuppfattningar. Jag behöver förmodligen uttrycka mig mycket klarare och enklare än jag gör. Träna ännu mer kommunikation!

Det finns en del arbete kvar som behöver vara klart under dagen och sedan blir det dax för lite trevliga förberedelser inför morgondagen.

Tillbakablick på gårdagen:

Väninnan och jag var en långtur med hundarna vid Haväng och Vitemölla när jorden plötsligt skakade och himlen började döna! Otroligt obehagligt oljud! Vi befann oss i utkanten av en krigsmanöver och i luften flög jasplan på låg nivå.

Fina hunden Wilma blev panikslagen av oljudet och sprang i full fart mot havet. Vi letade överallt efter henne (oroligt!) och fann henne slutligen vid Vitemölla p-plats där hon låg och tryckte vid bilarna. Fel bil men långt bort från oludet, klok hund och lyckligt slut :)

Jag tycker att jag står och stampar på samma fläck och får inte uträttat det jag ska, vilket är frustrerande eftersom jag egentligen är överhopad med arbete. Koncentrationsbekymmer!

Gårdagen var bra.

Inredning pågår.

Go´morgon!

Klockan är 07.09 och det är tisdag.

Termometern visar + 5 grader.

Det är mulet.

Utsikter för dagen:

Jag känner mig gnällig. Det har blivit kallt igen, det är hemskt och jag småfryser hela tiden. Jag behöver sol och värme, men väderleksprognosen ser dessvärre dyster ut. Inte alls bra.

Inredning pågår.

Ännu ett sovrum är tapetserat och nymålat och jag har äntligen kommit fram till ett beslut. Rummet får en basfärg i vitt och creme. Sedan ska det få inspireras av vårens skira ljusgröna ton med något enstaka inslag av blåaste blått, på gränsen till violett.

I taket ska jag hänga en lampkrona och på det vitlutade golvet ska jag lägga en fluffig ryamatta.

Rummet är vackert men är långsmalt och har flera fönster, vilket gör det något svårmöblerat. Mannen måste hjälpa mig med att ordna ett snyggt elementskydd.

Kanske sängen ska bytas till en bredare eller en dubbel, kanske sänggavel..... det är något att fundera över och ta ställning till.

Ett gammalt klädskåp ska sandpappras och snyggas till, en läcker stol behöver inköpas.

Det är dax att gå till verket och under nästa vecka sätter jag igång. Det finns mängder med idéer som susar runt i min skalle. Väldigt angenäma bekymmer :)

Idag händer en annan trevlig inredningsdetalj och en fullkomlig nödvändighet i detta hus. Våra tolixstolar som vi beställde från Frankrike i julas har äntligen nått Österlen.

Jag kan inte räkna hur många olika mat- eller skrivbordsstolar som förbrukats hos oss under åren. Alla går sönder av omilt sittande och hemska dragkedjor på jeansens bakfickor.

Flera av våra ungdomar har "myror i brallan" :)

Tolix är fransk industridesign och stolarna är av plåt. Helt underbart, de går inta att vricka sönder, de är snygga och lite märke här och där ger bara patina. Perfekta för vår Familj!

Det ska bli jätteskönt att bli av med de läderstolar vi köpte för några år sedan och som nu har gjort sitt i detta huset. Mot Måsalycke.......och kanske ett blivande loppisfynd till någon?!

Tillbakablick på gårdagen:

Kallt och hemskt.

Jag arbetade undan en del "dåligt samvete" och kom en bra bit på vägen, men mer återstår. Det är något irriterande när man är beroende av andra människors tyckande och tänkande för att komma vidare. Allt tar för lång tid och frustrationen lurar.

StoreBror hann klart med sin rapport och fick den inlämnad på målsnöret. Skönt!

Jag är nöjd med min gårdag.

Björntjänst

Go´morgon!

Klockan är 06.17 och det är måndag.

Termometern visar + 4 grader.

Det är mulet och lite blåsigt.

Utsikter för dagen:

Jag är absolut ingen förespråkare av "björntjänster".

Med en björntjänst menas en välmenad tjänst som oftast får negativa konsekvenser i ett längre perspektiv.

Detta är något som jag träffar på allt för ofta i mitt arbete med barn och unga. Snabba lösningar för att ge omedelbar tillfredsställelse och slippa konfrontationer. Pengar att spara åt landets kommuner. Helt tokigt! Vad blir bra av detta? Allt skjuts upp till morgondagen.

Björntjänst kommer egentligen från sagan om den tama björnen som i all välmening dödar en besvärande fluga på sin husses näsa och därmed tar livet av honom. Precis så är en björntjänst, den får förödande konsekvenser!

Allt har sin tid och genvägar blir ofta senvägar!

Idag väntar flera timmars arbete som absolut måste stå klart till mitten av veckan. Tråkigt och mycket nödvändigt.

StoreBror och lilleBror är på väg över till Köpenhamn igen för att greppa vardagens plikter. Lille Paco valp stannar hos oss i väntan på att hans husse återvänder.

Tillbakablick på gårdagen:

Äntligen mojnade vinden och vi kunde sätta fart på vår majbrasa. Den brann vackert i flera timmar. Eld (under kontrollerade former) är sannerligen en underbar och rogivande upplevelse.

Det gamla ska bort och det nya ska hälsas välkommet!

En metafor som passar vår Familj alldeles utmärkt just nu :)

Bokskogen har slagit ut!

Det var en riktigt bra gårdag.

Pussel

Go´morgon!

Klockan är 07.17 och det är söndag.

Termometern visar + 4 grader.

Det är halvmulet.

Utsikter för dagen:

Vissa saker går inte att förklara. Det känns bara helt rätt från början och det kanske är slumpen eller ödet eller vad det nu kan vara.

Man möter människor som man aldrig träffat, men som ändå känns bekanta. Händelser som borde vara omöjliga, men som plötsligt känns helt självklara. Är med om situationer som man aldrig varit nära tidigare, men som man vet hur de ska utfalla.

Livets pussel är otroligt spännande!

Det gäller att leta bland bitarna, prova om de passar, lägga fel och så plötsligt finna den rätta biten, den som passar och möjliggör nästa bit. Detta pussel blir klart först när vi tar vårt sista andetag här i livet.

Tålamod med betoning på ordet mod!

Spännande.

Det är full aktivitet i mina fågelholkar. Små söta fåglar av olika sorter har valt sina boplatser och har fullt upp med att inreda och göra bekvämt inför sin ruvperiod.

Jag älskar vilda fåglar och är så tacksam för deras konserter och deras närvaro.

Sädesärlan går där och vippar med sin långa stjärt, talgoxen sitter vid våra fönster och tittar in, rödhaken sitter på stalldörrarna och håller utkik över gården, skogsduvorna kuttrar så mysigt.......det är bara skatorna och kråkorna som jag inte gillar.

Man kan inte älska alla.....!

Idag ska jag njuta vilodagen. Det blir en utlovad inköpstur med en av husets unga män och då kan det i bästa fall hända att vi passerar en handelsträdgård :)

Tillbakablick på gårdagen:

Jag var med och såg när FC Österlen vann över Esperöd med 5-0 i går. Mycket bra!

Dessa små idrottsplatser på landsbygden är fantastiskt fina, ett kulturarv som jag hoppas att byarna och kommunerna förstår att ta väl hand om och bevara.

Gårdagen var en bra dag.

Vänner

Go´morgon!

Klockan är 07.38 och det är den 1:a maj.

Termometern visar + 8 grader.

Det är mulet och blåsigt.

Utsikter för dagen:

Vänskap värmer stort!

Våra kära Vänner, som har funnits med oss under många år har en stor betydelse i livet.

Jag skulle önska att jag fick möjligheten att samla dem till en och samma fest, där jag själv fick glädjen att vara en gäst. Vilken dröm att bara få omge sig med alla de personer som betyder mest i livet.

Det händer att jag roar mig med att söka tillbaka i mitt minne kring någon Vän som jag saknar och längtar efter. När avståndet känns för stort eller tiden inte räcker till är det fantastiskt att bjuda sig själv på en minneskavalkad. Leta och plocka fram gemensamma minne som finns lagrade långt bak och för längesedan. När sågs vi första gången? Hur kan det vara att vi träffades? Vad är det som gör personen så speciell för mig?

Jag har kära och betydelsefulla Vänner som fantastiskt nog tycker om mig med alla de fördelar och brister som jag har. Vänner som alltid går att räkna med och som aldrig sviker. Vänner som är lojala och pålitliga stöd när man behöver det som mest. Vänner att skratta tillsammans med och må bra med.

Underbar rikedom! Tacksamhet.

Idag ska jag kanske ta mig en tur till fantastiska Åbergs Trädgård utanför Ystad och se vad deras "Rabarberfest" har att erbjuda. Jag gillar rabarberns syrliga smak och tycker framförallt att det är en vacker och hederlig växt i köksträdgården. Det är dax att köpa in en eller två nya plantor.

Om det vill sig väl och vinden mojnar så kanske det blir fyr på valborgsbrasan som vi inte vågade tända under gårdagen eftersom vindarna var allt för friska.

FC Österlen spelar mot Esperöd på Björkavallen och valda delar av Familjens supportrar tar sig dit. Vi tror på FC!

Tillbakablick på gårdagen:

En fantastiskt trevlig Valborg! Tack Familjen & Vänner för en härlig kväll och natt :)

Det var en riktigt bra gårdag.