Tacksamhet

Go´morgon!

Klockan är 05.39 och det är lördag.

Termometern visar + 10 grader.

Det har regnat och är grått.

Utsikter för dagen:

Jag kan inte sova.

Det är ljust, hundarna har livliga och ljudliga drömmar och mitt huvud är fullt med tankar. Lika bra att stiga upp och dricka en ljuvlig kopp kaffe med varm mjölk.

Redan som mycket små lär våra föräldrar oss att säga tack, genom leken där vi får och tar en sak och säger tack. Duktig!

Senare under uppväxten får vi lära oss att säga tack när någon ger oss en gåva och i bästa fall får vi också lära oss tacka för maten.

Men vad är tacksamhet och känslan av att vara tacksam?

Det borde vara en positiv känsla som är förknippad med att vi har fått något och att vi känner oss tillfreds. Men jag undrar.....

Om man inte som ung får kämpa för att uppnå möjligheten att säga tack, kan man då förstå kraften bakom det man får?

Det som oroar mig är den generation unga som inte på något vis visar sin tacksamhet, utan tar allt för givet.

Det finns också en fas i det lilla barnets mognad och utveckling som handlar om - Ska ha!

Det är en period då tårarna sprutar om någon tar älsklingsleksaken, om man inte får godis i affären, om någon säger nej eller på annat sätt går emot viljan. Om barnet inte får som det vill blir det helt enkelt rasande. Någon väljer att kalla det för trotsåldern. Det är då som vi föräldrar ska sätta emot och ge en gräns för vad vilja och humör får ta för utrymme.

I dag oroar jag mig för alla de unga som tycks ta livet för givet och som inte visar förmåga till tacksamhet. Att de inte är samhällsengagerade utan bara förväntar sig att få utan att uppleva all ansträngning som ligger bakom för att uppnå ett mål.

Det är snabba lösningar och krav som gäller.

-Ska ha!

Min tanke är att det är att något fattas i föräldrabudskapet.

Hinner vi inte med våra barn? Har vårt samhälle stressat bort den substans som är nödvändig i uppbyggnaden av en ny människas liv? Det som endast handlar om att ge tid, struktur och ha tålamod i sin kärlek till barnet och under hela uppväxten. Att våga och vilja vara konsekvent när det verkligen behövs tydlighet. Att låta barn vara barn och att ungdomar ännu inte är vuxna.

Unga människor har en stor påverkan på varandra och kanske att de som egentligen har en god känsla för rättvisa och tacksamhet tappar den i den kraft som trender och gängmentalitet innebär. Grupprocesser kan ställa till det rejält.

Barn och unga behöver känna tacksamhet för livet, för sin familj för maten de äter, sin skolutbildning och sina vänner. Allt är inte givet!

Man ska samarbeta i sin familj, skolan ska fungera, pengar måste arbetas ihop innan de kan fördelas, den egna viljan styr inte alltid och man kan inte få allt man vill ha. Respekt!

Med andra ord, att allt har sin tid och tålamod är en ingrediens som är nödvändig för att förstå och hålla kvar känslan av att vara tacksam.

Tacksamhet handlar troligtvis om hur vi som människor förhåller oss till oss själva och därmed till livet i stort.

Tacksamhet ger ödmjukhet som ger vänlighet som är kärlek.

I dag ska jag ta mig en riktig funderare på min arbetssituation och hur vi ska gå vidare i den obalans som råder. Utmaning!

För övrigt vet jag absolut ingenting och allt är möjligt.

Tillbakablick på gårdagen:

Vi hade en riktigt trevlig dag som mot kvällen blev mindre bra, så gårdagen var en väldigt omväxlande dag. Precis som väderleken :)