Nu blommar det!

Go´morgon!

Klockan är 06.00 och det är måndag, valborgsmässoafton.
Det blåser.
Termometern visar + 6 grader.

Utsikter för dagen:
Det är grönt, det är sköönt, det är underbart!
Efter två dagars arbete i centrala Lund så kan jag återigen föreställa mig finessen med att arbeta i staden och bo på landet.
Lund är en härlig stad! Genom fönster mot Stortorget har jag följt lördagsfolkets rörelse. Det var "dansens dag" och torget sprudlade av happenings, musiken flödade, uteserveringarna var välfyllda och parkbänkarna ständigt upptagna. Söndagen började lite stillsammare, men fram emot lunch så var det full rulle igen. Jag misstänker att det kan vara förenat med vissa svårigheter att ha sitt permanenta boende mitt i city och att ljud av alla de slag och aktivitet i det oändliga är något som man får räkna med, förmodligen något man medvetet väljer.
Livet på landet är rofyllt och det kan bli stora kontraster mellan livliga studenter och stillsamma träd :)
När mina arbetsdagar var över promenerade jag genom stadens vackra grönska och njöt av solen. Önskade egentligen att jag kunde sätta mig på en trevlig uteservering tillsammans med alla, delta i folkrörelsen och sippa på något bubblande gott, men samtidigt längtade jag tillbaka till familjen och lugnet på Österlen.
Ambivalent....igen!
Att ha både och vore förmodligen det allra bästa och i det kan pendlingen säkert vara värd sin tid.....det vill säga, när det hemska vita håller sig borta.
"Både ha kakan och äta den"
Omvänt boende är förmodligen modellen.
Lya i staden....?
Kanske.

Lilla Familjen smög sig osynligt in i huset under småtimmarna, lååångfrukost väntar. Mysigt!
I kväll samlar vi Familj och kära Vänner runt ett sprakande majbål för att hälsa våren och njuta årets grillpremiär tillsammans. Sköna maj välkommen! Ska bli jättetrevligt :)

Tillbakablick på gårdagen:
Nu blommar tillvaron igen!
Gårdagen var en väldigt bra arbetsdag.

Olika upplevelser.

Go´morgon!

Klockan är 06.20 och det är lördag.
Småregnar.
Termometern visar + 8 grader.

Utsikter för dagen:
Det är något visst med lördagmorgnar! Redan när jag slår upp mina blå så infinner sig känslan av välbehag, vetskapen om att det inte är klockan som styr, att husets innevånare sover gott och att jag kan smyga upp och koka mig mitt kaffe med mjölk i lugn och ro. Egenstund. Fast denna dag är det i och för sig en sanning med modifikation eftersom jag ska sitta i bilen om två timmar för en heldags arbete i Lund, både i dag och i morgon, men det är okey.
Jag tänker på hur olika vi människor ser på saker och ting, hur en och samma händelse kan tolkas utifrån mängder med perspektiv. Att vi hör och upplever olika beroende på hur nära vi står varandra, vilka ideologier vi har, politik, religon, kultur, sinne och allt annat som påverkar våra upplevelser.
Man kan vända och vrida på ord så att de passar in i det som man själv befinner sig i och man kan påverkas att tycka eller förstå. Man kan se vad man tror sig se, som sedan kan visa sig vara något helt annat och man kan tro sig veta. Fantasin kan skena iväg och det kan bli en höna av en fjäder.
Sanningen har många ansikte och hur vet man egentligen vad som är rätt eller fel? Nu tänker jag på livet i vardagen, det som inte behöver hjälp av lagar och paragrafer, utan mer hur vi tolkar det vi ser och hör. Hur vi förstår och förhåller oss till varandra.
Kanske att vi påverkas av vår yrkesroll, kanske att vi har en annan uppfattning när vi är lediga, en så kallat "privat uppfattning" och hur fungerar det att skilja på dessa och var ligger i så fall ärligheten i detta? Det är möjligt att vi ser tillvaron med helt olika glasögon beroende på vem vi är och vad vi kommer ifrån. Det gäller att hålla sams, att inte lägga energi på att förstå när åsikterna går vitt isär utan istället ta till vara på det som fungerar och som känns bra, vilket kan vara en omöjlig ekvation i fall stoltheten är större än ödmjukheten. Tyvärr.
Det finns lika många åsikter som det finns människor och det mesta handlar om kommunikation, att lyssna på varandra, respektera varandra, vara tillåtande, använda sin humor och distansera sig och se skillnader och olikheter som något av en "krydda på tillvaron".
Låt det vara "högt i tak" och var snäll :)

Tillbakablick på gårdagen:
Den ena överraskningen efter den andra visar sig och jag konstaterar att det aldrig är försent, vilket känns tryggt och glädjande att uppleva.
Gårdagen var effektiv.

Obehalig upptäckt.

Go´morgon!

Klockan är 06.13 och det är fredag.
Lite halvmulet.
Termometern visar + 7 grader.

Utsikter för dagen:
Jag vaknar och är innerligt förbaskad! Lurad!
Människor som inte håller sig till sanningen är något av det värsta som jag vet! De som tar sig rätten att tillrättalägga verkligheten så att det passar dem själva bäst. De som använder så kallat "vita lögner" för att göra det bekvämt för sig själva, som i grund och botten är väldigt konflikträdda och använder lögner för att hantera sin egen oärlighet. Fy bläddan!
De stjäl känslor och engagemang och de harvar fram i livet med sin egen förträfflighet, tror att de har svar på allt och ingenting och kontrollerar sin omgivning utifrån sitt eget rike.
De sviker, lurar, utnyttjar och bedrar och när de har skördat sitt offer så står de där oskuldsfulla och oförstående med sitt egna facit i handen. Någon annan har felat!
Det är som att hälla vatten på en gås för deras försvarmekanismer är förträffliga, de ser och hör bara det som passar dem själva. Skulle det hetta till ordentligt så rör de på sig och upprepar sitt mönster i nya omgivningar. Obehagligt.
Jag talar om vuxna människor, friska men manipulativa personer som gör allt för egen vinning och som framstår som skenheliga, kunniga och trovärdiga människor. De är ytterst charmerande, generösa och vänliga, men bakom den skenheliga fasaden döljer sin något helt annat. Tvi vale!
Jag citerar min käre Timus: "Det finns de som är dumma!"
I dag är en annan dag :)

Tillbakablick på gårdagen:
Står i startgroparna och allt känns bra!
Gårdagen växlade med väderleken.

Sommarvänner.

Go´morgon!

Klockan är 06.57 och det är onsdag.
Mulet.
Termometern visar + 7 grader.

Utsikter för dagen:
Nu har den kommit, årets första svala. Jag såg den samma stund som den landade på stalltakets vindflöjel. Där satt den och putsade sina vingar i morgonsolen innan den gjorde en djupdykning och flög in genom en av boxdörrarna.
Det är otroligt imponerande! Tänk att denna lilla vackra ladusvala har tillbringat vintern långt borta i södra Europa, kanske till och med så långt borta som Sydafrika och nu är tillbaka här i vår lilla by på Österlen, i vårt stall. Bara tanken på hur långt den har flugit och hur dess små vingar har flaxat är hisnande, att den bara orkar flyga så långt i ur och skur och att den hittar tillbaka hit igen.
Det är alltid en svala som kommer först och sedan dröjer det inte många dagar innan de andra är här. Det blir ett himla kvittrande och tjattrande när boplatsen ska väljas och när det är klart så börjar bobyggandet. Ut och in genom boxdörrarna (till katternas glädje och spänning) och upp i tacknocken och till bjälkarna. Där konstruerar de små skålformade rede av sten, grus och lera, jättefina små bon. Sedan dröjer det inte speciellt länge innan de små svalungarnas söta små huvud tittar fram över bokanten. Fantastiskt! Nu börjar jakten på föda, på insekter och småkryp (till vår glädje).
Allra finast är när det är dax för ungarna att lära sig flyga, då gäller det att hålla sig inomhus och beskåda de vingliga flygturerna, eller att ducka på gårdsplanen med risk för att få en liten svala i huvudet. Sötisar!
Svalorna är våra sommarvänner, så väldigt välkomna när de anländer till våren och så saknade när de samlar sig och flyger iväg till hösten.
Men....."en svala gör ingen sommar"!

Tillbakablick på gårdagen:
Fick ett otroligt bra erbjudande, väldigt förvånande och efterlängtat, som jag omedelbart tackade ja till. Så kan det gå, när man minst anar det, jättekul och spännande :) Glad!
Försiktigt trädgårdspyssel med telefonen i ena handen.....milde tid vad den ringde denna dag.
Hovslagaren på besök, skönt för hästen.
Gårdagen var överraskande.

Före fall.

Go´morgon!

Klockan är 06.43 och det är måndag.
Sol.
Termometern visar + 1 grad.

Utsikter för dagen:
Jag sitter här under en varm filt, känner mig en aning skröplig och funderar över åldrandet. Tänker på hur det är när den fysiska kroppen förfaller och det som finns på insidan, det som inte syns, fortfarande befinner sig mitt uppe i livet med sin styrka och energi. Ögonen kan se i spegelbilden det som absolut inte stämmer överens med upplevelsen av det egna jaget. Konstigt.
När ens egna föräldrar åldras, blir gamla och kanske lämnar jordelivet, vaknar insikten om det egna åldrandet, om att vara den som står på tur och att livets cirklar håller på att slutas. Nedräkningen har börjat och det blir så mycket som ska hinnas med. Ångest?
Jag såg en bild på Donatella Versace, världskänd och uppskattad i modevärlden, uppstarmad i sin hud till ett kattliknande utseende, smal som en sticka med långt svallande hår. Hennes yttre är förmodligen i fas med hennes inre och i hennes liv och sammanhang är det skönhet som räknas, men är hon lyckligare i sin skrynkelfria och overkliga kropp? Ytterligheter.
Oavsett skönhet så säger kroppen ifrån, den börjar helt enkelt bli utsliten från insidan och kan inte bli reparerad i all oändlighet. Bara att konstarera och ta väl vara på sig själv.
Jag tänker också på alla ungdomar som gör olika skönhetsingrepp i ansikte och överallt, undrar hur de kommer att se ut när åldrandet smyger på och deras hud inte längre klarar påfyllningar och plantat. Är det fångade i skönhetsinstitutens grepp för tid och evighet?
Åldrandet går långsamt, det liksom smyger sig på och så plötsligt finns det där. Barn ser det först av alla.
Händerna förändras, lederna börjar gnissla, en liten rynka dyker upp här och där, tänderna behöver mer omsorg, håret mister sin glans och orken börjar tryta.
Självklarhetens tid är över.
Bara att konstatera, livets utförsbacke har börjat. Det är dax att knyta ihop säcken och äntligen börja göra det som man mår bäst av, det som man skulle ha gjort för länge sedan men inte hann med. Det är dax för prioritering och kanske även egocentrering.
Än finns det tid.
"Vi ska alla den vägen vandra"
Kärlek!

Tillbaka blick på gårdagen:
Mannen långt uppe i norra Sverige på en snöskoter :)
Planterade bärbuskar och miniäppelträd med lilla Familjen.
Paddkärlek i karpdammen.
Gårdagen slutade som sjukdag.

Överraskad.

Go´morgon!

Klockan är 06.12 och det är torsdag.
Ljusblå morgonhimmel.
Termometern visar + 5 grader.

Utsikter för dagen:
Så sitter jag då här igen, vid mitt stillsamma köksbord på Österlen och kan bara konstatera att underbart är kort, precis lagom långt :)

En Kvinna som jag aldrig har träffat tidigare hade mig i sina tankar. Vi skulle mötas i ett sammanhang, hon kände till mig och redan innan jag fick förmånen att träffa henne så hade hon förberett sig inför vårt första möte.
Jag var för att dela med mig av mina erfarenheter/kunskaper om barn och unga med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar till en grupp med elevvårdande personal. Vi hade ett 90 minuters samtal och när vår tid var till enda så berättar denna Kvinna för mig och hela gruppen att hon hade "lekt lite" under gårdagen och så förärar hon mig en helt underbar och egenhändigt skapad blomsterbukett. Jag blev väldigt överraskad och glad, tacksam för hennes gest. I denna bukett av blomster fanns flera av mina absoluta älsklingsblommor, i mina mest omtyckta färgkombinationer och ljuvligt doftande. Hur kunde hon veta, var det en tillfällighet eller var det en känsla? Jag fick en drömlik brudbukett!
Kvinna till kvinna.
Jag fanns i hennes tankevärld och det känns betydelsefullt. Ett hantverk kan betyda mer än flera ord.
Någon annans tid är dyrbar.
Jag kommer att minnas hennes ögon och hennes namn. Kanske att vi möts igen, kanske inte, men nu finns hon med mig.
Tacksamhet.

I dag vill jag gratulera min väldigt kära Väninna på henns födelsedag! Huurrraaa!

Tillbakablick på gårdagen:
Datorn är en tidstjuv! Något måste förändras.
Lyckliga och lyxiga silverdagar i London.
Österlen är hemma.
Gårdagen var glad och solig.

Koll.

Go´morgon!

Klockan är 06.14 och det är fredag.
Regn.
Termometern visar + 2 grader.

Utsikter för dagen:
Det där med kontroll är inte så lätt! Det kan vara väldigt besvärligt att få eller ta kontroll, men svårast är nog att lämna över den och slutligen släppa den.
Man vet vad man själv gör, man kan (förhoppningsvis) inte skylla på någon annan i fall det går fel och man kan stolt ta på sig äran när det går rätt. Makt och bekvämlighet!
Kontroll kan vara riktigt besvärligt för den eller de som "blir kontrollerade". Jag tänker till exempel på föräldrar, oftast mammor, som tar kommandot på ett sådant sätt att de regerar en ung människas hela liv, kanske en hel familjs tillvaro med sitt sätt att se på livet. De fattar beslut i god tro om att skydda barnet och får det att göra som mamma vill, eftersom det blir enklast så. Jag vet mammor som till och med pratar i mun på sina barn, som har svar på frågor, innan barnet själv hunnit fundera och tala. Mamma vet bäst, tror sig veta bäst. Hemskt!
Det finns kvinnor som klär sina vuxna män.....och det finns män som regerar över sin kvinna med hjärnhand och förväntas bli uppassade. De blir till vuxna små barn som får en livslång mamma, istället för en kvinna och livskamrat. Märligt fångenskap!
Småchefer finns det på så gott som alla arbetsplatser, självutnämnda små rackare som vet hur allt ska vara och som visar trotsig trulighet om något faller utanför deras kontrollerade ramar. Mellancheferna tar sig ofta rätten att bestämma och regera och så finns det företagsledare som aldrig släpper kontrollen, som inte kan stava till ordet delegation och som än mindre använder sig av dess innebörd.
Att släppa kontrollen kan vara att blotta sin egen osäkerhet och rädsla för det oförutsägbara. En kontrollerande person är i grund och botten en ängslig liten människa, en som är orolig för att misslyckas och rädd för att bli sviken. Det kan vara bra att tänka på när man ser och hör hur de regerar andra människor med sin självpåtagna makt.
Kontroll i lagom dos är bra! Det kan betyda struktur och tydlighet. En god chef, ledare och förälder är en person som lockar fram det bästa hos sina närstående och medarbetare, som förstår att ge ansvar och vågar släppa den egna kontrollen för att ge möjlighet till någon annans fortsatta personliga utveckling och därmed ett gynnsammare klimat för alla.
Våga lita på varandra!
I kväll packar jag väskan för att ge mig av på en efterlängtad bröllopsresa med älskade Mannen.
"Bättre sent än aldrig"
Nu gäller det verkligen att lämna över "Familjeorganisationen" till älskade Sönerna och lita på deras alla fantastiskt goda förmågor...som deras Mamma har lärt dem ...hahahaha :-) Underbart!
Hej på ett tag och må bäst!

Tillbakablick på gårdagen:
Fick inblick i sjukhusvärlden och är grymt imponerad över all den skicklighet och vänlighet som finns att tillgå. Vardagshjältar som inte märks för än de behövs. Tacksamhet.
Fullt upp på arbetsfronten, härligt.
Gårdagen var bra.

Rivstart.

Go´morgon!

Klockan är 06.11 och det är onsdag.
Regn.
Termometern visar + 7 grader.

Utsikter för dagen.
Vardagen kom igång i turbofart!
Det verkade som om alla tjänstemän- och kvinnor hade administrationsdag eller att de hade fått påbud om att göra rent i sin inback och ringa alla de samtal som de inte hunnit med innan påsken. Nya tag, ordning och reda! Konstgjord andning.....!
Märkligt, men detta händer ständigt före eller efter en längre ledighet, då ska allt vara i ordning hos förvaltningsfolket och inget ska släpa efter. Statliga och  kommunala förvaltningar "stänger igen luckan" till lunch dagen innan helg! Så är det bara! Det som inte hinns med får vänta...oavsett.
Det är alltid och hela tiden någon som blir lidande på samhällets alla besparingar, indragningar, beslut och omorganisationer. Många, många gånger är det tredje person som blir lidande, den som inte kan påverka sin situation, utan är i klorna på makthavare, lagar och ekonomi. Det är beklämmande.
Från det ena till det andra, så vill kommunledning och politiker på Österlen lägga ner ett antal byskolor, hur tokigt är inte det? Just nu sjunker barnantalet i vissa byar, för sedan att stiga med väldig fart om ett par år igen och istället för att dra ner på verksamheten och göra kvalitativa förändringar för både barn och personal så väljer man att stänga några skolor, heltokigt!
Verksamhet för människor, framförallt barn och unga, ska anpassas efter behov, vara föränderlig och flexibel och den måste definitivt finnas i deras närhet. Man lägger inte ner en byskola som kommer att behövas igen! Vet politikerna vad de prata om? Har de varit på skolorna och träffat alla de som lär och arbetar där? Knappast!
Vem bosätter sig i en by där våra minsta ska bussas mil för att nå sin skola?
Skolan är en trygghet för många barn, en rutin som sammanhåller vardagen, som ger kunskap, trygghet och social kompetens. Vad är en by utan sin skola (eller sin livsmedelsaffär)? Absolut ingenting!
Tänker vi inte miljö överhuvudtaget?
Människorna på landet har valt sin boendemiljö och barnen som växer upp på landet blir en del av den. Alla kan inte buntas samman och allt kan inte slås ihop för att effektiviseras i större samhälle.
Var finns valfriheten?
Barn är vår framtid och vi ska absolut vara rädda om dem och prioritera deras trygghet.
Det är snabba resultat som räknas i maktens och politikens värld och det är overkligt att se hur den ena efter den andra reformen träder i kraft för att skörda offer och sedan falla platt till marken.
Vad är det vi inte förstår?
Varför har vi så ohyggligt bråttom?
Free falling!
Onsdagssuck.

Tillbakablick på gårdagen:
Snabba ryck!
Stora funderingar!
Gårdagen gav adrenalinpåslag.

Hög tid.

Go´morgon!

Klockan är 06.13 och det är Annandag Påsk, måndag.
Gråmulet.
Termometern visar + 1 grad.

Utsikter för dagen:
Nu gäller det att ta till vara på ledigheten för denna gången, njuta påskens allra sista högtidsdag. Är det förresten en högtid och vad är egentligen en högtid? En tid som är hög, kanske äntligen dax och i sista stund. En högtid är vilket fall som helst något som ska uppmärksammas och firas och kanske enligt seder och bruk, av tradition. Det finns dresskoder för högtider och det finns vett och etikett för ändamålet.
I kyrkan sörjer och firar man just nu Jesus lidande och uppståndelse och färgen är lila, om jag minns min konfirmation rätt. Både vackert och förunderligt på en och samma gång. Vackert för den prakt och stillhet som kyrkorummet skänker, förunderligt för att stora delar av mänskligheten håller fast vid, och viger sin tro åt, en berättelse skapad en gång för länge, länge sedan. Egentligen ännu mer märkligt i ett tidevarv då allt har raketfart och tiden springer i från oss eller är det tvärtom? Kanske att kyrkan och den bibliska berättelsen behövs mer än någonsin. Retreat.
Vad är Gud?
Nåväl, här hemma firas påsken mer eller mindre som en hyllning till våren. Påskriset finns med som en färgglad symbol och påskharen smyger runt i trädgården och gömmer ägg till glada barn. Vi fyller vårt hus med Familj och Vänner, med godisägg i mängder, vårens många blommor och med läcker mat på stora fat. Det är verkligen en upptakt på allt det underbara, på värmen från solen och på naturens fantastiska uppvaknande, som väntar när som helst.
Konsten har en stor betydelse i påsken för Familjen och vi åker mer än gärna ut på Österlen för att uppleva folkfesten och se vad "våra favoriter" och en del nya bekantskaper har arbetat fram under året. Mats Thelselius häftiga hus, kakel och skor var en härlig upplevelse under långfredagen och denna dag väntar en tur ut bland skogarna. I bland blir det ett konstköp, ibland ingenting men i år har Mannen och jag samma önskan......får se och ska fundera.
Glad fortsättning på påsken! I morgon är det vardag.

Tillbakablick på gårdagen:
Stora påskbuffén framdukad och knökafullt runt matborden, härligt!
Snön gav vika och vi befann oss i två årstider, beroende på vädersträck.
Gårdagen var en ljuvlig påskdag.

Socker

Go´morgon!

Klockan är 06.27 och det är skärtorsdag.
Klart.
Termometern visar - 8 grader!!!

Utsikter för dagen:
Det blir en ohyggligt kall Blåkullafärd! Fy attan vilken kyla!
Påsken är här, sötsakernas högtid. Socker i alla former ska ta oss i besittning och våra kroppar ska utsättas för den ena sockerbomben efter den andra under tiden som vi njuter till fullo och mår pyton efteråt. Ändå så fortsätter vi att stoppa i oss godis i mängder och socker i överflöd. Mycket märkligt. Jag hörde att vi i Sverige har världens högsta godiskonsumtion med 17 kg godis per capita och år samt att vi dessutom fördubblar vår konsumtion under påsken. Helt otroligt, rikitigt hemskt! Undrar vad detta beror på?
Det smygs in socker i det mesta, även i vår dagliga livsmedel och det finns en tradition av godis som belöningssystem.
Läs innehållsdeklarationerna på yoghurt eller müsli, se på söta marmelader och på oboy, juice och saft. För att inte tala om alla kakor, bröd och bakverk!  Det finns till och med socker i vissa köttprodukter, som till exempel korv och leverpastej.
Socker kan vara fullkomligt osynligt! Det gäller verkligen att vara om sig och kring sig i fall man vill undkomma sockerfällan.
Kanske att godis är för billigt? Det säljs mycket dåligt godis till låga kilopriser, speciellt i videobutiker och liknade där folk förbereder för en stunds hemmamys. Gottgottigottgott :) Tänk på biograferna där godis säljs hutlöst dyrt och biobesöket blir dyrare än någonsin. Fy vad vi (jag) är lättlockade!
Undrar om vi någonsin skulle stoppa vårt godis i munnen i fall vi var medvetna om dess innehåll? Vi vill inte veta, vi bara tuggar på och njuter konstlade smaker och obehagliga innehåll.
Godis är i vilket fall som helst allt för lättillgängligt. Jag hade för mig att det kom till en lag för flera år sedan om att butikerna inte fick försälja godis vid utgångskassorna, men det förbudet måste vara bortglömt eller slopat sedan lång tid tillbaka. Vi har en väldigt stor butik på Österlen som heter Bo Ohlsson, den drar ohyggligt mycket besökare och där står man i fållor mot utgångskassorna, omgiven av godis, meter efter meter av lockelser. Detta är ett lidande utan dess like för den som gillar sött, speciellt för småfolket och deras stackars föräldrar. Tjat, gråt och skrik.
Det finns de som försöker komma undan sitt sockerbegär med hjälp av andra sockerarter, man vad hjälper det? Inte ett dugg!
Socker skapar beroende! Lite vill ha mer!
Det gäller att äta rejält vid ett valt tillfälle i påsk och sedan är det stopp, oundvikligt stopp :)
I dag ska jag köpa godis till påskkärringarna.....för de vill inte ha morötter och äpple :)
Glad Påsk!

Tillbakablick på gårdagen:
Flera dagars magsjuka i huset är äntligen över.
Gårdagen var en dag av återhämtning.

Lurad.

Go´morgon!

Klockan är 06.15 och det är måndag.
Ishalka!
Termometern visar -3 grader.

Utsikter för dagen:
Nu är vi inne i årets mest luriga månad, så pass upp...eller var det kanske ner?!
När vi flyttade till Österlen så köpte jag mig en häst, ett svenskt halvblod, född och uppväxt på Haväng. Det var ett sto, en glänsande fux med tre vita ben, hennes namn var Carisma och hon var född den 1:a april. Redan där borde jag ha dragit öronen åt mig, men säljaren var övertygande och Haväng var en underbar miljö att lära känna hästen på. Säljaren spådde henne dessutom lovande framtidsutsikter och jag beslutade mig för att tycka om Carisma och köpa henne, dyrt dessutom.
April, april, din dumma sill, dig kan jag lura vart jag vill!
Så kan det gå!
Carisma och jag fick flera arbetsamma och härliga år tillsammans. Jag gjorde mitt yttersta för att locka fram hennes utlovade begåvningar men vi kom aldrig riktigt överens i vårt arbete. Vi hade det hur som helst otroligt roligt tillsammans och vi fick många fantastiska upplevelser gemensamt, det vill säga så många som vi nu kunde eftersom Carisma var en häst som inte gillade hästtransporter och hade en stor portion med envishet. Hon hade dessutom en egenhet i att bli väldigt glad och skuttig, speciellt på de fina vidderna längs med Havängs stränder, där hon kände sin frihet. Hoppigalopp, då gällde det att hålla sig i manen, saxa mellan kaninhålorna på heden och hoppas på det bästa, för det gick undan i en väldig fart!
Carisma blev sjuk. Hennes ben gick sakta men säkert sönder och det blev mängder med veterinärbesök och behandlingar. Hon hade förmodligen burit på sin skada redan som liten fölunge och detta var troligtvis en av anledningarna till hennes svårigheter med arbetet på ridbanan.
Carisma tillbringade sin sista sommar på gröna ängar innan vi tog beslutet att ta farväl och överlämna henne till hästarnas befriande himmel.
Sorg och besvikelse går hand i hand.
Den 1:a april är en opålitlig dag :)

Tillbakablick på gårdagen:
Vaknade till - 6 grader, fy attan så kallt det kändes och mina små penséer såg rejält tilltufsade ut.
Sedan kom regnet, det var längesedan, ett isande ösregn och i det spelade vår mellanBror träningsmatch med FC Österlen, hemskt kallt!
Vi åt en härlig och generös brunch hemma hos lilla Familjen, jättegott och trevligt :)
Bowlingtävling i Tollarp, kul!
Gårdagen var en bra dag.