Leva, leva, leva!

Go´morgon!

Klockan är 07.19 och det är måndag.
Regn.
Termometern visar + 8 grader.

Leva, leva, leva! Det är så betagande vackert på Österlen och i min lilla by. Här lever jag mitt i paradiset på en av de vackraste platserna på hela jorden, lycklig över den möjligheten men också medveten om att många andra befinner sig bakom stängda dörrar i sin ensamhet eller kanske i ett rent helvete där skönhet inte längre existerar, där våld och fattigdom har tagit makten över det som en gång var. Det ger en känsla av vanmakt och en önskan om att vilja hjälpa. Pengar är inte lösningen på allt. Jag tror att många av oss vill hjälpa, men att vi inte vet hur och kanske att vi är rädda för att ta på oss något som kan betunga och ändra om i det bekväma och invanda liv där vi redan lever vår vardag. Tänk om vi valde att ge oss möjligheten att bli Vän eller Vänfamilj till någon av de många som inte har någon att se det vackra tillsammans med, någon som har ensamhet som sin enda vän eller är en familj som inte har några sociala kontakter. Tänk så tryggt det skulle vara att få möta vänlighet och förståelse, att få bryta sin isolering, att få berätta och lyssna. Alla behöver en famn att vila ut i, liten som stor och ung som gammal. Det skulle säkert ta sin tid att lära känna varandra och det skulle kräva sin ansträngning men jag är tror att det skulle ge utdelning i form av fin vänskap.
Det kunde vara Du eller jag som befann oss i ensamhet, det skulle kunna vara din eller min familj som inte hade någon att dela sin tid med, någon som aldrig kom ut i den läkande naturen, som kanske aldrig kom till skog eller hav. Vi måste börja hjälpa varandra utan krav på pengar eller tacksamhet, vi behöver stå ut med att det kan bli lite annorlunda och obekvämt för ett tag. Tänk på våra gamla som kanske inte pratar med någon annan på en hel dag, ibland mer än så, tänk på de som precis kommit till vårt land och inte förstår vårt språk eller vårt sätt att leva. Det är egentligen bara att öppna ögonen och se sig omkring, sätta på kaffet, hälla upp den nykokta flädersaften och bjuda in till en stund av gemenskap. Jag och vi alla skulle kunna lära av andra kulturer där en främling också är en vän, någon att bjuda in till sitt hem och sitt bord för att dela med sig av det som finns. Vi måste börja våga.
Jag vandrar runt i min trädgård med tankar som gror i sommartid. Det doftar underbart av fläderblom, jasmin och rosor, det ger minnen av svunnen tid och föder nya idéer och möjligheter. Själen fylls till bredden med tacksamhet över denna plats, en stund på jorden.
Solidaritet är ordet.

Tillbakablick:
Flädersaften smakar ljuvligt.
Målarpensel i handen.
Söndagsmiddag med Familjen.

Ditten och datten

Go´morgon!

Klockan är 06.14 och det är måndag.
Sol.
Termometern visar + 9 grader.

Ljuva sommar! Inte gnälla, bara njuta...men det uppstår vissa bekymmer när inomhustermometern visar + 30 grader i sovrummet, trots att balkongdörren står på vid gavel. Täcke är ett minne blott och vattenglaset är väl påfyllt. Det gäller att koppla av, komma till ro och tänka på allt annat än fötter som är varma som om de befann sig i ökensand och en kropp som har förmågan att rotera så att underlakanet tappar sitt fäste om madrassen. Det är nu som fåglarna kommer till hjälp med sitt stillsamma kvällskvitter och ljuset från rummets tre olika vädersträck ger ro. Solen går ner bakom ängen och blåregnets vackra blommor ger spännande skuggbilder bakom gardinen i öster. Det är nu som man ska (med vissa svårigheter) sträcka ut kroppen, ta hand om sin andning och njuta av dagen som håller på att passera i den stilla sommarkvällen.
För inte så länge sedan låg jag påbyltad i pyjamas med långa armar och ben, med tjockt duntäcke och en ullfilt över det, och kände mig ändå kall och frusen. Inte ett fågelkvitter att lyssna till och endast ventilationsfönstrets lilla springa öppen för friskluft. Ute var allt vitt, hemskt vitt och fruset.
Nej! Det går inte att klaga på väderleken och varför ska det egentligen klagas så mycket på allt och ingenting? Jo, det måste klagas på någonting för av någon underlig anledning så är det väldigt lätt att klaga människor emellan och väderleken tycks förenar alla, speciellt oss (absolut jag) som är mer eller mindre väderberoende för att må någorlunda bra i kropp och själ. Tänk om vi alla slutade klaga och istället började diskutera allt det som är bra och fint, om hur gott vi egentligen har det och så trevligt det är här i livet...lockande tanke som slår kullerbytta i fantasin! Jag misstänker att man i så fall hade blivit att betraktad som en ansträngande muntergök, en självgod en som sög för mycket energi och som andra egentligen inte skulle orka med...det är nog lättare med en som smågnäller över ditten och datten :) Suck & stön!
I går var det sommarloppis i två byar och folket strömmade till. Sommarboende rusar in när loppisen startar och plockar fullt med stora och spännande möbler som kan vara bra att ha och måla om eller kanske slipa på som ett sommarprojekt. Någon ska säkert göra ett "klipp" och sälja vidare i butiker för inredning eller på auktionshallar. Platsmattor verkar vara inne igen och säljs med strykande åtgång och verktyg och redskap säljer som bara den bland "gubbarna". Bland alla tekniska prylar talas det andra språk och milde skapare vad folk rotar och letar för att hitta ett billigt fynd. Intressant att tyger, gamla dukar och gardiner väcker så stort intresse. Det prutas så jag nästan skäms över folks snålhet med tanke på allt frivilligt arbete som ligger bakom en loppis och dess ändamål som gynnar byns idrottsrörelse. Nåväl, "Smaken är som baken" och kommersen ger rejält klirr i kassan för kommande verksamhet. Själv köpte jag mig en mjölkkanna för 10 kronor, en blå och precis lagom stor för morgonkaffets varma mjölk. Något annat blir det inte för min egen del eftersom jag har gett mig ett eget löfte om att en sak ska ut om det kommer en ny in, med undantag för bruksting och det kan man förstås kalla en oumbärlig blå mjölkkanna :)

Tillbakablick
Folkfest.
Svala bubblor i sommarkvällen.
Fläderblom.

Lyssna och lär.

God morgon!

Klockan är 05.44 och det är Sveriges nationaldag.
Sol.
Termometern visar + 9 grader.

-Vad har du på hjärtat? En fråga som kräver tid. Jag fick ofta höra detta som liten flicka när de snälla vuxna undrade vad jag hade att berätta eller ville fråga om. Det fanns vuxna som hade tid, som tyckte att det var betydelsefullt att lyssna på mig. Själv lärde jag mig tidigt att vänta, att tyst fånga in mina tillfälle och inte störa för att kunna berätta eller ställa frågor kring mina tankar och funderingar. Det var ett samspel mellan barn och vuxen som gav utdelning år båda hållen, en "win-win situation" skulle man kanske kalla det idag.
Det händer att min snart 10-åriga bonuspojke sover över hemma hos oss och han vet att jag stiger upp tidigare än alla andra här i huset och tar väl vara på det. Vi kan sitta i köket i timmar och hela hans hjärta har fullt upp med att berätta och beskriva. Det är inte alltid som jag hänger med i fantasins alla svängar, men det gör inte så mycket för jag kan i alla fall lyssna. Det är mest han som pratar och den vackra lilla munnen bubblar på under tiden som ögonen funderar.
"Morgonstund har guld i mun"
Det är bra att ha Mor-Farföräldrar när man är under uppväxt, någon som inte är med i vardagens alla svängar och fart utan någon som man kan vara i lugn och ro med och någon som faktiskt har tid att lyssna. Man lär sig tidigt respekt genom att bli bemött med respekt för sina åsikter och vi behöver alla våra vilopauser i vardagen, även som små. Barn och ungdomar behöver tid, nu mer än någonsin då samhället har en fart som är svårstoppad.
Jag är en stolt och lycklig Farmor och jag hoppas att jag ska få det stora förtroendet att vara en del av mina Barnbarns trygghet och få bli deras lyssnaröra under deras hela uppväxt, också när ungdomsåren ställer till det och livet kan kännas extra besvärligt.
Jag önskar också att barn av idag ska få vara med om åldrandet och få uppleva livet som det är och vad det gör med oss människor under tiden som åren går. Jag är så innerligt trött på vuxna som försöker göra om sig till ungdomar i rädsla för sitt eget åldrande och jag upplever att barn har förmågan att genomskåda detta.
Det fanns en tavla som var väldigt vanlig under min uppväxt och den kallades för ålderstrappan. Den visade livets gång från födelsen till döden, dess uppgång och nedstigande, en bild som tydligt berättade hur livet oftast ter sig och som var lätt att förstå och begrunda. Med hjälp av den var det spännande att som liten följa livet och kunna pricka in var nära och kära befann sig på trappan.
Livet är nu och barn är specialister på att fånga sina tillfälle. Det är en gåva utan dess like att få umgås med barn och ungdomar. De kan något som vi vuxna kanske egentligen aldrig vågar eller orkar längre, de kan tala med sitt hjärta till någon som de tror på och någon som har tid att lyssna.

Tillbakablick.
Beslut måste fattas.
Stolt Gudmor!
Stolt Mamma!

Förvirring

Go´morgon!

Klockan är 06.57 och det är söndag.
Sol.
Termometern visar + 11 grader.

Det är en aning förvillande när syren, liljekonvaljer och vallmo blommar på en och samma gång och i går såg jag dessutom att fläderbusken börjar spricka ut. Kanske att det är symptomatiskt för allt som sker runt omkring oss nu, en enda röra av förvirring och fundering där skillnaden från det som sker i naturen skulle vara att allt det andra inte är vackert eller doftar så väl.
Jag är absolut inte är ensam om att upptäcka den ena märkligheten efter den andra, såväl lokalt som globalt. Det blåser nya vindar och vi vet inte vad de bär med sig, vad som kommer att slå rot och vad som blir följderna av detta. Nu kan vi bara avvakta och under tiden ska det spekuleras, funderas, utredas, skrivas, pratas, debatteras och så vidare. Förändringarna sker, vare sig vi vill eller inte, men det är trots allt vi människor som påverkar händelseförloppet.
När hösten kommer får vi en chans till! Solidaritet behövs mer än någonsin, både till människor, djur och natur!
Hemma på gården har en gök flyttat in. Vad kan det betyda? Morgon och kväll signalerar den sitt koko-koko-koko. Det var en stor glädje till en början, då den tidigare bara hade haft uppgift som en av vårens budbärare i kanten av skogen, men nu är dess signal något som vi helt enkelt måste härda ut (även i gryningen) och vänja oss vid för den har bestämt sig för att dela gård med oss.
En gök lägger sitt ägg i andra fåglars bo, den tar helt fräckt för sig och boägarna har inget att göra utan får acceptera. När ägget väl kläcks och den lilla fågelungen tittar fram så blir den snabbt hungrig och dess fosterföräldrar föder den allt vad den kan. Gökungen växer väldigt snabbt och när den får ont om plats i sitt bo puttar den skoningslöst sina styvsyskon över bokanten där de går en fasansfull död till mötes. Den lilla fågelmamman kan inget göra och fortsätter med att mata sin gökunge tills den får luft under vingarna och flyger iväg.
"Man vet vad man har men inte vad man får"

Tillbakablick.
Älskade unge.
Torrt.
Längtan.

sprid med vinden

Go´morgon!

Klockan är 07.35 och det är söndag.
Solsken och mjuka vindar.
Termometern visar + 14 grader

Jag satte mig på ängen precis utanför vår gård, mitt bland alla tusentals maskrosbollar, och ville fånga det jag upplevde med kameralinsen. Jag var fullkomligt överväldigad över hur många de var, så vackra och så ömtåliga i sin konstruktion, men på samma gång inte.
Från ett grönt flikigt och saftigt blad med en lång och ihålig stjälk, en knubbig grön knopp och sedan en gul blomma innehållande mängder av små fina blomblad, till en rund fröboll med små fina frön. Så vacker och så illa omtyckt samtidigt och dessutom att betrakta som ett ogräs, märkligt!
Jag ser framför mig hur barnen tar tag i maskrosstjäken och blåser iväg fröna i luften. Den som lyckas blåsa iväg alla på ett andetag får önska sig något. Det är vackert, det är sommar.
Tänk på namnet, mask-ros...det låter som en märklig ordkombination och jag förmodar att ros är det som trots allt tillstår dess skönhet, för en ros är en ros, men var masken kommer in har jag ingen som helst aning om...kanske att växten ändar uttrycksform så snabbt att den har olika masker.
Nu när djurens gröna har blivit en modetrend i matkonsten så plockar vi glatt maskrosbladen till vår salladsskål som en delikatess. Det är märkligt, allt kan förändras och jag minns när Mannen och jag (för en så där 20 år sedan) bryggde maskrosvin på maskrosorna som växte runt gården. Det blev så där lagom gott, kanske inget att rekommendera, men kul det hade vi :)
Efter några intensivt gula blomveckor förlorar maskrosblomman sin färg och varje litet gult blad förvandlas till ett frö som likt en liten helikopter flyger iväg i vinden och sprider sig till nya marker, till mångas förtret. Jag vet villaägare som köper speciella maskrosjärn för att skruva upp plantorna med roten ur sin villa-golfgreen och de får jobba rejält med att utrota den gula blomman från sin nerklippta trädgård. "Gult är fult" och stör färgordningen i rabatten...strid pågår!
Miljöpartiet använder maskrosen som sin partiblomma och det har de gjort klokt i, om man utgår från växtkraft och förmåga att sprida sig :)
Maskrosen är så stark i sin fortplantning att den kan slå rot precis var som helst och i alla miljöer. Det är en beundrasvärd liten blomma, ett naturens mirakel, som i sitt vilda tillstånd lever vidare i sin kraft och som inte ens betongen kan stoppa för den hittar en liten plätt att leva och blomma ut på.
Men så var det det där med förgängligheten, hur snabbt blomman förvandlas och så kort dess liv är här på jorden innan den vandrar vidare.
Underbart är kort.

Tillbakablick
Majsommar.
Svala glatt kvittrande i köket.
Liten pojke i badbalja.

Grrrrrr...!

Go´morgon!

Klockan är 06.27 och det är söndag.
Regngrått.
Termometern visar + 9 grader.

Det finns de som upplever ilska som en drivande kraft, något som tillför energi och riktning framåt. Det finns till och med de som påstår att de aldrig skulle klara sig utan sin ilska som energi och pådrivare. För mig är det precis tvärtom. Ilska urholkar alla möjligheter till harmoni och välmående, det förlamar och gör mig till en inåtvänd och tyst varelse med högrisk för explosion i mer eller mindre omfattning. Fy attan!
Jag har varit riktigt förbaskad i ett par dagar nu, periodvis frustrerande arg och det suger energi från allt och ingenting. Jag har varit arg på oförstånd, orättvisor och småaktighet. Arg på "överheten" som slår sig för bröstet och blickar ner mot de våra allra svagaste i samhället. Svek, osanningar och osolidariska handlingar gör mig fullkomligt rasande och det värsta av allt är den maktlöshet som jag själv befinner mig i, att inte kunna göra mer än kämpa och mer eller mindre bli klappad på huvudet och betraktas som en besvärlig typ som man behöver göra sig av med så snabbt som möjligt. Feghet gör mig galet trött och "dåliga ursäkter" strör bara salt i såren på de som indirekt drabbas när makten talar.
Så där lite lagom ilska kan säkert vara pulshöjande och sätta lite fart på vardagen. Ett meningsutbyte kan vara uppfriskande och stärkande, både hemma och på arbete, men att inte bli lyssnad på är riktigt förgörande. Munnen säger att den hör men öronen är definitivt stängda...en förekommande taktik hos delar av tjänstefolket.
Maktmissbruk och maktutövande i alla former är något av det absolut värsta som finns, speciellt när samhällets lagutövare gör felsteg som de dessutom försvarar.
Solidaritet! Barnkonventionen! Mänskliga rättigheter! Vad hjälper det med fina rekommendationer när börsen styr och maktens korridorer går till motanfall med lagtexten i händerna och beklagande leende på läpparna.
Lycka till...hoppas det går bra för dig...
Det finns verkligen personer som gör sig riktigt dumma för att komma undan sitt ansvar och det värsta av allt är att de inte märker (eller förstår) att andra både hör och ser vad de håller på med.
"Droppen urhokar stenen".

Tillbakablick
Österlen är som vackrast!
Vad är helhet?
Längtan.

Bränn bort det gamla

Go´morgon!

Klockan är 06.01 och det är måndag.
Sol.
Termometern visar + 2 grader.

En underbar helg har passerat och vi tackade för den genom att tända ytterligare en vårbrasa på grenar kvistar och annat skräp efter höststormarnas framfart. Man kan säga att vi vårstädade rejält i vårt stora öppna vardagsrum och förenade nytta med nöje.
Ungdomarna satte igång med att tälja grillpinnar och sedan grillades korvar sakta men säkert...nåja, med visst svinn för några tappkorvar i glöden: ) Det var en stilla kväll och fåglarna bjöd på trivsam bakgrundsmusik. Trädgårdsmöblerna och kvällens matbord byter plats i takt med solens nedgång för maximal njutning av kvällsljus och de sista värmande solstrålarna. Ungdomarna skrattar och skojar borta vid brasan och vår allra minsta kryper glatt omkring oss på det stora trädäcket. Vi har det riktigt bra och allt känns fint och väldigt tacksamt.
Jag tänker på en vacker ung man, han kunde nog vara i övre tonåren eller kanske något yngre och han var inte svensk. Han var välklädd och han satt utanför en butik mitt i centrala Lund med en pappmugg i sin utsträcka hand. Hans ögon glittrade när de såg rakt in i mina, han hade lärt sig svenska och sa: -Hej! Jag stannade upp i en sekund och mötte hans blick och sedan blev hela jag bara arg! Arg på det som händer och arg på Pojken som satt med sin utsträcka hand. Varför har han fått det så här och varför är han inte igång med en försörjning som ger honom mer självkänsla än detta. Är han tvingad till tiggeri av någon eller är det hans egna omständigheter som försätter honom i denna självkränkande situation? Hur kunde hans vackra ögon glittra och le och hur kunde han se mig rakt in i ögonen med den självklarhet som hans blick gav, är han tränad till detta eller vad...otroligt förvirrande. Vilket är mitt ansvar och hur gör jag själv rätt? Jag passerade honom, tog med mig min upprördhet och ilska och gick vidare i staden, men hans blick är fortfarande med mig och den glömmer jag inte.
Våra ungdomar skrattar och ler framför en värmande vårbrasa här hemma och i Lund sitter en Pojke och ber om hjälp till mat för dagen. Hemska tanke! Något har gått fullkomligt fel! Människor tigger på gator och torg och vi måste göra något innan det blir helt tokigt.  Det är hög tid för våra politiker att säga vad de vill göra åt det uppkomna tiggeriet, nu och inte sedan!

Tillbakablick:
Vägrar bli sambo med skator!
Österlen blommar.
Spring i benen.

De små detaljerna

Go´morgon!

Klockan är 06.52 och det är "klämfredag".
Sol.
Termometern visar + 2 grader.

Det är så vackert att det nästan gör ont! Aldrig att ögat och själen vänjer sig vid den skönhet som Österlen bjuder när våren står i full blom och fast att jag har levt här i många år så existerar inte "hemmablind" i mig. Det är precis nu i dagarna som allt är som allra vackrast i det grönskande paradiset och det är omöjligt att se sig mätt på vad livet har att erbjuda, dessutom helt kostnadsfritt :)
Valborg slog alla rekord vad det gäller väderlek och vinden mojnade lämpligt fram emot kvällen. Familj, Släkt och Vänner träffades här hemma på ängen och njöt av brasans magiska eld, farlig och lockande på en och samma gång. Våren blev hälsad varmt välkommen och vi njöt!
Det nu som allt ska fångas i minsta detalj för underbart är väldigt kort. Den som söker kommer att finna och det är i de minsta detaljerna som förutsättningarna finns, de som tillsammans skapar den stora och fantastiska helheten. Naturen lär oss och om vi bara ger oss tid och möjlighet så förstår vi att se det som sker i det lilla, istället för att bara se på och konstatera. Det som sker nu är magiskt, det går väldigt snabbt så det gäller att stanna upp, vilket är en motsägelsefull och mycket ljuvlig verklighet :)
Naturens skönhet i all sin prakt, smärtsamt vackert.

Tillbakablick:
Mat smakar extra gott i det gröna.
Känsla av tacksamhet.
Guldblänk i havet.

Landat!

Go´morgon!

Klockan är 06.40 och det är lördag.
Sol.
Termometern visar + 4 grader.

Svalorna har landat! Jag mer eller mindre låg i rabatten på alla fyra och hade "kirskålskrig" när jag hörde det oväntade, men ack så välkomnande kvittret från en av husets skorstenar. Där satt de två små och putsade sina fjädrar samtidigt som de kvittrade både länge och väl. Tänk så många mil som dessa fåglarna har bakom sig och vilket under att de kommer tillbaka år efter år. Välkomna tillbaka...även om ni är bra på att skita ner. Jag gick direkt till stallet och öppnade ett par av de översta boxdörrarna och sedan dröjde det inte länge för än de flög med en störtdykning rakt in i stallet, ut och in om och omigen. De var hemma nu och de inspekterade sin boplats. Om ett par dagar kommer det andra i svalfamiljen och sedan blir det ett himla liv när alla ska ut och in i stallet och någon förmodligen behöver ge sig av, för det råder helt klart en form av revirtänkande även i svalornas värld och konkurrensen om vem som ska bo var är tuff och stor.
Nu får sädesärlorna (som kom för dryga veckan sedan) sällskap där de går och vippar med sina små stjärtar på gräset, orädda och redan i full fart med bobyggandet.
I går räddade jag en stare ut ur järnkaminen efter ett fall rakt ner igenom skorstenen. Jag hörde bara ett väldigt liv från spisen och när jag väl fick ut fågeln ur spisluckan så tog det ett tag, och några smällar för den lilla fågelkroppen rakt in i fönsterrutorna, innan den förstod att jag ville det bästa.
Det råder livligt fågelliv runt gården just nu :)
Meteorologerna säger att sommaren har kommit till Skåne och det visste förmodligen svalorna redan.
"En sommar gör ingen svala", vi fick två!

Tillbakablick:
Räven traskar i skogen!
Rätten på rätt sida, så här långt!
Murklor!

Over and out!

Go´morgon!

Klockan är 05.57 och det är tisdag.
Sol.
Termometern visar på + 6 grader.

Påsken är förbi för detta året och har varit precis så underbar som man (jag) bara kan önska. Det bästa av allt var nog att bokskogen hade den goda smaken att spricka ut på påskdagen och därefter har naturen runt oss, sakta och säkert, förvandlats till det skiraste och mest krispiga som man kan tänka. Till och med rapsen har färgats i gult ner mot havet och vackrare färgskiftningar än detta kan Skåneland knappast uppbringa.
Här hemma har Familj, Vänner och Bekanta samlats för att njuta påskmat i lagom mängd, sova över eller bara stanna till för en fika och/eller pratstund. Allt har fungerat fint...fast kanske att äggjakten gav lite väl svåra ledtrådar för någon, men ingen har utlovat att det ska vara lätt eller gå snabbt :)
Vi har verkligen haft det bra och våren fick den bästa tänkbara starten! Lilla Familjens och vårt allas projekt "Byvägen 35" bjöd till förhandstitt med fika & konst och det blev en succé med massor av besökare som stannade till för att se bilder, fika, prata/berätta och flera satte sig ner på den kommande uteserveringen och njöt sitt kaffe i solen. De ljuvliga kanelbullarna hade en strykande åtgång och det var flera tavlor som blev sålda och fick sina ägare både i byn, i de stora städerna och långt borta utanför landets gränser, vilket var väldigt glädjande för bildmakaren :) Efter denna "smygstart" väntar nu fortsatt byggnadsarbete med "pepping" från ett rejält antal nytillkomna följare på Facebook. I juni månad ska allt förhoppningsvis vara klart till invigning...om inget annat sätter käppar i hjulen, som ännu en ny regel för något eller ytterligare en ritning som tjänstefolket måste ta del av för att våga satsa på småföretagsamheten utanför turistmagneterna i sin kommun.
En härlig ledighet har passerat och nu kommer det några nödvändiga vardagar med "slit och släp" och sedan är det tid att ladda om igen till nästa helg som är Valborg och 1:a maj. Hoppas innerligt att våren väljer att stanna kvar för nog minns vi Valborgsfirande med temperaturer som innebar vinterkläder och väldigt nära värme från det sprakande bålet. Förra året blåste det så till den milda grad att det inte gick att elda alls, vilket var en trist upplevelse som kompenserades med en lite brasa i eldkorgen :) Man tager vad man haver!
Nåväl, väderleken kan överraska åt båda hållen så det är bara att vänta och se. Just nu är jag mer än tacksam över den passerade påsken och all den glädje som den gav.

Tillbakablick:
Familjen utökas :)
Härliga möten!
Äggstra försiktig!

Påsken är här nu!

Go´morgon!

Klockan är 05.44 och det är skärtorsdag.
Fullmåne och vindstilla.
Termometern visar + 2 grader.


"Julen vara ska till påska". Jesus föds, predikar, blir korsfäst för sin tro, dör, flyger till himmelen och uppstiger sedan från de döda. Det är en riktig rysare om en man som gav sitt liv för tron på mänskligheten. Tragisk och egentligen fullkomligt obegriplig. Kyrkoåret styr påsken vilket är en tid fylld med lidande och sorg. Färgen är lila. Amen.
I vår tid hinner julklapparna knappt bli till glädje för än det är dax med påskpresenter. Det går ungefär tre månader mellan jul och påsk och numera verkar det inte som om ett godisfyllt ägg är glädjen, istället ska det köpas gula och dyra presenter och så var konsumtionen igång igen och pengarna rullar i takt med kommersen. Jag stod i en butik och hörde ett samtal mellan två kvinnor i medelåldern där de båda var uppgivna över alla presenter som skulle inhandlas till olika barn i släkten, vad de skulle hitta på och så dyrt det kom till att bli. Jag protesterar mot konsumtionshetsen och egentligen till ingen nytta mer än att mina påskinköp består av helt vanliga godisägg till barnen :)
Finns påskharen kvar? När Pojkarna var små gjorde de fina små fågelrede av gräs och halm som de placerade ut i trädgården i förhoppning om att påskharen skulle komma förbi och lägga ett godisägg i boet under påsken. Det var spännande och glädjen stod högt i tak när boet fick innehåll. Det fanns något som hette väntan och det var förenat med en glädjefylld spänning.
Finns påskkärringar kvar? Sötare än sötast med röda kinder, huckle på håret och förkläde för magen stod de där och knackade på dörren om skärtorsdagen med sin lilla korg och bjöd på ägg eller små teckningar i utbyte mot godis.
Sedan var det de där med maten, att julmat blir till påskmat; Julsill/påsksill, julmust/påskmust, julsnaps/påsksnaps, julöl/påsköl, julskinka/påskskinka...det känns som en upprepning och väldigt dålig fantasi. Det är väl bara påsklammet som skiljer högtiderna åt, offerlammet. Hua!
Äggen blir räddningen! I Sverige äter vi 2000 ton ägg till påsk! Otroligt!
Nåväl, nu ska det fröjdas och det bästa av allt är att ÖSKG öppnar upp för konstveckan! En gång om året får allmänheten möjlighet att se och köpa något av det bästa måleri och hantverk som finns, en fröjd utan dess like. Hela Österlen kommer att trafikeras av konstsugna stadsbor som vill ut på en liten utfärd till Österlen, härligt! Det är en folkfest utan dess like och ett levebröd för flera bofasta i bygden. En del konstnärer är så etablerade i sin konst att detta bara är en av alla utställningar under året och för någon är det kanske första gången som den gulröda bollen gungar utanför huset. I påsk är det 167 konstnärer som bjuder till visning och därutöver minst lika många som inte är etablerade i ÖSKG men som hänger på och visar upp sina bilder och verk. Härligt!
Det visas läckra tavlor och en förhandstitt på hembageri & café "Byvägen 35" som är under uppbyggnad i Sankt Olof, samtidigt som det bjuds på nybakade kanelbullar. En chans till påskpaus och umgänge i byn! Välkomna under påskdagarna mellan klockan 10-16!
Björken har fått musöron, solen värmer, humlorna surrar och himlen är blå. Påsken är här nu.
GLAD PÅSK mina Vänner!

Tillbakablick:
Kampen fortsätter!
Bröllopsdag firas med bubbel!
Energin rinner till.

Piggelin!

Go´morgon!

Klockan är 06.00 och det är fredag.
Dimma.
Termometern visar + 3 grader.

Jag vaknar och känner mig på ett strålande gott humör och vet inte varför men härligt är det :) Kroppen är fylld med goda känslor och hög (utifrån tiden på dygnet) energi, helt redo för en ny dag.
Det kan bero på tranornas häftiga vårtjut nere från gölen eller kanske på småfåglarnas kvitter från sina bo i blåregnet, strax utanför balkongdörren till sovrummet. Det kan också vara så att jag faktiskt mår bra efter en natt av god sömn...utan en massa tankar på alla måsten. Underbart!
Jag har ganska nyligen fått reda på att min kondition är betydligt bättre än min ålder, väldigt mycket bättre, och jag har fått frågor om vad jag har gjort för att lyckas med detta...hahaha! Naturen, hundarna, ungdomarna och maten är svaret på detta. En mycket hurtig liten läkare berättade då att det var konstaterat att hundägare i allmänhet hade betydligt bättre kondition. Det är väl ganska självklart (tycker jag) om man verkligen tar sin hund på allvar och rastar den rejält, som alla hundar behöver. Min läkare antog att jag hade riktigt stora och konditionskrävande hundar, utifrån min egen kondition, och då bara log jag och tänkte att det där tänkte jag inte prata vidare om för en av husets två hundar är allt annat än stor :)
Jag tror på hälsosam mat, ett glatt humör och att energifyllda människor är en förutsättning till god hälsa. Mat från olyckliga djur, frukt och grönt som är besprutat med gifter för snabbare växttakt och längre hållbarhet är definitivt inte hälsosamt. Bröd och kakor som bakas för att hålla i en evighet är gift och socker är en stor bov om det kommer i för stora doser. Människor som ofta ser negativt på sin tillvaro, som är långt i från skratt, som söker det negativa istället för se det som faktiskt är blir till riktiga energislukare och de sprider dysterhet till sin omgivning. Ilska är absolut förgörande! De som inte orkar och vill någonting och de som behöver år av betänketid innan de genomför något är stora bromsklossar till ett hälsosamt liv. Man måste våga för att vinna! Det gäller sannerligen att fånga sina tillfälle, att njuta varje liten glädjestund och att vara angelägen om att både sprida glädje och locka till skratt. Eget ansvar och "man får inte roligare än vad man gör sig".
Barn och ungdomar ger energi och är oftast hälsan själv! Som vuxen ska man passa sig för att ta sig själv på för stort allvar för då glömmer man lätt det "lilla barn" som alltid bor inom oss. Det gäller att öppna dörren till sin inre barnkammaren då och då :)
Våren ger energi och är en möjliggörare utan dess like. Nu bjuder naturen på gratis inträde till härliga upplevelser som stärker kropp och själ. Vi behöver inte betala dyra pengar på gym och vi behöver inte tvinga oss in i olika dieter eller, än värre magförminskningar. Det handlar om att ta tillvara på det som bjuds och ta för sig av det som egentligen finns. Lagom för det mesta och lite mer då och då är förmodligen helt perfekt.
"Ett glatt humör är mer än pengar" och är absolut hälsobringande :)


Tillbakablick:
Det finns en skiljelinje för allt.
Lugnet före påskstormen :)
Sudda bort din sura min!

Uppmaning

Go´morgon!

Klockan är 07.21 och det är lördag.
Sol och frost.
Termometern visar + 2 grader.

"Gör mer av det som du tycker om och mindre av det som du tror att du måste göra"
Det vimlar av visdomsord, det ena sliskigare än det andra, och jag kan bli så himla trött på alla klokheter och självklarheter. Men just denna uppmaningen tyckte jag var tillräckligt bra och enkel för att passa mig. Utan några snyft och krussiduller och utan något "hurra vad jag är bra", utan bara rakt på sak. Vem tror du att du är och varför skulle du nödvändigt göra allt detta som du egentligen inte behöver! För vems skull, varför och till vilken nytta? Har du glömt att ha roligt med dig själv?
Det finns massor med saker som jag dagligen och kanske till och med stundligen tror att jag måste göra, måste hinna med och måste klara av. Saker som egentligen kan vänta och inte tar någon som helst skada av det. Saker som till och med kunde må bättre av att få vänta eller som faktiskt är fullkomligt onödiga. Det kan vara saker som smygstressar och stjäl onödig tid och det kan vara väl invanda beteendemönster som skulle må riktigt bra av att brytas.
Nu ska jag göra mitt bästa (bara för bara min egen skull) och hålla mig till denna så självklara uppmaning. Jag ska göra mycket mer av det som jag själv gillar och betydligt mindre av det som faktiskt är ganska onödigt och till och med riktigt tråkigt. Jag ska försöka med att lägga den "duktiga flickan" på viloläge och se hur det blir...och hur det går.
Det finns absolut ingenting som står och faller med mig! Jag ska prova med att vara en aning mer egoistisk och kanske till och med lite lat :)

Tillbakablick:
Magnolian står i knopp på socialhögskolan i Lund.
"Open Space", en effektiv metod!
Fisk & Skaldjur med kära Vännerna :)

Sommartid

Go´morgon!

Klockan är 06.06 och det är lördag.
Sol
Termometern visar + 1 grad.

Österlen ligger i startgroparna! Nu är det snart dax att öppna fönsterluckorna på sommarparadisen, lufta sängkläderna och fylla på kylskåp och skafferi. Det är nu som vinterstängda små caféer och restauranger hänger ut sina öppet-skyltar och lockar med läckerheter över veckosluten och det är också tid för ÖSKG att leverera sin årliga karta över den Österlenska konstens begivenheter under påskveckan. Det är sommartid i morgon!!!
Våren är här, vitsipporna blommar och allt tar fart. Det är underbart!
När jag var liten så innebar denna tiden på året vårstädning för min Mamma. Mattor och täcken skulle ut på piskställningen (finns de fortfarande?) och bankas rena från vinterdammet med mattebankaren (också ett redskap som även kunde användas till att smiska olydiga barn i rumpan med...) , fönster skulle putsas skinande rena och nya tunna sommargardiner skulle på plats med pelargoner i fönsterkarmarna. Golven bonades högblanka och det vädrades tvärdrag som aldrig förr i huset. Alla barn skulle ut ur huset! Själv var jag väldigt lycklig över att det var dax för kulspel i sandlådan, hopperep på gården och gummiband på rasterna i skolan. Ibland hoppade vi dubbelrep, jag var bra på det, och det gällde att vara taktisk och räkna när det var dax att slå repet med sin kompis. Att rita och hoppa hage och kasta sin nyckel i rätt ruta var hur kul som helst och på kvällarna lekte vi gömme med gatans andra barn. Det var helt enkelt lekdax och vädret tillät äntligen det som varit begränsat under hela långa vintern.
Undrar om skolbarnen tänker det samma idag, att vara ute och leka, finns det över huvudtaget i deras tankevärld? Lek utvecklar vårt sinne och det gör oss medvetna om turordning, att man måste vänta, att det finns regler som behöver följas och att det ibland uppstår misslyckande. Det är härligt att vinna, det är kul att vara i ett lag och sammanhang och det är inte hela världen om man förlorar eller misslyckas för då provar man igen och igen.
Att gå ut och leka var det som hägrade efter att dagens läxa var gjord. Att ha lekkamrater var det bästa, någon som kom och frågade i fall vi skulle leka, kanske att få ha en bästis för det var den högsta lyckan och man lärde sig snabbt att det enda sättet att få kamrater var att vara en kamrat själv. Man fick kämpa, inget var självklart och det fanns absolut en hierarki bland barnen men det var lika för alla som gällde och alla fick vara med utifrån den turordning som gällde. Leka var ett positivt laddat ord långt upp i åldrarna, något som alla ville och som man absolut inte skämdes förr eller tyckte var löjligt.
Det var tryggt att uppleva alla de ritualer som fanns i livet hos de vuxna, tydliga tecken på övergångar, årstider och högtider. Det liksom markerade tidens gång och vad som gällde för nu, då och sedan. Det var helt enkelt förutsägbart, vilket är en trygg faktor i barna år och egentligen hela livet fram.
Jag önskar att tekniken hade hållts borta från våra små, att de hade fått utveckla allt de behöver i rörelse och lek istället för att paketera det i hjärnkontoret under stillasittande och ensamhet. Att ha en vän att hålla i handen, att viska hemlisar med och hitta på bus tillsammans med är värt allt i hela världen. Ingen dator eller mobil kan någonsin uppfylla det.
Allt var verkligen inte bättre förr och det finns till och med forskning på det (hahaha), men det borde vara klokt att plocka ut det som faktiskt fungerade bäst från förr och ta det med sig in i framtiden.Våra grundläggande mänskliga behov förändras inte. Vi ska sträva framåt men vi ska också ta lärdom av och bevara det som är verkligt bra och utvecklande.
I kväll är det dax för världen att solidariskt släcka ner belysningen för en timme. Kanske att vi skulle göra det lite oftare och då stänga ner tekniken för en timme eller två. Kanske att vi vuxna skulle lägga våra kära mobiler åt sidan för några timmar och ge oss ut med våra barn för att lära dem lekar som man kan göra utomhus och tillsammans. Nu är det dax för brännboll och krocket, nu kan vi spela badminton och spela boccia när kvällarna blir ljusare och väderleken mildare. Man blir aldrig för gammal och det gäller att lära ut det kulturarv som leken faktiskt är innan den försvinner för alltid.
Det är tid för lek och gemenskap!
Rädda våra barn!

Tillbakablick:
Trädgårdsfix
Glassväder
Restskatt...

Hembesök.

Go´morgon!

Klockan är 06.30 och det är lördag.
Disigt.
Termometern visar + 2 grader.

Min hemstad har vuxit i från mig och jag känner mig vilse i det som en gång var kända och trygga tassemarker. Det känns underligt och en aning märkligt att en stad kan växa så otroligt fort. Det som förvånar mig mest, efter mitt senaste besök, är hur bilarna fortfarande trafikerar innerstaden och hur jag själv kunde på en parkeringsplats (väldigt dyr) mitt inne i citykärnan med två minuters promenad till det mesta. Underligt bekvämt! Bilar, bussar, buller och avgaser blandas med folkträngsel och högt tempo ute på gator och trottoarer. Så fort jag har parkerat och lämnat bilen så smyger sig stressen på och hjärnan ställs snabbt på omställningsläge, alltså till "streetsmart". Nu gäller det att veta som händer längre fram och åt sidorna, samtidigt som man helst ska ha ögon i nacken. Var är handväskan och är den stängd, vem kommer runt omkring mig och gå inte in i någon. Att stanna upp och titta i skyltfönster är att falla ur rytmen och så snabbt tillbaka in i fredagstakten igen. Kanske att det är just fredagen som gör att tempot håller den takt det gör, kanske att det är annorlunda en annan vardag eller det beror på att det är sen eftermiddag, inte vet jag. Människor är förmodligen på väg att avsluta sina arbete och hålla en efterlängtad helg. Butikerna är välfyllda med folk som mest irrar planlöst omkring, med undantag för de som fullkomligt dundrar fram med blicken stadigt fäst framåt. I de större klädbutikerna hänger kläderna numera i fullkomlig villevalla, svåra att överblicka och nästan omöjligt att finna rätt storlek. Undrar just vad som är bra med det och kanske den röran symboliserar det som är, det vill säga för mycket av allt på en och samma gång. Eller så är det någon form av organiserad röra som jag ännu inte har lärt mig att förstå.
Jag är också förundrad över hur många caféer och krogar som det kan finnas på en och samma plats. Idérikedomen måste vara hög och jag antar att det är stor konkurrens om gästerna, men oj så många det är som fikar :) Själv fick jag en annorlunda upplevelse när jag tillbringade en kväll tillsammans med ett gäng härliga Tjejer i  ett gammal museum som numera blivit en "Boulbar". Helt otroligt fantasifullt! Där kan stadens folk träffas utan allt för stor trängsel och umgås med varandra utan att vara stilla. I denna jättelokal, som tidigare hyste gamla vagnar, spelas det nu långsam boul på flera banor. Helt genialiskt, mycket trevligt och passar alla oavsett konstruktion och förmåga. Grattis till den storstadsoasen! I sommar ska jag träna på boule, märkte tyvärr att bollar inte är min begåvning, men med lite träning så ska jag nog bli bättre. Boule är en lat sport...var det någon som sa under kvällen :)
Ute i sena kvällen på lite mer avsides platser känns osäkerheten av. Bilar med vrålande ungdomar passerar mig en och flera gånger...skumt! Jag går snabbt mot min bil och ser mig noga omkring, känner mig obekväm med min ensamhet i kvällen, speciellt när jag märker att tre unga män plötsligt befinner sig strax bakom mig och jag växlar upp min takt ytterligare. Varför ska det behöva vara så eller är det bara jag som har varit borta för länge och egentligen känner oron för våld genom dagspressen och nyhetsvärlden. Undrar om jag hade varit ute ensam om kvällarna i fall jag hade bott kvar i storstaden...kanske inte.
Därefter uppstår ett nytt problem; hur hittar jag ut, det var lättar att hitta in? Alla dessa gator som tidigare var självklara, och där var enda körfil fanns inristad i minnesbanken, är numera helt förändrade för mig. På- och avfarter som inte känns logiska, återvändsgator och förbjuden genomfart, långt iväg och så tillbaka igen innan man är åt rätt håll igen. Det är så det blir när man är borta för länge och när man inte längre har "flow" i trafiknätet.
Några egna timmar i min hemstad och jag saknar absolut Kockumskranen, arbetarstadens signum, som numera är ersatt av ett snurrat torn, fult och en ensam symbol över rikedom och segregering. De som har råd att bo där tjänar mer i månaden än vad vanliga knegare gör på många månader och då kan man undra varför detta hus blev byggt på bästa mark. Turning Torso ser synnerligen ensamt och missplacerat ut och kanske att det kommer att växa upp ett nytt lyxboende bredvid, ett nytt skruvat torn som sällskap och ännu ett försök att sätta staden på kartan, för de som imponeras av detta.
Malmö är en vacker stad, beroende var man befinner sig, men den växer så det knakar och de flesta av oss har väl varit drabbade av växtvärk som både smärtar och skapar oro, så det gäller att skynda långsamt. Tillväxt behöver ta sin tid och få sin omsorg.
Malmö i mitt hjärta.

Tillbakablick:
Hortensior.
Tick-tack-tick-tack..
Konsumera.

Bromsklossar.

Go´morgon!

Klockan är 05.53 och det är fredag.
Det blåser.
Termometern visar + 1 grad.

Alla dessa "bromsklossar" som finns där man minst önskar dem och som ställer till det på ett sätt som gör all framkomlighet svår och omöjlig. Jag talar om vår kommun och om några olika befattningshavare som är så nitiska så att de blir på gränsen till oproffsiga. De hindrar, försvårar, slår uppifrån och kan inget annat än att läsa sina manualer och budgetsiffror. Just nu är jag en del av tre olika helt oberoende sammanhang där allt tar stopp, där återvändsgator är det mest frekventa och där tredje person om och om igen blir lidande och på sikt hela kommunen. De tycks inte förstå sammanhanget, även om jag inte är ensam i mitt försök att beskriva och övertyga. Det är nu som gäller och deras helhetssyn sträcker sig inte längre än till nästa möte, om de har tid och prioriterar frågan. Fast en sak har jag begripit, har man bara rätt namn, det vill säga om man är en någorlunda positivt känd personlighet i kommunen eller någon som tjänstefolket kan relatera till privat på ett eller annat sätt så kan det gå att passera. Hemskt!
Det råder ett tyst krig mot kommunen. Andra tjänstefolk i andra kommuner, kommunala eller privata, kan alla berätta om svårigheterna till samarbete med vår kommun och enskilda tjänstpersoner. De är omtalade för "snålhet" genom att hålla hårt i kommunbörsen, för att vara på gränsen till omöjliga att samverka med och att föra en så kallad "svågerpolitik". Ungefär det samma som jag själv upplever. Det har rotation på tjänsterna och någon stannar på tok för länge och de som vill något ger upp för allt motstånd och på grund av detta så finns det för många nyutexaminerade befattningshavare som är unga och oerfarna, som lusläser sin befattningsbeskrivning och tar sitt uppdrag på så stort allvar att det mesta handlar om skrivbordsprodukter där det känns tryggt och säkert att befinna sig. Inget fel ska begås och lagen så följas till punkt och prickar, de vet helt enkelt inte vad flexibilitet kan vara eller så vågar de inte eftersom delegationsrätten tycks vara snävare än svångremmen.
Vilken kraft allt detta suger för flera kommuninnevånare! Hur ska man orka och hur kan en kommun bli attraktiv när allt är så tunggrot och svårt. Jag pratar om område som skola, boende och näringsidkande. Levnadssituationer som föder och när en kommun och som borde prioriteras i stället för att bromsas.
Vi har ett sjukhus...och det är privatägt. Våra biblioteksfilialer har stängts ner och kanske att det var ett förhastat beslut och kanske att man öppnar två eller tre till igen och då i de mer turisttäta byarna, de där sommarfolket trivs bäst fast att de inte tillför vår kommun några skatteintäkter. Sedan stänger de ner vårt gymnasium eftersom det inte är attraktivt för bygdens ungdomar och öppnar ett nytt gymnasium (med nationellt namn) som ligger mer nära tågstationen för att öka attraktion och riksintag. Det vill säga för de som inte bor här och sedan lockar de med extra studiepengar, restaurangluncher och datorer. Kommunens ungdomar som behöver mer studiehjälp eller som önskar ett lärlingsprogram får gå kvar i den "gamla skolan" som behåller sitt gamla namn och som serverar intetsägande skolbespisning i stökig och tråkig miljö. Ett A- och ett B-lag är under uppbyggnad. Grattis!
Här vill vi leva, här vill vi bo! Jo, jag tackar ja! Det är turistnäringen som styr tillsammans vem du är och vad du heter, var i kommunen du bor och vilka ja-sägare du har i din krets.
Det bor en ilska i mig och den ska jag ta hand om för om den visar sig i maktens korridorer så är det fullkomligt kört och alla vägar-dörrar-möjligheter stängs. Det gäller att nicka och le. Tvi vale.
Tack.

Tillbakablick:
Vår finaste är nu ett halvt år.
Vårdagjämning och ljuset kommer.
Ge inte upp!

Skratt förlänger livet!

Go´morgon!

Klockan är 05.49 och det är fredag.
Vackert och stilla väder.
Termometern visar + 2 grader.

Det finns morgnar då jag helst av allt vill gå och lägga mig igen, då jag längtar till kvällen och att krypa ner i min goa säng och återigen släppa kontrollen. Inte för att jag tycker illa om att stiga upp och möta dagen utan för att det är så himla skönt att puffa till kudden, läsa några rader och sedan låta hela kroppen (inklusive hjärnkontoret) koppla av i en god tanke och låta sömnen omfamna hela mig. Ljuvligt!
Det är lite som att bli som sköldpaddan...jag kryper in i mitt skyddande skal och ser ingenting av det som sker,  kan ingenting göra och tror att jag är osynlig :)
Utmaningar är bra! Det berikar och utvecklar fast ibland finns det så stora bromsklossar på vägen att det kräver stora omvägar och ofantlig idérikedom för att nå sitt mål. Ibland går det inte ändå och då ökar frustrationen och med den möjligheten att se det som trots allt är bra och fungerar. Irriterande och obekvämt, dessutom otroligt energislukande!
Det är bra att tänka goda tankar innan man somnar och på så sätt ge nattens sömn bra förutsättningar. Själv ger jag mig uppdraget att söka ungefär tre goda ting och/eller upplevelser som har berikat mig och dagen som passerade. Ibland är det positiva självklarheter och någon gång gäller det att söka rejält för att finna det som har varit bra, speciellt om dagen har gått i moll eller varit fylld av stress. Går det inte med tre godheter så kan det räcka med en enda vänlig känsla att ta med sig in i natten och känna sig behaglig med. Det kan vara det minsta lilla i en hel dag som kan bli till ett ljuvligt guldkorn att sova på.
Att visualisera goda bilder, leka med händelser i tanken eller kanske skapa små berättelser/filmsnuttar i sitt huvud är ett härligt sätt att ta vara på det som har passerat. Fantasin är en ovärderlig hjälp till glädje och ska tydligt särskiljas från det som kallas grubbleri och som inte leder till annat än stress.
"Ett gott skratt förlänger livet", så det gäller att både skratta med andra och inte ta sig själv på så stort allvar att man glömmer att skratta åt sig själv lite då och då. Visst gör jag, och vi alla, både dumheter och klavertramp men det mesta tål ett leende på läpparna som kan vara gott att somna till.
De morgnar då det inte är speciellt lätt att lämna sängvärmen handlar mest om det som väntar. Arbete som ställer stora krav och upplevelser som inte ligger på prioriteringslistan vad det gäller trevligheter. Besvärliga dagar som är nödvändiga, som kräver mod och beslutsamhet och som måste genomföras oavsett. Dagar som mot kvällen kan ge stor tacksamhet, som har stärkt och som får en att växa som människa. Bara det är värt ett stort leende!
Det gäller att inte vara så sträng mot sig själv och i stället försöka se det egna livet från den ljusa sidan.
Bra nog är bra nock :)

Tillbakablick:
Solpromenad med solskensbarnet :)
Ibland spretar det åt alla håll.
LSS-lagen tolkas utifrån kommunens tjänstekvinnor.

Fånga det lilla.

Go´morgon!

Klockan är 06.46.
Fint väder!
Termometern visar + 1 grad.


Så fort jag öppnar dörren denna morgon så möts jag av ett välkomnade fågelkvitter utifrån och det är hur skönt som helst och en fantastisk start på en ny dag. Tänk att så lite egentligen kan ge så mycket.
Vi har två öron, två ögon och en mun, av någon anledning.
Jag har blivit något av en samlare av "vardagsnjutning", små enkla saker som är lätta att förbise i farten och som finns där i all sin enkelhet. Fågelkvitter bland träd och buskar är en ljuvlig symfoni med påbud om våren så här års och det är en njutning om något, om man vill lyssna. Att se tranorna spatsera utanför gården är otroligt häftigt och att följa vårblommornas knoppar upp genom den hårda vinterjorden är kraftfullt, om man vill se.
Jag blir bättre och bättre på att hitta tillbaka till det som en gång fanns, det som tiden gav möjlighet till och som jag själv hade öga och öra för och faktiskt hann med, utan att förlora något. Att stanna upp är ett sätt att belöna sig själv, kanske till och med att göra ingenting och bara insupa det som kanske inte är någonting som gör väsen av sig. För det finns alltid där, det man kan upptäcka och aldrig tidigare har sett, det lilla i allt det stora. Det gäller att vässa sina sinnen, ta sig tid och leta lite i omgivningen. Barn är experter på detta och att vara småbarnsförälder är det samma som att pausa och uppleva detaljerna i det stora hela tillsammans med sitt utforskande barn...om man prioriterar och värdesätter den möjligheten.
Smultronställe är bra platser som känns fina och välkomnande att vara på. Tystnaden kan vara svår och lätt på en och samma gång och värd att prova. Tänk havets stormande och dånande kraftfulla ljud en höstdag eller kanske en solglänta i skogen en fridfull sommarmorgon, så härligt! Men tänk också en tidig vårmorgon i en storstad, när man hör och ser hur staden vaknar, kanske sitter på ett utecafé och njuter av ljud och rörelse och av att själv vara ledig. Ååååh, det finns så mycket som är bra i det stora hela och det gäller verkligen att omfamna möjligheterna.
I mitt arbete sysslar jag dagligen med att förstärka det som är bra och göra mer av det som redan fungerar och det är en så självgående arbetsmetod att jag lätt glömmer bort att överföra det på mig själv, vilket är knasigt! Vi borde alla investera mer i oss själva, vår hälsa och vårt välmående, för att ha möjligheten att ge till andra. Själv försöker jag med att grubbla och tänka mindre i väl valda stunder och det kan man göra i de små sammanhangen, även om man befinner sig i det stora, det gäller bara (inte alltid så lätt) att vakna upp och "inspektera" sin omgivning eller söka efter nya platser. "Den som söker ska finna" :)
I dag ska jag vardagsnjuta med mina kära Väninna och vi ska ge oss ut på en riktig "Tanttur" och bara göra det som vi får lust med, hur mysigt som helst!

Tips:
Det finns en ljuvlig liten bok som heter Filemon Skrynkelrik, skriven av Michael Ende, läs den!

Tillbakablick
Urkrafter.
Solblänk.
Betonggolv!

Hög tid!

Go´morgon!

Klockan är 06.32 och det är lördag.
Dimma.
Termometern visar + 3 grader.

Så var det veckoslut igen och det går inte längre att säga "äntligen fredag" då veckorna knappt hinner börja för än det är dax med veckoslut igen. Vad är det med tiden, med livet som rusar fram på detta sätt? Det går inte att hänvisa till ålder för även om åren går för mig själv så upplever familjens ungdomar det samma. Allt går så himla snabbt! Men, det finns en tidstjuv!
Tekniken tar över och vi är uppkopplade mot internet, instagram, facebook, google, mail och så vidare en stor del av vår tid. Minuter och timmar liksom bara försvinner från dygnet. Det börjar bli riktigt ruskigt, speciellt med mobilerna som omöjliggör upplevelser och händelser som pågår mitt framför näsan, saker som inte går att se eftersom koncentrationen och uppmärksamheten ligger fokuserad på mobilens alla informationer och möjligheter. Eller så är lurarna inkopplade i öronen och så filtreras alla mer eller mindre betydelsefulla ljud i omgivningen bort till förmån av Spotify eller liknande.
En promenad i skogen med ljud och tystnad, med det ögat ser och upplever är vila för själen och garanterat hälsosamt. Hjärtat arbetar i upp- och nerförbackar, koordinationen och balansen får sitt när fötterna trampar ojämnt. Hela människan mår bra och jag vill gärna dela med mig av denna välgörande upplevelse till min Familj. Då kan det uppstå protester!
Det är en bedrift att få ungdomarna med sig ut på dessa skogsupplevelser, de tycker att man går för långt, att det pratas för mycket om träd och fåglar, man blir för trött, går för fort och att det kanske är dax att gå hem igen. Nu vet jag varför detta gnälleriet pågår! Det är nämligen förenat med vissa svårigheter att både spela mobilspel eller titta i facebook när man samtidigt ska sätta fötterna på rätt plats i skogen, man blir liksom tvingad till att koppla ner sig från sin mobil. En liten stund går bra men när stunden blir till längre tid så är det lätt att bli irriterad och abstinent, speciellt om mobilen ger ifrån sig ett antal med "pling" som genast måste kollas....suck.
"Apparater" (eget samlingsnamn för mobiler, paddor, datorer, ps3 osv) har dessvärre en benägenhet att stundtals skapa irritation hos sin användare, speciellt om det spelas!
Vi har ett icke uttalat mobilförbud vid matbordet som oftast respekteras, tack och lov, men det dröjer inte många minuter från det att maten är uppäten tills mobilen ska granskas eller datorn sätts på igen. Ibland äts maten dessutom upp med en farlig fart eller så blir portionerna ovanligt små. En trist upplevelse för den som har stått och lagat mat i säkert en timme eller så, oftast jag, och för att råda bot på detta så kanske vi ska börja med att låta matlagningen cirkulera i familjen...hahaha!
Skam den som ger sig, eller så får det vara som det är (besegrad?) när vardagens bekvämlighet och ro behöver prioriteras.
Min egen tid framför datorn är allt för stor. Jag använder datorn som skrivmaskin, som kalender, som uppslagsverk, som brevlåda och kontaktnät. Den är helt enkelt oumbärlig i vardagen och jag behöver begränsa mig själv i användandet. Det är så lätt att lyfta på locket när det blir en stund över, titta på det som är av intresse eller skriva några rader. Tid som skulle kunna fyllas med något annat och som gjorde att jag hann med mycket mer än vad jag upplever att jag gör idag. Tid som bara försvinner. Kanske att datorns enorma möjligheter har blivit till en belöning, en egen stund och vilopaus...som nu på morgonen när jag sitter med min kaffemugg och skriver lite ditten och datten :)
Det är sannerligen dax att stänga locket lite oftare och inte fuska med att smygöppna! Att ta fram en bok, ge sig ut med kameran, pyssla lite med djuren, prata med varandra eller göra något annat kreativt som man gjorde förr, innan datorn gjorde sitt inträde i livet och stundtals avskärmade mig och flera av oss från varandra och även från oss själva.
Än finns det tid och tid är liv.

Tillbakablick
Tranorna har landat!
Katterna springer ut och in!
En krokig början går att räta ut!

På gång

Go´morgon!

Klockan är 06.47 och det är onsdag.
Lite gråmulet.
Termometern visar + 1grad.

Jag vaknar en tidig februari morgon och känner mig väldigt tillfreds med att mörkret håller på att lämna och för att gryningen kommer tidigare. Det känns så skönt att vakna tillsammans med dagsljuset, att ligga kvar en stund och sträcka på kroppen i stället för att famla upp i totalt mörker.
Tack och lov för årstiderna, speciellt för våren som är den finaste av alla, den som väcker till liv och öppnar upp för nya möjligheter. Fast "det gör ont när knoppar brista" så det gäller att vänta in det som komma ska i stället för att ivrigt skynda på.
Ljuset är betydelsefullt och nu ska vi fortsätta med att byta ut fönster här hemma på gården. Gamla spröjsade rutor, pittoreska men obekväma ljustjuvar, skall ut och ersättas med mer praktiska och välisolerade fönsterglas. Några ska få äran att bli större och något skall helt enkelt rationaliseras bort för att ge mer väggutrymme. Det ska bli så skönt (och dyrt...) att uppgradera hemmet. Skånska gårdar är fina, men också väldigt låga och allt för mörka. Vi gör vårt bästa för att släppa in rymd och ljus, utan att öppna upp allt i nock och utan att banka ner alla innerväggar för att göra öppen planlösningen, som så många andra väljer att göra.
Det är härligt att äga ett hus som inte är beroende av stadsarkitekternas synpunkter, så länge man inte ändrar planritningarna. För många år sedan hade "småpåvarna" i vår kommun mycket att tycka om en trappa här i huset som skulle byggas för att nå ovanvåningen i en del av gården...galenskap, vilket administrativt trams som uppstod och fördröjde tillbyggnaden! Jag förstår fortfarande inte hur det kunde komma sig att de var så intresserade av några centimeter hit eller dit i vårt hus.
Vi bor turligt nog utanför deras faktiska intressegräns och om vi inte trixar för mycket och behöver be om tillstånd så kan vi egentligen ändra efter tycke och smak. Vill vi ha en viss färg så kan vi måla och vill vi ha ett speciellt staket så kan vi bygga, så länge som det inte inkräktar på gränsen till grannarna. Fast, jag vet en husägare i grannbyn som byggde och anslöt ett litet dass i sitt uthus och det blev dryga böter för svartbygge, så fick man absolut inte göra och undrar vem som fann det betydelsefullt att berätta om detta?!
Det gäller att passa sig och inte sticka ut eller säga för mycket! I buskar och längs med vägarna kan det bildas uppfattningar som kan sluta hur som helst när pratet börjar gå från mun till mun och får oanade proportioner. Man hör, tror och gissar på tok för mycket. Det finns tyvärr de som livnär sig av att skapa bekymmer för andra, som mår bra av skitsnack och som slår sig för bröstet när andra misslyckas. Självgoda typer som borde skaffa sig ett bättre liv och syna sig själv i sömmarna!
"Som man känner sig själv känner man andra"
Det kan finnas en del mörker inom oss, som skulle må bra av mer ljus, några fler fönster utåt som släppte in både fågelsång och sol och som vidgade vyerna mot yttervärlden istället för att fastna i det som ligger i den egna tristessen framför fötterna.
Ta ett djupt och härligt andetag, lyft näsan och ögat mot ljuset och se framåt. Livet är faktiskt det som pågår i precis denna stund och som aldrig mer går att få tillbaka. Ångerveckan finns inte och garantin går ut omedelbart!
Kärlek & Amen :)

Tillbakablick:
Haväng, ett paradis!
Februarilov, härligt!
Rastlös.

Lust

Go´morgon!

Klockan är 07.09 och det är lördag.
Snö, is och grått.
Termometern visar + 3 grader.

Det hände för några dagar sedan och jag hörde det redan i tidig morgon när mörkret omslöt gården. Jag gick ut med hundarna och passade på att lägga ut foder till viltfåglarna när det rytmiska ljudet löd; dripp..dropp..dripp..dropp. Men inte nog med det för som en ljuvlig och klar soloslinga i det största av många mästerverk kvittrade småfåglarna sitt "tack för maten" ; kvidevitt..kvidevitt.
Äntligen! Som från ingenstans rusade glädjen in i kroppen, pulsen ökade och energin greppade tag. Vårtecken!
En stund senare samma morgon satt jag i bilen i rikting mot havet och såg solen där mellan trädens svarta silhuetter i motljuset. Stor och orange som den största apelsin, ett glödande klot som färgade den vita och hårda snön fullkomligt rosa. Jag fick lust att stanna, om och omigen för att fotografera, fast beslöt mig för att vänta tills jag kom upp på höjden med havet framför mig. När jag väl var där så var det omöjligt. Jag kom att tänka på hur tokigt det är att möta allt det vackra genom en mobilkameras enkla fotolins, att ha fullt upp med att ta den bästa bilden istället för att fånga ögonblicket och njuta av det underbara som utspelar sig framför en. Det blev ingen bild denna gången, det blev en stund av fullkomlig lycka över vad naturens skönhet har att bjuda, helt gratis och med en energikick som överträffar alla drycker och piller som finns för ändamålet.
"Kära sol vill du lysa så vi alla slipper frysa" en liten kärleksfull barnvers som minner om småbarn  och föräldratider på Sophiaskolan i Rörum. En skola där man ser hela barnet och där utbildningen går i samklang med årstiderna. Jag minns små röda stolar, rosa gardiner och förväntansfulla barn. Vackra och färgrika bilder målade "vått-i-vått" där solen allt som ofta var objektet. Ljuva minnen och en underbar skoltid som för alltid är förknippad med solen.
Underbart är kort! På bara några minuter skiftade solen färg och så var den där som ett gyllene klot, skarp och intensiv, redo att möta en ny dag och ge oss ljus och näring.
Min morgonupplevelse var som en vitamininjektion (om det finns) och jag fylldes med en energi som jag trodde var försvunnen för ett bra tag framöver. Borta var alla små onödiga krämpor, sega tankar och trötta ben. Fram kom en lust att sjunga, ett sug efter långa promenader och en vilja att omge mig med färg och köpa vårblommor i mängder.
Detta var en dag...sedan var det slut. Hoppet låg kvar några dagar, regnet öste ner och en del av snön förvandlades till livsfarlig is. Nu lyssnar jag efter fågelkvitter och tänker mig att våren kanske hittar tillbaka snart igen. Hoppas.

Tillbakablick
Girighet kan ge svans med knorr!
Färdtjänsten är på fallrepet!
Grönt är skönt :)

Budapest

Go´morgon!

Klockan är 06.04 och det är måndag.
Snö.
Termometern visar - 7 grader.

Jag har varit i Budapest över veckoslutet och det är rent märkligt hur snabbt man kan förflytta sig i tid och rum. Två timmars flygtur och så befinner man sig i ett helt annat sammanhang och en fullkomligt annorlunda kultur. Tänk så lite två timmar är av tiden och dygnet och så otroligt snabbt som tiden går. I vardagslag är det inte mer än en resa till Malmö fram och tillbaka i bil och så kan man ta sig till ett annat land och en annan stad på samma tid. Hm...inser att jag förmodligen börjar bli till åren kommen :)
Budapest är en vacker gammal stad som nu genomgår en ansiktslyftning med stöd av olika EU-projekt och man tycks vara väldigt noga med att bevara sitt kulturarv och sina vackra byggnader. Det byggs och restaureras och det läggs vackra stengator och gångpromenader i citykärnan. Väldigt fint!
Donau flyter fram, vackrare än vacker med alla sina broar som förbinder stadsdelarna Buda och Pest och de höga bergen som omringar dalen ner mot staden.
Den ungerska maten är god och rustik och det italienska köket har tagit sig en rejäl plats i kroglivet med högklassig mat. De ungerska vinerna var genomgående goda och trevliga, kanske lite sötare än både de italienska och franska. Kaféerna är härliga och kakfaten dignar av frestelser som bjuder på nya smaker i förhållande till utbudet här hemma. Mmmmm så mycket gott jag åt och drack :)
Det blev långa och härliga promenader längs med floden och i staden, det blev ett närande och värmande termalbad i Gellerts anrika byggnad och även ett besök i den gamla och vackra saluhallen bland välkryddade ungerska korvar, paprikor i alla de former och babuskor i glada färger. Upplevelser för sinne, kropp och själ!
I dag vaknar jag i min egen säng, med stela vadmuskler och ett rejält skoskav. Små bekymmer som minner om härliga stunder i fantastiska Budapest. Jag längtar redan tillbaka.

Tillbakablick
Ännu mer snö.
Familjemiddag.
Tvära kast.

Snällhet smittar!

Go´morgon!
Klockan är 06.53 och det är lördag.
Snö...
Termometern visar - 1 grad.

Jag vaknar av att plogbilen kör för fullt ute vid vägen och tänker på den personen som sitter där och sliter med snön när vi andra sover gott i våra sängar. Visserligen rejält betalt och förmodligen med en kille som verkligen älskar att ratta fram stora maskiner, men ändå, det är väldigt tacksamt för oss alla.
Jag tycker om människor som är snälla, inte de som försöker framstå som vänliga för egen del och vinning utan de som är rakt igenom snälla, även om det gäller att säga ifrån eller behöva berätta mindre bekväma sanningar. Dessa underbara människor som utan egna värderingar kan lyssna och försöka förstå, som ger sin tid och som har förmågan att både våga se och lyssna. De som framförallt har vilja att greppa tag och se det lilla i det stora hela.
Tid bor i hjärtat.
Dalai Lama, en vis mästare som gav människorna mycket av det som fattades. Han gav sitt öra, lyssnade, berättade tillbaka och gav oss filosofiska tankar att fundera vidare på här i livet. John Lennon,  gav kärlek och värdefulla budskap till en hel generation via kraftfulla texter och musiken.
Det finns människor som aldrig dör, de lever med oss i hjärtat.
I vardagen runt omkring oss finns det fantastiska personer som bär dessa förmågor. Kanske att det är medfött, jag vet inte, eller så handlar det om en generös och kärleksfull uppväxt där livet har visat vägen mot ett positivt och vänligt förhållningssätt mot sin nästa och omvärlden.
Redan i sandlådan får vi lära oss att dela med oss och att vara snälla istället för att slå leksaksbilen i huvudet på en lekkamrat. Vad lärde vi oss och vad är vinningen med att vara snäll? Kanske att man förlorade bilen som man ville ha  eller att mamma blev glad, men vad blev jag själv? Jag kanske fick en vän att leka med :)
Att vara snäll kan tolkas som att vara dum, "snäll så att man blir dum". Vem vinner på att vara snäll?
-Du ska inte vara så snäll, du blir bara utnyttjad!
-Om man är för snäll så kommer man ingen vart här i livet, man behöver slåss med näbbar och klor för att vinna!
Det kan vara farligt att vara snäll, men den som är rakt igenom snäll vet oftast när det är tid, när det är dax att se förbi det någon annan inte har möjlighet till, just nu eller då.
Snälla människor gör inte mycket väsen av sig, de bara finns där när det behövs som bäst. De kämpar på i det tysta, för sig själv och för var och en som behöver det, när de vet att de har något att tillföra, något som kan leda framåt och vara till tröst och styrka.
Snälla människor är grundade i sig själva, de står stadigt på jorden, de tror på livet och de har förmågan att dela med sig av sin egen trygghet. De har ett milt och mjukt sinne och de är vänliga.
Det mest underbara i livet är gratis.
Jag har fått glädjen att träffa och ibland lära känna personer som är rakt igenom snälla och det är en gåva utan dess like.
Snällhet smittar!
Tack.

Det hemska vita är här.
Inställda skolbussar.
Mat till vildfåglarna!

Dumma!

Go´morgon!

Klockan är 07.23 och det är lördag.
Det susar i träden och är grått.
Termometern visar + 2 grader.

Min kära Vän Timus säger att "Det finns de som är dumma!" och det är helt rätt. Jag är tacksam för den förenklingen av heltokiga beteende, den har hjälpt mig många gånger. Men, så finns det de som är mer än dumma! De som använder sig av titlar och professioner för att leverera skrivbordsprodukter, lagar och paragrafer. De människor som genomgår någon form av förvandling (förhoppningsvis) när de får på sig yrkesrocken och träder in i sitt "parallella liv", sitt yrkesutövande. Dessa små påvar, kvinnor eller män, som sitter trygga bakom sina skrivbord med hyllmeter av regler, paragrafer och en välmatad dator för att föra sin talan mot någon eller något, mycket sällan för.
Det är yrkesfolk som har till uppgift att använda sitt huvud/utbildning, följa lagar och regelverk för att om möjligt ge stöd och hjälp åt de som söker sig dit. Dessa (stackars) tjänstefolk som har tappat helhetsgreppet för att leta efter nålen i höstacken, den som kan sätta lagligt stopp och spara pengar.
Fina ord, utredningar och diskussioner blir till ingenting när tjänstefolket och politikerna väl har sagt sitt. Denna skendemokrati får mig att må illa.
Det är börsen som styr och fördelningen av pengarna är skevare än någonsin. Budgeten ska hållas och politikerna slår sig för brösten och tackar sina medarbetare om det blir pengar över...kanske till en nödvändig studieresa för kommunen i annat land med oumbärlig inspiration, god mat och drycker till självkostnadspris. Vem bekostar detta?!
Vi befinner oss i en liten pöl av makthavare som kliar varandras ryggar eller så behöver de flytväst för att inte sjunka. Det är tyvärr ingen som märker att den lilla dammen redan är miljöskadad och snart ska de vara förgiftade av sin egen farliga föda. De ser inte heller de sökande eller de medarbetare som inte längre orkar simma, de som sitter längs med ankdammen och måste söka sin föda på annat håll och förmodligen överlever...i bästa fall.
Jag är mycket förbaskad! Trött på allt motstånd som aldrig leder framåt, trött på överheten som inte har förmågan att se helheten. Hur kan det komma sig att det som egentligen är ganska enkelt utifrån flera perspektiv ska problematiseras med hjälp av utredningar som tar tid och som ger ord som ingen begriper och oftast resulterar i avslag.
Avslag ger en möjlighet att överklaga och i så fall sätter processen igång en eller två gånger till och tar ny tid och med all säkerhet kål på lust och kraft hos den som söker stöd. Fast, då får tjänstefolket mer att göra och det kommer att kosta mer pengar i löner och vad gör det för rätt ska vara rätt!
Alla beslut ska tas hos ansvarig utredare och sedan presenteras för politikerna i nämnder som tacksamt tar emot så många avslag som möjligt för då finns det pengar att spara, tror de eftersom långsiktighet är ett begrepp som inte tycks räcka längre än näsan.
Det finns både lätta och svåra vägar att ta mot ett och samma mål!
Dum, dummare, dummast!
Tack.

Tillbakablick
Bästa teamarbetet!
Bokat!
Hönsen värper igen, vårtecken!

Julslut

Go´morgon!

Klockan är 07.32 och det är måndag, Trettondedag Jul.
Stilla och regnfuktigt där ute.
Termometern visar + 1 grad.

Trettondags afton tillsammans med tre pigga Tjejer och "100-åringen" på bio Rio i Tomelilla och i bästa fåtöljerna, hur härligt som helst! Därefter följde en ljuvlig middag, signum Familjens egen kock, med räkor och lax i gräddig creme, mumsfillibabba inget kunde vara bättre!
Nu är det dax för Trettondedag Jul, dagen som definitivt avslutar julen för denna gången. Det känns mörkt att plocka ner julbelysningarna runt hus och gård. Var sak har sin tid och allt har ett slut så nu väntar ett kompakt mörker och det går inte att se längre än näsan räcker när man har gården bakom sig och sena eftermiddags timmen är slagen. Fullmånen är den bästa trösten och det vackraste ljuset i vintermörkret, när den har glädjen att visa sig i sin helhet.
Jag får uppmuntrande hälsningar från kära Vänner om att vi går mot ljusare tider och visst är det så men först ska mörkret passera och ingen kommer förbi. Jag förundras över de personer som vandrar längs med landsvägarna här i bygden i mörker, iklädda neonfärgade västar med reflexer och pannlampa på huvudet. De trotsar skogens mörker och ger sig ut för att motionera (eller vad de sysslar med) när de egentligen inte ser. Att de bara vill och orkar.
Trettondedag Jul berättar att ett underverk skedde när en stjärna tändes på himlavalvet och ledde de Tre Vise Männen till Jesus barnet där han låg nyfödd i ett stall i Betlehem. De kom vandrades med sina kameler och bjöd honom myrra, guld och rökelse i födelsegåva. En otroligt vacker och spänningsfylld saga.
I nutid handlar trettonhelgen mer om spring i butiker för att handla så mycket som möjligt till bästa pris på rea och/eller att byta julklappar som inte passade av en eller annan anledning. Betydligt mindre romantiskt, men jag antar att det även ligger någon form av spänning i det. För min egen del har jag fått nog av butiker för lång tid framöver.
Nu är glada julen slut och julgranen ska åka ut...vilket den gjorde till nyår utan ett barr på grenarna och förmodligen fullkomligt chockad (stressad) av sin inomhusvistelse och allt julpynt.
Vi är på gång i vårt nya år och än så länge är det inga större förändringar i Familjen, även om det finns både förhoppningar och drömmar. Kanske att detta året bjuder på förändringstid eller kanske att vi nöjer oss ett tag till, vi får se vad tiden utvisar efter hand som dagarna, veckorna och månaderna går.
Jag var ute på en härlig promenad längs med stränderna vid Vitemölla när jag mötte en kär Vän som konstaterade att "jag såg ut att ha överlevt både jul och nyår" och så kanske det är, allt går i ett rasande tempo för att snabbt ta slut och kroppen får sin beskärda del. Något att fundera över, varför stressar vi fram för något som är över på några timmar...tack.
Nu välkomnar jag vardagen, med allt vad den har att bjuda av rutiner och arbete i en gränslös kombination med ledig tid. Lika bra att allt kommer igång direkt för snart är det påsk och då är det dax igen...
Nya möjligheter väntar och ibland ser man inte skogen för alla träden och man ska inte ropa hej för än man är över bäcken men man måste våga för att vinna!
Ha´det bäst!

Tillbakablick
Min Ögonsten talar med hela kroppen.
Mullvadarna invaderar.
Naturen luras.