Sommartid

Go´morgon!

Klockan är 06.06 och det är lördag.
Sol
Termometern visar + 1 grad.

Österlen ligger i startgroparna! Nu är det snart dax att öppna fönsterluckorna på sommarparadisen, lufta sängkläderna och fylla på kylskåp och skafferi. Det är nu som vinterstängda små caféer och restauranger hänger ut sina öppet-skyltar och lockar med läckerheter över veckosluten och det är också tid för ÖSKG att leverera sin årliga karta över den Österlenska konstens begivenheter under påskveckan. Det är sommartid i morgon!!!
Våren är här, vitsipporna blommar och allt tar fart. Det är underbart!
När jag var liten så innebar denna tiden på året vårstädning för min Mamma. Mattor och täcken skulle ut på piskställningen (finns de fortfarande?) och bankas rena från vinterdammet med mattebankaren (också ett redskap som även kunde användas till att smiska olydiga barn i rumpan med...) , fönster skulle putsas skinande rena och nya tunna sommargardiner skulle på plats med pelargoner i fönsterkarmarna. Golven bonades högblanka och det vädrades tvärdrag som aldrig förr i huset. Alla barn skulle ut ur huset! Själv var jag väldigt lycklig över att det var dax för kulspel i sandlådan, hopperep på gården och gummiband på rasterna i skolan. Ibland hoppade vi dubbelrep, jag var bra på det, och det gällde att vara taktisk och räkna när det var dax att slå repet med sin kompis. Att rita och hoppa hage och kasta sin nyckel i rätt ruta var hur kul som helst och på kvällarna lekte vi gömme med gatans andra barn. Det var helt enkelt lekdax och vädret tillät äntligen det som varit begränsat under hela långa vintern.
Undrar om skolbarnen tänker det samma idag, att vara ute och leka, finns det över huvudtaget i deras tankevärld? Lek utvecklar vårt sinne och det gör oss medvetna om turordning, att man måste vänta, att det finns regler som behöver följas och att det ibland uppstår misslyckande. Det är härligt att vinna, det är kul att vara i ett lag och sammanhang och det är inte hela världen om man förlorar eller misslyckas för då provar man igen och igen.
Att gå ut och leka var det som hägrade efter att dagens läxa var gjord. Att ha lekkamrater var det bästa, någon som kom och frågade i fall vi skulle leka, kanske att få ha en bästis för det var den högsta lyckan och man lärde sig snabbt att det enda sättet att få kamrater var att vara en kamrat själv. Man fick kämpa, inget var självklart och det fanns absolut en hierarki bland barnen men det var lika för alla som gällde och alla fick vara med utifrån den turordning som gällde. Leka var ett positivt laddat ord långt upp i åldrarna, något som alla ville och som man absolut inte skämdes förr eller tyckte var löjligt.
Det var tryggt att uppleva alla de ritualer som fanns i livet hos de vuxna, tydliga tecken på övergångar, årstider och högtider. Det liksom markerade tidens gång och vad som gällde för nu, då och sedan. Det var helt enkelt förutsägbart, vilket är en trygg faktor i barna år och egentligen hela livet fram.
Jag önskar att tekniken hade hållts borta från våra små, att de hade fått utveckla allt de behöver i rörelse och lek istället för att paketera det i hjärnkontoret under stillasittande och ensamhet. Att ha en vän att hålla i handen, att viska hemlisar med och hitta på bus tillsammans med är värt allt i hela världen. Ingen dator eller mobil kan någonsin uppfylla det.
Allt var verkligen inte bättre förr och det finns till och med forskning på det (hahaha), men det borde vara klokt att plocka ut det som faktiskt fungerade bäst från förr och ta det med sig in i framtiden.Våra grundläggande mänskliga behov förändras inte. Vi ska sträva framåt men vi ska också ta lärdom av och bevara det som är verkligt bra och utvecklande.
I kväll är det dax för världen att solidariskt släcka ner belysningen för en timme. Kanske att vi skulle göra det lite oftare och då stänga ner tekniken för en timme eller två. Kanske att vi vuxna skulle lägga våra kära mobiler åt sidan för några timmar och ge oss ut med våra barn för att lära dem lekar som man kan göra utomhus och tillsammans. Nu är det dax för brännboll och krocket, nu kan vi spela badminton och spela boccia när kvällarna blir ljusare och väderleken mildare. Man blir aldrig för gammal och det gäller att lära ut det kulturarv som leken faktiskt är innan den försvinner för alltid.
Det är tid för lek och gemenskap!
Rädda våra barn!

Tillbakablick:
Trädgårdsfix
Glassväder
Restskatt...