Back again.

Go´morgon!

Klockan är 06.33 och det är tisdag.

Snö.

Termometern visar -10 grader.

Utsikter för dagen:

Det är mysigt i huset. Adventsstjärnor och adventsstakar sprider ett mjukt och varmt ljus i morgonstund och det känns välkomnade och fridfullt. Utomhus är husen dekorerade med lampor av alla de slag och det är vackert i mörkret. Stämningsfullt.

Hur kan det komma sig att det är ett ojämnt antal ljus i elektriska adventsstakar? De har fem eller sju ljus, till skillnad från våra stearinlljusstakar som har ett ljus för varje advent. Något fullkomligt onödigt att fundera över :)

Utomhus dånar vinden och snön ligger djup. Busschauffören har precis ringt och meddelat att skolbussen är inställd för andra dagen i rad. Säkerheten kommer först och husets ungdomar jublar åt ännu en ledig dag. Snölov.

Snön är vacker, men varför är den här redan nu? Bara tanken på flera snöfyllda månader får mig att känna olust och isolering. Det värsta är bilkörningen och all oro som är förknippad med farorna kring denna och jag önskar att jag hade massor med pengar så jag kunde köpa stora och tunga fyrhjulsdrivna bilar till Familjens alla bilförare.

Varje dag som har gått väl i snötrafiken är en bra dag.

I dag ska jag samla ihop mig och "landa" i vardagens verklighet igen. Den stora snömängden och stränga kylan på Österlen känns bekymmersam och mycket av det som egentligen skulle göras under dagen får förmodligen bli ogjort. Frustrerande! Jag behöver definitivt ta mig till tättbebyggt område för påfyllning av matförrådet, men först är det bara att greppa snöskyffeln och börja skotta. Suck.

Tillbakablick på gårdagen:

Jag har haft fyra härliga dagar i Dublin tillsammans med min Väninna och är allt annat än utvilad....... Vi tycker båda om att röra på oss och det har vi gjort med besked, från tidig morgon till sen kväll. Vi har haft roligt! Dublin är en fantastisk shoppingstad!

Det kändes bra att komma hem igen, även om hemresan blev en aning snökaotisk när vi närmade oss Österlen. Tack Mannen för att du tog dig fram och hämtade hem oss!

Jag längtar efter mina Söner och vill höra deras röster :)

Gårdagen var en omställningsdag.

Njut advent!

Go´morgon!

Klockan är 06.05 och det är torsdag.

Snö.

Termometern visar - 4 grader.

Utsikter för dagen:

Det känns som om sömnen var uppdelad i timmar och ett evinnerligt tittande på klockan under natten. Sov naturligtvis som bäst när det var dax att stiga upp. Hoppas att detta inte påverkar min koncentration för i dag gäller det för mig att hänga med i min egen minutiösa planering.

Det är mycket snö och det är otroligt halt. Väderleken kommer att hindra mig, sakta ner min framfart en aning och det är förmodligen bara bra.

Varför stressa? Det är egentligen helt idiotiskt!

Här sitter jag i tidig morgonstund med puls och adrenalinpåslag bara för att hinna med allt jag måste de kommande timmarna. Dagen har inte vaknat upp och min hjärna är i full aktivitet, tokigt!

Stress gör att man tappar i koncentration, glömmer och missar detaljer, så varför stressar jag? Det är fantastiskt bra att vara "stresstålig" och det tror jag att jag är när det väl gäller andra, men inte mig själv...........

En sak i taget, sa min Mamma.

Step by step var det någon som kallade en utmärkt teori om lärande.

Det betyder inte att allt måste gå sakta, det betyder att man behöver veta vad man gör innan man går vidare och det kan gå otroligt snabbt beroende på personlighet och situation.

Om man är kvicktänkt kan det gå väldigt fort och om man är eftertänksam går det en aning långsammare, men resultatet kan bli det samma. Mycket enkelt och bra.

I dag ska jag hur som helst hinna med att arbeta ett par timmar, göra en hel del inköp till människor och djur, växla pengar, städa huset, laga kvällsmat, mocka hästboxar, skriva kom-ihåg-listor, åka med lillaSyster till banken och sedan packa. Här är det allt på en och samma gång och i sista minuten. Seperationsångest.

I morgon flyger min Väninna och jag till Irland och till Dublin. Lyxigt hotell med pool beläget i centrum av sevärdheter och shoppingdistrikt är bokat! Helt otroligt härligt!

Nu ska vi njuta! Nu ska vi shoppa! Nu ska vi äta lååååånga frukostar!

Underbart!

Tillbakablick på gårdagen:

Det blev inget Malmö, inget styrelsemöte och inget julbord. Kung Vinter tog makten och jag lyckades följa mitt förstånd. Tråkigt och klokt.

Det blev istället en någorlunda effektiv dag då jag spenderade min tid med att putsa några fönster, "krypa" in på vinden och plocka fram adventstakar och vinterkläder för att upptäcka så mycket onödiga prylar som ligger där. Nya idéer tog fart! Vinden ska rensas ut efter nyår, bra!

Gårdagen var en snöfylld och kall dag.

Njut av varandra och advent, drick lagom med glögg och ät många pepparkakor!

Vi hörs snart igen.

Vinterland

Go´morgon!

Klockan är 06.20 och det är onsdag.

Snö.

Termometern visar -2 grader.

Utsikter för dagen:

Väntar på plogbilen. Allt är vitt och det ligger ungefär en decimeter snö över hela landskapet. Vackert men också förfärligt.

Nu är det beroende och en hel del oro som väntar. Är vägen plogad, kommer skolbussen, hinner vi köra och handla innan vägarna fyker igen, har vattenledningarna till stallet fruset, behöver vi skotta snö, fungerar värmelampan till hönsen, går tågen och behöver vi köra tidigare från jobb......

Österlen har ett vägnät mellan sina olika byar och knutpunkter som inte är disponerade för vinterväder. Det är smala, omarkerade och mörka 70-vägar och de går över åkrar och vindpinade höjder, vilket medför att de blåser igen snabbare än de hinner plogas. Det gäller att ta sig fram till bästa största väg för att komma vidare ut i civilisationen

För vår del kommer det omedelbart att uppstå ett bekymmer då vår egen väg ligger en bit från byvägen som leder oss ut till landsvägen som sedan leder oss ut till den landsväg som kan ta oss till samhället som kan erbjuda buss ( fem gånger per dag) till andra förbindelser som därefter kan ta oss vidare till våra arbete. Vi är med andra ord helt beroende av ett väl fungerande vägunderhåll. Det gäller att hålla sig god vän med mannen som kör vägskrapan, han har makt!

I skrivandets stund vet jag alltså inte om skolbussen kan ta sig fram till vår gård, om jag själv kan ta mig fram till en anslutningsbuss och om Mannen kan köra till sitt arbete. Jag får ta på mig varmt och plumsa ut på en inspektionsrunda. Hemskt!

När snön är här är det lika med oro i kroppen, Jag går med en ständig oroskänsla för Mannen och Sönerna som far fram på hala och snötäckta vägar kors och tvärs genom både Skåne och Köpenhamn. De har alltid bråttom och de kör för fort! Inte alls bra! Det blir många sms och telefonsamtal :)

I dag ska jag till Malmö och jag ska vara där till sena kvällen, om inte väderleken ändrar min planering. Tanken om att sitta i ett vägdike ensam på en mörk landsväg vid midnatt är inte speciellt roande. Men om allt går som jag vill så ska jag äta mig igenom ett ljuvligt julbord tillsammans med trevliga styrelsekamrater under kvällen.

Tillbakablick på gårdagen:

Jag var i Ystad för att bli varse att den dagen man inte längre räknas som barn ur ett samhällsperspektiv och är beroende av habilitering och hjälpmedel så är man utkastad i kylan. Det bullrar i mitt inre av ilska och jag behöver ett par dagar för att sortera information och sansa mig innan jag återigen går till kamp för ett rättvist samhälle.

Detta kom olämpligt och stör mitt eget glädjeprojekt, jag vill inte vara arg!

Det ihärdiga regnandet som översvämmade vägar, vår by och vår gård gjorde gårdagen till en riktig "plaskedag" och man ska veta att regnvattnet ligger där som en isbana under snötäcket!

Ett gossebarn efterlyses

Go´morgon!

Klockan är 06.23 och det är tisdag.

Ösregn och halv storm.

Termometern visar + 5 grader.

Utsikter för dagen:

Det är helt makalöst så mycket vatten som kommer ner och det tycks inte sluta.

Syndafloden.....

En helt vanlig dag i Simrishamn och ett besök i en helt vanlig livsmedelsbutik fick min vardag att stanna upp.

Affären hade en anslagstavla vid in- och utgången och det var en bild av ett barn på denna som fångade min blick.

En anslagstavla i en butik brukar innehålla diverse upprop, erbjudande, försäljning och efterlysningar. Det sistnämnda brukar handla om bortsprungna katter eller plötsligt försvunna hundar. Bilden på denna anslagstavlan visade en liten pojke under året med mörkt hår och stora mörka ögon. Det var hans Mamma som efterlyste honom.

En Mamma har blivit av med sin lille son och vädjar till allmänheten om hjälp med att finna honom. Hon berättar hur orolig hon är, hur mycket hon saknar honom och hur mycket hon älskar honom.

Fullkomligt overkligt! Ett litet gossebarn är bestulet! Hur är detta möjligt i Sverige i tiden? Vad är det som händer med människor? Hur långt kan man gå i sin egoism?

Kärlek tar slut och barn blir till offer för sina föräldrars hämndbegär.

Föräldrar kidnappar sina egna barn. Varför? Är det av rädsla för ensamhet, är det för att skydda sitt barn, är det kanske av rent hat mot sin nästa eller handlar det om makt?

Av en slump får jag senare veta att 1.430 barn har kidnappats i Sverige under år 2010 fram till oktober månad.

Jag önskar att jag inte visste detta.

Bilden av den lille pojken på en anslagstavla i Simrishamn finns med mig. På Österlen finns en Mamma som inte kan hitta sitt lilla Barn. Det är fullkomligt overkligt.

Jag är en erfarenhet rikare och den gör ont.

I dag var det tänkt att jag skulle gå en lång hundpromenad under morgonen med Väninnan, men det verkar vara omöjligt för tillfället.

För övrigt är min arbetsplats förlagd till Ystad under eftermiddagen. Om jag får tid över ska jag köpa mig ett par rejäla regnstövlar och kanske en gummibåt.... :)

Tillbakablick på gårdagen:

Vilken dag! Vilket väder! Vägarna är livsfarliga och markerna dyngsura. Regnet forsar ner och översvämmar vattendragen. Inte alls bra.

Dagen bjöd på en del goda möten och får läggas till handlingarna som en positiv arbetsdag.

Maja Cronvall

Go´morgon!

Klockan är 05.47 och det är måndag.

Småregnar.

Termometern visar + 2 grader.

Utsikter för dagen:

Det var en råkall och dyster novemberdag som aldrig ville vakna och luften var så fuktig att det gick att ta på. Jag befann mig i Hammenhög, byn som en gång var lika med gigantiska silo, blomsterfält och fröpåsar. Numera en by i förvandling.

Utanför bygatans tillkomna "Kulturrum" flammande ljuslyktor på trottoaren och i fönstret vinkade någon välkomnande. Vi gick in.

En ung, leende och karismatisk kvinna vid namn Maja Cronvall bjöd på vernissage. Väggarna var inbjudande och spännande, fyllda med hennes mangabilder, målningar och texter. Färger, ansikte, kroppar, en liten figur vid namn Allan, texter, funderingar......

En strålande konstnär och ett rum fyllt med en ung kvinnas uttryck och känslor. Underbart!

En grå och dyster novemberdag blev till en färgsprakande upplevelse i livets realiteter och tvära kast sett genom Maja Cronvalls ögon.

Figuren Allan kändes trygg och älskad där han dök upp lite var som.

En härlig utställning. Se den! Nästa tillfälle är den 5/12.

Lycka till med ditt skapande Maja och grattis till Hammenhög för ett levande och inbjudande Kulturrum.

I eftermiddag blir det några timmars arbete i Simrishamn och för övrigt gäller det att hinna med så mycket av måndagens nödvändiga rutiner som möjligt.

Den kommande veckan är fylld till brädden och en liten panikunge lurar i kroppen.....men på fredag släpper jag kontrollen :)

Tillbakablick på gårdagen:

En riktigt slapp och skön dag som fick kännas långsam och fullkomligt befriad från plikter.

Det känns att advent ligger nära i tiden.

Gårdagen var en sann vilodag.

Undrar.

Go´morgon!

Klockan är 07.29 och det är lördag.

Lite snö och massor med blask.

Termometern visar + 1 grad.

Utsikter för dagen:

Långt borta i mörkret hör jag hur skogsmaskinerna jobbar, det samma varje dag under ett par veckors tid. Är de aldrig lediga?

Undrar hur det är att sitta där djupt inne i skogen i en jättemaskin från tidig morgon till sen eftermiddag. Undrar varför de alltid börjar så himla tidigt. Det måste vara ett ganska ensamt yrke och det kräver förmodligen sin "karlakarl" för det tycks vara ett tungt arbete, eller kanske inte för allt sköts förmodligen helt maskinellt.

Tänk den stora sågen som stympar träden och den där snabba klon som grenar av stammarna snabbare än man kan förstå. Vilka otroliga krafter! Vilket enormt ljud! Känns en aning farligt.

Man måste väl hur som helst tycka om ensamhet och oberoende för det yrket. Undrar om det finns kvinnliga skogsmaskinister.

Egentligen så finns det yrke till alla och envars personligheter, avvikelser, förmågor och/eller förutsättningar. Spännande, tryggt och absolut något att fundera över.

Vilja, våga, välja rätt.

Vem är jag, vem är du?

Varför gör jag det jag gör?

Skogsmaskinen är otroligt stor och det kanske är riktigt varmt och ombonat där inne i maskinhytten. Antar att den dessutom är ljudisolerad och kanske till och med utrustad med en bra musikanläggning. Musik under arbetet.

Undrar vad de får vara med om där ute i mörkret. Det är säkert en del djur som får sätta livet till för maskinens framfart. Är en skogsmaskinist viltvårdare, hjälper han djuren om det behövs? Djuren flyr för jättemonstret som äter upp deras hem.......

I nästa vecka ska jag ta mig en rejäl promenad i skogen för att se vad det är som har skett och om skogen går att känna igen. Troligtvis inte. Jag vet att det luktar gott av sågspån och där ligger förmodligen flera meter höga staplar med ved av alla de slag till olika produktion längs med grusvägarna. Vackert och sorgligt.

Ny skog kommer att planteras och år ska gå innan det blir ett nytt hem och en ny försörjning.

Träd är pengar, en långsiktig och utmärkt investering för skogsägaren och en glädje för allemansrätten

Var blir ekorrarna av när skogen försvinner? Suck.

I dag är det samma som hel arbetsdag och jag ska befinna mig i Trelleborg.

Mot kvällen kommer det kära Vänner på besök, vi ska bjuda på middag och eftersom vi befinner oss i tiden mellan Mårten och Advent ska smakerna förhoppningsvis spegla årstiden.

Tillbakablick på gårdagen:

Snön föll och marken var vit. Hemskt.

Jag körde hit och dit och avslutade kvällen med en del experimenterande vid spisen, vilket var både väldoftande och trevligt.

Gårdagen var kall och blöt.

MatTanter & städTanter.

Go´morgon!

Klockan är 06.15 och det är torsdag.

Det stormar och regnar.

Termometern visar + 3 grader.

Utsikter för dagen:

Jag hörde en en kvinna berätta om sitt arbete som "matTant"på en skola. Hon tyckte att hon hade ett betydelsefullt arbete men undrade över hur barnen såg på henne, om de ens såg henne. Hon berättade att barnen kunde lägga upp maten bredvid sin tallrik när de skulle servera sig sin mat för att "skoja" med henne eller vad det nu var de ville med sitt beteende.

Ibland fick matTanten bli bestämd mot barnen och deras beteende, men det nonchalerades av barnen. Kvinnan var bekymrad över deras sätt att vara mot henne och tyckte själv att hennes arbete i skolköket var både viktigt och bra.

En annan kvinna berättade att hon var städTant på en skola och om hur barnen kunde gå förbi hennes städvagn för att medvetet slänga skräp bredvid vagnen eller smutsa ner på annat sätt framför henne. Toaletterna var ett ställe där det förekom medveten nersmutsning. Kvinnan kände sig osynlig för barnen.

Deras berättelser och deras röster berörde mig. Hur är detta möjligt? Hur kan det bli så att barn ser ner på vuxna människor som har till uppgift att se om deras bästa om dagarna?

Förtryck, respektlöshet, bortskämda ungar, klasskillnader.....

Jag kan bara föreställa mig hur det känns att dagligen bli utsatt för flera barns "skämt" under en arbetsdag.

Sätt kvast och rengöringsmedel i händerna på ungarna och låt de ta hand om disken och städningen av toaletterna under en vecka för att lära sig den respekt som de helt uppenbart saknar. Fast det skulle aldrig gå för det hade förmodligen tolkats som bestraffning och så får man inte göra med barn.

Barn och ungdomar får kränka vuxna.....de bara skojar.

Skolan kunde lägga in miljöansvar på skolschemat och låta barnen vara delaktiga i skolans inre och yttre renhållning, men det hade tagit undervisningstid från det som redan finns så det skulle aldrig gå och det hade dessutom blivit ett "onödigt" ämne som ungarna hade skolkat ifrån och föräldrarna protesterat mot. Dessutom så hade förmodligen arbetsmiljöverket satt stopp för det hela eftersom det kunde utgöra en fara på arbetsplatsen.

Kanske att det är dax för städTanter och matTanter att gå i strejk några dagar för att i handling visa vad som händer när deras arbete på skolan uteblir. Det hade varken barnen eller deras föräldrar gillat.

Jag blir irriterad över det som sakta men säkert håller på att ske.

Vi förlorar kontakten med våra barn genom att ge dem rättigheter som de ännu inte är åldersmogna att klara. De behöver leka några år till innan de ska hantera ansvar.

Barn leker vuxna och har alltid gjort, men för att det ska bli en livets lärdom behöver de härma goda beteende i lugna och trygga miljöer. Deras goda förebilder, deras föräldrar är numera ute i karriären, sitter framför olika skärmar och/eller har för lite med tid. Arbetslösheten är stor och någon kanske har gett upp och varken orkar eller har lust med barns fostran.

Jag vet inte riktigt varför det har blivit som det är, men jag tror att det handlar om tid; för lite tid till barnen, till lek och gemenskap och för lite mod till tydlighet och gränssättning.

Vem ska lära rätt och fel, respekt, vänta, allvar, artighet, tacksamhet, turtagning, solidaritet, medkänsla och så vidare.

Stor suck och så var jag där igen.....

Förslag: Uppmuntra skolornas mat- och städTanter med en julhälsning i år!

(Finns det mat- och städFarbröder?)

I dag ska jag vara både mat- och städTant :)

I kväll blir det några timmars arbete i Ystad.

Tillbakablick på gårdagen:

En varken-eller-dag som i stort sätt bara passerade.

Gräset på andra sidan

Go´morgon!

Klockan är 06.25 och det är tisdag.

Det är klart och kallt.

Termometern visar + 1 grad.

Utsikter för dagen:

Det har varit en förfärlig natt, men märkligt nog känns det som om det kommer att bli en riktigt bra dag.

Energin finns! Luften börjar klarna.

Jag lyssnade på P4 lokalradion i bilen och ämnet var glädje. Skåningar ringde in och berättade söta (sliskiga) berättelser om vad glädje betydde för just dem. Det var för mycket självklarheter för mina öron så jag lyssnade bara några minuter, men en sak fastnade jag för:

"Gräset är alltid grönare på andra sidan" och det beror förmodligen på att du har varit dålig med att vattna din egen.

Enkelt uttryckt på redig skånska, jätteroligt och mycket bra, precis så är det. Sätt igång och vattna!

Fast, man behöver hitta både vattenkranen och vattenslangen innan det är möjligt och det kan vara svårt. Kanske att det räcker med vattenkannan.......

Det är dessutom en väldig tur att man är någorlunda nyfiken på andra sidan annars hade man väl trampat sönder sin egen gräsmatta....

"Som man sår får man skörda"

Det är underbart med ordspråk.

Jag känner mig på riktigt gott humör! I dag ska jag äta lunch med mellanBror och det längtar jag väldigt mycket efter. Han är energin personifierad :)

I eftermiddag blir det någon timmes jobb i Ystad och sedan full fart hem till förpliktelserna på gården.

Tillbakablick på gårdagen:

Solen var underbar.

Hovslagaren fick punktering och ställde in i sista minut, stackars henne.

Jag gjorde ett besök hos doktorn och äter nu en högdos antibiotika, vilket jag egentligen är motståndare till.

LillaSyster blev bestulen på sin plånbok och VISA blev spärrat. Ledsamt.

Det var egentligen en besvärlig dag som trots allt blev hyfsat bra.

Ett rum med kök....

Go´morgon!

Klockan är 06.20 och det är måndag.

Det blåser rejält.

Termometern visar + 9 grader.

Utsikter för dagen:

I november månad längtar jag återigen till Staden. Jag vill bort från lera och dynga, bort från skog och mark, bort från landsbygden. Det är samma sak varje år och jag leker återigen med tanken om ett litet boendekollektiv i staden för hösttrötta Österlenbor och kära Vänner.

Landsbygden saknar självklara träffpunkter och/eller mötesplatser. Om man inte är aktiv i byns idrottsförening eller församling så finns det inget som skapar eller främjar gemenskap. De som inte redan känner varandra har inga möjligheter till att lära göra det. Fast man kan förstås gå på gymnastik en dag i veckan och lär känna varandras utseende under nyttiga och ansträngande former.

Jag tänker på platser där man kan komma och ta en kopp kaffe, sitta och prata, uppleva något trevligt då och då och bara veta att det finns en plats där man kan möta människor.

En gång för många år sedan var jag med och drog igång en samlingspunkt för föräldrar och barn i vår by. Det var trevligt och veta att det fanns en eftermiddag i veckan då man kunde träffas och odla någon form av nätverk i närmiljön. Det var många kvinnor som hittade dit med sina små och jag lärde känna en av mina allra käraste Väninnor där. Tyvärr så rann verksamheten ut i sanden när "eldsjälarna" drog sig tillbaka.

Jag har hört att pensionärerna i vår by har tagit tag i sin vardag och bildat ett aktivt nätverk där de både roar sig och umgås. Otroligt bra och glädjande.

Hammenhög har lyckas med att "blomma upp" och göra sin by levande. Det känns och märks när man kör in i byn. Butikerna har ökat och breddat sitt utbud och de annonserar om trevligheter och evenemang allt som ofta. Tillsammans har de skapat spännande och nödvändiga mötesplatser året runt. Det har blivit "inne" att bo i Hammenhög och befolkningen har ökat i den lilla genomfartsbyn som numera inbjuder till ett stopp och kanske en lunchsoppa eller en fika hos Fröken Östergren.

Stormarna viner runt husknuten, regnet piskar mot rutorna, dimman ligger stundtals tjock och mänskliga möten efterlyses för att värma i mörker och ruskväder.

Österlen lyser definitivt inte i november!

Ett rum med stort härligt kök inne i Staden........

I dag ska hovslagaren komma och det innebär tid till både förberedelse och skoning.

För övrigt är det samma tråkiga och nödvändiga måndagsrutiner som gäller.

Tillbakablick på gårdagen:

Vi har haft ett mysigt veckoslut tillsammans med storeBror och hans Käraste. Mycket mat och mycket prat :) Vi lyckades glädjande nog med att komma ut på en stärkande skogspromenad, men för övrigt har vi kurat inomhus.

Det var en gårdag med många drömmar och planer. Härligt!

Matlust

Go´morgon!

Klockan är 06.09 och det är fredag.

Regn.

Termometern visar + 6 grader.

Utsikter för dagen:

Mat, mat, mat! Jag som älskar att laga mat känner mig fullkomligt fantasilös vad det gäller mat just nu.

Bara tanken på att det är fredag och veckoslutsinköpet väntar får mig att känna olust.

Först ska det skrivas en lång matlista som är baserad på vad jag kan tänka mig att laga för mat under tre dagar och vad som frestar olika munnar utifrån olika älsklingssmaker. Sedan ska jag köra ett par mil för att nå en någorlunda välsorterad butik där de renoverar för fullt och allt byter plats. Därefter ska varuvagnen fyllas till brädden för att sedan packas upp på rullbandet för att packas ner i kassar som ska lastas i bilen och väl hemma igen släpas in till köket för att packas in i kyl, skafferi, frys och lådor. Ett par timmars jobb.

Varje dag är fylld med tid för mat som efter långsam tillagning slukas på ett par minuter och i bästa fall upplevs som god. Suck!

Hur många olika sorters smakrika korv- och färsrätter kan man laga för att variera sig och dryga ut matkontot? Och var ska all inspiration komma ifrån till det som är att betrakta som vardagsmat fem dagar i veckan och ibland mer?

Ekologisk mat, näringsrik mat, mättande mat, uppskattad mat, allt ska inrymmas i matplaneringen och därefter kombineras med plånbokens möjligheter. Mat är kostsamt.

I vårt hus bor det matglada personer som äter mycket, mycket. De tycker om att prova ny mat, äter så gott som allt och de är intresserade av olika smaker, vilket är otroligt glädjande. Det förpliktigar.

Här kan man inte komma med halvfabrikat (även om jag småfuskar med genvägar ibland utan att de vet om det) som köpeköttbullar, denniskorvar (är det mat?), pulvermos, konserverad mat eller något liknande. Här ska det vara hemmalagat rakt igenom och jag håller med, men det tar sin tid.

"Som man bäddar får man ligga"

Fantasin tryter och lusten uteblir. Snart är det jul och då ska det lagas mat i mängder......

Kanske att jag skulle ge mig ut på en matresa för att inspirera mig själv och min mat? Italien borde vara det självklara valet och gärna Toscana med deras rustika och enkla matlagning. Undrar om det kan ingå i "hushållskassan"? Det borde vara ett gott syfte för Familjen :)

Vilken dröm! Tänk att få ge sig ut till olika små matställe på den Italienska landsbygden och äta sig igenom menyer för att inspirera sig själv. Suck, så härligt. StoreBror! Vi åker!

En höst för flera år sedan anmälde jag mig till en matlagningskurs på härliga Alé i Svinaberga här på Österlen. Det var flera trevliga kvällar som inspirerade och jag lärde mig en del behändiga tips, men jag blev framförallt intresserad av mat igen.

Något behöver hända.

I dag är det veckans bästa dag och jag ska njuta kvällen i lugn och ro med Familjen.

Tillbakablick på gårdagen:

Underbart väder med sol och svaga vindar. På kvällen var det slut med väderfriden och ett rejält blås- och regnväder drog in över Österlen. Allt blev sig likt igen.

Jag måste flytta mitt glädjerös, det växer fram på fel meningslösa plats. Typiskt mig.

Beslutsgång

Go´morgon!

Klockan är 06.07 och det är torsdag.

Det verkar mulet.

Termometern visar + 2 grader.

Utsikter för dagen:

Vi fattar flera beslut dagligen, en del mindre och ibland några riktigt stora. Beslut som kan vara förenat med vånda och smärta, men också med lättnad och befrielse. Det finns så klart beslut som kan göra en riktigt arg eller besviken och så finns de beslut som får hela kroppen att brista ut i glädje och lycka.

Det som följer efter beslutet är svårare, det som innebär att det man kommit fram till ska verkställas, följas och hållas.

För mig är ett beslut både ett löfte och en hederssak och jag står alltid till mitt beslut så långt det bara är möjligt. Betydelsefullt.

"Lova runt och hålla tunt"

Man lär sig veta vem som generöst delar ut löfte men som ständigt bryter det eller ännu värre inte bryr sig om det och ursäktar sig med ovetande eller glömska. Irriterande och kanske till och med sårande. Det kan gå ganska lång tid innan man upptäcker dessa personer, som oftast är charmerande och trevliga att ha att göra med. Upptäckten kan vara förödande eller ett konstaterande om att aldrig mer lita på svadorna som kommer ur just den personens rika vokabulär.

"Man är aldrig sämre än att man kan ändra sig" och visst är det så, men då gäller det samförstånd. Om inte står man inför en person som det inte går räkna med fortsättningsvis.

Ett beslut är tillit, både till sig själv och andra och genomförandet är lika med ansvar.

"Man vet vad man har men inte vad man får"

Ett beslut kan vara det samma som ett stort risktagande.

I den bästa av världar så lärde vi oss att fatta beslut redan sedan barnsben och utifrån vad vi ville upptäcka och kunde klara utifrån ålder. Glädjen över att lyckas belönades och vi ville fortsätta att klara mer. Vi lärde oss att våga tro på vår egen förmåga.

Just nu är jag en aning bekymrad över hur det är ställt med flera av dagens tonåringar.

Bryr de sig om att ta ansvar för mer än sig själv och är de delaktiga i beslutskedjor där de är en av alla? Vet de något om solidaritet, samförstånd och delaktighet eller är de så självupptagna att de har bekymmer med att känna dessa betydelsefulla värde?

Det finns naturligtvis fullt med samhällsmedvetna och ödmjuka ungdomar, men jag har en känsla av att det finns många, många fler som inte bryr sig utan har fullt upp med att se till sig själv.

Jag tänker på beslut som innefattar någon annans bästa, där man själv får ta ett steg åt sidan och som kanske innebär både uppoffring, tid och ansträngning. Misstänker att det kan vara mycket svårt och i många fall helt orealistiskt.

"Beslut är till för att brytas"........

Nåväl, nu har Vi fattat ett beslut här hemma som innebär märkbara förändringar och som förhoppningsvis blir till det bästa för de som det berör. Det har varit en lång beslutsgång, är ett riskfyllt beslut med en något oviss utgång, men är hur som helst nödvändigt och värt att pröva.

"Tomma tunnor skramlar mest"

I dag blir det några arbetstimmar i Ystad.

Vi ska renovera ett rum. Fönster är beställda och världens bästa snickare tror att han ska hinna innan jul, men det är jag tveksam till. Det pågår hur som helst en hel del ombyggnadsplaner i mitt hjärnkontor just nu. Trevligt och frustrerande på en och samma gång.

Tillbakablick på gårdagen:

Var ett par arbetstimmar i Ystad och jag unnande mig en sakta promenad längs med gågatan. Det märks att julen är på väg.

Gårdagen var Mårtens afton och den ska vi njuta till veckoslutet med fågel, vinbärsgelé, smaskigt god sås och allt annat därtill. Mums!

Det var en beslutsam gårdag.

Signal i natten

Go´morgon!

Klockan är 06.19 och det är tisdag.

Regn och blåst.

Termometern visar + 4 grader.

Utsikter för dagen:

Regn och blåst förstärker mörkret. Jag har legat och lyssnat på vindarnas kraft och regnets styrka och varit otroligt nöjd med mitt varma, fluffiga och mjuka täcke.

Vaknade nämligen vid midnatt av att min väckarklocka började tjuta som aldrig den och då vill jag påstå att det var ohyggligt högt.

Detta är en klocka som jag aldrig använder och den finns i min lilla cd/radio som jag har brevid sängen för att kunna njuta mjuk musik eller lyssna på härliga Karlavagnen.

Har det varit någon i mitt rum och satt på väckarklockan? Är det spöke i huset eller är det en varningssignal från "andra sidan"? Är det min klocktokiga pappa som talar till mig? Kanske att den helt enkelt håller på att gå i sönder eller så ändrar den bara sig själv. Den kanske är trött på att aldrig höras?

Man tror det man vill tro på och oftast finns det en naturlig förklaring, fast den är aldrig lika spännande! Bu!

Klockan har hur som helst inte signalerat på några år så nu satt jag käpprak i sängen av förskräckelse då ringsignalen ljöd. Letade desperat efter avstängningsknappen, men hittade den inte och dök därefter ner på golvet och letade i bäckmörker efter väggkontakten. Då var det en stol i vägen och sedan kom det en dröse kläder över mig och så äntligen....ut med alla sladdar och kontakter ur vägguttaget.

Tystnad.

Därefter låg jag vaken en lång stund och funderade över varför jag inte i lugn och ro tog och tände min sänglampa, tog på mig mina glasögon och stängde klockeländet. Jag vet varför. Jag är orolig för att oljudet ska störa Mannens sömn och skyndar mig allt vad jag kan för att göra slut på det. Mannen mår bra av att få sova.

Varför tänker jag så? Varför blir någon annans nattsömn viktigare än min egen?

Barnen, Mannen, Ungdomarna, Djuren.....någon annan går före och det gäller egentligen det mesta och hela tiden. Någon annan blir viktigare.

Vem är jag den viktigaste för?

Det finns en del att fundera över och förmodligen en hel del som behöver förändras.

Kan vara riskfyllt.

Tänk vad en ringsignal i natten kan väcka i en människa :)

Om idag vet jag inget annat än att en halv dags arbete väntar.

Mitt glädjerös ligger öde och jag ska fundera över en möjlig sten, jag vet att den finns.

Tillbakablick på gårdagen:

Jag åker i trånga hissar som är fullproppade med folk och jag springer upp och ner i trappor för att nå olika rum där jag ska lyssna på vad andra har att säga och hur jag än förbereder mig så kommer jag aldrig i tid till det jag ska eller så hittar jag inte rätt.....

Detta var min gårnatt och den levde med mig under hela dagen. Tröttsamt och irriterande.

Grattis till vår mellanBror som gjorde en strålande löneförhandling!

Det var en frostvacker gårdag.

Badparadis

Go´morgon!

Klockan är 06.10 och det är måndag.

Det är frost.

Termometern visar - 2 grader.

Utsikter för dagen:

Tänk så olika vi människor är och ser ut!

Efter tre dagar på Lalandia badparadis i Rödby havn är jag fullkomligt mättad på åsynen av kroppar; Långa, korta, smala, runda, tjocka, bruna, bleka, ludna, kala, ljusa, mörka, stympade, raka, böjda......

Alla dessa människor; småbarn, ungdomar, vuxna, gamla, normalstörda, utvecklingsstörda, glada, ledsna, arga, buttra, förälskade, trötta, förvirrade, gråtande, hoppande, skuttande, plaskande, springande, rullandes, sittande........

För att inte tala om alla tatueringar; demoner, dödskallar, fåglar, sköldpaddor, båtar, flaggor, knivar, hjärtan, fiskar, texter, mönster, blommor.........någon med ringar i bröstvårtorna och många med glittrande smycken i naveln. Milde skapare vad folk väljer att utsmycka sina kroppar och så många olika motiv som förevisas. För det är väl det man gör med sin tatuering, man är stolt över den och förevisar den? Då är definitivt ett badparadis den rätta platsen! En inofficiell tauteringsutställning.

Kalsonger under badbyxorna är förbjudna, speciellt de av märket Björn Borg enligt badlandets regelverk och flitigt använda av många?! Hur läckert är det?!

Någon har på snudd till inga badkläder alls och badmodet är otroligt skiftande; korta, vida, string, tighta, tröjor, linne, klänningar, baddräkter, bikini, badblöjor.......

Det är ett otroligt ljud i badlandet och luften är fylld med klor och värme. Inget för den som har problem med astma eller luftrör och ganska bekymmersamt för den som har svårt med sin perception eller vill ha lugn och tystnad, men ett paradis för alla andra!

Människorna far fram och tillbaka mellan olika bassänger både inom- och utomhus och de kasar fram i vattenforsar och kasebanor. Vuxna blir fulla av liv och lekfullt lyckliga. Föräldrar vaktar sina små och far- och morföräldrar tittar på. De allra minsta har sitt minibadland där de skrattar och leker. Härligt!

Bubbelpolerna är fascinerande! Tänk att tio till tolv helt okända människor väljer att sitta trångt bredvid varandra, klädda i så gott som ingenting och låta det varma vattnet pulsera mellan sina kroppar i långa stunder. Hur mysigt är det? Kokande grytor med folk.

När badet är slut är det dax att förnöja sig med mat, bowling, pingis, skridskor, minigolf, spelhallar, biljard, godis, presentbutiker, matbutik, klädbutiker, lekland...........

Pengarna rullar snabbt och omsättningen måste vara otroligt hög.

På kvällen sover alla i sina små stugor, tätt inpå varandra och bara ett stenkast från badlandet mitt ute i ingenting vid kusten.

Vilka otroliga dagar! Det gäller att vara utvilad när man kommer dit för man är sannerligen trött när man kommer därifrån :)

Tillbakablick på gårdagen:

Fantastiskt väder!

Skönt att vara hemma igen.

Det var en bra gårdag.

Busväder

Go´morgon!

Klockan är 06.10 och det är torsdag.

Mulet.

Termometern visar + 7 grader.

Utsikter för dagen:

Om jag skulle fortsätta att fundera och leka med tanken över om årstidernas väderlekar är kopplade till min sinnesstämning så får jag ta mig en riktigt rejäl funderare för nu har det spårat ur totalt. Det har nämligen åskat och blixtrat samtidigt som det vräkte ner hagel stora som sötvattenspärlor. Nästan lite obehagligt, men också fascinerande. En stund senare skiner solen och strax därefter kommer det vattenkaskader från himlavalvet som sköljer med sig både jord och rabatter. Helt otroligt!

Vad är det med naturen, har den svårt för att bestämma sig eller mår den helt enkelt inte bra?

Ungefär som jag.

Jag skulle vilja påstå att detta väder både överraskade och konfunderade mig.

Är jag egentligen arg? Är mina känslor på väg att finfördelas till is eller är de värdefulla som pärlor? Kanske att pärlhalsbandet har gått itu och pärlorna måste träs om.....

Solen står för energin och det var en himla tur att den dök upp i busvädret. Solen som faktiskt fick mig att vilja gå ut och dammsuga bussen, vilket var fullkomligt oväntat. Hundarna njöt och hjälpte till med att hoppa in och ur bussen undertiden som jag kröp omkring därinne med damsugarröret. Jättekul lek :)

När mörkret kommer tänder jag en brasa och mängder med stearinljus för att värma.

Det är fridfullt att sitta där vid spisen och pyssla med ved och papper, det är en skön upplevelse när elden tar sig och brasan sprakar igång. Farligt och tryggt på en och samma gång.

Hur som helst så sköljde detta oväder bort en del obekväma känslor.

Människan är ingenting gentemot vädrets makter.

Jag släpper inte tankeleken om vädrets påverkan på mitt mående, det roar mig och fortsättning följer.

I dag ska jag packa resväskan och matväskan för att bege mig ut på en potatislovsresa till badparadiset Lalandia. Jag vet inte hur många gånger som jag har varit där och jag kan garantera att jag inte är där för min egen skull, men det är härligt att resa dit med ungdomarna. Turligt nog reser Väninnan och hennes pojkar också med, vuxet sällskap är extra trevligt :)

Det ska bli skönt med lite subtropisk värme (och mängder med lovlediga svenskar....) och det ska bli mysigt att få rå om lillaFamiljens lilleBror.

Njut ljusets veckoslut då hela "Österlen lyser".

Tänd ett ljus för varandra och må bäst.

Tillbakablick på gårdagen:

När jag hade som tråkigast öppnande jag skafferiet och smög till mig en cocosbulle som jag sedan åt i smyg när ingen såg på. Fyller det tomma hålet med något...... Självömkan eller sockerberoende? Kanske ett idiotiskt belöningssystem. Har ingen aning, men tokigt är det!

Det var en dyblöt dag.

Antingen eller.

Go´morgon!

Klockan är 06.19 och det är onsdag.

Ösregn och halvstorm.

Termometern visar + 8 grader.

Utsikter för dagen:

Jag har legat och lyssnat på stormens vinande och regnets piskande utanför fönstret under den tidiga morgonen. Hemskt att behöva gå ur sängen! Jag får övertala mig själv att dra undan täcket och har draghjälp av valpen som absolut vill ut. (Kan hundar använda kattlådor?)

Kanske att det är just vädret som speglar av sig i det inre, kanske att det är livets meningen att det ska vara så.

Om en kort stund ska jag ut och köra i detta hemska, usch.

Ingen sol och inget dagsljus, ingen energi. Regn och rusk, dra ner på tempot och kura, sov.

Vem vet?

I går blev det kollision! Jag trodde att jag skulle njuta julbordsfrossa med mina styrelsekamrater och sedan unna mig en natt på lyxiga Renaissance hotel i Malmö, men ack nej. Nu är det ingen ordning alls och framförhållning tycks vara ett minne blott. Jag har överskridit mina egna ständigt optimistiska planeringsmöjligheter med råge. Här går till och med min egen gräns för att tudela mig själv. Vad håller jag på med?

Nu fick jag avboka hotelrummet (förlåt en gång till) och med all säkerhet även julfrossan.

Suck och stön! Jag är otroligt trött på mig själv!

Där försvann en del av det som skulle förgylla mitt dystra november och jag kan med all bestämdhet konstatera att det råder både dimma och halvstorm i min skalle. Regnet har uteblivit och jag kan antar att det i så fall skulle falla som tårar. Vill inte.

Nu måste jag hitta min krage och ta tag i mig själv (igen).

I dag får det vara en dyster blåsdag då jag ska göra mitt bästa för att sätta en värmande brasa i spisen och se till att husets lovlediga får varm choklad med vispgrädde och goda vetebullar. Sedan ska de få se en lång och härlig film under tiden som jag mobiliserar kraft till någon form av inre struktur.

Jag behöver fundera och formulera.

Minst en glädjesten ska läggas.

Snart är det dax att packa resväskan för några dagars höstlovskul. Barn ger glädje!

LilleBror är i Köpenhamn och jag önskar honom all lycka med sin spännande dag.

Paco valp är min skugga, förväntansfull och söt.

Jag vet att jag har det underbart bra :)

Tillbakablick på gårdagen:

Just nu är det lugnt i huset och samarbetets linje råder. Skönt så länge det varar :)

För övrigt var det en snurrig dag som bara passerade.

Mönster

Go´morgon!

Klockan är 06.05 och det är tisdag.

Dimma.

Termometern visar + 4 grader.

Utsikter för dagen:

Vädret är perfekt, det är dimma tjock som mjölk, tjocka. Precis så känns det nu. Huvudet vill ingenting och varje dag är att betrakta som en transportsträcka fram i livet. Allt är grått, segt och meningslöst. Allt som sker är av ringa betydelse och nu gäller det att hålla styrfart i några veckor till. Jag känner igen mitt eget mönster.

-Tänk på något roligt så går det över, sa min Mamma.

Jag har fyllt den sista veckan i november med trevligheter, men just nu känns det som en evighet dit.

Dag för dag ska avverkas. Plikterna genomförs med motstånd, men för övrigt är det stiltje.

Böcker är det inte att tänka på för koncentrationen uteblir, film är sömnmedel, handlingskraften har gått i ide och lusten uteblir.

November.

Jag lägger mina glädjestenar för allt som känns bra, det vill säga om jag orkar ta på mig jackan och gå ut.

Jag håller hårt i mitt arbete och mina rutiner, men sedan är det sömnen som hägrar och befriar.

Nu börjar nedräkningen. Jag kanske ska skaffa mig en muckarkam?

Min kära, goa (blivande) svärDotter har bokat in mig på ett lyxigt hotellrum i Malmö och jag ska bo där i samband med ett julbordsfrosseri i slutet av månaden. Det ska bli underbart härligt, tack mitt hjärta.

Några dagar därefter tar en Väninna och jag "time out" och njuter livets goda på annan plats, det ska bli ljuvligt.

En god middag med "trogna" Vänner och en pratpromenad vid ett disigt hav står högt på önskelistan någon av de kommande veckorna :)

Tre veckor till sedan är livet fyllt med förväntan igen. Jag måste sannerligen skärpa mig!

I eftermiddag ska jag tvinga ut mig själv i trädgården för att plantera pingstlilje- och pärlhyacintlökar. De ska bli glädjespridare till nästa vår, om inte mullisen eller sorken käkar upp dom......

"Man kan inte se solen för alla molnen"

Tillbakablick på gårdagen:

Att knyta en fluga är inte lätt! Mannen och lilleBror slog knut på sig själv där de satt framför youtube för att lära sig den konsten med nedslående resultat.

Det blev en tur till Kristianstad och det blev en del trevliga inköp för Ungdomarna. Själv kom jag hem med en burk mirakelolja som löser alla bekymmer med tröga lås, fastsatta skruvar och så vidare (den kanske fungerar på mig själv...). Jag får nog skaffa mig en verktygslåda snart :)

Det var en grå gårdag.

Envis

Go´morgon!

Klockan är 06.22 och det är måndag.

Dimma.

Termometern visar + 7 grader.

Utsikter för dagen:

Min mamma brukade säga "Skam den som ger sig" till mig när jag var liten. Kanske att jag var en aning för slarvig eller så hade jag inte tålamod nog. Jag tror att jag ville ganska mycket, men jag visste också att vara tyst.

Envishet är något som är bra, men också något som kan vara totalt förödande. Jag kan inte låta bli att tänka på den lilla röda åsnan som fanns (och kanske finns) på tuben med Karlssons klister "-Alla använder Karlssons klister utom jag för jag är en åsna!" Jag älskade den ramsan och den lilla skriande åsnan när jag var barn och kunde tralla ramsan glatt för mig själv. Kanske att det var en av de första reklamslogans som kom.

En åsna är ett bestämt litet djur som gör lite som den själv vill. Jag känner många tvåbenta varelser som fungerar på precis samma sätt. Ibland går det utmärkt bra och någon gång går det riktigt illa att vara envis.

Våra små är oftast födda med en naturlig nyfikenhet som de glatt laborerar med under småbarnsåren och de provar allt om och om igen för att lära sig, för att automatisera och för att känna lust. Underbart nödvändigt.

Jag tänker också på de barn och unga som aldrig någonsin stoppar upp sin iver och tar en samtal med hjärnkontoret, de som saknar impulskontroll. Det ställer till det och envisheten kan bli totalt missriktad.

Jag är god vän med personer som har kommit till toppen på sin karriärsstege med hjälp av sin nyfikenhet och sin envishet, helt fantastiskt bra!

Jag är också bekant med någon som helt har tappat sin nyfikenhet och nöjer sig med det som är, som är bra nog och envist stannar kvar vid det.

Själv är jag envis, men kanske inte tillräckligt nyfiken för att bli riktigt envis. I mitt liv är det strategier som gäller. För mig gäller tanken om att man kan uträtta allt man vill om man bara ägnar sig åt det tillräckligt länge. Tid, omigen tid.

Jag trivs tillsammans med impulsiva personer och jag beundrar handlingskraft.

En Väninna till mig har efter många år av skickligt yrkeskunnande nu beslutat sig för att avveckla sitt yrke och ägna sig åt något helt annat. All tid som har gått och som har krävt en enorm envishet och styrka är nu till enda. Du är modigt! Gratulerar!

LillaSyster är den envisaste person som jag känner och hon behöver sin envishet i livet. Inget är för svårt för henne och hon kämpar dagligen med att få allt att fungera någorlunda bra. LillaSyster är min envisa vardagshjältinna :)

"Med lite envishet kommer man långt!"

I dag är det första dagen på årets höstlov och de av husets unga som är lovlediga ska få välja vad de vill göra. Jag misstänker att det blir en tur till någon stad och en del inköp, men det återstår att se om ett par timmar. Det ska hur som helst bli härligt att vara lediga tillsammans.

Tillbakablick på gårdagen:

Trots att jag arbetade på min vilodag så blev det en lugn och skön dag. Vädret var underbart och det känns som om årstiderna velar, det är bara träden som talar sitt tydliga språk. Jag blir sugen på att plantera, men måste stilla mina gröna fingrar. Fast...jag kan faktiskt köpa några vårlökar, det skulle förstärka vårkänslan som egentligen inte ska kännas nu...

Det var en bra söndag.