Beslutsgång

Go´morgon!

Klockan är 06.07 och det är torsdag.

Det verkar mulet.

Termometern visar + 2 grader.

Utsikter för dagen:

Vi fattar flera beslut dagligen, en del mindre och ibland några riktigt stora. Beslut som kan vara förenat med vånda och smärta, men också med lättnad och befrielse. Det finns så klart beslut som kan göra en riktigt arg eller besviken och så finns de beslut som får hela kroppen att brista ut i glädje och lycka.

Det som följer efter beslutet är svårare, det som innebär att det man kommit fram till ska verkställas, följas och hållas.

För mig är ett beslut både ett löfte och en hederssak och jag står alltid till mitt beslut så långt det bara är möjligt. Betydelsefullt.

"Lova runt och hålla tunt"

Man lär sig veta vem som generöst delar ut löfte men som ständigt bryter det eller ännu värre inte bryr sig om det och ursäktar sig med ovetande eller glömska. Irriterande och kanske till och med sårande. Det kan gå ganska lång tid innan man upptäcker dessa personer, som oftast är charmerande och trevliga att ha att göra med. Upptäckten kan vara förödande eller ett konstaterande om att aldrig mer lita på svadorna som kommer ur just den personens rika vokabulär.

"Man är aldrig sämre än att man kan ändra sig" och visst är det så, men då gäller det samförstånd. Om inte står man inför en person som det inte går räkna med fortsättningsvis.

Ett beslut är tillit, både till sig själv och andra och genomförandet är lika med ansvar.

"Man vet vad man har men inte vad man får"

Ett beslut kan vara det samma som ett stort risktagande.

I den bästa av världar så lärde vi oss att fatta beslut redan sedan barnsben och utifrån vad vi ville upptäcka och kunde klara utifrån ålder. Glädjen över att lyckas belönades och vi ville fortsätta att klara mer. Vi lärde oss att våga tro på vår egen förmåga.

Just nu är jag en aning bekymrad över hur det är ställt med flera av dagens tonåringar.

Bryr de sig om att ta ansvar för mer än sig själv och är de delaktiga i beslutskedjor där de är en av alla? Vet de något om solidaritet, samförstånd och delaktighet eller är de så självupptagna att de har bekymmer med att känna dessa betydelsefulla värde?

Det finns naturligtvis fullt med samhällsmedvetna och ödmjuka ungdomar, men jag har en känsla av att det finns många, många fler som inte bryr sig utan har fullt upp med att se till sig själv.

Jag tänker på beslut som innefattar någon annans bästa, där man själv får ta ett steg åt sidan och som kanske innebär både uppoffring, tid och ansträngning. Misstänker att det kan vara mycket svårt och i många fall helt orealistiskt.

"Beslut är till för att brytas"........

Nåväl, nu har Vi fattat ett beslut här hemma som innebär märkbara förändringar och som förhoppningsvis blir till det bästa för de som det berör. Det har varit en lång beslutsgång, är ett riskfyllt beslut med en något oviss utgång, men är hur som helst nödvändigt och värt att pröva.

"Tomma tunnor skramlar mest"

I dag blir det några arbetstimmar i Ystad.

Vi ska renovera ett rum. Fönster är beställda och världens bästa snickare tror att han ska hinna innan jul, men det är jag tveksam till. Det pågår hur som helst en hel del ombyggnadsplaner i mitt hjärnkontor just nu. Trevligt och frustrerande på en och samma gång.

Tillbakablick på gårdagen:

Var ett par arbetstimmar i Ystad och jag unnande mig en sakta promenad längs med gågatan. Det märks att julen är på väg.

Gårdagen var Mårtens afton och den ska vi njuta till veckoslutet med fågel, vinbärsgelé, smaskigt god sås och allt annat därtill. Mums!

Det var en beslutsam gårdag.