måndag 1 november 2010

Envis


Go´morgon!

Klockan är 06.22 och det är måndag.
Dimma.
Termometern visar + 7 grader.


Utsikter för dagen:
Min mamma brukade säga "Skam den som ger sig" till mig när jag var liten. Kanske att jag var en aning för slarvig eller så hade jag inte tålamod nog. Jag tror att jag ville ganska mycket, men jag visste också att vara tyst.
Envishet är något som är bra, men också något som kan vara totalt förödande. Jag kan inte låta bli att tänka på den lilla röda åsnan som fanns (och kanske finns) på tuben med Karlssons klister "-Alla använder Karlssons klister utom jag för jag är en åsna!" Jag älskade den ramsan och den lilla skriande åsnan när jag var barn och kunde tralla ramsan glatt för mig själv. Kanske att det var en av de första reklamslogans som kom.
En åsna är ett bestämt litet djur som gör lite som den själv vill. Jag känner många tvåbenta varelser som fungerar på precis samma sätt. Ibland går det utmärkt bra och någon gång går det riktigt illa att vara envis.
Våra små är oftast födda med en naturlig nyfikenhet som de glatt laborerar med under småbarnsåren och de provar allt om och om igen för att lära sig, för att automatisera och för att känna lust. Underbart nödvändigt.
Jag tänker också på de barn och unga som aldrig någonsin stoppar upp sin iver och tar en samtal med hjärnkontoret, de som saknar impulskontroll. Det ställer till det och envisheten kan bli totalt missriktad.
Jag är god vän med personer som har kommit till toppen på sin karriärsstege med hjälp av sin nyfikenhet och sin envishet, helt fantastiskt bra!
Jag är också bekant med någon som helt har tappat sin nyfikenhet och nöjer sig med det som är, som är bra nog och envist stannar kvar vid det.
Själv är jag envis, men kanske inte tillräckligt nyfiken för att bli riktigt envis. I mitt liv är det strategier som gäller. För mig gäller tanken om att man kan uträtta allt man vill om man bara ägnar sig åt det tillräckligt länge. Tid, omigen tid.
Jag trivs tillsammans med impulsiva personer och jag beundrar handlingskraft.
En Väninna till mig har efter många år av skickligt yrkeskunnande nu beslutat sig för att avveckla sitt yrke och ägna sig åt något helt annat. All tid som har gått och som har krävt en enorm envishet och styrka är nu till enda. Du är modigt! Gratulerar!
LillaSyster är den envisaste person som jag känner och hon behöver sin envishet i livet. Inget är för svårt för henne och hon kämpar dagligen med att få allt att fungera någorlunda bra. LillaSyster är min envisa vardagshjältinna :)
"Med lite envishet kommer man långt!"

I dag är det första dagen på årets höstlov och de av husets unga som är lovlediga ska få välja vad de vill göra. Jag misstänker att det blir en tur till någon stad och en del inköp, men det återstår att se om ett par timmar. Det ska hur som helst bli härligt att vara lediga tillsammans.

Tillbakablick på gårdagen:
Trots att jag arbetade på min vilodag så blev det en lugn och skön dag. Vädret var underbart och det känns som om årstiderna velar, det är bara träden som talar sitt tydliga språk. Jag blir sugen på att plantera, men måste stilla mina gröna fingrar. Fast...jag kan faktiskt köpa några vårlökar, det skulle förstärka vårkänslan som egentligen inte ska kännas nu...
Det var en bra söndag.



Inga kommentarer: