Vinterland

Go´morgon!

Klockan är 06.20 och det är onsdag.

Snö.

Termometern visar -2 grader.

Utsikter för dagen:

Väntar på plogbilen. Allt är vitt och det ligger ungefär en decimeter snö över hela landskapet. Vackert men också förfärligt.

Nu är det beroende och en hel del oro som väntar. Är vägen plogad, kommer skolbussen, hinner vi köra och handla innan vägarna fyker igen, har vattenledningarna till stallet fruset, behöver vi skotta snö, fungerar värmelampan till hönsen, går tågen och behöver vi köra tidigare från jobb......

Österlen har ett vägnät mellan sina olika byar och knutpunkter som inte är disponerade för vinterväder. Det är smala, omarkerade och mörka 70-vägar och de går över åkrar och vindpinade höjder, vilket medför att de blåser igen snabbare än de hinner plogas. Det gäller att ta sig fram till bästa största väg för att komma vidare ut i civilisationen

För vår del kommer det omedelbart att uppstå ett bekymmer då vår egen väg ligger en bit från byvägen som leder oss ut till landsvägen som sedan leder oss ut till den landsväg som kan ta oss till samhället som kan erbjuda buss ( fem gånger per dag) till andra förbindelser som därefter kan ta oss vidare till våra arbete. Vi är med andra ord helt beroende av ett väl fungerande vägunderhåll. Det gäller att hålla sig god vän med mannen som kör vägskrapan, han har makt!

I skrivandets stund vet jag alltså inte om skolbussen kan ta sig fram till vår gård, om jag själv kan ta mig fram till en anslutningsbuss och om Mannen kan köra till sitt arbete. Jag får ta på mig varmt och plumsa ut på en inspektionsrunda. Hemskt!

När snön är här är det lika med oro i kroppen, Jag går med en ständig oroskänsla för Mannen och Sönerna som far fram på hala och snötäckta vägar kors och tvärs genom både Skåne och Köpenhamn. De har alltid bråttom och de kör för fort! Inte alls bra! Det blir många sms och telefonsamtal :)

I dag ska jag till Malmö och jag ska vara där till sena kvällen, om inte väderleken ändrar min planering. Tanken om att sitta i ett vägdike ensam på en mörk landsväg vid midnatt är inte speciellt roande. Men om allt går som jag vill så ska jag äta mig igenom ett ljuvligt julbord tillsammans med trevliga styrelsekamrater under kvällen.

Tillbakablick på gårdagen:

Jag var i Ystad för att bli varse att den dagen man inte längre räknas som barn ur ett samhällsperspektiv och är beroende av habilitering och hjälpmedel så är man utkastad i kylan. Det bullrar i mitt inre av ilska och jag behöver ett par dagar för att sortera information och sansa mig innan jag återigen går till kamp för ett rättvist samhälle.

Detta kom olämpligt och stör mitt eget glädjeprojekt, jag vill inte vara arg!

Det ihärdiga regnandet som översvämmade vägar, vår by och vår gård gjorde gårdagen till en riktig "plaskedag" och man ska veta att regnvattnet ligger där som en isbana under snötäcket!